Inlägg taggade med ’dĂ€ckbyte’

Vad Àr frihet?

Jag Ă€r fyra Ă„r igen. Jag fryser, Ă€r grĂ„targ och har ont överallt. Fingrarna har tappat kĂ€nseln och Ă€r kolsvarta av rost och olja och annan obestĂ€md skit. PĂ„ marken ligger handskarna, symboliskt kastade – bĂ„da tvĂ„. Ilskan vĂ€xer plötsligt hastigt och blir fullstĂ€ndigt okontrollerbar. Jag riktar ett antal vĂ€lplacerade sparkar, varav den sista trĂ€ffar mitt i
 mitten
 av
 kan det heta fĂ€lgen?”

Lika mycket som jag Àlskar min bil, avskyr jag att byta dÀck. TvÄ sidor av samma mynt.

Fram tills för ett par Ă„r sen undvek jag det in i det lĂ€ngsta – jag ringde till snĂ€lla pappa varje sĂ€song. Men nĂ€r jag började nĂ€rma mig 40-strecket (och han 70
) sĂ„ kĂ€nde jag att det var dags att vĂ€xa upp och ta hela ansvaret för bilen. Den Ă€r ju Ă€ndĂ„ min liksom
 Och bara tanken pĂ„ att stĂ„ ensam och handlingsförlamad vid vĂ€gkanten med tvĂ„ ungar gör mig provocerad.

DĂ€ckbytet – denna symbolhandling och vattendelare. Jag var livrĂ€dd första gĂ„ngen. Min sĂ€rbo höll mig i handen, förklarade pedagogiskt och tĂ„lmodigt varje moment, jag lyssnade, hĂ€rmade och noterade. Första gĂ„ngen tog det över en halv dag. Andra gĂ„ngen tre timmar. NĂ„gra Ă„r senare Ă€r jag nog nere pĂ„ en dryg timme – en vĂ€ldigt dryg timme


NĂ€r jag hade sparkat klart pĂ„ fĂ€lgen förra söndagen drabbades jag av en omedelbar och underbar insikt: jag kan det hĂ€r nu. Jag hatar det – men jag kan det. LĂ€ttnaden blev nĂ€stan fysisk nĂ€r jag vĂ€nde mig till min sĂ€rbo och konstaterade. ”I vĂ„r tĂ€nker jag inte göra den hĂ€r skiten sjĂ€lv, för nu klarar jag det.”

Det var hit jag ville. MĂ„let Ă€r nĂ„tt. Jag ville ha makt över situationen och nu kan jag vĂ€nda den ryggen – utan rĂ€dsla. Nu vet jag att jag har kompetensen om vi blir stĂ„ende med platt dĂ€ck mellan StrĂ€ngnĂ€s och Eskilstuna. Nu kan jag Ă€ntligen – rakryggad – betala för tjĂ€nsten att byta dĂ€ck och Ă€lska min bil fullt ut. Hela den smĂ„rostiga, metallkalla, röda skrothögen som Ă€r min bil.

Ibland handlar det inte sÄ mycket om att göra, utan mer om tryggheten i att veta vad man kan göra. För mig Àr det en viktig pusselbit i ett sjÀlvstÀndigt liv. Hur jag ser pÄ mig sjÀlv som mÀnniska. Jag behövde tid för att inse skillnaden.

Publicerad den 10 november, 2014 av Frida Nilsson
1 kommentar
© 2024 JĂ€mstĂ€lldhetsexperten