DuvemĂ„la eller Ă rsta â same same?
IgÄr slÀpade jag mig hem frÄn Ica med tvÄ matkassar. Det gjorde jag i förrgÄr ocksÄ. Och dagen innan dess. Veckan innan. Och kanske hela Äret. Eller vÀnta⊠de senaste tio Ären. Tjugo. Trettio? Jag vet inte. Hur gammal Àr jag? Har det redan gÄtt ett halvt liv?
Jag har slĂ€pat kassar i vad som kĂ€nns ett varv runt jorden. Och jag har skrivit lika lĂ„nga listor pĂ„ vad dessa pĂ„sar ska innehĂ„lla â mjölk (ekologisk mellan, of course), Ă€pplen, toapapper. Flingor, kaffe, kaviar. Glass (dĂ„ fĂ„r man gĂ„ extra raskt), tandkrĂ€m, Yes. No. Maybe. Jag har ocksĂ„ slĂ€pat IKEA-kassar. Ibland med delar av hyllan Leffe. Ibland med skitig tvĂ€tt. Och ibland med tvĂ„veckorspackning till landet. För att inte tala om datorn. Den slĂ€par jag runt sĂ„ slentrianmĂ€ssigt numera att den mer Ă€r att betrakta som nĂ„n sorts utvĂ€xt pĂ„ min rygg. UtvĂ€xt med potential.
NĂ€r jag igĂ„r vandrade gatan fram och sĂ„g ut lite som en tyngdlyftare pĂ„ luktsalt (röd, frustande och oerhört fokuserad pĂ„ att hĂ€rda ut de brinnande krampkĂ€nningarna fram till porten) slogs jag plötsligt av hur jag kĂ€nde mig kanske som Kristina i Vilhelm Mobergs Utvandrarna. Inte sĂ„ smĂ„lĂ€ndsk precis, men ni vet⊠det gjorde ont i kroppen, tankarna malde praktiska överlevnadsstrategier som berörde rĂ€kningar, logistik, planering â hur ska jag fĂ„ ihop allting? Slasket runt fötterna kĂ€ndes som en lerĂ„ker. HĂ„ret hĂ€ngde, blicken flackade och det lĂ€tta illamĂ„endet vittnade om att jag nog glömde Ă€ta lunch. Det som lĂ„g i kassarna handlade om mat för dagen, överlevnad för barnen och det kĂ€ndes (ja, dĂ„ kĂ€ndes det sĂ„, för det var synd om mig pĂ„ nĂ„t sorts extra-vis!) som att jag faktiskt hade grĂ€vt fram en hel stenbeströdd Ă„ker för att lyckas fylla kassarna med innehĂ„ll. StĂ€ndigt med blicken i fjĂ€rran â tĂ€nk att fĂ„ dra frĂ„n allt. Till ett paradis. DĂ€r oro och Ă„ngest Ă€r nĂ„got man endast lĂ€ser om i böcker. En bekymmersfri plats. Amerikat⊠(Eller bara typ en liten weekend i London).
Jag stĂ€llde ner pĂ„sarna pĂ„ en bĂ€nk. Liknelsen var sĂ„ slĂ„ende och jag undrade vĂ€ldigt intensivt â hur lĂ„ngt har vi egentligen kommit, rent historiskt? HĂ€r stĂ„r vi och stampar, fast pĂ„ en annan, lite mer urban, flĂ€ck och med lite andra dojjor pĂ„ fötterna? Jag stĂ„r inte med ett spett i en Ă„ker. Jag svĂ€lter inte. Men jag Ă€gnar uppenbarligen mitt dagliga liv Ă„t att fĂ„ ihop den hĂ€r samtidens vardag. DĂ€r det handlar om att ha rĂ„d att ge ungarna egna telefoner och semesterresor. SL-kort och vĂ„rjackor. Man kĂ€mpar pĂ„. PĂ„ andra sĂ€tt sjĂ€lvklart och med livet lite lĂ€ngre frĂ„n överlevnad. Men. Ăr kampen densamma Ă€r det bara innehĂ„llet i den som skiljer sig över tid?
Tar med mig den svindlande tanken till tangentbordet samma kvĂ€ll. Och bĂ€st som jag sitter framför teven och skriver ner den hĂ€r bloggen kör SVT en trailer om det kommande programmet Tidsjakten. âHar du svĂ„rt att fĂ„ ihop livspusslet? Ta hjĂ€lp av en tidscoachâŠâ Och sanningen Ă€r att tid Ă€r en bristvara i mĂ„nga kvinnors liv. PĂ„ samma sĂ€tt som Virginia Woolf skrev om drömmen om ett eget rum för eget skapande sĂ„ drömmer mĂ„nga idag om tid att hinna skapa den fullĂ€ndade sĂ„sen för att vinna kocktĂ€vlingen, tid för att engagera sig i styrelsearbete. Tid för att sortera ungarnas behov av regnklĂ€der, matsĂ€ckar och allt vad det Ă€r för att skapa plats att tĂ€nka de stora tankarna. Att bli det geni du kan vara…
HĂ€r tror jag nog Ă€ndĂ„ att Kristina hade tittat lite förundrat (delvis för att det var första gĂ„ngen hon sĂ„g en platt-teve) och pĂ„ klingande smĂ„lĂ€ndska undrat vad en âcĂ„châ kan göra Ă„t saken?
Mitt svar hade nog blivit att det vet vi inte Àn. Men kom igen om drygt hundra Är. NÀr vi stÄr pÄ en annan flÀck och med andra dojjor och stampar av nÄgon annan anledning.
Homofobi i OS och AB
SÄ var OS i Sotji avslutat. Vi kan sÀga mycket om situationen för HBTQ-personer i Ryssland och vad som kommer att hÀnda nu nÀr vÀrldens uppmÀrksamhet försvinner. Men jag vill istÀllet lÀgga fokus pÄ ett mer lösningsfokuserat förhÄllningssÀtt pÄ hemmaplan.
En vanlig förestÀllning jag möts av Àr att homofobi bara existerar i lÀnder som Ryssland eller sker i form av hatbrott. Att det kan finnas homofobi i vardagen Àr nÄgot som inte verkar föresvÀva rÀtt mÄnga. Grejen Àr den att vardagshomofobin i mÄnga fall Àr vÀrre, eftersom den sker i det fördolda och handlar om vem som kan sÀga vad i fikarummet, nÀr det krÀvs att nÄgon kommer ut Àr det i sig ett tecken pÄ att arbetsplatsen har problem med sin attityd. Förra vÄren kom en undersökning frÄn Linnéuniversitet dÀr nationalekonomer slog fast att homosexuella personer diskrimineras pÄ arbetsmarknaden. Detta konstaterades bland annat genom att samma ansökan skickades pÄ en jobbannons, med en fiktiv heterosexuell person och en fiktiv person som listade engagemang i RFSL och liknande organisationer. Trots identiska meriter sÄ blev den heterosexuella personen kallad till intervju oftare Àn den homosexuella. Det fanns Àven indikationer pÄ att homosexuella inte anstÀlldes eftersom att arbetsgivaren var orolig för att det skulle bli problem i arbetsgruppen eller att kunderna skulle ha Äsikter. Det framkom Àven att homosexuella mÀn blev utsatta för detta i högre grad ju mer manligt kodat en bransch var och vise versa.
SÄ, för att skapa en mer inkluderande arbetsplats kommer hÀr ett antal standardtips:
* I mötet med en ny person, fundera över vilka frÄgor du stÀller och hur du formulerar dem. Kanske Àr det bÀttre att frÄga om personen lever med nÄgon istÀllet för att utgÄ frÄn att det Àr en person av motsatt kön.
* Vad för slags dialog har ni pÄ er arbetsplats, har ni er jargong som Àr svÄr att komma in i för nya eller som gÄr ut pÄ att skÀmta om vissa grupper?
* Hur ser era rekryteringsprocesser ut? Det kan vara bra att fundera över om ni har en tendens att vara likriktade i er rekrytering och hur det kommer sig. Ăr anonyma ansökningar nĂ„got ni borde anvĂ€nda? Hur arbetar rekryteringsfirman ni anvĂ€nt?
JÀmstÀlldhet pÄ framfart!
I och med #Spendrupgate frĂ„gade tidningen Metro ett antal personer pĂ„ höga positioner om de var feminister och de flesta svarade ja. Det kan tolkas som att det inte lĂ€ngre duger att inte vara för jĂ€mstĂ€lldhet mellan kvinnor och mĂ€n eller att de vill vara politiskt korrekta. PM Nilsson skriver i samband med Jens Spendrups uttalande i Dagens Industri den 12 februari har sin bild klar. Det handlar inte alls om att vara politiskt korrekt utan om ”att kunna fungera i samhĂ€llet, attrahera kvalificerad arbetskraft och att klara Ekots lördagsintervju pĂ„ ett kompetent sĂ€tt”.
Ăven pĂ„ Diskrimineringsombudsmannen upplever man ett ökat genomslag i jĂ€mstĂ€lldhetsfrĂ„gan i sin Ă„rsredovisning. ”AmbitionsnivĂ„n avseende samverkan med nyckelaktörer har ökat och fler efterfrĂ„gar DO:s utbildningar. DO kan ocksĂ„ visa att arbetsgivare vars arbete med lönekartlĂ€ggningar har granskats tidigare fortsĂ€tter ett planmĂ€ssigt arbete för jĂ€mstĂ€llda löner.” Skriver DO i ett pressmeddelande.
De konstaterar ocksĂ„ att ”fler efterfrĂ„gar nu myndighetens utbildningar. 800 personer deltog under 2013 i utbildningar jĂ€mfört med 550 Ă„ret innan. Antalet besökare pĂ„ DO:s webbplats har ökat med 12 procent under Ă„ret.”
Det kÀnns hoppfullt. Som jÀmstÀlldhetskonsult har jag ocksÄ mÀrkt av en tydlig attitydförÀndring hos företag nÀr det kommer till jÀmstÀlldhetsarbete. Det förs en mycket mognare diskussion nu och fler företag kopplar jÀmstÀlldhetsarbetet till sin affÀrsidé och ser det inte som en sÀrfrÄga att driva vid sidan av den ordinarie verksamheten.
NĂ€r DO 2012 genomförde en granskning av 35 arbetsgivares jĂ€mstĂ€lldhetsarbete var det fĂ„ som uppfyllde lagens krav men efter anmĂ€rkningar har de nu fortsatt arbeta aktivt med lönekartlĂ€ggningar och jĂ€mstĂ€lldhetsplaner. SĂ„ det hĂ€nder nĂ„got nu. DO Agneta Broberg konstaterar nöjt: ”Sammantaget visar det hĂ€r pĂ„ ett ökat genomslag och ett större intresse att ta ansvar för diskrimineringsfrĂ„gorna vilket Ă€r mycket positivt.”
SCB konstaterade i rapporten ”Kvinnor och mĂ€n i nĂ€ringslivet 2013″ att 85 procent av samtliga foÌretag och 83 procent av foÌretag med privat aÌgandeform bedriver ett organiserat jaÌmstaÌlldhetsarbete. Ni andra knappt 20 procent, se till att inte hamna pĂ„ efterkĂ€lken. Framtiden Ă€r jĂ€mstĂ€lld.
Att fĂ„ lĂ€ra sig av den som vet – samhĂ€llsorientering för nyanlĂ€nda pĂ„ hemsprĂ„ket.
Kommuner har en skyldighet att erbjuda nyanlĂ€nda invandrare och flyktingar samhĂ€llsorientering, en slags introduktion till det svenska samhĂ€llet. Traditionellt sett sĂ„ bedrivs utbildningen av svenskar, pĂ„ svenska för mĂ€nniskor frĂ„n olika lĂ€nder. SprĂ„kfrĂ„gan har lösts med tolkar. Ăven för den oinvigde Ă€r det ganska tydligt att processen skulle kunna vara bra mycket mer effektiv och rolig för alla inblandade. DĂ€rför blev vi pĂ„ Add Gender eld och lĂ„gor nĂ€r vi under hösten 2012 inledde samtal om samarbete med Ronneby Kommuns samhĂ€llsorientering och deras nya utbildning för samhĂ€llskommunikatörer. För första gĂ„ngen i regionen, skulle inte samhĂ€llsorienteringen lĂ€ngre bedrivas pĂ„ svenska, utan erbjudas pĂ„ de nyanlĂ€ndas hemsprĂ„k.
Pedagogerna utbildas i tre mÄnader innan de Àr redo att axla rollen som samhÀllskommunikatörer och fÄr sina deltagargrupper tilldelade. Add Gender utbildade gruppen under en intensiv, rolig och omvÀlvande vecka dÀr Àmnen som jÀmstÀlldhet, jÀmlikhet, antidiskriminering, rasism, normer och mycket mer avhandlades. Ett skrivet material Àr i skrivande stund pÄ vÀg till tryckeriet och kommer att fungera som ett av samhÀllskommunikatörernas verktyg i sina framtida roller.
För att kunna genomföra projektet inleddes en rekryteringsprocess i Blekinge kommun. Det som eftersöktes var pedagoger med kunskap inom sĂ„vĂ€l det svenska sprĂ„ket som ett eller flera av de vanligast förekommande sprĂ„ken bland nyanlĂ€nda. Snart hade en âelitgruppâ pĂ„ tolv individer, kvinnor och mĂ€n i olika Ă„ldrar frĂ„n Somalia, Irak, forna Jugoslavien, Turkiet, Iran, Eritrea och Afghanistan formats. Tillsammans talar gruppen ett flertal sprĂ„k (förutom svenska och engelska). Projektledare Henrik Lövgren som initierat satsningen ser vid sidan av den sprĂ„kliga och kulturella kompetensen, att pedagogerna besitter mycket kunskap som Ă€r omöjlig att lĂ€sa sig till och förstĂ„, nĂ€mligen hur det Ă€r att komma till Sverige som flykting.  De nyrekryterade samhĂ€llskommunikatörerna har alla en historia av migration och i gruppen har man bott i Sverige allt i frĂ„n tre Ă„r till 25 Ă„r. MĂ„nga av deltagarna sitter pĂ„ minnen av krig och trauman, nĂ„got som för personer som levt sina liv i Sverige, kan vara svĂ„rt att realatera till och förstĂ„. DĂ€rför kommer pedagogerna inte  enbart att kunna effektivisera samhĂ€llsorienteringen och skapa en större förstĂ„else tack vare sin sprĂ„kkompetens utan Ă€ven fungera som en slags förebild för sina landsmĂ€n. Att fĂ„ lĂ€ra sig av nĂ„gon som redan gjort resan och processen som det innebĂ€r att komma in i Sverige som nyanlĂ€nd, Ă€r ovĂ€rderligt.
Vi pÄ Add Gender rÀknar det hÀr uppdraget som ett av vÄra mest givande och viktiga insatser och hoppas att fler kommuner, företag och organisationer ser möjligheterna och kompetenserna som mÄnga invandrare besitter gÀllande sprÄkligt och kulturellt kapital.
Varför jÀmstÀlldhet?
JÀmstÀlldhet Àr ett omdebatterat begrepp, mÄnga hÀvdar att det Àr mer fruktbart att tala om det vidare begreppet jÀmlikhet som innebÀr samma rÀttigheter, skyldigheter och möjligheter för alla. JÀmstÀlldhet avser samma rÀttigheter, möjligheter och skyldigheter för kvinnor och mÀn.
Vi tÀnker sÄ hÀr: jÀmstÀlldhet kan inte finnas utan jÀmlikhet, de gÄr hand i hand. Vi ser ocksÄ kön som endast en av alla faktorer som pÄverkar din identitet, du kan aldrig bara vara kön, dÀrför Àr jÀmstÀlldhet för oss alltid ett vidare, sÄ kallat intersektionellt begrepp. Alla dessa identitetsbyggare ingÄr i det stora molnet mÄngfald. DÀr hittar du etnisk bakgrund, intressen, hudfÀrg, bakgrund, klÀdstil, kön, sexualitet, trosuppfattning, vad du gillar för mat, vilka högtider du firar och allt annat som gör dig till just dig. Att sÀga att du Àr expert pÄ mÄngfald Àr som att sÀga att du Àr expert pÄ det mesta. Vi har dÀrför valt att kalla oss experter pÄ jÀmstÀlldhet. Det utesluter sÄklart inte att vi har kunskap kring andra identitetsgrunder och att vi alltid anvÀnder en bredare betydelse pÄ jÀmstÀlldhet.
JÀmstÀlldhet som begrepp förekommer ocksÄ i lagtexter och dessutom Àr ordet jÀmstÀlldhet unikt, fÄ sprÄk har ett ord som uttrycker jÀmlikhet mellan könen. Vilket gör det roligt att anvÀnda bara för att det uppenbarligen Àr en viktigt frÄga i Sverige eftersom det behövs ett eget ord.
Just nu pÄgÄr en debatt om att skrota begreppet jÀmstÀlldhet och bara tala om feminism. Det finns en poÀng i det eftersom jÀmstÀlldhet inte nödvÀndigtvis betyder genusperspektiv. Du kan arbeta för jÀmstÀlldhet utan att anvÀnda genusteorin för att förklara vÀrlden. PÄ Add Gender fortsÀtter vi anvÀnda jÀmstÀlldhetskonsult, jÀmstÀlldhetsexpert och jÀmstÀlldhet Àn sÄ lÀnge men vi vÀlkomnar alltid diskussioner om vÄrt omrÄde och vÄr bransch. Att vrida och vÀnda pÄ begrepp och att ifrÄgasÀtta praktiker och vanor Àr det enda sÀttet att stÀndigt utvecklas.
Tyck sĂ„ mycket ni orkar – det Ă€r det som gör oss bra.
