Idrott och politik – om Emma Green Tregaros naglar
Antar att ingen missat de senaste dagarnas artiklar om VM och antigaylagen i Ryssland. Många är det som uttalat sig, bland annat ryska stavhopperskan Jelena Isinbajeva som stöder lagen och är besviken på Emma Green som inte respekterar landets lagar. Emma målade sina naglar i regnbågsfärger under höjdhoppskvalet. Något som även Moa Hjelmer sedan hoppade på. Isinbajeva som ska vara OS-ambassadör och borgmästare för de aktivas by i Sotji, sa bland annat ”Alla är välkomna att tävla, men självklart, om de marknadsför såna här relationer ute på gatan, är det inte respektfullt mot våra medborgare”. Alla svenska tävlande stöder dock inte Emmas protest, Abeba Aregawi säger att hon personligen inte stödjer det på grund av att hennes tro inte tillåter det. Andra, som Marcus Hellner är upprörda och menar att det inte är de aktiva idrottarna som ska protestera utan att det är upp till IOK att ställa krav på Ryssland så att alla tävlande på OS känner sig trygga.
Det som intresserar mig mest i denna diskussion är hur många talar om att idrott och politik inte borde blandas ihop. Johan Esk oroar sig i DN för hur Emma kommer att bemötas av publiken under finalen. Han frågar sig om Emma klarar en final med buande publik. Jag tycker Johan (som håller med Emma i sak) ska låta Emma fatta sina egna beslut och lita på att en elitidrottare som hon klarar av att prestera under press. Esk funderar även om Isinbajeva kan behålla sin roll som OS-ambassadör efter sitt uttalande. Är det så att hon inte kan det så kanske det är till det bättre om hon inte kan respektera alla tävlande? ”Jag hoppas bara att fler svenska idrottare vågar vara lika modiga som Emma Green Tregaro” skriver Marcus Leifby i en text om att han är besviken på den enkät gjord bland svenska ishockeyspelare om vad de ansåg om Rysslands antigaylag. Några valde att inte kommetnera och någon svarade: jag är ingen politiker. Hur skiljer man människan från politiken? Hur skiljer man idrotten från människan? Idrotten är inte en ö, avskild från resten av världen skriver Simon Bank idag (apropå homosexualitet och idrott) på Aftonbladets kultursidor.
För mig blir det svårt när vissa människor anses vara politisk propaganda bara genom att vara sig själva.
Uppdatering: Isinbajeva säger sig blivit missförstådd.
Här är lite ledsam läsning om hur det ser ut med lagstiftning och sexualitet i världen.
Almedalsveckan i fyra ord
Makt, paneler, rosenbuskar och folkvimmel. De fyra orden tycker jag beskriver fenomenet Almedalsveckan utmärkt. Här kommer en kortfattad rapport över min insats på Almedalsveckan 2013 i dessa fyra små ord.
1. Makt: Jag deltog i Maktsalongens panelsamtal: Vem tar ansvar för de duktiga flickorna?, tillsammans med Anders Wallner, Partisekreterare, Miljöpartiet. Hala Mohammed, Ordförande, Röda Korsets Ungdomsförbund. Erik Arroy, Ordförande, Sveriges förenade studentkårer: SFS. Diskussionen hettade till och samtalet kan med fördel ses på webbsändningen.
2. Paneler: förutom den panelen så modererade jag branschorganisationen Genusföretagarnas två panelsamtal om entreprenörskap och jämlikhet, mångfald och jämställdhet.
3. Rosenbuskar: Mina absolut favoriter detta år var att jag hade Birgitta Ohlsson som förband till mitt ”kvoteringsklur” för Ledarna i #LedarnasHus (eller ja det var väl snarare jag som var efterband, trots stilig expertmustasch).
Jag fick också möjlighet att delta i en panel för Sveriges Ingenjörer tillsammans med smartisarna Astrid Friborg, vd, Berries by Astrid, Karl Wennberg, Handelshögskolan, Mikael Damberg, Socialdemokraterna samt Jessica Polfjärd, Moderaterna. Temat var innovationskommersialisering: Hur kan olika aktörer underlätta entreprenörers kommersialisering av innovationer? WOW, vad kul att få bolla just denna fråga mellan både forkskare, innovatörer, entreprenörer och politiker. Det gör jag gärna om!
4. Folkvimmel: i detta vimmel av människor, där man aldrig träffar alla man hoppas på men alltid nya människor som man inte ens hade kunnat föreställa sig, sprang jag bland annat på Ida Östensson i sin Twitterklänning och gänget från Rättviseförmedlingen som hade överraskat med att sätta mig på en #rättviselista med 1000 folk som kan platsa i styrelser. Bara på Almedalsveckan kan dessa fantastiska möten ske! Tack till er och många fler för detta års Almedalsupplevelser.
Tid för gränsöverskridande samarbete
Förra veckan var jag på en tillställning arrangerad av Sveriges Kvinnolobby där det firades det att det är ett år kvar till Nordiskt forum i Malmö 2014. På forumets hemsida kan man läsa att det arrangeras av organisationer ur den nordiska kvinnorörelsen i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige och att ett annat namn på forumet är ”New Action on Women’s Rights”.
Syftet med forumet är att under 12-15 juni 2014 skapa en arena där uppskattningsvis 15 000 feminister kan träffas för att tillsammans diskutera hur vi på bästa sätt skapar ett jämställt samhälle. Forumet, som tidigare har anordnats i Oslo (1988) och i Åbo (1994), riktas mot allt ifrån politiker, tjänstemän och forskare till aktivister, representanter från kvinnorörelsen och civila samhället, näringslivet, myndigheter och andra intresserade.
Så nog finns det anledning att fira. Jag tänker att det är få gånger man får tillgång till en sådan bred jämställdhetsplattform där så många perspektiv ryms, där man får chans att mötas över gränserna. Inte bara över nations- och stadsgränserna, utan också över yrkes- bransch och sysselsättningsgränserna. Vad kan en forskare lära av en aktivist? Vad kan en politiker lära av en genusföretagare? Och vilka visioner och konkreta lösningar kan vi utveckla tillsammans? Möjligheterna är oändliga!
En förutsättning är naturligtvis att forumet blir välbesökt och att möjligheterna till dialog finns. För att detta ska ske tror jag att det är viktigt att arrangörerna bakom forumet, både under förberedelserna och själva genomförandet, agerar lyhört och värnar om den förväntade heterogeniteten. Den feministiska rörelsen och jämställdethetssfären genomsyras precis som resten av samhället av maktstrukturer (bland annat klass, etnisk tillhörighet, sexuell läggning) och det finns alltid en överhängande risk att de resursstarka och normerande rösterna hörs bäst. Min förhoppning är att en plattform som denna inte lämnar någon jämställdhetsivrare i skymundan.
Personligen hoppas jag även på att ett resultat av dagarna ska vara att det skapas en större förståelse för varandra mellan oss som på olika sätt är verksamma inom den feministiska (eller jämställdhets-) sfären. Ibland känns det som att vi är från olika världar, fast vi faktiskt tillhör en och samma och jobbar för samma mål: ett jämställt samhälle. Såklart kommer vi inte hålla med varandra om allt, men det är ju inte meningen heller!
Jag får se i vilken roll (tjänsteman, politiskt aktiv, genusföretagare…) jag själv kommer att besöka forumet (kanske alla), men ett besök blir det. Hoppas vi ses i Malmö 2014!
Sabuni avgår – vem tar över?
Imorse släpptes ett pressmeddelande om att Nyamko Sabuni avgår både från regering och riskdag och därmed har Sveriges jämställdhetsminister lämnat sin post. Vi har skrivit en del om Sabuni här på jämställdhetsexperten de sista dagarna, bland annat om hennes debattartikel i DN.
Blir detta ett avgörande för svensk jämställdhetspolitik? Vem efterträder? Presskonferensen om hennes avgång och nya arbetsuppgifter idag klockan 9.00 kanske ger svar på dessa frågor.
Uppdatering: Klockan 10.00 kommer ny jämställdhets- och biträdande utbildningsminister att presenteras!
