Det våras för transinkludering!
Nu i dagarna kan vi runtom i Sverige se reklam för Åhléns nya kampanj Vårmod. Den presenteras med orden: ”Våren tillhör de som vågar prova nya mönster och bryta gamla. Nu finns massor av nya sätt att möta den på. Hitta ditt!”
Lea T från Åhléns kampanj Vårmod.
I den här kampanjen arbetar Åhléns tillsammans med en modell som i allra högsta grad representerar mod och styrka att bryta gamla mönster – den italienska toppmodellen Lea T.
Lea T är en internationellt känd och eftertraktad toppmodell, född i Brasilien och uppvuxen i Italien. Hon slog igenom som Givenchys ansikte 2010 och har blivit fotograferad för ett antal stora magasin, bland annat Vogue. Sedan 2014 frontar hon Redkens hårvårdskampanjer. Tidningen Forbes har utnämnt henne till en av de tio mest inflytelserika kvinnorna inom den italienska modeindustrin.
Och inflytelserik är hon, på mer än ett sätt. Genom sin enorma framgång inom modeindustrin bidrar hon till att förändra inte bara vår attityd kring stora brokiga mönster men också kring hur vi förhåller oss till köns- och cisnormer. Lea T är nämligen transkvinna.
Hon är inte heller ensam normbrytare i branschen. Vi börjar se allt fler modeller som utmanar de traditionella köns- och genusuttrycken inom modeindustrin. Exempelvis är modellen Casey Legler synnerligen aktuell i sammanhanget – hon har signats till Ford Models uteslutande för att visa herrkläder. Hon är därmed den första kvinnan någonsin som är signad som en internationell manlig modell.
Casey Legler som modell för Diesel.
Åhléns är heller inte enda svenska klädföretaget som väljer att arbeta med normbrytande modeller och uttryck. Svenska JC hade i Crocker-kollektionen från 2014 en och samma modell för både herr- och damjeans. Modellen Erika Linder stylas stereotypt manligt och stereotypt kvinnligt för de respektive könade kollektionerna.
Erika Linder är modell för både herr- och damkollektionen i JC:s Crocker-kampanj från 2014.
Det kan kanske tyckas ytligt, men att modeindustrin är med och sätter upp ramar för vad som går och inte går an enligt köns- och cisnormer är knappast nyheter. Därför är det också glädjande att se att fler och fler modeaktörer tar sitt ansvar och tänker utanför boxen.
Transpersoner världen över är en mycket utsatt grupp, och är även starkt överrepresenterade när det gäller såväl psykisk ohälsa, självskador, hot, hatbrott, våld och självmord. Lea T:s mod att vara öppen med sin transerfarenhet och hennes och andra normbrytares framgångar inom modevärlden kan förhoppningsvis medverka till att luckra upp cis- och könsnormer och normalisera transpersoners existens i offentligheten en smula, och därigenom både verka uppmuntrande för andra transpersoner men också minska de fördomar som uppkommer i tystnad och brist på möten.
Vi följer med stort intresse den normbrytande utveckling som nu sker inom den internationella modeindustrin!
Det våras för transinkludering!
Modernisera idén om jämställdhet nu!
Nyligen vann Saga Becker pris för bästa kvinnliga huvudroll på Guldbaggegalan. Det gjorde mig väldigt glad, inte enbart för hennes fantastiska insats som skådespelare i Nånting måste gå sönder, utan även för att historia skrevs när hon mottog detta pris.
Saga Becker är nämligen den första transidentifierade personen som någonsin vunnit, eller ens blivit nominerad till, en Guldbagge. I och med detta har transpersoner på allvar tagit plats i det offentliga rummet – inte som några det skämtas kring eller som förlöjligas, utan som kompetenta, drivna människor som hyllas för sin yrkesroll. Detta är viktigt ur flera aspekter. Förhoppningsvis kan det exempelvis stärka självförtroendet hos många som inte vågar vara öppna med sin transidentitet och som mår psykiskt dåligt på grund av stigmatiseringen av denna grupp (även om jag här skriver om transpersoner som en grupp vill jag poängtera att transperson är ett paraplybegrepp för flera olika transidentiteter).
Det är väldigt bra att transpersoner nu äntligen på detta sätt synliggörs i det offentliga rummet – men det är i organisationers grundläggande jämställdhetsarbete som det stora jobbet behöver göras. Det är där den verkliga attitydförändringen kring kön kan, och bör, ske. I mitt arbete som jämställdhetskonsult märker jag att mycket jämställdhetsarbete främst är binärt. Vi delar in människor i två kön – kvinnor och män – och utför kvantitativa och kvalitativa analyser efter dessa premisser. Men på vilka grunder fastställer vi att vi enbart ska utföra våra analyser utifrån två kön? Det beror troligtvis på att det i Sverige idag enbart finns två juridiska kön (kvinna och man) – men detta är ju enbart en aspekt av vår könsidentitet.
Idag delas begreppet kön nämligen ofta upp i fyra olika kategorier: biologiskt (även kallat tilldelat kön), juridiskt, mentalt och socialt. Alla dessa könskategorier borde ingå i begreppet jämställdhet – och då går det inte längre att använda sig utav en tvåkönsmodell. En definition av jämställdhet lyder: ”Ett politiskt begrepp som definierar jämlikhet mellan könen.” Denna definition kan inkludera fler könspremisser än de två juridiska könen, exempelvis transpersoner som inte definierar sig som något av dessa.
Vad händer om vi som jobbar med jämställdhet fortsätter att exkludera transpersoner i våra kvantitativa och kvalitativa genusanalyser? Det innebär att personer som inte känner att de passar in i någon av grupperna man och kvinna, dvs icke-binära transpersoner, faller utanför – och vi bidrar därmed till stigmatiseringen och den psykiska ohälsa som är alarmerande hög hos transpersoner.
Det är svårt att säga hur många människor som innehar någon form av transidentitet, men Transföreningen FPES skriver såhär på sin hemsida: “Hur vanligt det är med transpersoner finns det ingen exakt kunskap om. Vår erfarenhet är att det är så pass vanligt att det är troligt att de flesta känner en eller flera transpersoner, kanske utan att veta om det.”
Det krävs en förändring i hur vi tänker kring begreppet jämställdhet. Jämställdhet handlar inte enbart om kvinnor och män – det handlar om oss alla! Det är därför hög tid att modernisera jämställdhetsarbetet och hela idén om vad jämställdhet innebär!
Jag tänker börja med mig själv bland annat genom att konsekvent utmana det binära jämställdhetstänkandet i mitt eget arbete samt lyfta denna exkludering i mina föreläsningar och i det vardagliga samtalet.
Hur tänker du göra?
