Add Gender och Retorikkonsult Sverige har inlett ett samarbete kring utbildningskonceptet makttekniker. I samband med detta gästbloggar retorikexpert Fredrik Söderquist om sitt intresse för språk, makt och retorik. Hur kan vi tillsammans bryta destruktiva maktstrukturer för att bli friare och mer jämställda i vardagen, på jobbet och i samhällslivet?

Alla har vi någon gång känt oss maktlösa, tystade eller oförmögna att komma till vår rätt. Att till fullo förstå vad det var som hände i situationen, varför och hur det gick till är svårare. Men för att förändra behöver vi förstå. Det har varit min åsikt, som tonåring, som student och allt mer idag som högskolelärare och konsult i mitt företag.

Låt mig ta ett exempel. Det är svensk högsommarvärme och jag sitter på tåget till Kristianstad. I min kupé sitter även en medelålders kvinna och pratar med sina två barn i tjugoårsåldern. Kvinnan är drivande i samtalet och ställer frågor, byter samtalsämnen och kommenterar entusiastiskt. Jag slutar läsa Raka spåret, och börjar lyssna istället. Kanske kan jag snappa upp roliga exempel till någon föreläsning, ursäktar jag mig.

Under samtalets gång märker jag hur kvinnans dotter Sanna blir tystare och allt mer ovillig att prata med sin mamma. Hon skruvar på sig, trummar irriterat med foten, tittar ned och svarar trotsigt. Svaren blir också kortare. Hennes bror Kalle däremot verkar trivas med konversationen. Han svarar utförligt, gör egna utvikningar och ställer motfrågor. Under samtalets gång förstärks dessa tendenser.

Har Sanna en dålig dag? Attitydproblem? Aversioner mot sin mor? Jag gör en snabbanalys och konstaterar att kvinnan ställer ungefär lika många frågor och följdfrågor till båda sina barn. Hon använder sig konsekvent av samtalsstödjande och bekräftande repliker och visar med röst och kroppsspråk att hon är genuint intresserad och välvilligt inställd till både Sanna och Kalle. Så hur kan de båda barnen uppfatta samtalet så olika?

Sannas beteende ringer en diskursanalytisk klocka inom mig, för det är den typen av motstånd som så ofta synliggör makutövning. För att förstå vad som sker i samtalet krävs en noggrannare granskning och andra typer av analysverktyg.

När jag tar hänsyn till växlingen mellan diskurser och det handlingsutrymme som de tilldelade subjektspositionerna möjliggör uppträder ett tydligt mönster och den skenbara likheten försvinner. I själva verket har Sanna och Kalle helt olika status i moderns parallellsamtal, och det beroende på vilka ämnen som introduceras och vilka positioner de båda barnen därmed kan tala utifrån.

Sanna får tala utifrån positionerna barn, flickvän, djurvårdare och turist. Fokus ligger på vad som varit, ett tydligt återberättande, såsom barndomens somrar på Öland. Sanna har sällan huvudrollen i de diskurser som betas av. Istället får hon berätta om hästar, sin kille Pierre och Spanien som turistland. Kalle å andra sidan får tala utifrån positionerna egenföretagare, elitidrottare, gitarrist och ekonomistudent. Fokus ligger på framtiden där han är såväl huvudrollsinnehavare som ett aktivt subjekt med friheten att kunna säga vad han själv vill.

Vad jag egentligen bevittnar är en maktuppvisning. Sannas möjligheter att agera kringskärs av det begränsade handlingsutrymme som hon tilldelas i konversationen.

Förmodligen är ingen av de tre personerna ens medveten om vad som händer i samtalet. Modern vet inte varför hennes dotter blir frustrerad, säkert inte heller Sanna själv, samtidigt som Kalle får vara i sitt esse. Jag får lust att säga något, men samma sociala normer som styr modern, Sanna och Kalle håller mig tillbaka.

Vad som däremot inte har hållit mig tillbaka är min vilja att fortsätta analysera hur vi utövar makt genom språket, för mitt exempel är långt ifrån unikt. Alla våra relationer bygger nämligen på maktförhållanden. Oavsett om relationerna är affärsmässiga eller privata så präglas de av ett dynamiskt växelspel, där vi byter positioner och samtalsämnen, vilket påverkar våra relationer och vårt handlingsutrymme. För att bemästra kommunikation måste vi lära oss att hantera detta växelspel. Annars blir vi lätt blinda för vår egen maktutövning, och får ett dåligt utgångsläge för att samtala, påverka och förändra.

Som ett svar har jag och min kollega Jonathan Hörnhagen utvecklat en modell för våra retorikutbildningar, som vi kallar makttekniker. Vårt syfte är inte bara att visa hur makt utövas genom språket, utan vi vill också lära ut strategier för hur denna maktutövning kan brytas. Våra utgångspunkter är bland annat Berit Ås härskartekniker, Foucaults maktrelationer och modern retorikforskning samt våra egna erfarenheter som retorikkonsulter och privatpersoner.

Vad har du för erfarenheter?