Jag är på Klara K:s konferens med titeln ”The Female Effect”, med Add Gender.  Utställarna och sponsorer är varierande från rekryteringsbyråer som kan hjälpa rekryteringsprocessen att bli mer diversifierad till, ett spa, med löftet om egen tid och möjligheten att koppla bort stressen.

På scenen visas bilder av dagens talare, vänligt leende kvinnor och lagom allvarliga män. Jag ser att få ta del av bra tips och verktyg under dagen som har delats upp med två delar. Morgonen handlar om kvinnors situation näringslivet idag, och på eftermiddagen ska vi få veta hur man kan tjäna pengar på kvinnor och få en del av de triljoner dollar som kvinnor beslutar över när det är dags att spendera.

Öppningstalare är Pehr G. Gylllenhammar som börjar med iakttagelsen att det borde vara fler män i publiken, det känns relevant och insiktsfullt men snart poppar de gamla klichéerna upp och det börjas kladda med stereotyper. I ord som är lindade i vad som låter som omsorg och insyn anser PG Gylllenhammar att om man är före sin tid kan det vara farligt att anställa kvinnor på ledande positioner för det gör henne mer utsatt. För att sedan förklara att män inte är trygga i sig själva och söker bekräftelse från överordnande på jobbet och av kvinnor. Han avslutar med att understryka att kvinnor inte ska anamma för mycket av manligt beteende, och säger lovande ”när kvinnor har tillräckligt med självförtroende…”

Hans synsätt understryks av Rebecka Lucander från Allbright som i rapporten ”Makten i Kulisserna”  bland annat belyser att när män frågar sin VD om det är ok att sitta med i en styrelse är svaret ”självklart ska du det!” medan en kvinna får det omhändertagande svaret ”klarar du verkligen det?” Det är tur att det finns så hänsynstagande chefer som PG Gyllenhammar och de intervjuade i rapporten som kan berätta för mig om mina begränsningar även om jag själv trodde och ville. Kanske bättre att stanna där man är, man kan ju alltid hjälpa män bli lite mer trygga i sig själva, så att de vågar ta styrelseuppdragen.

När konferensen fortsätter efter lunch ska vi få veta hur man kan tjäna pengar på kvinnors shoppande. Camille Saussois från Boston Consulting Group berättar om vad kvinnor vill ha baserat på boken ”What Women Want”. Jag får veta vad kvinnor i värda för den globala konsumtionen och där världens kvinnor står för 70-80% av den globala konsumtionen vilket motsvarar $12 triljoner av de totalt $18.4. Aha, det är så här som man tycker att kvinnan ska bidra till näringslivet inser jag. Inte genom hennes erfarenhet, det faktum att kvinnan utgör 60% studenterna på universiteten, kan bidra med nya infallsvinklar med mera, nej, genom att förstå hur hon shoppar!

För att få en del av kvinnans pengar och förstå hennes behov har BCG bland annat undersökt hur hennes prioriteringar ser ut. Jag får veta att oberoende av hennes privata livssituation, singel, skild, i ett förhållande, med eller utan barn, så prioriterar hon ALDRIG sig själv högst, med resultatet att hennes största oro är en avsaknad av tid. I mitt huvud poppar frågor om varför hon inte kan prioritera sig själv. Men då vi ju är ett så omhändertagande kön så känns inte som en överraskning att i dagens samhälle ansvarar kvinnan för 88% av matinköpen, 85% av matlagningen, 84% av städningen hemma eller 77% av hushållets administration. Som tur är finns det företag som bryr sig om denna sneda fördelning och har lyckats anpassa sina tjänster för att tjäna på henne genom matkassar som levereras hem med meny, så att hon inte behöver åka och handla eller fundera ut vad mat som hela familjen kan äta, eller ett gym enbart för kvinnor så att de ska slippa närgångna män. Med dessa tjänster behöver hon således inte övertyga sin partner om att dela på hushållssysslorna eller informera män om att hon inte ska behöva vara allmän beskådan på gymmet. Så kan man också få ojämlikhet att försvinna. Vi löser symptomen så behöver vi inte fortsätta tjata om jämställdhet.

Sedan är det dags med en rad av produktpresentationer. Små fina bakverk i olika pastellfärger, som det även bjuds på i pausen och jag känner som kvinna att man förstått mitt behov av sött och rosa. Nu när jag har fått veta mer om Ladurés historia och sortiment känner jag att det är med detta som  jag kan bekämpa härskartekniker i arbetslivet.

Till en revy av bilder på modeller i NKs exklusiva kreationer får jag höra om ett anrikt och exklusiva varumärke där 70% av målgruppen är kvinnor och att upp till 80% av inköpen görs av kvinnor. Ja men se där, de siffrorna känns mer jämställda, jag känner att vi kommer ett steg närmare våra jämställdhetsmål!

Under rubriken ”Kvinnor och Män gillar samma design av olika skäl” visar Mini upp en kavalkad sina bilmodeller, Clubman, Paceman och Countryman, och jag får veta att deras reklam inte är könsstereotyp innan jag får se ett klipp för en produkttävling där vi får se killar jaga varandra genom Stockholm, annars kanske jag hade tyckt att det var ganska könsstereotypt men nu fick jag ju veta att det inte var så, bra! Det är bra att MINI kom och berättade för mig om detta och att jag fick veta att jag kan välja hur taket kan se ut på min Mini, eller välja vilken som helst av regnbågens färger på mina backspeglar. Min barndomsdröm om en bil med en bild på en stor pastellfärgad macaron på taket och rosa backspeglar kan äntligen uppfyllas.

Samtidigt inser jag att det går stick i stäv med vad Agnete Enge från Smart Design berättar, när hon säger att det inte räcker med genvägen ”shrink it & pink it” , där man hos henne efter att ha anpassat en produkt eller tjänst så att den även är relevant för kvinnor inte för den delen marknadsför det som just en speciell kvinnoprodukt, utan en bra produkt helt enkelt. Jag känner mig plötsligt lite förvirrad.

Siffrorna i statistiken kryper upp, men för långsamt och har nästan stagnerat. Man behöver fortsätta prata, tjata och nöta ämnet jämställdhet. Som så ofta när man ska tala om jämställdhetsfrågor sätts kvinnan snabbt på en hög piedestal som något bättre än mannen. Det låter vackert, men kvinnan sveps in i lovord som bakbinder henne och cementerar henne i traditionella formar som hon kämpar med att slå sönder varje dag. Det handlar snarare om att bryta alla barriärer och krossa glastaken så att hon kan vara den hon är, med utrymme att vara hård, snäll, jobbig, duktig, ifrågasättande, prioritera jobb över familj eller familj över jobb på samma sätt som män. Vi vill ha och ska kräva ha mer inflytande än makten över konsumtionen. Låt oss komma förbi idén om att kvinnan ska vara shoppingintresserad, när hon knappt har tid att handla middagsmaten.

Det är tur att det finns företag som Add Gender som kan ta slå hål på myter och stereotyper, som låter identitet gå för kön och har de verktyg som behövs för att plocka ner fakta från en hög nivå och göra något förståeligt och konkret av det istället.

När jag lämnar lokalen går jag förbi Yasuragi Spa och deras utställning igen. Möjligheten för utarbetade kvinnor att få åka iväg och koppla av känns mer avlägsen efter Boston Consulting Group’s föredrag. För att det är så som NK berättar, att kvinnor även står för 50% av inköpen på herravdelningen är det kanske inte så konstigt att hon inte har tid för sig själv. Hon är för upptagen med att hjälpa sin partner/ pappa/ son att köpa strumpor på NK.