Bortom magkänsla och fördom
För några veckor sedan intervjuades doktoranden i organisationspsykologi Sofia Sjöberg i radioprogrammet Nordegren & Epstein i P1 som handlade om hennes avhandling om rekryteringsprocesser och magkänsla.
Gå på magkänslan, hur ofta har vi inte hört den meningen? Tro på det som känns bra i magen, låt dina känslor guida dig när du ska rekrytera, köpa yoghurt, välja färg på kavajen. Men hur bra är det egentligen? Diskussioner kring behovet av en bra process för att säkerställa att en rekrytering inte blir godtycklig och subjektiv har pågått ett tag. För utan väletablerade processer finns en tendens att rekrytera utifrån personliga preferenser snarare än objektiv fakta som grundas på väl genomtänkta jobbspecifikationer. För vi är ju inte mer än människor, och alla har vi fördomar, förutfattade meningar, och vi kan inte låta bli att tycka att personen framför oss ju verkar riktigt trevlig. Men magkänslan, visar det sig, är inget att lita på utan kan bli kostsam. För går en på magkänslan blir det ofta fel. Att ha en tydlig, genomtänkt, rak och jämställdhetsintergrerad process vid rekrytering gör att alla de inbyggda preferenser som vi har med oss med större sannolikhet kan minskas, och vi säkrar oss mot de fördomar som en som människa naturlig bär på så att processen blir mer objektiv. ”För företaget eller myndigheten, så innebär det att vi inte får in de som presterar bäst, vilket sänker den ekonomiska nyttan” säger Sofia Sjöberg (sr.se).
En kan ju inte rå för att det kanske det vore extra kul att jobba med någon som är lika galen i opera, eller hejar på samma fotbollslag som en själv, men betyder det att det är rätt person för jobbet? Istället visar forskning att det bästa sättet för att hitta rätt person för jobbet är genom begåvningstester med problemlösningstester. Detta i sin tur ”leder till mindre diskriminering och i vissa fall miljonbesparingar för myndigheten eller företaget, jämfört med i dag, när många rekryterare istället går på magkänslan.” (sr.se)
För många kan det vara obekvämt att prata om jämställdhet, det vanligt att känna sig osäker och åtskilliga kan vara oroliga för att prata om vad de tycker och tänker i rädsla för att kallas dum eller fördomsfull. Det är svårt, omöjligt till och med att komma ifrån att vi har fördomar, men kan de tas fram och diskuteras spricker de ofta som troll i solsken. Det är när en håller de gömda i mörkret som de kan växa till sig i sin ensamhet, frodas och bli farliga. Det är där Add Gender vill finnas och vara en hjälpande hand. Att ändra sitt synsätt och sina invanda tankar är en utmaning och kräver mycket mod. Add Gender är ett stöd och kan guida på den resan så att du kan hitta den bästa och rakaste vägen samt det färdsätt som är bäst anpassat för just din specifika verksamhet. Att misslyckas betyder i alla fall att man har försökt göra något, det är farligare att inte göra något alls.
Att gå ifrån magkänslan, och istället förlita sig på att företagets nyckelprocesser har jämställdhetsintergrerats är ett stort steg på vägen mot jämställdhet. Lyckas en med att säkerställa att företagets processer, och då inte enbart rekrytering utan även befordran, lönekartläggning, löneförhandlingar, resurstillsättning vid projekt, och mycket mer, så behöver inte jämställdhet bli ett projekt som tar för mycket tid eller oro, utan det byggs in i organisationens generella verksamhet. Och det är därför, kära vänner, som Add Gender finns här för er. Vi tror på Er!
Svenskt Näringsliv curlar medlemsföretagen
Igår så skrev jag om en debattartikel i DN av Nyamko Sabuni (FP), läs den gärna! Kortfattat gick den ut på att jämställdhetspolitiken föreslås stramas åt, att höga politiker oavsett blocktillhörighet är beredda att tala om både strukturella förändringar och lagstiftande, tvingande jämställdhetspolitik.
Detta är ett stort steg, ett större steg än vad många som inte är aktiva i ämnet kan föreställa sig. Det här är stort!
Självklart får stora grejer stort genomslag. Debattartikeln har fått många blogghänvisningar och de flesta verkar arga, förvånade, chockade. Jag har många åsikter men är mest glad att det äntligen börjar röra på sig på allvar. Jag tycker Sabunis debattartikeln är mycket bra och genomtänkt även om jag anser att just börsbolag inte berör så många kvinnor och män. Jag är dock kapabel att göra flera saker samtidigt, så varför skulle politikerna inte också vara det?
Nu till det intressanta i bakvattnet av detta. I Aftonbladet kan vi läsa om att Svenskt Näringsliv går till motattack. De kan självklart inte acceptera detta. De tycker att man istället ska ”prata med företagen” och hänvisar till deras statistik som visar att det ”görs mycket”. Så här skriver Aftonbladet:
Enligt Svenskt Näringslivs statistik jobbas det aktivt med jämställdhetsfrågor ute på företagen. Svenskt Näringsliv föredrar att prata med företagen framför åtgärder som dem som Sabuni föreslår.
– När jag pratar med företagen visar de tydligt att dessa frågor är viktiga för dem. De vill vara attraktiva arbetsgivare och detta är en högaktuell fråga, säger Carina Lindfelt.
Nu ska vi se… Lindfelt hänvisar till Svenskt Näringslivs rapport från 2012: Kampen om kompetensen lyfter jämställdheten. Här har vi några slutsatser direkt tagna ur rapporten, som jag tycker hänger tydligast ihop med Lindfelts resonemang. Deras skrivelser är i kursivt och mina anteckningar kommer direkt efter varje punkt.
Exempel på målsättningar för ökad mångfald och jämställdhet:
- 30 procent av chefspositionerna inom företaget år 2015 ska innehas av
kvinnor (SAAB Group).
Bra med ett mätbart och tidssatt mål! Förutom faktumet att vi alltid rekommenderar att man också nämner män som variabel.
- Fördelningen kvinnor / män på chefsnivå ska vara densamma som fördelningen
kvinnor / män bland de anställda i landet (Tele2).
Bra! Här ser vi att Tele2, som är en av Add Genders referenskunder också nämner män i målsättningen. Sätt dit en tid så är det toppenbra!
- Inför varje chefsrekrytering ska det finnas lika många kvinnor som män bland
kandidaterna (Tele2).
Tele2 igen, bra!
Som ni ser är jag inte negativ, jag tycker att Svenskt Näringsliv ska vara stolta över medlemsföretagen som gör massa saker för jämställdhet och mångfald. Det Sabuni säger är inte det, hon säger att det går för långsamt. Detta är någonting som jag håller med om till hundra procent. Kapaciteten för att öka takten och skapa resultat snabbare är mycket större inom bolagen, kraven som redan finns från lagstiftningen möts inte upp! De håller en maklig takt, med undantag då från SAAB Group som faktiskt satt ett tidssatt mål, men jag har lyssnat själv på Håkan Buskhe, VD på SAAB Group, och jag är helt säker på att han själv skulle säga att de kan göra mer och har ännu högre ambitioner.
Men låt oss dissekera detta ytterligare.
Enligt Svenskt Näringslivs statistik jobbas det aktivt med jämställdhetsfrågor ute på företagen.
Svenskt Näringslivs rapport innehåller ingen som helst statistik som visar att företagen jobbar aktivt. Inte ”antal företag som har en jämställdhetsplan” inte ”antal företag som har ett tidssatt och mätbart mål”. Inte ”antal företag som har en handlingsplan mot kränkningar och trakasserier.” Den enda statistik som redovisas är ”antal kvinnor”. Det är inte jämställdhet!
Så här står det i Svenskt Näringslivs rapport om själva arbetet och inte enbart ”antal kvinnor”:
En viktig trend, som sannolikt kommer att snabba på utvecklingen, är att många ledande börsbolag idag formulerar tydliga mål för mångfald och jämställdhet på företagsledningsnivå som följs upp genom löpande rapportering till styrelsen.
”Många ledande börsföretag”… De verkar ha glömt att Diskrimineringslagen kräver ett ”aktivt och målinriktat arbete”. ”Många…” det borde stå ”alla”. Skönt misstag av Svenskt Näringsliv att skriva in i deras egen rapport att några av deras medlemsföretag inte följer lagen.
Svenskt Näringsliv är en förälder som fortsätter upprepa att barnen faktiskt är bäst på piano, fastän fakta säger något helt annat. Dessutom verkar de bara curla sina döttrar och helt lämna sönerna utanför pianolektionen.
Det jag vet är att när vi ”pratar med företagen” varje dag i vårt arbete som jämställdhetsexperter så visar vår ”statistik” att det är alldeles för många som inte vill lägga resurser på ett strategiskt och affärsinriktat jämställdhetsarbete. Alldeles för många följer inte ens Diskrimineringslagen i dess enklaste form.
Diskriminieringsombudsmannen gjorde en granskning inom mediabranschen, hälften av företagen inkom inte ens med material i tid. Och en gransking av GS-facket visade att endast 1 av 5 företag hade upprättat en jämställdhetsplan och genomfört en lönekartläggning, vilket måste göras enligt lag (det förstnämnda vid minst 25 anställda).
Så kom igen nu Svenskt Näringsliv, kan man inte både vara stolt över sina medlemsföretag samtidigt som man faktiskt inte curlar fram dem inom jämställdhetsfrågan? Det tror jag att man kan!
Mer läsning: FP:s jämställdhetslag får kritik av allianskamrater, Aftonbladet
Vilka prestationer räknas 2013?
Välkommen till 2013. Som alla andra år före detta år: ett möjlighetens år! Eller hur? Själv har jag passat på att verkligen vara ledig över jul och nyår. Om man nu någonsin kan vara ledig som jämställdhetsexpert?
Jag satt och bläddrade lite veckan efter nyår på min iPad och appen Flipboard som är himla trevlig. Den innehåller trender inom olika områden och jag älskar förstås YouTube-kanalen där. Vilka klipp tittar folk på just nu? Nyfiken i en strut!
Så när jag sitter där ser jag att många verkar titta på klipp som sammanfattar 2012 ur olika teman och de två första jag stöter på är dessa:
1. För det första ”Guinness World Record – Best of 2012″ från Guinness World Record. I stort sett bara män över hela världen som frambringat de coolaste prestationerna i världen! Prestation: målmedvetenhet, unikitet, mod… Fyll på! De är subjekt, de har skapat sina egna resultat!
2. Klipp nummer två ”The 100 Most Beautiful Faces of 2012″ från tccandler.com. 100 kvinnor över hela världen som har så vackra ansikten att de går att lista (och hur de har fotats ska vi inte ens visa för Genusfotografen). Deras prestation: skönhet. Självklart så har dessa kvinnor gjort mycket mer för att komma på den listan än att bara vara vackra. Men hur de framställs ger oss en känsla av att de är objekt, deras resultat bygger på en slump, någon har upptäckt dem. Vi tittar och iakttar.
Resultatet för båda listorna? Ja en slags odödlighet antar jag, att vi alltid kommer att minnas dessa människor för de har betytt något för världen.
Välkommen till 2013, tror du att det kommer se annorlunda ut om ett år?
Världens första programmerare
Jag har tidigare skrivit om Ada Lovelace på denna blogg och därför vill jag inte missa att skriva om henne idag. På hennes självaste födelsedag – om hon hade levat hade hon nämligen idag blivit 197 år.
Ada Lovelace är känd som världens första programmerare och det finns till och med ett programmeringsspråk som är döpt efter henne. Idag har också Google gjort en sådan fin doodle till hennes ära. Klicka på bilden för att se den live.
Grattis Ada – allt började med dig!
Läs mer om vad jag gjorde på Ada Lovelace-dagen i år.
Nya normer för chefskap? Ja tack!
VD
Verksamhetschef
Marknadschef
Säljchef
Ledare
Alla dessa ord som innehåller så många normer, tankar, föreställningar om vad som är rätt sätt och rätt utseende. Att vara kvinna och chef är att vara icke-kvinna. Det är att slåss med flera hundra års unkna föreställningar om vad en kvinna och en man är och bör och borde och måste och skulle.
Chefsorganisationen Ledarna släpper idag en rapport som heter Vem sjutton vill bli chef?. I den konstateras bland annat att varannan ung kvinna i Sverige tackar nej till chefsjobb.
Har inte hunnit läsa den men jag välkomnar mer kunskap inom detta område med öppna armar. Nya normer för chefskap? Ja tack! Återkommer när jag läst rapporten – håll utkik på bloggen!
Hälsar VD:n.
