Genusbudgetering… va? Vad sa han?
”Ett arbete med genusbudgetering i budgetpropositionen påbörjas.”
Citatet kommer från Stefan Löfvens regeringsförklaring häromveckan. Nu ställer sig alla frågan… Vad betyder det egentligen?
För att ta det från början men ändå kort. Gender mainstreaming (genusintegrering eller jämställdhetsintegrering) är EU:s samt Sveriges valda strategi för att få in genusperspektivet i den statliga verksamhetens samtliga led, detta för att skapa förutsättningar för jämställdhet.
Ett av leden är förstås budgetering av resurser.
Genusbudgetering (vanligare att man säger Gender budgeting) står på tre plattformar:
A: Utvärdering av budgetens effekter ur ett genusperspektiv - här kan en till exempel kolla på vad en budgeterad ny ishall i en kommun för för effekter för kvinnor och män och de sociala kodningar som finns för kön i samhället just nu (att pojkar oftare idrottar på sin fritid är ett faktum som är föränderligt eftersom fritidsintresse är genusbundet och inte könsbundet).
B: Integrering av ett genusperspektiv på alla nivåer i budgetförfarandet – här menas bland annat att även titta på text- och bild ur ett genusperspektiv, se över tabeller, faktauppgifter och diagram. Att också kompetensen bakom budgeten är genussäkrad samt att kvinnor och män finns representerade i beslutspositioner kring budgeten.
C: En restrukturering, dvs. en förändring av inkomster och utgifter för att främja jämställdhet – här kan man använda sig av olika strategier: anpassa, omvärdera eller transformera – och nu kanske du som läser inte hänger med men då är det tur att det finns jämställdhetsexperter, eller hur?!
Fokus med genusbudgetering ligger alltså inte på att nödvändigtvis ändra budgetens fördelning utan att vara medveten om vilka konsekvenser budgeten får för kvinnor respektive män (och tjejer och killar med för den delen), och därmed för jämställdheten. Det är utifrån denna medvetenhet som strategierna väljs och som syftet nås: att uppnå en rättvis fördelning av skattebetalarnas pengar mellan kvinnor och män (tjejer och killar). Resursfördelningen ska alltså vara medveten ur ett genusperspektiv. Inte bara på kort sikt utan även över tid.
Frågorna en kan ställa sig när till exempel en idrottshall ska byggas är:
Vem ska använda den?
Vem ska bygga den?
Vem ska städa den?
Kopplingen statliga pengar och genusbudgetering känns självklar eftersom vi alla, kvinnor som män, är medborgare och betalar skatt.
Kan en då göra genusbudgetering på sitt företag, exempelvis?
Javisst – både ur ett kundperspektiv och ur ett medarbetarperspektiv. Ökad medvetenhet är ett sätt för er att minska era omedvetna investeringar och därmed få bättre koll på både utgifter och intäkter. Dessutom kan ni länka era investeringar till er jämställdhetsplan för att snabbare nå mål om intern rekrytering eller nya kundgrupper.
Läs mer och ladda ner både handböcker och checklistor på statens sida om jämställdhetsintegrering: jämställ.nu.
Efter Almedalen
Almedalsveckan är över, officiellt tog det slut förra söndagen men känslan var att den knuffades över ättestupan redan på fredagen. Framtung med de större partierna i början av veckan och de mindre i slutet. Almedalen 2014 har sammanfattats i listor, punkter, bilder av media, på Twitter, på bloggar och alla andra ställen där en kan nå ut med sitt budskap.
För egen del försöker jag komma ihåg vad det egentligen var som hände under dessa intensiva dagar, min första Almedalsvecka. Jag behöver ta hjälp av Twitter för att ens ha en chans. Rakt in kastas man, och sen är det bara att hålla i sig. I alla fall som entusiastisk novis.
Så fort jag kommer av färjan från 08-området måndag eftermiddag hamnar jag utanför ett mediatält där Schyman från F! debatterar mot KD. Almedalen är full av intressanta möten, gamla bekantskaper och före detta kollegor, samt en kompis från gymnasiet. De oväntade mötena är något som alla återkommer till. En befinner sig mitt i smeten av politiker, lobbyister, journalister och komiker. Röster en bara har hört på radio får plötsligt ett ansikte, TV-personligheter får mer än en överkropp, och politiker ses skratta!
Jag går förbi en fotograf som står med ett jätteobjektiv riktad mot en restaurangfönster, inser att vår utrikesminister sitter och äter middag där inne och ser totalt oberörd ut av det som händer utanför. Går förbi systrarna Kronlööf otaliga gånger utan att komma på ett bra sätt att bryta in i deras grupp och bli superbästis med dem på fem röda. Hamnar bredvid Maria Wetterstrand på F!’s antirasistiska fest och försöker mingelsnacka lite i den rosa krullperuk man får låna. Inser att personen som satt sig bredvid mig på ett populärt vattenhål är sexualexperten Katerina Janouch och smörar med att erkänna; ”Jag har en av dina böcker hemma”. Slinker förbi Tomas Bodström i kön till en restaurang där jag ska möta en bekant Almedalsveteran. Jag lyckas även av misstag flasha min BH för en P3 profil (samt halva hästgatan) totalt ovetandes, det finns tyvärr på bild.
Tisdagen känns mest intensiv. Det är Sverigedemokraternas dag, den har F! kuppat som motvikt mot det rasistiska och anti-feministiska som SD förespråkar. Jag börjar dagen med ett frukostseminarium med Diversity Partners och Genusforetagarna, hela dagen går i jämställdhetens tecken. Det är inte så att det finns lite att göra direkt. Helst av allt skulle en vilja klonas, åtminstone i tre kopior så att allt kan upplevas, ses, höras, diskuteras. Men det är ju inte möjligt, iaf inte lagligt än, så en annan får göra så gott en kan på egen hand.
Jag har sprungit upp och ner längs Visbys kullerstensgator, dykt in i Twittervärlden och lyssnat på panelsamtal och försökt Twittra smarta tankar samtidigt. Gått lite för tidigt från ett seminarium för att komma lite för sent till ett annat. Vid 17 tiden tar batterierna i min mobil slut, och det gör mina också. Inser inte hur trött en är förrän energin är helt slut. Men det finns fortfarande massor att göra så efter lite nödproviant är det bara att sätta igång igen.
På kvällen har F! ett anti-rasismkalas i St:a Karins ruin i centrala Visby. Lång kö för att komma in och lyssna på Schyman tala, Linda Pira spela och delta i detta glada anti-rasistiska manifest. Detta har schemalagts precis samtidigt som Jimmie Åkesson ska tala, utan ett uns av misstag. Även Özz Nujen håller sitt stand-up vid denna tid, Åkesson har konkurrens.
Oberoende av vad en tycker om F!’s politik så är deras öppna och aktiva motstånd mot rasismen oerhört viktig i dagens klimat. Det känns bra att dagen får ett positivt avslut, Sverigedemokraternas dag till trots.
Vad jag tar med mig från veckan är hur mycket plats jämställdheten har i Almedalen 2014, jag kan ju inte jämföra med hur det har varit innan men får det bekräftat från de som är lite mer erfarna. ”Schymans ande svävar över Almedalen i år” hörs sägas många gånger under veckan, eller ”F! har satt agendan i år.” Där det förut enbart stod nån road turist framför F! finns nu ett folkhav. Schyman koras till Almedalens superstjärna och Folkpartiet verkar se dem som sin största konkurrent, Björklund dedikerade hela sitt tal till jämställdhet. Var det något partiledartal som inte innehöll något om jämställdhet? F! har fyllt det jämställdhetsvakuum som funnits alldeles för länge, och lite för sent har de andra partierna hängt på, frågan är bara om det kommer att hålla i sig efter valet om F! inte skulle komma in.
I och med att jämställdheten och feminism tar mer utrymme (höll på att skriva ‘får’ men ingen har ‘gett’ jämställdhet plats utan den har erövrats och vunnits genom hårt arbete), så får jag vid flera tillfällen under veckan höra om de som har hotats, mordhotats för sitt jämställdhets och/eller anti-rasistiska engagemang. De som har mer erfarenhet eller större plattformar i området säger att de inte går själva på kvällen för att inte riskera något. Det är tragiskt i det land som slår sig för bröstet för att vara ett av världens mest jämställda, ett land som skryter om sin demokrati och öppenhet.
På onsdagen håller Jämställ.nu med flera ett jämställdhetskalas för att att utvärdera vad som hänt med jämställdheten de senaste decennierna, hur den mår idag och hur framtiden ser ut. På Add Gender vet vi att den är jämställd. Och arbetet för det fortsätter långt efter Almedalen!
Bortom magkänsla och fördom
För några veckor sedan intervjuades doktoranden i organisationspsykologi Sofia Sjöberg i radioprogrammet Nordegren & Epstein i P1 som handlade om hennes avhandling om rekryteringsprocesser och magkänsla.
Gå på magkänslan, hur ofta har vi inte hört den meningen? Tro på det som känns bra i magen, låt dina känslor guida dig när du ska rekrytera, köpa yoghurt, välja färg på kavajen. Men hur bra är det egentligen? Diskussioner kring behovet av en bra process för att säkerställa att en rekrytering inte blir godtycklig och subjektiv har pågått ett tag. För utan väletablerade processer finns en tendens att rekrytera utifrån personliga preferenser snarare än objektiv fakta som grundas på väl genomtänkta jobbspecifikationer. För vi är ju inte mer än människor, och alla har vi fördomar, förutfattade meningar, och vi kan inte låta bli att tycka att personen framför oss ju verkar riktigt trevlig. Men magkänslan, visar det sig, är inget att lita på utan kan bli kostsam. För går en på magkänslan blir det ofta fel. Att ha en tydlig, genomtänkt, rak och jämställdhetsintergrerad process vid rekrytering gör att alla de inbyggda preferenser som vi har med oss med större sannolikhet kan minskas, och vi säkrar oss mot de fördomar som en som människa naturlig bär på så att processen blir mer objektiv. ”För företaget eller myndigheten, så innebär det att vi inte får in de som presterar bäst, vilket sänker den ekonomiska nyttan” säger Sofia Sjöberg (sr.se).
En kan ju inte rå för att det kanske det vore extra kul att jobba med någon som är lika galen i opera, eller hejar på samma fotbollslag som en själv, men betyder det att det är rätt person för jobbet? Istället visar forskning att det bästa sättet för att hitta rätt person för jobbet är genom begåvningstester med problemlösningstester. Detta i sin tur ”leder till mindre diskriminering och i vissa fall miljonbesparingar för myndigheten eller företaget, jämfört med i dag, när många rekryterare istället går på magkänslan.” (sr.se)
För många kan det vara obekvämt att prata om jämställdhet, det vanligt att känna sig osäker och åtskilliga kan vara oroliga för att prata om vad de tycker och tänker i rädsla för att kallas dum eller fördomsfull. Det är svårt, omöjligt till och med att komma ifrån att vi har fördomar, men kan de tas fram och diskuteras spricker de ofta som troll i solsken. Det är när en håller de gömda i mörkret som de kan växa till sig i sin ensamhet, frodas och bli farliga. Det är där Add Gender vill finnas och vara en hjälpande hand. Att ändra sitt synsätt och sina invanda tankar är en utmaning och kräver mycket mod. Add Gender är ett stöd och kan guida på den resan så att du kan hitta den bästa och rakaste vägen samt det färdsätt som är bäst anpassat för just din specifika verksamhet. Att misslyckas betyder i alla fall att man har försökt göra något, det är farligare att inte göra något alls.
Att gå ifrån magkänslan, och istället förlita sig på att företagets nyckelprocesser har jämställdhetsintergrerats är ett stort steg på vägen mot jämställdhet. Lyckas en med att säkerställa att företagets processer, och då inte enbart rekrytering utan även befordran, lönekartläggning, löneförhandlingar, resurstillsättning vid projekt, och mycket mer, så behöver inte jämställdhet bli ett projekt som tar för mycket tid eller oro, utan det byggs in i organisationens generella verksamhet. Och det är därför, kära vänner, som Add Gender finns här för er. Vi tror på Er!
Inget aprilskämt
Eftersom det är första april idag så passar vi på att släppa en fotoutställning digitalt här på nätet, vilken har blivit omnämnd som just ett ”eventuellt aprilskämt”. Det hände då vi hade vernissage för den på Stravaganza Mornington Hotel i Göteborg förra året, på just första april. Folk trodde inte sina ögon! Är det ett skämt? Om ni menar allvar vad menar ni då? Det är inte ett skämt – och ja vi menar allvar, #ingetaprilskämt helt enkelt! Fotoutställningen heter ”Stötta manligt företagande” och kom till liv genom ett samarbete mellan oss och Genusfotografen Tomas Gunnarsson.
Utställningen har blivit missförstådd som ”Störta manligt företagande menar ni väl?” (svar nej). Den har blivit hatad på så sätt att folk har ringt till männen som porträtterats och frågat om de vet om att de blivit framställda ”med huvudet på sned så där förnedrande”. Titelskylten har vänts bakochfram på av upprörda utställningsbesökare och man efter man har sagt: ”äntligen får vi också stöd”. Folk har läst texterna och fått tårar i ögonen och satt skrattet i halsen. Folk har mejlat oss och skrivit: ”Genialiskt, underbart, frigörande!” Reaktionerna har med andra ord inte uteblivit.
Det började med att vi på Add Gender tyckte att det var underligt att det inte satsades på jämställt företagande i lika hög utsträckning som det satsades på kvinnors företagande (ja jag vet det kan bli jämställdhet av kompensatoriska satsningar, men det är inte alltid så). Det känns på nåt vis lite underligt att år 2011 sitta på en entreprenörsinkubator med bara andra kvinnor för att vi är… kvinnor till biologin. Det är vår enda gemensamma nämnare. Det ska frigöra oss, ge oss verktyg, stärka oss. Och visst är det så att vi har vissa gemensamma erfarenheter just på grund av att vi är kvinnor, men vi tror att jämställdheten klarar av att hålla flera bollar i luften än en.
Dessutom var vi förbenade över att kvinnor sågs som ett speciellt väsen. På Tillväxtverkets hemsida så stod kvinnors företagande som en egen kategori under företagande och entreprenörskap, nu har hemsidan ändrats helt och bygger på insatser men så här dumt kunde det se ut. Vi påpekade att mannen blev norm och kvinnan avvikaren och då ändrades hemsidan vips. Vi tror inte att det var enbart på grund av vårt påpekande men vi önskar att vi har varit en mygga i sovrummet!
En nyligen genomförd undersökning av forskarna Malin Malmström och Jeaneth Johansson på Luleå Tekniska Universitet visade att de offentliga företagsfinansiärerna i Sverige beskriver män som söker stöd med 71 % positiva attribut och kvinnor med 75 % negativa attribut. Finansiärerna använde dessutom dubbelt så många ord för att beskriva kvinnorna i jämförelse med hur många de använde för att beskriva männen. Så en ung man med företag som söker offentligt stöd idag uppfattar finansiärerna som ”ung och lovande” medan en kvinna i samma situation uppfattas som ”ung och oerfaren” och så två ord till som de tycker att hon är, antagligen något negativt. Så ser verkligheten ut för kvinnor som driver företag idag. Så ser verkligheten ut för mig. Detta är förstås allvarligt.
Men är det verkligen kvinnorna som behöver stöd? Vad skulle hända om vi istället fokuserade på att öka företagarmäns och finansiärernas kompetens inom dessa frågor. Det gör Tillväxtverket just nu och det finns många insatser runt om i landet som syftar till att just ge det företagsfrämjande aktörerna mer kompetens inom detta. Men frågan är om det är för sent? ”Inte en till genusinsats” suckar folk här och där ”det är bara de redan frälsta som kommer” säger nån från Almi, ”vi är utled på kvinnors företagande” säger någon på en bank… Tänk om vi har tagit bort lusten från jämställt företagande? Vi vill ge den tillbaka genom vår fotoutställning. Och det har vi på nåt vis. Den har visats från norr till söder och det här är bara början!
Det vi menar är: varför inte satsa på olika företagsfrämjande insatser för jämställdhet där man både kan främja kvinnors möjlighetsföretagande parallellt med att främja en mer nyanserad bild av mannen som företagare. Exempelvis. Könsstereotyper, sexism och jämställdhetsorättvisor flödar inom både mäns och kvinnors företagande. En man som vill starta en nagelsalong kan få minst lika mycket motstånd från en företagsrådgivare i mellansverige som en kvinna får. En kvinna med en hel verktygslåda för att bemöta sexism i företagsfrämjande system kanske inte skulle behöva verktygslådan om de som får finansiering för att främja företagande helt enkelt inte får sitt stöd om de inte klarar av att vara jämställda i sitt bemötande? Vi är aldrig bara vår könstillhörighet, vi är en mix av flera olika identitetsgrunder och därför är det viktigt att vara nyanserad i jämställdhetsarbetet.
Här kan du alltså för första gången se hela ”Stötta manligt företagande” digitalt.
Läs också om hur Genusfotografen gjorde sin research inför skapandet av utställningen.
Låt oss fortsätta diskussionen inte bara här i cyberspace. Mejla eller ring mig redan idag så hjälper vi er att hitta lusten i jämställdheten igen! Det är vår affärsidé på Add Gender.
Hälsar
Pernilla Alexandersson
VD och grundare Add Gender
pernilla.alexandersson@addgender.se
0767-877877
Var är alla duktiga män?
Kvinnorna må stöta i glastaken och gå in i väggen. Men de behöver åtminstone inte välja mellan karriär och familj – medan männen hamnar mitt i en T-korsning. Men för att slippa förlora de där essen är det hög tid att låta männen förstå att också de kan få allt.
För att kategorisera så finns det tre typer av kvinnor i skaffabarn-byggabo-
Bland männen finns istället bara två sorter. Den stora majoriteten som fortsätter sitt arbetsliv som om inget hade hänt, tar två eller tre eller – om arbetsgivaren är generös med löneutfyllnad – sex månaders föräldraledighet. Boet byggs visserligen allt som oftast ändå, liksom barnens matsäckar packas och hem från dagis kommer de också mer än den där enda eftermiddagen i veckan. Men knappast på bekostnad av mannens karriär.
Och så finns de som tidigt inser att det där med att ligga på dödsbädden och ångra de förlorade åren när barnen var små eller vännerna pigga inte var ett så himla bra beslut. Nu när det ändå finns föräldrapenning och allt. Och därför väljer bort det där med professionell utveckling och helt sonika satsar på att odla sitt privata liv. De är inte många men de finns – och hörs inte alltför sällan.
Tyst är det däremot från dem som hör, ser och bestämmer sig för att kan hon så kan väl jag? Varför välja när jag kan få allt? Ett jämställt förhållande, en fin relation till barnen OCH en utvecklande sysselsättning där jag faktiskt gör en hel massa nytta.
Om de finns därute. Keep’m close.
För den som vågar gå i bräschen. Bryta med invanda mönster. Och har sådan tro på sig själv att han inte tvivlar på att det går. Han är värd att behålla. Satsa på. Lyfta fram och ta rygg på.
Tänk vad han kan göra i en ledningsgrupp. Som produktutvecklare. Som nytänkare, som förebild och som engagerad medarbetare.
Låt honom inte slippa undan. Håll kontakten med honom när han är föräldraledig. Befordra honom, uppmuntra honom och strunta för allt i världen inte i att ge honom löneförhöjning. Låt honom visa vägen för hur arbetet kan effektiviseras för att inte gå ut över de anställdas sociala liv. Vilka uppgifter som kan vänta ett par dagar för att fördela arbetet och minska risker för utmattningsdepressioner bland alla osäkra och överpresterande kollegor.
För han är guld värd.
