Några tankar inför internationella kvinnodagen: The Girl Effect
Så på söndag är det dags och ämnet för årets internationella kvinnodag i Europaparlamentet är “att stärka kvinnor och flickor genom utbildning”. Vi vet alla vilken makt utbildning har, kunskap är något som aldrig kan tas ifrån en. Det möjliggör att makten över sitt liv och att forma sin framtid själv. Detta gör utbildning till något som kan uppfattas som hotfullt av vissa, vilket blev extra tydligt när talibanerna sköt Malala Yousafzai. Hon om någon har visat på utbildningens förmåga till förändring.
På hemsidan girleffect.org berättar organisationen om hur och varför de arbetar för att ge flickor verktyg för att själva kunna förändra sin framtid genom just utbildning. I en kort animerad film får vi veta hur verkligheten ser ut för många flickor runtom i världen, men där förtvivlan byts till hopp när vi får se vad utbildningen ger för effekter för varje enskild flicka. Får en flicka gå i skolan till 18 års ålder istället för att sluta vid 12 års ålder förändras hennes förutsättningar drastiskt. Hon slipper gifta sig som barn, och behöver inte bli gravid vid 15 års ålder eller riskera en komplicerad förlossning. Hon får färre barn med bättre hälsa och hennes barn i sin tur har en bättre chans till utbildning.
För verkligheten är den att i utvecklingsländer väljer fattiga familjer bort flickors möjlighet till utbildning, är det ont om pengar så är det pojkars utbildning som går först. 31 miljoner av världens flickor i grundskoleålder går inte i skolan och 17 miljoner av dem kommer aldrig att göra det heller. Länder som inte satsar på flickors utbildning får betala med att landet utvecklas långsammare och att intäkterna blir mindre (girleffect.org). Inte heller nås flickor i lika stor utsträckning av de satsningar som görs av olika organisationer, fokus ligger oftare på barn under fem år, på pojkar eller på äldre grupper än tonårsflickor som är extra utsatta. Kostnaderna för detta är enorma, bland annat beräknar girleffect.org att tonårsgraviditeter i Indien (som resultat av barnäktenskap) kostar $10 miljarder i förlorade intäkter. En flickas möjlighet till utbildning ger med andra ord ringar på vattnet och förändrar inte bara ett livsöde utan ett helt samhälle.
Som Malalaa Yousafzai så väl uttrycker det: ”We cannot succeed when half of us are held back.”
Se den inspirerande filmen här!
Vill du veta mer om vikten av flickors utbildning och deras kamp för denna rättighet rekommenderas även ‘Girl Rising‘.
Intensiv utveckling behövs – mångfald på museer.
I slutet av november medverkade jag och Karin Bogren från Get to Work på Gotland och på Riksutställningars konferens Intensivdagarna där vi pratade om mångfald och rekrytering. Karin har summerat vår insats här. Jag skulle istället vilja diskutera anledningen till att vi var där och innehållet i rapporten Museerna och mångfalden. Karin, som är HR-konsult, använde nedanstående citat i sin föreläsning, hämtat från rapporten.
”De interna normerna kommer att återspeglas i det externa resultatet. Prerena Reddy på Queens Museum tar även upp vikten av att samhället kan se sig speglat i organisationen och tillägger att ju fler icke-vita personer som finns i organisationen desto fler kommer vara intresserade av att jobba där. De som finns där kommer nämligen inte känna sig tvungna att alltid representera en grupp eller vara alibin för något. Flera internationella museer intygar också att det behövs en ”kritisk massa” av oliktänkande människor för att få till en verklig förändring. En nyrekryterad individ äts snabbt upp av rådande kulturer och normer, anpassar sig, tystnar eller slutar. Prerena Reddy är en av flera av de vi djupintervjuat som vittnar om hur personalens mångfald öppnat upp för nya kompetenser, perspektiv, kontakter och nätverk, språk, publikgrupper och partnerskap med mera.” (sida 35). Rapportens slutsats är att många museer har problem med mångfalden, det är en viss form av historia som återberättas hela tiden och den påverkar även personalsammansättningen.
Under mina år som konsult som jobbat mot museer och kulturinstitutioner har jag ofta sett hur viljan finns till förändring, men inte redskapen. Det finns en genuin ambition men det blir lätt insatser i form av projekt som tar slut och inte följs upp, tillfälliga utställningar som drar förbi som en vind över rågåkern i juni och andra kosmetiska förändringar som inte får en riktig tyngd att bottna. Det här är en bild som delades med vår uppdragsgivare, Museer för mångfald, och en anledning till våra programpunkter. På den workshop jag höll i pratade jag om vikten av att museet är en angelägenhet för alla. Museer behöver spegla sina samlingar och se vilka historier det är som berättas, och vilka historier som framförallt inte berättas. På ett museum med en basutställning finns det rätt ordentligt bra förutsättningar för att få in nya perspektiv i sin verksamhet. Det handlar inte om att stapla diskrimineringsgrunder på varandra, det är en fråga om att granska och använda olika perspektiv i sitt berättande.
Ett exempel på detta är Flygvapenmuseum som jag har utvecklat koncept åt och där jag utbildat personalen i normmedvetenhet. Sedan dess har de gått vidare och gjort egna koncept som blandt annat används i samband med Linköpings Regnbågsvecka men även mot bokade grupper på konferenser. Annars kan man göra som Historiska Museet, och inkludera ett historiskt normmedvetet förhållningssätt i sina basutställningar.
Vi på Add Gender har ett Museipaket där vi erbjuder en genomlysning av samlingar utifrån ett mångfaldsperspektiv med genusbudgetering och Add Genders egen metod Queerbudgetering där vi tittar på samlingar, utställningar och annan verksamhet ur ett brett, intersektionellt, perspektiv med fokus på hur museet kan berätta andra historier eller lyfta fram perspektiv i sin verksamhet som kanske inte syns så bra idag. Detta följs av en utbildning i normmedvetenhet och hur detta appliceras på museer.
Vi kan inte lösa allt åt dig, men skapa förutsättningarna för ditt arbete. För att framtiden är jämställd.
Intervju med Sveriges nya jämställdhetsminister
Som vi tidigare skrivit om så har Sverige en ny jämställdhetsminister, Maria Arnholm. Här kan ni se en kort intervju med henne om hur hon ställer sig inom vissa frågor.
Här kan ni också läsa om reaktioner i en artikel från SvD.
Svenskt Näringsliv curlar medlemsföretagen
Igår så skrev jag om en debattartikel i DN av Nyamko Sabuni (FP), läs den gärna! Kortfattat gick den ut på att jämställdhetspolitiken föreslås stramas åt, att höga politiker oavsett blocktillhörighet är beredda att tala om både strukturella förändringar och lagstiftande, tvingande jämställdhetspolitik.
Detta är ett stort steg, ett större steg än vad många som inte är aktiva i ämnet kan föreställa sig. Det här är stort!
Självklart får stora grejer stort genomslag. Debattartikeln har fått många blogghänvisningar och de flesta verkar arga, förvånade, chockade. Jag har många åsikter men är mest glad att det äntligen börjar röra på sig på allvar. Jag tycker Sabunis debattartikeln är mycket bra och genomtänkt även om jag anser att just börsbolag inte berör så många kvinnor och män. Jag är dock kapabel att göra flera saker samtidigt, så varför skulle politikerna inte också vara det?
Nu till det intressanta i bakvattnet av detta. I Aftonbladet kan vi läsa om att Svenskt Näringsliv går till motattack. De kan självklart inte acceptera detta. De tycker att man istället ska ”prata med företagen” och hänvisar till deras statistik som visar att det ”görs mycket”. Så här skriver Aftonbladet:
Enligt Svenskt Näringslivs statistik jobbas det aktivt med jämställdhetsfrågor ute på företagen. Svenskt Näringsliv föredrar att prata med företagen framför åtgärder som dem som Sabuni föreslår.
– När jag pratar med företagen visar de tydligt att dessa frågor är viktiga för dem. De vill vara attraktiva arbetsgivare och detta är en högaktuell fråga, säger Carina Lindfelt.
Nu ska vi se… Lindfelt hänvisar till Svenskt Näringslivs rapport från 2012: Kampen om kompetensen lyfter jämställdheten. Här har vi några slutsatser direkt tagna ur rapporten, som jag tycker hänger tydligast ihop med Lindfelts resonemang. Deras skrivelser är i kursivt och mina anteckningar kommer direkt efter varje punkt.
Exempel på målsättningar för ökad mångfald och jämställdhet:
- 30 procent av chefspositionerna inom företaget år 2015 ska innehas av
kvinnor (SAAB Group).
Bra med ett mätbart och tidssatt mål! Förutom faktumet att vi alltid rekommenderar att man också nämner män som variabel.
- Fördelningen kvinnor / män på chefsnivå ska vara densamma som fördelningen
kvinnor / män bland de anställda i landet (Tele2).
Bra! Här ser vi att Tele2, som är en av Add Genders referenskunder också nämner män i målsättningen. Sätt dit en tid så är det toppenbra!
- Inför varje chefsrekrytering ska det finnas lika många kvinnor som män bland
kandidaterna (Tele2).
Tele2 igen, bra!
Som ni ser är jag inte negativ, jag tycker att Svenskt Näringsliv ska vara stolta över medlemsföretagen som gör massa saker för jämställdhet och mångfald. Det Sabuni säger är inte det, hon säger att det går för långsamt. Detta är någonting som jag håller med om till hundra procent. Kapaciteten för att öka takten och skapa resultat snabbare är mycket större inom bolagen, kraven som redan finns från lagstiftningen möts inte upp! De håller en maklig takt, med undantag då från SAAB Group som faktiskt satt ett tidssatt mål, men jag har lyssnat själv på Håkan Buskhe, VD på SAAB Group, och jag är helt säker på att han själv skulle säga att de kan göra mer och har ännu högre ambitioner.
Men låt oss dissekera detta ytterligare.
Enligt Svenskt Näringslivs statistik jobbas det aktivt med jämställdhetsfrågor ute på företagen.
Svenskt Näringslivs rapport innehåller ingen som helst statistik som visar att företagen jobbar aktivt. Inte ”antal företag som har en jämställdhetsplan” inte ”antal företag som har ett tidssatt och mätbart mål”. Inte ”antal företag som har en handlingsplan mot kränkningar och trakasserier.” Den enda statistik som redovisas är ”antal kvinnor”. Det är inte jämställdhet!
Så här står det i Svenskt Näringslivs rapport om själva arbetet och inte enbart ”antal kvinnor”:
En viktig trend, som sannolikt kommer att snabba på utvecklingen, är att många ledande börsbolag idag formulerar tydliga mål för mångfald och jämställdhet på företagsledningsnivå som följs upp genom löpande rapportering till styrelsen.
”Många ledande börsföretag”… De verkar ha glömt att Diskrimineringslagen kräver ett ”aktivt och målinriktat arbete”. ”Många…” det borde stå ”alla”. Skönt misstag av Svenskt Näringsliv att skriva in i deras egen rapport att några av deras medlemsföretag inte följer lagen.
Svenskt Näringsliv är en förälder som fortsätter upprepa att barnen faktiskt är bäst på piano, fastän fakta säger något helt annat. Dessutom verkar de bara curla sina döttrar och helt lämna sönerna utanför pianolektionen.
Det jag vet är att när vi ”pratar med företagen” varje dag i vårt arbete som jämställdhetsexperter så visar vår ”statistik” att det är alldeles för många som inte vill lägga resurser på ett strategiskt och affärsinriktat jämställdhetsarbete. Alldeles för många följer inte ens Diskrimineringslagen i dess enklaste form.
Diskriminieringsombudsmannen gjorde en granskning inom mediabranschen, hälften av företagen inkom inte ens med material i tid. Och en gransking av GS-facket visade att endast 1 av 5 företag hade upprättat en jämställdhetsplan och genomfört en lönekartläggning, vilket måste göras enligt lag (det förstnämnda vid minst 25 anställda).
Så kom igen nu Svenskt Näringsliv, kan man inte både vara stolt över sina medlemsföretag samtidigt som man faktiskt inte curlar fram dem inom jämställdhetsfrågan? Det tror jag att man kan!
Mer läsning: FP:s jämställdhetslag får kritik av allianskamrater, Aftonbladet
Jämställdhetspolitiken stramas åt
I DN idag kan man läsa Nyamko Sabunis (FP) debattartikel om jämställdhetspolitiken i Sverige, och då specifikt i relation till lednings- och ägarrepresentation i svenska börsbolag.
Ekonomisk makt är reell makt. Så länge kvinnor inte har ekonomisk makt, såväl offentlig som privat, på samma sätt som män kommer Sverige att fortsatt vara ett ojämställt land. Detta bör vi bryta.
Det ska vi göra med respekt för den äganderätt liberaler i många partier och i det svenska näringslivet alltid försvarat. Vi ska fortsätta respektera ägarnas rätt att utse styrelse och ledningsgrupper. Vad vi däremot aldrig kan acceptera är en ordning där kön betyder mer än kompetens.
Meritokrati bör gälla fullt ut vid tillsättningar och utnämningar. Att meritokrati ska råda är det ingen som öppet ifrågasätter, ändå sorteras kompetenta kvinnor bort i processerna.
Skriver Sabuni och kritiserar även i debattartikeln EU-kommissionens lagstiftningsförslag för kvotering. Läs mitt tidigare inlägg om detta.
Här finner du debattartikeln.
