Jag fick ett mejl om makt
I början av hösten så fick jag ett finfint mejl:
Idag är det den där dagen, då jag kommer föreläsa för detta fantastiska initiativ!
Dagen till ära vill jag därför säga något om makt. Makt beskrivs ofta som något dåligt. Något som korrumperar, något som hela tiden är på fel plats och hos fel person. Men jag vill att du som läser detta ska fundera på de gånger då makten har varit hos rätt person vid precis rätt tillfälle.
Makt är bra, viktigt, hälsofrämjande och får samhället att snurra och förbättras.
Därför är det så viktigt att fler personer får tillgång till de verktyg som behövs för att ta makt och använda den rätt.
Idag kommer jag att få kompetensutveckla tolv adepter i Maktsalongens mentorsprogram. De kommer att få lära sig mer om stress, utbrändhet och ojämställdhet. Och framförallt kommer de att få lära sig hur de brinner utan att brinna upp: Duktig Flicka 2.0. Det härliga är också att de kommer att få med sig varsin Brinntid. Så de kan läsa hemma i lugn och ro och reflektera över hur de bäst leder sig själva och andra till egenmakt.
Vill du vara adept eller mentor i Maktsalongens program så vet jag att de söker nya för 2013 just nu. Läs mer på www.maktsalongen.se och följ dem på www.facebook.com/maktsalongen.
PS. Du som vill lära dig mer om makt så är tipset att kika på Härskarteknikerna.
Ett hållbart engagemang
Jag har börjat hålla föreläsningar om stresshantering, ibland ensam ibland har jag äran att få vara med min författarkollega Sanna Lilie. Föreläsningarna grundar sig i vår bok Brinntid och går igenom vad stress är och vad som orsakar stressjukdom, utmattningssyndrom och riskzonstassande. Föreläsningen går också igenom strategier, andra sidan väggen, att vara anhörig eller kollega till någon som blivit utbränd eller som är i riskzonen.
Dock finns det en baksida med dessa föreläsningar, och det är väl mest för den som föreläser… Alla dessa stresspåverkade åhörare, som kämpar med att få ihop livet under en arbetsbeskrivning som är rena rama ”mission impossible”. Det går inte att få förväntat resultat på antal presterade timmar. Då känner jag: Usch vad dåliga vi är på att ta hand om våra unga, engagerade människor. Det är kusligt!
I dag på föreläsningen frågade någon om vad det här kan bero på? Eller om det ens är annorlunda nu från förr?
Jag vet inte, det är så svårt att svara på. Vissa säger att vi har nått ”people’s peak”. Att vi kan inte krama ur mer prestation ur folk nu. Det räcker. Andra menar att det är det nya informationssamhället, vi får aldrig återhämta oss. En del hävdar att det är vår kost och alla tillsatser och snabbmat som sakta men säkert gör oss stressade och deprimerade. Kanske har det stora generationsskiftet med saken att göra?
Många tankar och få svar. Det enda jag vet just nu, strax innan läggdags efter en tänkvärd föreläsning, är att man har flera chanser och bara en enda hälsa.
Ta hand om dig!
Förstärk drivstressen nu!
Previa har gjort en ny undersökning som visar att den långvariga stressen är ett mycket stort arbetsmiljöproblem. 4 av 10 svarar att tiden inte räcker till för deras arbetsuppgifter och endast 6 % upplever att de aldrig måste jaga tiden på jobbet. 38 % känner av stressymptom i relation till arbetet och som tidigare utbränd så vet jag själv att när man väl känner av stressymptom – då har man redan gått för långt. Då är du inne i riskzonen, den som vi tydligt beskriver i min och Sanna Lilies bok Brinntid - om utbrändhet och ojämställdhet.
Stress är idag den vanligaste orsaken till långtidssjukskrivningar, och av de som är i åldern 36-50 upplever kvinnor ett större stresspåslag än män. Så det är i högsta grad en jämställdhetsfråga. Dels för att kvinnors upplevelse av stress är högre, prestationsprinsessor och duktiga flickor diskuteras det livligt om, men också för att vi i vår bok lägger fram att män också blir stressade men att de ofta saknar utrymme och språk för otillräcklighet. Har du någonsin hört ordet ”prestationsprins” till exempel?
I vår bok ger vi många tips till individen för att undvika den berömda väggen, men också för att sluta vara rädd för den. Rädsla skapar stress så där hamnar man lätt i en ond cirkel när man upptäcker stressymptom och då börjar bli orolig för sin egen hälsa. Och framförallt så börjar ju andra bli oroliga då också… ”Du kanske inte borde ta på dig så mycket.” Vem får inte stresspåslag av den meningen?
Nu efter boken så är min mission att inspirera ledare och chefer i arbetet med sig själva och med organisationen i att minska den skadliga stressen. Ja precis, all stress är inte skadlig, utan stress är en av våra viktigaste drivkrafter. Men det går att välja vilken sorters stress som är välkommen i teamet och vilken stress som är portad, men då behöver man som ledare mer kompetens om vad stress och utbrändhet faktiskt är (ironiskt nog när jag skriver detta så säger mitt rättningsprogram att ordet utbrändhet inte finns i ordlistan). Så kontakta gärna mig om du upplever att detta är något som berör dig. Så gör vi gemensam sak i att ta bort den bromsande stressen och förstärka drivkraften! Tillsammans blir vi helt enkelt mer kompetenta i att hantera vår egen och andras brinntid.
Den 25:e oktober kommer jag också att tala på Chefstidningens frukostseminarium i Stockholm. Välkommen!
Duktiga flickor emellan
Jag är extra engagerad i just duktighetsdebatten, mycket med tanke på min bok Brinntid som just går igenom hur man de senaste tiotals åren har rapporterat om kvinnor och duktighetskomplex i media.
Något som de senaste dagarna har gjort mig extra glad att se är att när Loreen vann Eurovision så har ordet ”duktig” används många gånger för att beskriva Loreen. Jag tycker det är intressant för det är första gången på länge som jag ser en kvinna beskrivas med ordet duktig på ett sådant positivt sätt.
Sedan såg jag även ett klipp på DN:s nätsida där Loreen träffar på sitt i stort sett största fan, en ung kvinna som driver en fanblogg. Jag blev tårögd av hur detta möte bara går rakt igenom rutan. Kolla gärna själv här. (Vet inte hur länge länken kommer att funka dock.) Men i klippet så talar Loreen först om alla de unga tjejer som mött henne och att hon hoppas att hon är en förebild och sen säger en tjej med en kamera att ”Det är jag som gör din fanblogg.” Loreen blir glad och tittar henne rakt i ögonen och säger ”Vad duktig du är” med eftertryck i rösten. Hon frågar sedan: ”Är det du som redigerat alla bilderna också?” Tjejen nickar tårögd, uppenbarligen mycket berörd av mötet. Loreen upprepar sin ärliga återkoppling: ”Vad duktig du är!” Tjejen torkar tårarna och får en puss på pannan innan Loreen går vidare. Jag torkar också tårarna.
Vad fantastiskt det är att få vara duktig, och få höra det också!
Det påminner mig om Marianne Williamsons: ”Our deepest fear” som handlar om att vi som människor egentligen känner större rädsla inför vårt ljus än inför vårt mörker. Att titta någon som är duktig i ögonen och ärligt säga: ”Vad duktig du är” kan ibland vara läskigare än att fnysa ”Du borde inte ta på dig så mycket” åt någon som man egentligen tycker gör fantastiskt bra grejer. Här kommer dikten, hoppas den berör dig såsom den berört mig genom åren.
Our Deepest Fear
Our deepest fear is not that we are inadequate.
Our deepest fear is that we are powerful beyond measure.
It is our light, not our darkness
That most frightens us.
We ask ourselves
Who am I to be brilliant, gorgeous, talented, fabulous?
Actually, who are you not to be?
You are a child of God.
Your playing small
Does not serve the world.
There’s nothing enlightened about shrinking
So that other people won’t feel insecure around you.
We are all meant to shine,
As children do.
We were born to make manifest
The glory of God that is within us.
It’s not just in some of us;
It’s in everyone.
And as we let our own light shine,
We unconsciously give other people permission to do the same.
As we’re liberated from our own fear,
Our presence automatically liberates others.
