Författararkiv Hanna Bengtsson, Author at Jämställdhetsexperten

Några tankar inför internationella kvinnodagen: 15:56-rörelsen

På söndag är det så återigen dags, årets internationella kvinnodag, en påminnelse om att den pandemiska diskrimineringen fortfarande ligger som en våt och sur trasa över jorden. Inskränkning av rättigheter finns på i princip alla områden, indirekt och direkt, medvetet och omedvetet. Inte minst i Sverige och inte minst i arbetslivet. Jag hör inom mig hur det bubblar och ekar, hur ropen skalla – ”lika lön för alla”.

Efter kl. 15:56 jobbar kvinnor gratis. Enligt Medlingsinstitutets officiella statistik är löneskillnaden mellan kvinnor och män 13,4 %. Baserat på en arbetsdag från kl 8-17 innebär detta teoretiskt att män får betalt hela dagen medan kvinnor kl 15.56 börjar jobba gratis.

För några år sedan gick Sveriges Kvinnolobby, kvinnorörelsens organisationer, förbund och fackliga organisationer samman och bildade 15:51-rörelsen. Fem minuter ytterligare har sedan dess blivit betalda och nu har rörelsen fått dra fram klockan till 15.56. Det fattas alltså fortfarande 1 timme och 4 minuter, ca 4500 kr i genomsnitt för genomsnittskvinnan i månaden, innan det är jämnt fördelat. Under en livstid ca 3 miljoner kronor.

Kvinnodominerade yrken är lägre betalda än manliga och även på samma jobb har kvinnor lägre lön än sina manliga kamrater – Det är alltså könet som avgör din lön, inte vad du gör.

15:56-rörelsen kräver bland annat att det blir skärpta krav på lönekartläggningar, att ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen främjas, att lönekartläggningar på arbetsplatser ska genomföras varje år istället för vart tredje på arbetsplatser med fler än 10 anställda, att det blir samma rätt till heltidsarbete, för både kvinnor och män.

Den 8:e mars – exakt klockan 15:56 under den internationella kvinnodagen – kommer en digital manifestation hållas angående löneskillnaden mellan kvinnor och män. Med hashtaggen #lönheladagen vill Sveriges Kvinnolobby uppmärksamma det faktum att kvinnor arbetar gratis efter kl 15:56. Varje dag.

För att läsa mer, kolla in: http://sverigeskvinnolobby.se/blog/projekt/1552-lon-hela-dagen

Publicerad den 5 mars, 2015 av Hanna Bengtsson
Inga kommentarer

Vinterläsning

Vintern. En kall och mörk årstid som ofta spenderas under en filt i soffan, på försenade tåg i blöta skor eller kanske i ett varmt bad efter en kall cykeltur hem från jobbet. Kort sagt – vintern är litteraturens tid lika mycket som de lata stranddagarna på sommarhalvåret. Jag har samlat på mig lite tips och nyheter från bokbloggar och bibliotek. Här kommer förslag på läsning, om framförallt kvinnor, att hänge sig åt i stearinljusens sken:

1. Kristina Sandbergs romansvit om Maj började med boken ”Att föda ett barn”, fortsatte med ”Sörja för de sina” och avslutas nu med ”Liv till varje pris”. Jag har läst de två första böckerna och älskar att med fruktan försvinna in i den kvävande och ångestfyllda värld som är Majs verklighet, hemmafruarnas bortglömda domän. Läs för din farmors och mormors skull.

2. Birgitta Stenberg gick bort tidigare i höst, hennes böcker om sitt okonventionella konstnärsliv på kontinenten i mitten av 1900-talet har både blivit uppmärksammade och filmatiserade. Utkomna på nytt med fina omslag och som lättburna pockets påminner dessa mig om hur lite som faktiskt har hänt i mellanmjölkslandet. Kanske kan denna uttrycksfulla och genomskådande romansvit med start i ”Kärlek i Europa” färga den annars kanske bleka vinter som hägrar runt hörnet?

3. Under året 2014 har ett flertal framgångsrika kvinnor utkommit med biografier och en av dessa är Lena Dunham (skapare av den omåttligt populära serien ”Girls”). Hennes debutroman: Not That Kind of Girl: A Young Woman Tells You What She’s ”Learned skildrar hennes egna tankar kring hur det är att vara kvinna i dagens samhälle. Andra som har utkommit med böcker är bland annat Sophia Amoruso, grundare av modehuset NastyGal och författare till boken #Girlboss. Hon började sin bana som en avhoppare, tjuv och kringresande fattig vagabond men är nu vid 29 års ålder en otroligt framgångsrik entreprenör. Den tredje av dessa inflytelserika kvinnor som utkommit med en biografi i år är Hillary Rodham Clinton. I sin nya bok Hard Choices skildrar hon sina erfarenheter av de första, tuffa fyra åren som utrikesminister (inte presidentfru) i Vita Huset.

Jag hoppas tipsen på böcker inte bara inspirerar till att läsa mer (särskilt om kvinnor) utan också till att dela med sig av idéer och tips. Kommentera gärna era egna favoriter, både nyheter och gamla guldkorn som kan ge liv och energi åt sinnet i vintermörkret.

Länkar till böckerna:

https://www.goodreads.com/book/show/12565565-k-rlek-i-europa?from_search=true

https://www.goodreads.com/book/show/12565565-k-rlek-i-europa?from_search=true

https://www.goodreads.com/book/show/20588698-not-that-kind-of-girl?from_search=true

https://www.goodreads.com/book/show/18667945-girlboss?from_search=true

https://www.adlibris.com/se/bok/hard-choices-9781471131509

Publicerad den 30 januari, 2015 av Hanna Bengtsson
Inga kommentarer

En mer jämställd juristkår = ett mer rättvist samhälle

Nyligen släpptes Allbright-rapporten med det tragiska namnet ”Kvinnor arbetar, män gör karriär” publicerats. Den handlar om en av Sveriges mest konservativa yrkeskår, juristerna. En kår som till skillnad från alla andra, inte har en plan med tidsbestämda mål för en mer jämställd könsrepresentation på alla nivåer.

Allbright är en stiftelse som eftersträvar ett mer jämställt och meritokratiskt näringsliv. I deras kartlägganden av juristkåren visar det sig att män inte bara är i stor majoritet när det kommer till delägande i advokatbyråer utan också leder löneligan med häpnadsväckande stora steg. Detta trots att kvinnor i över tjugo år har varit överrepresenterade på juristutbildningen och dessutom haft jämförelsevis högre betyg än sina manliga motsvarigheter. Indicierna till trots når de inte de poster som de med fakta i hand borde kunna nå till och juristernas värld ter sig kvävande snäv ur jämställdhetssynpunk.

Vad beror detta på? Kanske ligger en stor del av svaret i just underrepresentationen av kvinnliga delägare och i styrelser på advokatbyråer. Lika väljer lika och en mer homogen maktelit än toppadvokater är svår att urskilja i svenskt näringsliv.

I rapporten granskas även landets juridiska fakulteter och inom akademin är det ovanligt knivigt att rucka på traditioner. Dessa är ju begravda i tjockt damm. Endast tre av tio professorer är kvinnor fastän 57 procent av doktoranderna är av kvinnligt kön. Att bryta upp en aldrig tidigare bruten mansdominans tycks vara besvärligt, oviljan till förändring hägrar som en tung och förblindande dimma på universitetens institutioner.

Det är inte jämställt eller rättvist. Varken i näringslivet eller i akademin. Och mångfalden skriker med sin frånvaro.

På Uppsala universitet grundades våren 2014 en feministisk juristförening som heter Femjur. De verkar för att ”främja normkritik och ett genusperspektiv på juristprogrammet vid Uppsala Universitet”, något som inte tycks ha existerat tidigare (konstigt nog). Som ett ensamt löv på en annars frostig gren växer de nu i stadig takt och är här för att göra sina röster hörda i en konservativ och stängd värld. På andra universitet poppar liknande föreningar upp.

En ensidig, homogen grupp jurister har förmodligen nästintill klonade referensramar, vilket givetvis påverkar lagtolkningen och samhällsbilden. Jämställdhet har sedan ganska länge åberopats som en rättvisefråga och även som ett vattentätt argument för lönsamhet, vad kan inte det göra för renommerade universitet och advokatbyråer?

En mer jämställd könsrepresentation i den högre sfären inom juristkåren skulle förmodligen inte bara bilda en mer oliktänkande grupp med en mångfald av perspektiv utan otvivelaktigt också höja kompetensen samt sätta en mer blandad agenda i undervisningen på juristutbildningen. Det är i alla fall vad just stiftelsen Allbright pekar på.  Framtiden är jämställd och jag stödjer dem och de som kämpar för att nå dit.

 

Publicerad den 12 december, 2014 av Hanna Bengtsson
Inga kommentarer

Jämlikhetsrapport från medelhavet

När vi pratar jämställdhet pratar vi oftast om jämställdhet inom Sveriges gränser. Kanske gör vi en jämförelse med ett annat nordiskt land men att göra en jämförelse med ett land som Italien känns långt borta. Kanske är detta på grund av det mediebrus, som likt en surrande fluga, kommer därifrån. Vi hör om Berlusconis fadäser, om ”Ciao bella” som ropas på gatorna och machokulturen med fotboll och avklädda kvinnor i TV. Jag tycker dock inte att en alltid behöver göra jämförelser mellan länder, ibland kan det vara intressant att se på (och förstå) företeelser i sin kulturella kontext.

Italien är ett land präglat av romartidens ideal om kejsare i form av äregiriga, hemvändande militärer som tillsammans med sina underordnade soldater utför påtryckningar och statskupper. Maffian är ett resultat av denna blodiga historia som landet tillskrivs, likaså den svågerpolitik som härskar ända in i varenda vrå. Ett antikt minne. Det finns dock ljusglimtar i detta kontrastrika, korrumperade land men kanske är det inte ofta just detta som når våra frostbitna, medvetna öron i nord. Förutom en hel del modiga människor, varmhjärtade och kärleksfulla som jag själv träffat på under mina resor och vistelser i Italien, sker det även framsteg i folks och beslutsfattares engagemang i viktiga frågor. En av dessa frågor är HBTQ-rättigheter och tanken kring jämställdhet men även Vatikanens nya öppenhet.

I somras gick den tjugonde Prideparaden av stapeln i Rom, ett antikens och konstens näste. I år deltog över 200 000 personer i manifestationen och jag läste reportage om paraden samtidigt som den pågick över mitt morgonkaffe i Toscana, i en oberoende, självständig tidning. Paraden växer ständigt och nästa år har de satt datumet parallellt med huvudstaden Belgrad, på så sätt firar de tillsammans över både nationella och kulturella gränser. Även i Milano sker en stor Pridefestival varje år och min önskan är att det fortsätter växa och spridas runt om i landet samt att de blir hörda.

I mitten av Toscana finns det en stad som heter Grosseto, en ganska liten och tråkig stad fast nära hav och olivlundar. I staden finns en kvinnorörelse som växt från att ha varit en grupp pensionerade, irriterade lärarinnor till att en bokhandel med bara kvinnliga författare har öppnats samt till att ett parti med jämställdhetsfrågor i fokus grundats. Liknande rörelser finns även i Bologna, Florens och i Milano.

Italien är även ett katolskt land. I dess mitt hägrar Vatikanstaten med överhuvudet påven, en av de mest inflytelserika personerna i hela världen. Den nuvarande Franciscus (Jorge Mario Bergoglio) är mer liberal och öppen i sitt ämbete än vad någon någonsin varit tidigare. Det diskuteras och problematiseras kring pedofili bland katolska präster, om vem som är välkommen till kyrkan (alla är nu uttalat välkomna, oavsett sexuell läggning) och att vi måste hjälpa våra romer, inte kasta ut dem till vidare fattigdom på en ny plats. Vad får detta för resultat, inte bara i Italien men världen över?

Det sker saker i faggorna, i bakgrunden och mitt framför oss turistande svenskar som köar för att glo på taket i Sixtinska kapellet. Jag hoppas det är fler som intresserar sig för hur jämställdhet och rättvisa utvecklas i andra länder. Detta sker över hela världen men kanske i en annan fart och med helt andra förutsättningar än vad vi har här i Sverige, men det gör det inte mindre intressant, mindre viktigt eller mindre värt för det.

Publicerad den 24 november, 2014 av Hanna Bengtsson
Inga kommentarer
© 2024 Jämställdhetsexperten