Pappotek ska få pappor att läsa
Denna morgon sprang jag på detta inlägg från Dalarnas tidning: Pappotek – recept för att få pappor att läsa – Säter – dt.se. (Tack Josefin Rönnbäck som alltid delar så bra jämställdhetsnyheter i sina flöden.)
Ett bra initiativ tycker jag för att öppna upp för att fler pappor läser för sina barn – och på så sätt också ge framförallt pojkar fler manliga, läsande förebilder. På så sätt kan vi förändra bilden om vem som läser – och vem som läser för och med sina barn.
”Det handlar om att svenska barns läsförståelse har gått kraftigt bakåt i de senaste PISA-undersökningarna. – Och pojkar sjunker dubbelt så mycket som flickor, berättade Carina Lindstedt, inbjuden barnkonsulent från Länsbibliotek Dalarna.”
Står det i artikeln och detta behöver vi göra någonting åt – helst i förrgår!
Hoppas att pappoteken blir välbesökta.
Snart börjar OS, då kommer pappa hem
Den 26 juni 2012 publicerades en artikel på DN.se som handlar om hur den svenska papparollen nu exporteras. I artikeln går det att läsa hur Sergej Zacharov kom i kontakt med en av de första pappagrupperna i S:t Petersburg för cirka fyra år sedan.
Dagen efter publicerades ytterligare en artikel på temat om svensk papparoll på export. Vidar Atterfalk, psykolog och internationell projektledare i riksorganisationen Män för jämställdhet, berättar om sitt arbete där han, på uppdrag av SIDA, har startat pappagrupper i bland annat Ryssland och Vietnam.
Ett bra initiativ kan tyckas. Den machokultur som finns i Ryssland, och som förstärks av Vladimir Putins marknadsföring av sig själv, behöver alternativa uttryck, tycker jag. Så nya influenser till en ny mansroll i form av en import av den svenska papparollen kan vara positiv.
Men det här är inte helt oproblematiskt. I en kommentar i den första artikeln säger Sergej:
”Den samhällsekonomiska situationen gör att pappor inte vågar ta ledigt. Arbetsgivarna har ingen förståelse.”
Och här finns en av stötestenarna. Det finns fler än en nybliven pappa i Sverige som har haft svårt att ta ut sin föräldraledighet på grund av oförstående arbetsgivare.
Vidar berättar i den andra artikeln att han brukar ligga lågt med hur den svenska föräldraförsäkringen ser ut. Eftersom att föreställningen om att förändringar kommer först med ändrade regler, har en tendens att kullkasta hans arbete.
”Även om man inte kan vara föräldraledig, kan man ta vara på tiden genom att välja att gå hem till familjen efter jobbet och inte till puben eller innebandyträningen.”
Och det är unikt för Ryssland? Jag menar att det inte är helt olikt våra förhållanden här i Sverige. Det är faktiskt väldigt likt, utan övriga jämförelser mellan Sverige och Ryssland.
Vi har en av världens mest progressiva lagstiftningar när det gäller jämställdhet och föräldraledighet. Men trots det så tar kvinnor ut merparten av föräldraledigheten. 2010 var det 78 % kvinnor som var föräldralediga och fortfarande är det så att män – till större delen – tar ut sin föräldraledighet under sommaren. Och när det är EM i fotboll eller Olympiska Spel så ökar mäns uttag ytterligare något.
Och som Maria Wendt skriver i ”Politiken som spektakel”, den svenska jämställdheten – med den fantastiska föräldraförsäkringen, de fantastiskt ansvarstagande papporna och de närvarande kvinnorna – har blivit en del av varumärket ”Sverige”. Och när vi exporterar denna bild så riskerar det att bli vår egen cementerade självbild. Vi är världsbäst och alltså behöver vi inte göra något mer; vi är klara!
Exporten av papparollen riskerar att invagga oss i någon slags känsla av att vi är klara här. Vi är långt ifrån klara. Faktum är att vi precis har börjat. Och även om vi är bäst i klassen(?) så finns det massor att göra.
Missförstå mig inte; jag tycker det är bra att man försöker göra något åt den destruktiva mansrollen. Men det behöver göras så oändligt mycket mer, här i Sverige.
Kvinnors intelligens är inlärd, mäns intelligens är medfödd
I dagarna har det skrivits en del spaltmeter om hur sedan IQ-testen började användas, kvinnor för första gången får högre genomsnitt än män. Genast följer diksussioner om att det endast gäller specifika områden (multitasking) och att det måste vara för att kvinnor har mer komplicerade livssituationer med både karriärer och huvudansvar för hem och barn. Och kanske är det så? Det intressanta ligger dock i att dessa diskussioner inte förs i samband med mäns IQ, den anses allt som oftast medfödd och självklar. Dock har det förts en del kritiska diskussioner om VAD IQ-testen faktiskt mäter och att de skapats av och för män.
Det spekuleras också i om den så kallade kvinnofällan, med deltagande på arbetsmarknaden och ansvar för hushåll, lett till att individer blivit intelligentare (enligt IQ-testen). Ny Teknik skriver om utredningen på svenska: ”Påfrestningen som den moderna kvinnan utsätts har därmed gjort att hjärnan utvecklats och individen blivit smartare”. Om detta stämmer hur ska männen komma ikapp? Delad föräldraförsäkring kanske är en väg att gå för att på sikt stoppa fördumningen av män?
Karriär, ledarskap och föräldraskap
Katrine Kielos skriver intressant i Aftonbladet idag om den svenska jämställdheten som en medelklassfråga – eller snarare den svenska familjepolitiken med målet jämställdhet som en medelklassfråga. Jämställdhet är ju så mycket mer än familjepolitik och karriär, men självklart är det en stor del! Mina tankar? Föräldraledighet måste med som en del i karriärsstegen, inte ses som en ”paus”. Vi måste börja se det som föräldrakompetens ♥ problemlösning och stresshantering.
Frågan behandlades häromdagen av Klara Adolphson och Tomas Oskarsson från Ledarna genom vinkeln att delad föräldraförsäkring krävs för jämställdhet bland chefer. Kanske bekräftar detta Katrine Kielos tankar om att den jämställda familjepolitiken har blivit en medelklassfråga? Karriär, chefskap, ledarskap… Jag håller med Katrine om att de lågavlönade, ensamstående mammorna (eller papporna) inte är delaktiga i jämställdheten. Frågan är om de högavlönade ensamstående mammorna (eller papporna) är delaktiga å andra sidan?
Här ser vi en tydlig familjenorm, en heteronorm och en jämställdhetsnorm där det alltid ska vara 50-50 mellan kvinnor och män. Det gör mig trött. Jämställdhet är så mycket mer än hälften hälften. Dessutom en intressant grej, alla kvinnor och alla familjer får inte alltid barn.
När jag, barnlös och manlös, upptäckte att jag hade lägre lön efter fyra år än vad min manliga kollega hade som ingångslön (för lika arbete) och min chef sa att det var ju för att han hade en familj att försörja, ja då kände jag att det är inte barnen som är problemet i kvinnors karriär; Det är ledarnas okunskap.
