Arkiv ’Internationellt’

Internationella mansdagen

Som många vet så är 8:e mars den internationella kvinnodagen. Redan 1910 la den tyska socialdemokraten och senare kommunisten Clara Zetkin fram idén om en internationell kvinnodag. Detta gjorde hon på den internationella socialistiska kvinnokonferensen i Köpenhamn. De första åren firades dagen någon gång under våren men det tog inte lång tid innan det fastställdes till just den 8:e mars. Under många år var dagen förknippad med framförallt de socialistiska kvinnorna och därför förbjöds firandet i de länder där fascism och nazism hade makten. Det skulle dröja ända fram till 1960-talet, då dagen togs upp av den feministiska rörelsen i USA, som den på allvar började firas internationellt och över politiska gränser. 1971 demonstrerade Grupp 8-rörelsen i Stockholm på den 8:e mars. Deras krav var bland annat daghemsplatser åt alla och fri abort.

Det som verkligen har gett den Internationella kvinnodagen dess legitimitet över hela världen och över politiska gränser är FN:s erkännande. År 1977 antog FN:s generalförsamling en resolution som rekommenderade ett allmänt firande av en internationell kvinnodag och 1980 slog de fast just den 8:e mars. I Sverige idag innebär det ofta att företag och organisationer lyfter frågor om kvinnors situation och rättigheter på antingen arbetsplatsen som sådan eller ute i världen. En del ger pengar till organisationer som kämpar för kvinnors rättigheter och en del ordnar eller deltar på demonstrationer.

Men nog pratat om kvinnor, eller hur?

Grattis alla män!

Grattis alla män!

Idag den 19:e november är det den internationella mansdagen. Dagen har firats i sin nuvarande form sedan år 2009, initiativet togs dock redan 1999. Idag består firandet av ett flertalet olika nätverk och händelser runt om i världen. Här kan du läsa ett exempel om vad som händer på dagen i Sverige. Här är några av de frågor som denna dag syftar till att belysa:

- Att lyfta fram positiva förebilder som är män.
- Att fira mäns positiva bidrag till samhället.
- Att fokusera på mäns hälsa och välbefinnande.
- Att visa på diskriminering av män inom olika områden.
- Att förbättra och lyfta fram jämställdheten mellan män och kvinnor.
- Att skapa en tryggare, bättre värld där alla människor kan vara trygga och ha möjlighet att nå sin fulla potential.

Vi på Add Gender kan inte annat att hålla med. Om vi ska nå riktigt jämställdhet ska det självklart finnas en dag som också lyfter mäns och pojkars hälsa, framgång, möjlighet och mänskliga rättigheter. Vi har sedan 2010 arbetat med jämställdhet och män inom entreprenörs- och företagssverige i och med projektet: Stötta manligt företagande.

Detta projekt började med att vi ansåg att kvinnors företagande lyfts fram på ett sådant sätt att det känns som underförstått att män inte skulle ha varken svårigheter eller könsroller att förhålla sig till i sitt företagande – bara på grund av att de är män. Därför bad vi Genusfotografen Tomas Gunnarsson att skildra män och entreprenörer på samma sätt som kvinnor som är entreprenörer kan skildras i media. Resultatet blev fotoutställningen: Stötta manligt företagande.

Du är unik och fulländad precis som du är.
Du är viktig, bara för att du är du. Allt du gör spelar roll.

Så brukar det stå i böcker och broschyrer för kvinnliga företagare. Ofta kantat av klackskor och handväskor i mönster och bilder av kvinnor som spänner bågar i solnedgångar, sitter vid datorn med boxarhandskar på, ler och har kul kul kul.

Manliga företagare puttinuttas det inte lika mycket med. Men kanske borde man göra det? Siffror från Statistiska centralbyrån visar att mäns företag oftare går i konkurs och att män oftare skadar sig så att de dör på jobbet. Kan det vara mäns företagande som behöver stöd?

Utställningen har sedan vernissagen våren 2011 visats på konferenser och utställningslokaler runt om i Sverige och spelat en viktig roll i att visa på att män också, precis som kvinnor, tillskrivs ett socialt kön i kroppsspråk, fördomar och porträttering. Män måste också förhålla sig till normer – för en norm kan ingen vara, det är bara en föreställning om vad som är normalt.

Följ nyheterna världen över på International Mens Day’s Facebooksida.

 

Publicerad den 19 november, 2012 av Pernilla Alexandersson
10 kommentarer

Vad ska man egentligen tycka om könskvotering?

I går fick jag frågan: vad tycker du är den viktigaste frågan just nu inom jämställdhet? Jag svarade att det kanske inte är den viktigaste, men den frågan som alltid kommer upp i vilket forum man än är och vilket jämställdhetstema man än pratar om så är det just nu ”könskvotering i bolagsstyrelser”.

Häromveckan var jag på en konferens i Värmland, Karlstad, om jämställd tillväxt. PwC Sveriges VD, Hans Börsvik, var på plats och frågan om kvotering kom på tal. Han svarade på ett ungefär att han pendlade mycket i frågan och att han inte var för, men att ett hot om kvotering kanske kan vara bra? Igår, den 14:e november, deltog jag på Klara-K:s konferens ”The Female Effect” på Rival i Stockholm. Där hade jag äran att äntligen lyssna till AllBrights VD, Rebecca Lucander, vi har tidigare använt oss av deras rapporter i vårt arbete på Add Gender. Hon fick också frågan om kvotering och hon verkade mer intresserad av andra alternativ – om jag uppfattade henne rätt?

AllBright-rapporten för 2012 visar följande intressanta fakta: 40 procent av bolagen i Sverige inte har en enda kvinna i sina ledningsgrupper.

På konferensen ”The Female Effect” fick jag även ännu en gång lyssna på McKinseys representanter från deras projekt ”Women matter”, inom vilket de har presenterat flera rapporter. Deras rapporter visar att företag visar bättre resultat i alla olika dimensioner om de har minst tre kvinnor i den absoluta toppen i företaget. Lägg det faktumet till AllBrights fakta här ovan. ”40 procent av de svenska bolagen har inte en enda kvinna i sin ledning.” Inte bra för Sverige! Tyvärr ser det ut ungefär så här i de flesta länder i Europa… Ett Europa i kris… ett Europa där 60 procent av de som tar examen är kvinnor…

Därför har nu Viviane Reding, Vice-president på EU-kommissionen och EU:s komissionär för mänskliga rättigheter och medborgarskap, drivit igenom ett förslag om kvotering till bolagsstyrelser. EU-kommissionen har nu sagt ja till detta och det är ett stort steg i arbetet för kvotering. Det är dock inte säkert att det blir ett ja kring om detta kommer att bli en riktlinje eller lag i medlemsländerna. Målet är 40 procent till 2020.

Kvotera en tomtemor?

Nästan varje gång jag föreläser får jag frågan om vad jag som jämställdhetsexpert tycker om kvotering till bolagsstyrelser. Jag brukar svara lite olika. För att jag, precis som PwC:s VD, pendlar. Mitt vanligaste svar är att ”Pernillan” i mig är för, för hon är ung, driven, kvinna och trött på att det går så långsamt. Men entreprenören i mig är mer tveksam, till och med ett bestämt nej, det finns andra regleringar, bolagskoden som uppmanar till könsbalans i styrelserna, krav på jämställdhetsplan som om den sköts på rätt sätt möjliggör för kvinnors karriärsväg i företaget, balanserade styrkort, genusutbildningar med mera. MEN detta görs inte på företagen i tillräckligt väl utsträckning. Inte konstigt att det går långsamt!

Så, som jämställdhetsexpert och genusföretagare tycker jag att man istället bör införa sanktioner på om företagen inte följer redan existerande rekommendationer och lagar. VD:n och företagsgrundaren i mig är också tveksam. Styrelsen? Är det verkligen den viktigaste platsen? Är inte exempelvis valberedningen mer styrande i detta?

Men som sagt, bevisen är entydiga: kvinnors frånvaro är inte bra för någon. Jag ser också en film från EU-kommissionen om detta och blir berörd… Jag suckar och vrider mig i frågan om kvotering… Genusvetaren i mig är grymt skeptisk. Går det att bygga bort strukturella hinder med formella tvingande lagar? Ja det går, men det är svårstyrt, riskfullt. För varje lag vi skapar så gör vi nya attityder kring kön och den största risken med kvoteringslagstiftning är att vi förstärker attityden om kvinnors särart. Att man tror att kvinnor ska tillföra något speciellt ”kvinnligt” och det är det som är viktigt. Får exempelvis ofta höra argumentet att kvinnor tar ”mindre risker”. Undersökningar säger emot varandra där – självklart! Vissa undersökningar visar att kvinnor som tagit sit upp till bolagsstyrelser till och med tar mer risker.

Särarten är inte och bör inte vara drivkraften för kvotering. Däremot: så länge samhället ser olika ut från en kvinnoerfarenhet och en manserfarenhet (exempelvis ansvar för hem och familj) så kommer risken vara stor att någonting missas då kvinnor missas. Men är då det inte viktigare att det finns 40 procent män på våra förskolor? Det är ju där det börjar!

McKinseys studie visar också att kvinnor har en mer diversifierad ledarstil och att det är en av framgångsfaktorn. Ja det är klart att kvinnor generellt sett har det, det ingår i genus ”kvinnlig” att kunna vara både flickflicka, flicka och pojkflicka. Manligt genus är mer begränsat, att ”gå ner i statustrappan” är inte lika accepterat som att ”gå upp”. Av detta mer flexibla sätt att göra kön skapar kvinnor sig flera möjligheter till ledarskapsstil. Inte en enklare väg nödvändigtvis, för det kan vara både stressande och förvirrande att balansera på denna förvirrande ledarskapsväg.

Alla kvinnor har inte heller barn, alla kvinnor tar inte detta ansvar så vad händer om vi kvoterar och det endast bereder väg för kvinnor utan familj? AllBright-rapporten visar också att kvinnor rekryterar kvinnor och det är självklart att man rekryterar från sitt nätverk. Får vi in 40 procent kvinnor i bolagens nätverk så betyder inte det att vi efter 20 år har en styrelsepool i Europa som är mer diversifierad i ledarstilar än vad den är idag. Å andra sidan visar studier i Norge att efter kvoteringen så ökade kompetensen i styrelserna, och i Sveriges ”varannan damernas” inom politiken har både mäns och kvinnors totala kompetens ökat.

Sveriges Regeringsrepresentanter har också några av de stora skeptikerna hos sig, i dagens SvD kan man bland annat läsa om Annie Lööfs ställning i frågan som fortsatt är kritisk. Det här måste te sig konstigt i Europa, Sverige som anses vara ett sådant jämställt land.

Ja, ur led är tiden? Eller så är det bara så att vi har en annan väg att vandra då det gäller jämställdhet? Om alla företag där ute skulle anlita genuskompetenta, pedagogiska konsulter inom frågan och göra det som alla framgångsexempel visar: ”kompetensutveckla, mät och gör” så skulle det garanterat ge resultat – á la morot!

 

Övrig fakta:

Könskvotering är olagligt i Sverige, däremot får man som arbetsgivare använda sig av positiv särbehandling (dock enbart gällande kön), där man väljer det underrepresenterade könet av två likvärdiga kandidater.

Mer läsning där bland annat det tankeväckande citatet: ”I don’t like quotas, but I like what they do.” – Viviane Reding, återges.

 

Publicerad den 15 november, 2012 av Pernilla Alexandersson
9 kommentarer

Ada Lovelace-dagen till ära!

Kommer ni ihåg EU:s floppfilm ”Science it’s a girl thing” som trots ett mycket bra projekt i grunden inte riktigt fick till gestaltningen i filmen?

Läs annars mer om det i ett tidigare blogginlägg hos oss.

Idag fick jag tips om en alternativ film – på självaste Ada Lovlace-dagen.

Kika på den filmen här. Kommentera gärna vad ni tycker och tänker.

Idag beger jag mig snart till Ada Lovelace-skrivstugan dessutom!

Publicerad den 16 oktober, 2012 av Pernilla Alexandersson
2 kommentarer

Australiens premiärminister lägger alla korten på borden

Kvinnor får rösta, kvinnor kan bli premiärministrar… Aldrig tidigare har jag personligen blivit så påmind av detta faktum som idag. Att det är en lång resa vi har gjort och att det faktiskt är sant. Att det är viktigt och att resan ännu inte har nått sitt slut.

Läs gärna mer om Australiens landsnyhet som i dagarna blev världsnyhet. Här en bra bakgrundshistoria på The Guardian (tack Ola Nilsson för tipset).

Och här: för dig som har femton minuter över och vill se hur Australiens premiärminister Gillard lägger alla korten på bordet i en härva av sexism.  (Tack Jenny Eklund för att du delade filmen så jag fick se den).

Några av de kort hon lägger på bordet är faktumet att om man anklagar någon för sexism och anser att denna inte är lämplig bör man ha rent hus själv. Alla hatar de som är sexister men ingen är själv sexist.

Vi har kommit långt med jämställdhet men mycket återstår att göra. Ibland behöver man bara lägga alla korten på bordet och använda sig av det talutrymme som demokratin har gett en.

För att få en mer nyanserad bild så rekommenderar jag denna artikel i kombo med kommentarerna till den. 

Publicerad den 11 oktober, 2012 av Pernilla Alexandersson
1 kommentar
© 2024 Jämställdhetsexperten