Rätt ofta när jag är ute och utbildar så kommer jag inte ifrån känslan av att lever i framtiden och ska tala om för dåtidsmänniskorna hur det kommer att bli. Detta beror på att det finns ett glapp mellan oss med kunskaper och de som vill inhämta det. På samma sätt som att majoritetssamhället nu börjar säga HBTQ istället för HBT så börjar man nu inom HBTQ-rörelsen titta på andra förkortningar och så smått börjar en ny diskussion om hur vida det egentligen är så att det finns ett kollektiv att tala om dyka upp. När vi pratar om normsamverkan så vill beställaren ha en trevlig föreläsning om skillnaden på jämställdhet och jämlikhet ”gärna med några fyra hörnsövningar där får ta ställning till olika frågor”. När vi pratar om privilegier och makt vill beställaren ha en föreläsning om kvinnors och mäns förutsättningar. Vi är helt enkelt på en annan nivå, vi är tjugo steg fram och försöker få de bakom oss att helt enkelt ta ett steg fram. Vi utvecklar nya metoder och tillvägagångssätt, diskuterar nya förhållningssätt och utgångspunkter, men de vi utbildar är kvar i det vi diskuterade för fem år sedan. Det här är så det ska vara, innovationer är något som tar tid innan det sätter sig och blir något etablerat. Jag tror dock att det är viktigt att komma ihåg det här ibland, och att kunna ha en dialog där du kan mötas i ett upplägg som funkar för alla.

En kollega till mig föreslog att vi skulle ta fram ett ”mosspaket”, och det kanske är det vi borde göra. Eller nej, det borde vi inte. Till och börja kan vi inte kalla något för mosspaket eftersom det inte är så positivt laddat. Sedan måste vi inse detta: att jobba med jämställdhet och inkludering är en process som tar tid och ingenting som görs på en dag. Vi är inte magiker, vi är pragmatiker som lär ut verktyg och förhållningssätt men också att det inte finns några färdiga lösningar. Att utmana normer är svårt och jobbigt men värt det i slutändan. Vi försöker göra det här arbetet lättare och roligare, inte svårare än vad det behöver vara. Jag tror på tydlighet, och även om utbildning ska vara roligt så måste den också flytta fram positioner och gränser. Det är endast tillsammans vi kan komma framåt, men det behöver nog finnas en ömsesidig förståelse för vilka positioner vi har att utgå ifrån.