Den 26 juni 2012 publicerades en artikel på DN.se som handlar om hur den svenska papparollen nu exporteras. I artikeln går det att läsa hur Sergej Zacharov kom i kontakt med en av de första pappagrupperna i S:t Petersburg för cirka fyra år sedan.

Dagen efter publicerades ytterligare en artikel på temat om svensk papparoll på export. Vidar Atterfalk, psykolog och internationell projektledare i riksorganisationen Män för jämställdhet, berättar om sitt arbete där han, på uppdrag av SIDA, har startat pappa­grupper i bland annat Ryssland och Vietnam.

Ett bra initiativ kan tyckas. Den machokultur som finns i Ryssland, och som förstärks av Vladimir Putins marknadsföring av sig själv, behöver alternativa uttryck, tycker jag. Så nya influenser till en ny mansroll i form av en import av den svenska papparollen kan vara positiv.

Men det här är inte helt oproblematiskt. I en kommentar i den första artikeln säger Sergej:

”Den samhällsekonomiska situationen gör att pappor inte vågar ta ledigt. Arbetsgivarna har ingen förståelse.”

Och här finns en av stötestenarna. Det finns fler än en nybliven pappa i Sverige som har haft svårt att ta ut sin föräldraledighet på grund av oförstående arbetsgivare.

Vidar berättar i den andra artikeln att han brukar ligga lågt med hur den svenska föräldraförsäkringen ser ut. Eftersom att föreställningen om att förändringar kommer först med ändrade regler, har en tendens att kullkasta hans arbete.

”Även om man inte kan vara föräldraledig, kan man ta vara på tiden genom att välja att gå hem till familjen efter jobbet och inte till puben eller innebandyträningen.”

Och det är unikt för Ryssland? Jag menar att det inte är helt olikt våra förhållanden här i Sverige. Det är faktiskt väldigt likt, utan övriga jämförelser mellan Sverige och Ryssland.

Vi har en av världens mest progressiva lagstiftningar när det gäller jämställdhet och föräldraledighet. Men trots det så tar kvinnor ut merparten av föräldraledigheten. 2010 var det 78 % kvinnor som var föräldralediga och fortfarande är det så att män – till större delen – tar ut sin föräldraledighet under sommaren. Och när det är EM i fotboll eller Olympiska Spel så ökar mäns uttag ytterligare något.

Och som Maria Wendt skriver i ”Politiken som spektakel”, den svenska jämställdheten – med den fantastiska föräldraförsäkringen, de fantastiskt ansvarstagande papporna och de närvarande kvinnorna – har blivit en del av varumärket ”Sverige”. Och när vi exporterar denna bild så riskerar det att bli vår egen cementerade självbild. Vi är världsbäst och alltså behöver vi inte göra något mer; vi är klara!

Exporten av papparollen riskerar att invagga oss i någon slags känsla av att vi är klara här. Vi är långt ifrån klara. Faktum är att vi precis har börjat. Och även om vi är bäst i klassen(?) så finns det massor att göra.

Missförstå mig inte; jag tycker det är bra att man försöker göra något åt den destruktiva mansrollen. Men det behöver göras så oändligt mycket mer, här i Sverige.