För att stå upp mot det våld som drabbar beslöjade kvinnor i Sverige, nu senast den gravida kvinna som slogs medvetslös mot en bil av en man som inte tyckte att hon och hennes religiösa uttryck passade i det här landet, startades ett initiativ. Detta initiativ, som kommit att kallas #Hijabuppropet, går ut på att kvinnor, som normalt inte bär slöja, i solidaritet med muslimska kvinnor ikläder sig Hijab under en dag, igår den 19:e augusti.

Många saker har sagts om detta, och både hyllningarna och kritiken har varit skarpa. Och någonstans, som så ofta förr, blandas symboler för förtryck ihop med förtrycket självt.

En tingest kan i sig själv aldrig vara förtryckande. Det är ALLTID kontexten som avgör, och kontexter förändras. En piska kan symbolisera slaveri, men också ridsport eller för den delen BDSM. En vigselring som förr i tiden betydde att denna kvinna har en ägare, står nu för frivilligt och kärleksfullt ingående i äktenskap. En korsett kan ge andnöd och deformerade revben – eller vara ett högt älskat klädesplagg för speciella tillfällen.

Det är inte saken i sig som är förtryckande, det är när alternativet att välja bort den i praktiken inte existerar som förtrycket överhuvudtaget uppstår.

Att aktivt välja bort en solidaritetshandling med beslöjade kvinnor med hänvisning till att plagget i sig, är en symbol för kvinnoförtryck är att lägga tillbaka om inte hela så åtminstone delar av skulden för det inträffade på kvinnorna själva.

Detta handlar om rasism och muslimhat. Inte om kvinnoförtryckande symboler. Det är inga svenskar som ger sig på muslimska kvinnor för att rädda dem ur förtrycket. För dem är slöjan en symbol för det okända, det farliga, det oönskade – och kvinnan bakom kunde de inte bry sig mindre om.

Men vi kan bry oss.

Jag minns en global aktion som startades i Kanada då en polisman uttryckte åsikten att kvinnor borde tänka på vad de hade på sig för att undvika att bli utsatta för sexuellt våld. Den aktionen kallades Slutwalk. Och ingenstans hörde jag protester mot att stayups och pushups och knallröda läppar är typiska symboler för pornification och prostitution och den heterosexuella mansblicken som ska tillfredsställas av den blottade kvinnliga kroppen.

För då var det ju gudbevars västerländska kvinnors rätt att bära vad de ville utan konsekvenser som stod på spel.

Om vi inte står upp för alla kvinnors rätt att bära vilka kläder de vill är vi mycket illa ute, jämställdhetsmässigt. Och om vi inte står upp för alla människors rätt att kunna bära symboler för sin religiösa tro offentligt utan att riskera våld är vi ännu sämre ute, demokratiskt sett.

Förtrycket sitter inte i slöjan.

Och ett symbolvärde är inte statiskt.

Det är mycket, mycket viktigt att komma ihåg.