Katrine Kielos skriver intressant i Aftonbladet idag om den svenska jämställdheten som en medelklassfrÃ¥ga – eller snarare den svenska familjepolitiken med mÃ¥let jämställdhet som en medelklassfrÃ¥ga. Jämställdhet är ju sÃ¥ mycket mer än familjepolitik och karriär, men självklart är det en stor del! Mina tankar? Föräldraledighet mÃ¥ste med som en del i karriärsstegen, inte ses som en ”paus”. Vi mÃ¥ste börja se det som föräldrakompetens ♥ problemlösning och stresshantering.

FrÃ¥gan behandlades häromdagen av Klara Adolphson och Tomas Oskarsson frÃ¥n Ledarna genom vinkeln att delad föräldraförsäkring krävs för jämställdhet bland chefer. Kanske bekräftar detta Katrine Kielos tankar om att den jämställda familjepolitiken har blivit en medelklassfrÃ¥ga? Karriär, chefskap, ledarskap… Jag hÃ¥ller med Katrine om att de lÃ¥gavlönade, ensamstÃ¥ende mammorna (eller papporna) inte är delaktiga i jämställdheten. FrÃ¥gan är om de högavlönade ensamstÃ¥ende mammorna (eller papporna) är delaktiga Ã¥ andra sidan?

Här ser vi en tydlig familjenorm, en heteronorm och en jämställdhetsnorm där det alltid ska vara 50-50 mellan kvinnor och män. Det gör mig trött. Jämställdhet är så mycket mer än hälften hälften. Dessutom en intressant grej, alla kvinnor och alla familjer får inte alltid barn.

När jag, barnlös och manlös, upptäckte att jag hade lägre lön efter fyra år än vad min manliga kollega hade som ingångslön (för lika arbete) och min chef sa att det var ju för att han hade en familj att försörja, ja då kände jag att det är inte barnen som är problemet i kvinnors karriär; Det är ledarnas okunskap.