Sista veckan innan jul och de flesta i vår närhet stressar för att hinna med julklappsköp, julmat, pynt, skolavslutningar, luciatåg och allt det som hör till vår jul. Men vad är det egentligen med julen som gör att vi släpper allt som vi annars värderar så högt? Som ett jämställt hemmaliv, en fridfull vardag, våra försök att hålla nere konsumtionshetsen, ja allt sådant verkar läggas åt sidan för att vi istället krampaktigt ska hålla fast vid gamla traditioner. Helt plötsligt ska det ätas 1800-talsmat, all släkt som inte träffats under året ska klämmas in på tre dagar, mamma städar och pyntar och allt ska vara precis som vanligt. Som vi sett i medier de senaste dagarna så väcker till och med tecknade filmer otroligt starka känslor, för det går inte att ändra på julen hur som helst!
Själv var jag på besök i England förra helgen och såg julreklamen för en av deras stora livsmedelskedjor. Deras slogan var ”Christmas doesn’t just happen by magic. Behind every Christmas there’s mum”.
Ja vad säger ni? Härligt att det är 2012?
Tags: Jul, könsroller, Mamma, Traditioner
Ja, hittills har kag inte sett många pappors stress att få till allt. Är det vi själva, vi kvinnor bara som vill ha det mysiga och därför jobbar för det?
Intressant skrivet.
/Sofie
Spännande att ni tar upp detta!!! Jättebra!
Här hemma är det faktiskt min älskade make som har det yttersta ansvaret för maten och barnen. Jag hinner faktiskt inte med. Julen brukar vi dock fira i godan ro med våra två barns mormor, då min makes föräldrar inte längre finns i livet. Vi tar inte så allvarligt på maten. Dock är det karln i huset som lagar julens specialiteter. Jag är oerhört tacksam och glad för det. Dock är det jag som pysslar och sköter det mesta av städningen…. försöker i alla fall se till att våra söner lär sig att plocka upp efter sig själva.