Introducing #Eqmeter, Add Gender and Mentimeter’s equality tool
I am delighted to write this blog to kick-off Add Gender and Mentimeter’s partnership and release of #eqmeter. Together, we are ensuring that organizations globally have a free tool that will allow them to kick-start equality discussions, follow-up equality work and easily illustrate long-term equality trends. Mentimeter is a free survey tool that you can use for meetings, conferences, and group discussions. It shows the results of your survey questions in real time, and the audience answers using their phones. It’s especially great for equality, because it’s anonymous. So there is no barrier to having an honest, open discussion.
Add Gender and Mentimeter are releasing the #eqmeter, which is a global, 3-question survey that measures every participant’s answers in real time. Check it out here and immediately see how your answers change the overall tally. We are also giving away a free, 5-question survey about equality to every person who tries Mentimeter‘s free premium trial.
I want to say upfront, though, that this tool isn’t for measuring everything relating to equality. It has limits. You might be wondering, “How do you measure equality?” Well, we have a tool called 3R that allows us to measure three different areas concerning equality in an organization.
First, we look at the number of women and men at all levels and departments. (This can also be applied to other diversity indicators, like age or background). We also look at who’s taking sick leave, parental leave, full time or part time employment, and lots of other things.
The next area we look at is resources. Are people being paid the same wages for equal work? Allowed the same opportunities for professional development? And so on.
The third area that we look at is culture. This is where surveys like Mentimeter are helpful. They help us understand how people feel, why equality is important at their workplace, what’s hindering equality, work/life balance, and much more. The limitations that survey data have is that they cannot provide us with statistics on either of the first 2 areas that I mentioned – they can’t give us facts regarding representation or resources. For those, we need to use other tools.
But they can provide us with a goldmine of rich data on whether or not people know who to talk to if they experience discrimination or harassment, whether people feel that there are equal opportunities for everyone, and much more.
Mentimeter is also great as means of following up on your equality goals. This could be through doing a short equality survey in your team meetings or conferences every few weeks or months, and tracking the results over time. Feel free to customize this survey and add on questions that are relevant to your organization.
Every country has different rules regarding how you should work with equality. In Sweden, if you have 25 or more employees, you have to write an equality plan and update it every 3 years. If you have one man and one woman employed doing the same work, you have to do wage surveys every 3 years to make sure that you’re not discriminating in your payment of salaries. Add Gender can help you with these things, and there are many free resources on the Discrimination Ombudsman’s website too. To really understand the third area, culture, and follow the law, organizations with 25 or more employees also need more advanced surveys than the one provided here to understand their present situation.
We hope you’ll use this tool to start talking about equality, to start asking questions, and to follow-up with your other equality work. Last week I used Mentimeter to ask a few questions at a lecture for 100 people, and they were delighted with the real-time results. I hope your team is also delighted and interested in their survey results! Let us know what you think! Follow the discussions at #eqmeter and #techeq. I especially want to thank Jessica Areborn, who was instrumental in making this tool happen.
Olika perspektiv berikar
Att jobba med Add Gender har sina sidor. Tänk dig att du arbetar med människor som är intelligenta, kunniga, professionella, har underbara personligheter och brinner för sin sak. Ord som ”dream-team” dyker upp, eller hur? Att finnas i en sådan miljö har helt klart sina fördelar. Det är oerhört inspirerande att vistas i denna kreativa miljö och diskussionerna är utmanande, roliga och många gånger medvetandegörande. Våra olika kompetenser berikar verkligen oss. Men jag tenderar ibland att glömma bort att alla miljöer jag vistas inte innebos av individer som har samma syn på samhället som jag.
I ett sammanhang så träffar jag en bekant som säger till mig:
”Jag tycker att det är jobbigt att låta mina barn växa upp här i Sverige.”
”Jaha, varför då?” undrar jag.
”Jag vill inte att mina barn ska behöva växa upp och se homosexuella vara helt öppna med sin läggning.”
”…”
Jag har blivit så överrumplad av svaret att jag inte hinner gardera mig. Jag känner att det är försent; mitt ansiktsuttryck har avslöjat mig.
”Du blev besviken på mig nu, eller hur?”
”Förvånad är snarare ordet.” säger jag och inser att min lögn inte har varit helt övertygande.
Onödigt att säga kanske, men resten av vårt samtal – som definitivt inte kan kallas långt – blir stelt och obekvämt. Vi skiljs åt och pratar inte så mycket mer med varandra. I efterhand så kan jag bli besviken på mig själv; här fanns ett gyllene tillfälle att prata mer om varför min bekant tyckte som hen gjorde. Förstå lite mer på djupet och samtidigt berätta varför jag inte tycker som hen. Sådana händelser läggs dock i min erfarenhetsbank och gör mig mentalt mer förberedd för liknande situationer.
En sådan, liknande situation hamnar jag i lite senare när jag sitter och äter lunch med en annan bekant. Min bekant lutar sig fram mot mig och viskar:
”Du ser hon som går där.”
Försiktigt sneglar jag åt det håll mitt lunchsällskap nickar diskret.
”Det är inte en ’hon’ det är en ’han’!”
”OK.”
”Jag tycker det är sjukt! Vad är det som gör att man vill leva så där? Homosexualitet är också sjukt! Men det får man väl inte säga i det här landet längre. Det råder ingen åsiktsfrihet här längre, faktiskt!”
”Man får tycka vad man vill i det här landet, däremot kan man inte uttrycka alla åsikter hur som helst.”
”Borde väl ha förstått att jag inte skulle ha sagt det där till dig.”
”Tvärtom, för nu kan jag ju bemöta dina åsikter!”
Här följer en lång och mycket givande diskussion där vi kommer lite närmare varandra, men inte så mycket. Jag förstår inte hur hen kan tycka att det är sjukt att vara homosexuell och hen kan inte förstå vad jag tycker är så naturligt med densamma.
Ett litet genombrott kommer dock när vi kommer in på Pride-festivalen.
”Ok ok. Säg att jag nu accepterar homosexualitet. Men varför måste jag då också acceptera Pride? Måste de manifestera sin sexualitet? Det är ju inte så att jag manifesterar min heterosexualitet!”
”Det behöver du inte göra. Den manifesteras ändå 24 timmar om dygnet och 365 dagar om året.”
”Hur då?”
”Det är kärnfamiljer med heteropar i nästan alla annonser för resor och semestrar. I de annonser för förlovningsringar jag har sett är det bara heteropar. I TV, media, på film så är normen det heterosexuella paret.”
”Ja, men det är ju det naturliga!”
”Men homosexuella har inte valt sin läggning! När valde du att bli heterosexuell?”
”Men det har jag aldrig valt…”
Hen tystnar. Jag upplever ett ögonblick att det pågår något därinne. Jag sitter tyst och låter min bekant tänka. Efter en stund säger hen:
”Hm, jag är inte beredd att säga att du har rätt, för det tycker jag inte. Men du har gett mig något att fundera på.”
Ett litet steg för henom, men ett gigantiskt för mig.
Våra egna åsikter är de svåraste att ändra och våra egna fördomar är de svåraste att övervinna. Det är bara du själv som kan göra det, men vi kan hjälpa dig en bra bit på vägen genom att förse dig med verktyg och nya perspektiv.
13 Things Not To Say To Your Lesbian Friend – Diversity & Equality in 2014
Hello friends! I hope that everyone had lovely holidays and a wonderful first few days of 2014. I thought I’d start off the New Year by sharing this funny article I came across (admittedly on Cosmo – yes, I read Cosmo). I liked it because: 1. it’s funny 2. it addresses taboo stuff that people don’t like to talk about, like ingrained heteronorms etc. 3. it’s a cool way to think about being more wordly and less ignorant as we all move into 2014: the year of embracing the coolness of differences!
Here it is, enjoy!
13 Things Not to Say to your Lesbian Friend
Delad tanke, dubbel glädje
Jag har alltid gillat samarbeten i olika former. Redan i grundskolan märkte jag att min hjärna kunde imponera på mig – men alltid bara om den slogs ihop med andras. Ofta verkade den vara extra användbar i de mest otippade sammanslagningar och konstellationer som jag normalt sett inte hade valt själv.
Ju mindre jag kunde påverka valet av samarbetspartner, desto mer upplevde jag att min hjärna lyckades förvåna. Naturligtvis inser jag att det är väldigt kopplat till uppbyggda förväntningar kring situationen. Om man blir besviken över en tilldelad samarbetspartner, men ändå lyckas åstadkomma något extraordinärt – klart man upplever att man flyter ovanpå.
Men jag misstänker att det är inte bara handlar om förväntningarna.
Jag tror det är olikheten. Spänningen som uppstår mellan det som står långt bort och det som ligger nära. I mitten av det där utsträckta gummibandet är kraften som mest märkbar. Där står det inte stilla. Där är det rörligt på ett odefinierbart sätt. Det händer alltid något för det går inte att stoppa.
Jag tror det kan kallas… kreativitet?
Jag tror på delat ledarskap – i samarbete åstadkomma förändring. Jag tror på kvinnor, män, människor. Mixen. Olika kulturella bakgrunder och erfarenheter, brett och smalt, högljutt och tystlåtet, hårt och mjukt, rått och överkokt.
Spänningen. Det är den som skapar nytt. Det är där det gnistrar.
Jag tror på att det som vid första anblick kan verka som två motkrafter, istället kan ge dubbel effekt framåt. Jag tror på att fler kan åstadkomma mer än en och att om fler utmanar varandras tankar tror jag att det kan växa till något mycket större än en dagdröm.
Men det kräver ansträngning. Det kräver förmodligen att vi går emot den första instinktiva spärren för det annorlunda och okända. Det kräver öppenhet för andra tankesätt och det krävs modiga människor.
Sen delar vi alla på den energin som skapas i det delade ledarskapet.
För poängen är att det skapas så mycket att den räcker till många.
Vithetsnormen inom genusvärlden
Valerie Kyeyune Backström, gästbloggar på Genusfolket med inlägget: Det vita genusfolket.
Jag läser och håller helt med, räknar bilder på vår egen blogg och skakar på huvudet. Under Almedalsveckan hade Branschorganisationen Genusföretagarna ett seminarium där vi lyfte den första rikstäckande alumniundersökningen från genusvetenskapen. En av slutsatserna från undersökningen var just att genusvetenskapen är en påfallande homogen utbildning på många sätt. Vita kvinnor med akademikerbakgrund: check!
Jag har sagt det förr och säger det igen: klarar vi inte av att bryta vår egen homogenitet så är vi inte trovärdiga. Det gäller alla samverkande grunder för makt och status.
På Add Gender har vi arbetat hårt för att berika vårt kvinnotäta team med män det senaste året och samma sak i branschorganisationen, där vi idag har en styrelse med hälften män och hälften kvinnor. Samtidigt håller vi hela tiden på våra rutiner för att inte gå på vår magkänsla, att inte luta oss in i likhetens bekväma famn. Men nu då? Nästa steg? Skulle vi ha börjat annorlunda? Det vet vi inte… Det enda vi kan göra är att skärpa oss och arbeta ännu hårdare för mångfalden. Som VD meddelar jag att det är prio ett på rekryteringsfronten just nu. Nu kör vi!
