Sverige har en självbild som varandes ett av världens mest jämställda länder, men de senaste årens mätningar visar att vi blivit omkörda av nästan alla våra grannländer vid något tillfälle. Den senaste mätningen, The Global Gender Gap Index av World Economic Forum, visar att Sverige nu kommer på tredje plats, efter Norge och Finland.
Men jämställdhet handlar om mer än att räkna progressivitet baserat på en binär uppdelning av könskategorier. Och man kan fråga sig hur detta index kommer utvecklas över tid, nu när land efter land inför ett juridiskt tredje kön, nu senast i Tyskland.
Lustigt nog är de länder som hittills tagit reella juridiska steg för att rent praktiskt minska just den binära uppdelningen enligt tvåkönsmodellen länder som kommer tämligen långt ner på årets GGGI, exempelvis kommer Indien på plats 101, Nepal på plats 121 och Pakistan på plats 135 av 136 (!). Till och med världens näst sämsta land på jämställdhet, enligt GGGI, har infört ett juridiskt tredje kön.
Varför har inte Sverige gjort det? För länge sedan? Landet som (faktiskt) utan större svårigheter accepterade ”hen” som könsneutralt pronomen – varför fortsätter just vi att vidhålla att barn vid födseln absolut ska kategoriseras efter en modell som missar så otroligt många?
Jag tänker inte enbart på de som känner sig obekväma med att identifiera sig som antingen män eller kvinnor i vuxen ålder, eller de barn som känner sig ”fel” under hela sin uppväxt på grund av dessa kategorier.
Jag tänker även på de barn som föds med tvetydiga yttre könsdelar. De som man faktiskt inte enkelt kan avgöra vilket av de två tillgängliga boxarna man ska kryssa i – något man i nuläget måste. De som villrådiga föräldrar i dagsläget redan på sjukhuset måste bestämma könsidentitet åt. Att det inte ens finns en möjlighet för dessa att säga ”jamen vet ni vad, låt oss vänta och se vad hen själv känner sig”.
Att införa ett tredje juridiskt kön löser inte alla jämställdhetsproblem. Det kan vi ju se enbart utifrån att kolla på de länder som faktiskt har infört det. Inte länder som kan anses ligga i framkant på den fronten, precis.
Frågan är vad som rent praktiskt skulle ske om mer jämställda länder faktiskt tog det steget.
Och den ännu större frågan är kanske:
Varför inte?
Det är ju så enkelt.
Så enkelt som att konstatera att ”kön är inte binärt, så vi ska inte rent juridiskt utgå ifrån att det är det heller”.
