Vem skriver du för?
PRV, Patent- och registreringsverket har anmälts till JO av Helena Englund Hjalmarsson vd på Språkkonsulterna. Hon menar att myndighetens svar på hennes ansökan är alldeles för krånglig och hänvisar till Språklagen från 2009 där klarspråksparagrafen säger att språket i all offentlig verksamhet ska vara vårdat, enkelt och begripligt.
Jag känner själv igen fenomenet med obegripliga blanketter och förvirrande svar från myndigheter och väntar nyfiket på vad Helena Englund Hjalmarssons anmälan kommer ge för resultat. Jag tycker språk är en viktig del i att skapa tillgänglighet.
Vill även passa på att dela med mig av ett boktips. Tydliga texter av Jenny Forsberg. En liten bok som jag själv bläddrar i ofta.
Att lämna plats – och ta den
För några år sen blev jag plötsligt och oväntat ensam ägare av ett litet torpruckel i Sörmland. I skilsmässan vägrade jag släppa taget och bestämde mig att jag kunde själv. Motorsågen jag fick det året av min pappa i julklapp stod som symbol för vad jag tänkte bemästra – skogen, renoveringsprojekten, trädgården, pumpen, grillen. Inga domäner var ett hinder.
Torpet har lärt mig mycket. Förmodligen mer än vad jag överblicka härifrån.
Nu är jag inte ensam där längre. Men den där tiden var ovärderlig för min inre kunskapsbank. Jag insåg att jag lutat mig lite för mycket på gamla förlegade tankespår och synsätt – min tro på min egen kapacitet (eller snarare bristen på den) var marinerad i en historik som sträcker sig långt bortom ett litet hus i en skog. Jag valde alltför ofta den säkra, redan upptrampade vägen. Stannade i bekvämlighetszonen.
Jag kommer konsekvent att vägra hamna i bekvämlighetszonen igen. Men jag inser också att det inte är ett projekt jag ensam kan stå bakom. Min övertygelse är att jämställdhet är en gemensam sak där vi alla har lika stort ansvar – att lämna plats och att ta plats. Att ställa krav och bryta mönster – nå bortom slentrianmässiga beslut – det måste vi göra ihop. I vardagen, på jobbet, i köket, i skogen…
Det måste göras tillsammans.
Det börjar i det lilla och framförallt är det obekvämt. Det kräver energi att kliva över. Men vad kommer det kosta att inte göra det? Vad är priset för att inte orka gå halva vägen var?
Jag är inte rädd för motorsågen längre. Jag bemästrar den. Jag kan till och med lära andra hur man gör. Kan tricken och knepen. Har modet, har tagit platsen. Jag vågade kliva över till den sidan. Med hjälp av min pappa som öppnade den möjligheten. För jag hade kanske inte valt den själv.
Han lämnade plats. Och jag tog den.
Det är allas vårt ansvar.
Bröllopstraditioner och feminism
En undersökning bland 200 kommande brudar i England visar på hur traditioner ändras i samband med vigsel. Det verkar som att en del brudar faktiskt ser det som ett medvetet feministiskt val att inte hålla sig till vissa traditioner.
26% av brudarna ville behålla sitt flicknamn i någon form.
19% av brudarna ansåg att vissa bröllopstraditioner ”i viss mån” kan uppfattas som ”anti-feministiska”.
76% av brudarna vill att deras far lämnar över dem (inte lika vanlig tradition i Sverige reds anm).
9% av brudarna skulle bära en annan färg än vitt på sin bröllopsdag.
Undersökningen skrivs det om på bland annat Weddingdays (som jag förstår har gjort undersökningen) och Huffington Post.
Personligen minns jag att folk blev väldigt förvånade att jag inte behöll mitt flicknamn i samband med vår vigsel för ett par år sedan. ”Du som är jämställdhetsexpert kan ju inte ändra namn!” var det faktiskt en del som utropade.
För mig är det viktigt att traditioner formas efter människorna som ska utföra dem och att vi inte är onödigt konservativa kring vissa av dem enbart i relation till kön.
Oavsett om det är en man och en kvinna som gifter sig eller inte (jag utgår från att undersökningen inte har ett perspektiv kring olikkönade- eller samkönade giftermål eftersom inget nämns – då brukar det vara heteronorm) så är det viktigt att tänka igenom traditionerna, förhålla sig till dem och skapa sitt eget helt unika koncept.
Det är fler möjligheter vi ska skapa, inte nya snäva normer!
Däremot så hade jag en annan färg på klänningen än vit. Vilket var väldigt kontroversiellt för vissa medan andra ansåg att det var helt upp till mig.
Nu är jag nyfiken på vad män anser om feminism i relation till bröllop – och hur samkönade par förhåller sig till att medvetet bryta eller behålla vissa traditioner. Vem vill göra dessa undersökningar?
Trevlig midsommar!
Midsommar firas traditionsenligt i Sverige med midsommarstång, färskpotatis, sill och nubbe. Jordgubbar finns nog också på mångas bord ofta med vispad grädde och kanske lite strösocker.
Inför denna högtid vill många företag att du ska välja just deras produkter och för dem som inte gör sin egen inläggning eller kryddning så är sill något som ska inhandlas. Jag hittade ett exempel på storytelling i en tidning som följer med det kundkort jag har i kedjan som har en affär i min förort. Under rubriken ”Gör dig bekant med den svenska sillkulturen. Möt de lokala karaktärerna.” beskriver ett företag sina sillsmaker utifrån karaktärer från orten. Smart. Storytelling är det nya svarta.
Tyvärr fick de av någon anledning bara med karaktärer som är män. Vilket föranledde ett mail från undertecknad. Så här skrev jag:
Jag såg er kampanj i en tidning. Roligt sätt att presentera ert sillsortiment. Tråkigt bara att det bara män, finns det verkligen inte en enda karaktär som är kvinna som är värd att prata om och vars historia är värd att berätta?
Känns tråkigt på en annars rolig kampanj. Leta lite djupare, hon finns med största säkerhet där!
Tack.
Jenny
Det dröjde inte många timmar så fick jag svar från företagets vd. Så här skrev han:
Hej,
Tack för kommentaren, kan bara hålla med dig. Vi har inte tänkt utifrån det perspektivet men det måste vi absolut göra. Självklart finns det kvinnliga karaktärer som vi kan ta med.
Håll utkik på våra kommande nyheter så skall vi få med en kvinna.
Hälsningar Stefan
Vardagsaktivism lönar sig. Säg ifrån när något känns konstigt. Ställ frågor. Nästa midsommar kan kanske de som vill njuta av sill med anknytning till kvinnor från Varbergstrakten. Bara en sån sak. Om du vill, dela gärna dina genusdiskussioner i midsommar på taggen #genussill så kan vi stötta varandra.
Nä, nu ska jag vispa grädde. Vi hörs!
