För att stå upp mot det våld som drabbar beslöjade kvinnor i Sverige, nu senast den gravida kvinna som slogs medvetslös mot en bil av en man som inte tyckte att hon och hennes religiösa uttryck passade i det här landet, startades ett initiativ. Detta initiativ, som kommit att kallas #Hijabuppropet, går ut på att kvinnor, som normalt inte bär slöja, i solidaritet med muslimska kvinnor ikläder sig Hijab under en dag, igår den 19:e augusti.
Många saker har sagts om detta, och både hyllningarna och kritiken har varit skarpa. Och någonstans, som så ofta förr, blandas symboler för förtryck ihop med förtrycket självt.
En tingest kan i sig själv aldrig vara förtryckande. Det är ALLTID kontexten som avgör, och kontexter förändras. En piska kan symbolisera slaveri, men också ridsport eller för den delen BDSM. En vigselring som förr i tiden betydde att denna kvinna har en ägare, står nu för frivilligt och kärleksfullt ingående i äktenskap. En korsett kan ge andnöd och deformerade revben – eller vara ett högt älskat klädesplagg för speciella tillfällen.
Det är inte saken i sig som är förtryckande, det är när alternativet att välja bort den i praktiken inte existerar som förtrycket överhuvudtaget uppstår.
Att aktivt välja bort en solidaritetshandling med beslöjade kvinnor med hänvisning till att plagget i sig, är en symbol för kvinnoförtryck är att lägga tillbaka om inte hela så åtminstone delar av skulden för det inträffade på kvinnorna själva.
Detta handlar om rasism och muslimhat. Inte om kvinnoförtryckande symboler. Det är inga svenskar som ger sig på muslimska kvinnor för att rädda dem ur förtrycket. För dem är slöjan en symbol för det okända, det farliga, det oönskade – och kvinnan bakom kunde de inte bry sig mindre om.
Men vi kan bry oss.
Jag minns en global aktion som startades i Kanada då en polisman uttryckte åsikten att kvinnor borde tänka på vad de hade på sig för att undvika att bli utsatta för sexuellt våld. Den aktionen kallades Slutwalk. Och ingenstans hörde jag protester mot att stayups och pushups och knallröda läppar är typiska symboler för pornification och prostitution och den heterosexuella mansblicken som ska tillfredsställas av den blottade kvinnliga kroppen.
För då var det ju gudbevars västerländska kvinnors rätt att bära vad de ville utan konsekvenser som stod på spel.
Om vi inte står upp för alla kvinnors rätt att bära vilka kläder de vill är vi mycket illa ute, jämställdhetsmässigt. Och om vi inte står upp för alla människors rätt att kunna bära symboler för sin religiösa tro offentligt utan att riskera våld är vi ännu sämre ute, demokratiskt sett.
Förtrycket sitter inte i slöjan.
Och ett symbolvärde är inte statiskt.
Det är mycket, mycket viktigt att komma ihåg.
Tags: #Hijabuppropet, Hijab, slöja, Slutwalk
Jag kunde inte delta med en slöja eftersom jag är ateist och anser att slöjan är ett religiöst uttryck. Det har inget att göra med att jag anser att plagget i sig är ett förtryck.
Det är också en avvägning man måste förhålla sig till, givetvis. Och där har vi ju ytterligare ett symbolvärde!
Så fort jag hörde om misshandeln fick jag ont i magen, tänkte att ”detta händer inte, Det får bara inte hända!”
För mej var det självklart att bära slöja med solidaritet, men många bekanta som e ateister bl.a. ifrågasatte det- ”slöja e ju förtryck” å bla bla bla, Vilket jag tyckte var riktigt oroligt och dumt.
Men ja, vi alla gör våra val och mitt var inte svårt.
Vi tacklar hatet med skarp kärlek och tydlig solidaritet <3
Precis; det är ju just valet som är det viktiga (att det finns).
Så bra skrivet!
Tusen tack!
[...] Som utlovat; mitt inlägg om #hijabuppropet, publicerat på Add Genders blogg Jämställshetsexperterna. [...]
Tack Hannah, för ett pedagogiskt förtydligande av skillnaden mellan solidaritet med kvinnors rätt att klä sig som de själva önskar, utan att drabbas av hat och våld, och att uttala stöd för hijabens symboliska innehåll.
#Hijabuppropet blev i min mening en mycket lyckad aktion, då den bidrog såväl till att sätta kampen mot rasistisk misogyni på agendan, som att lämna plats för flera olika röster från muslimska kvinnor i Sverige.
Parallellen till slutwalk är intressant, eftersom det också handlar om solidaritet med kvinnors rätt att klä sig som de vill. Även Helena Hägglund gjorde ju denna parallell långt innan #hijabuppropet var ett faktum: http://seglorasmedja.se/post9796/dags-att-ordna-burkawalks/
Jag vill dock invända mot antagandet att solidaritetshandlingar av det här slaget är helt oproblematiska, då det i bägge fallen gäller att vara mycket lyhörd gentemot (olika delar av) den utsatta grupp en som privilegierad vill alliera sig med. Risken är annars att en tar ifrån dem rätten att definiera sin egen kamp och osynliggör deras faktiska utmaningar.
Här är en kritisk text skriven av antiprostitutionsaktivisten Rebecca Mott, som jag tycker belyser några problematiska aspekter av Slutwalk på ett utmärkt sätt. Vems sak är det att återta slamp-stämpeln? Jag ser här vissa paralleller till den kritik som #hijabuppropet mött från muslimska kvinnor som kämpar för rätten att slippa bära hijab: http://www.kvinnofronten.nu/Nyhetsbrev/ultimata-slampan.php
Tack för din kommentar!
Jag anser också att uppropet blev lyckat, dels av de orsaker du nämner och också på en konkret politisk nivå där Beatrice Ask nu verkar ta tag i frågan genom att bjuda in uppropsinitiativtagarna.
Givetvis ser jag också problemen med dylika solidaritetshandlingar – sällan finns någon aktion som inte riskerar att slå tillbaka på syftet – för påtvingad solidaritet är ett otyg till privilegierat tolkningsföreträde om något. Samtidigt blir vår kulturella rasism så tydlig när en historia om en vit kvinna som blir kallad fitta när hon har på sig en hijab blir viral, medan samma historier från de som lever i det dagligen inte blir uppmärksammade. Tål att tänkas på.
Tusen tack för intressanta länkar också!
Vad menar du att förtrycket inte sitter i slöjan? Du pratar om kontextberoende, men utan att alls ta hänsyn till i vilken kontext slöjan förekommer? Även om det är frivilligt i vår del av världen att bära slöja, (begreppet frivilligt kan ju diskuteras då man ofta ser barn som bär slöja, och då det ofta är andras påtrtyckningar och förväntningar som ligger bakom slöjbärandet, även här) så är det inte frivilligt att bära slöja i stora delar av världen. I Iran och Saudi är det spöstraff. Där är slöjan obligatorisk. Feministen Bahareh Andersson berättade hur hon som flicka blev stoppad och utsatt för våldsam behandling för att hon bär sin hijab inkorrekt (eller ej alls, kommer inte riktigt ihåg). I Iran och Saudi bor det tillsammans över 100 miljoner människor…också i övriga delar i mellanöstern sanktioneras våld emot icke-slöjbärande. Så att säga att slöjan inte innebär förtryck i sig, det är att lägga ut dimridåer.
Det är precis vad jag menar – det är TVÅNGET som är förtrycket, inte slöjan i sig. Det är skillnad på att fokusera på ett specifikt klädesplagg och på att peka på det tvång som förknippas med plagget i fråga. Jag menar tvärtom, att fokus på själva slöjan är att lägga ut dimridåer, eftersom de bakomliggande orsakerna till förtrycket på det viset döljs – och dessutom kommer fördomar om att alla kvinnor som bär slöja gör det eftersom hennes far/bror/make tvingar henne att göra det fortsätta bygga illusioner om ”de” och ”oss” – vilket i sin tur innebär att kvinnorna blir till symboler för en förtryckande och främmande kultur. Vilket är vad rasisterna ser, och plötsligt syns inte ens den faktiska kvinnan i allt sitt eget symbolvärde.
Så resonerar jag.
Men på vilket sätt menar du att de som ser slöjan som förtryckande gör det utifrån plagget, isolerat från förtryck? Det är en ganska radikal premiss att tillskriva andra. Själv tänker jag att den enskilda kvinnan kan välja hijab fritt och att det i det enskilda fallet mycket väl kan röra sig om en frihetshandling. Kanske särskilt när man lever som muslimsk minoritet i ett samhälle där majoriteten är icke-muslimsk. Men om man lyfter abstraktionsnivån lite så finns hijab där som religiöst och/eller kulturellt uttryck i en kontext där man ställer olika strikta klädeskrav på kvinnor och män. Strängare krav på kvinnor än på män. Själva förutsättningen ATT hijaben anses vara ett religiöst uttryck för specifikt kvinnor, men inte män, är rimligen ojämlik till kvinnans nackdel? Hur kan detta någonsin ses som något annat än kvinnoförtryck på det generella planet? Hur kan du som utbildad genusvetare missa att se på detta strukturella samband? Arugmentera gärna för hijabupproret, men styr upp dina argument och dissa inte dem som inte kan med att ta på sig detta ojämlika plagg. Det måste finnas andra sätt att uttrycka sin avsky mot våld och att stödja alla rättigheter att klä sig som de vill, utan att för den sakens skull ta på sig den utsatta gruppens symboler. Om jag protesterar mot att nynazister utsätts för hot och våld, hoppas jag verkligen att jag kan göra det utan att bära ett hakkors.
”begreppet frivilligt kan ju diskuteras då man ofta ser barn som bär slöja, och då det ofta är andras påtrtyckningar och förväntningar som ligger bakom slöjbärandet, även här”
Då hoppas jag att du gör samma problematisering kring västerländska kvinnors val av kläder eller till exempel val kring kroppsbehåring. Hur ”frivilligt” är det att bära högklackade skor? Hur frivilligt är det att bära vadsomhelst? Allt vi tycker och allt vi gör beror ju antingen på gener eller kultur liksom, så ska vi börja underkänna allt vi gör av kulturella skäl som någon form av ofrivillighet så blir väldigt, väldigt mycket ofrivilligt.
Eftersom så många kvinnor har utsatts för så mycket trakasserier, våld och tom död i sin kamp för att slippa bära slöja så tycker jag det är rätt stötande att använda slöjan på detta sätt. Och jämförelsen med slutwalk är dålig, kvinnor tvingas ju knappast att klä sig utmanande på samma sätt som en del kvinnor tvingas bära slöja.
Givetvis finns det aldrig två skilda fenomen som går att jämföra med exakt samma utfall, men visst finns det kvinnor som tvingas klä sig utmanande – kanske inte på grund av lagar, men i slutändan ändå också på grund av att det är alternativet som leder till högst överlevnadsmöjligheter, precis som valet att efterleva både sociala och lagstadgade regler kring andra klädesplagg är.
Slöjan i sig är inte förtryckande. Och från mitt perspektiv är det tydligt at kampen för kvinnors frihet att slippa slöja inte handlar om slöjan i sig – utan om just tvånget att bära den med alla implikationer som finnes däri.
Nej slöjan i sig är bara ett tygstycke men i stora delar av världen kämpar kvinnor med risk för sina liv för att slippa bära den. Så det den där symboliserar innebär för många bara förtryck och våld. Jag tvivlar på att dessa kvinnor uppskattar dessa solidaritetshandlingar.
Och jag tror knappast någon kvinna riskerar att bli trakasserad och utsatt för våld (om de inte är utsatta för sexhandel) om de inte klär sig utmanande. Men det är väl ändå en helt annan problematik.
Gun, du kanske inte upplevt eller känner någon som upplevt och överlevt sexhandel? För om du gjorde det skulle du inte skriva som du gör.
Nej jag känner ingen som blivit utsatt för sexhandel som ju kan jämföras med slaveri. Vad har det med saken att göra? Det finns säkert sexslavar som tvingas klä sig på olika sätt, kanske tom i slöja? Mycket märklig jämförelse.
Förstår inte vad som är så märkligt med att patriarkatet tar sig olika våldsamma och kränkande uttryck beroende på kontext?
Skillnaden är slöjan är påbjuden från ett majoritetssamhälle där den är norm och även i länder där islam inte är majoritetsreligion så är det fortfarande normen för de flesta muslimer. Helt lagligt, med polisen på deras sida, i vissa länder till och med klädpoliser. Det är NORM. Medan en sexslav ev. tvingas klä sig sexigt av ett kriminellt gäng som gör det i skymundan och som ett brott mot normen. Det är stor skillnad på hur dessa olika två sorters förtryck funkar, även om de båda kan kopplas till patriarkala strukturer.
Va märkligt att du som är intresserad av debatt om kön/genus helt missat den massiva kritiken av Slut Walk. Stora delar av den debatten handlade om kön, etnicitet och klass, privilegier och tolkningsföreträde. Gör en googling på slut walk critisism så hittar du massor om du är intresserad.
I övrigt grymt bra skrivet!
Tack.
Jag får erkänna att jag använde en något överdriven tvärsäker retorik för att understryka en poäng där, men kontentan av slutwalk uppfattar jag ändå som tämligen unison; det handlar om att kvinnor ska kunna bära vad som helst i det offentliga rummet utan att förvänta sig våld och trakasserier. Precis som nu.
Ja absolut kan en jämföra syftet med de två olika företeelserna. Men Slut Walk fokuserade på en vit, medelklassdiskurs och uppfattades som exkluderande av poc, sexarbetare och andra kategorier som är mest utsatta för sexualiserat våld. Lite samma kritik som framförts när namn som Åsa Romson och liknande började ta över utrymmet från de som tex heter Nabila och tog initiativet…
Hej Hannah!
Väldigt intressant läsning och bra skrivet. Jag delar i mångt och mycket din analys i den här komplexa frågan, men det finns en aspekt som kan kopplas till hijabuppropet och som tyvärr problematiserar det här ställningstagandet ännu mer. För om vi inte ska blanda ihop symboler för förtrycket med förtrycket själv, och om en tingest i sig själv aldrig vara förtryckande och det alltid är kontexten som avgör, hur hade denna solidaritetshandling yttrat sig om det istället för Hijab hade rört sigcom Burka?
Vänliga hälsningar,
Fredrik
Det känns väl tämligen meningslöst att frikoppla tinget ”slöja” som i tygstycke från det den faktiskt står för, och hävda att det bara är ett tyg, särskilt i detta fall, då bärandet av tyget faktiskt avser att representera dess symbolvärde. För när du tar på den betyder det ngt, det går från att vara ett tyg till att vara just det som representerar det uttryck(eller förtryck) du vill distansera den ifrån. I övrigt har jag inget att tycka om uppropet i sig.
Hakade upp mig på en sak: Slutwalk har ju absolut kritiserats med pornification-argument. Öht analyserades och kritiserades Slutwalk från alla möjliga håll och kanter. Jag bodde i USA när det var som störst, så jag vet inte exakt hur debatten lät i Sverige, men jag har själv debatterat (bl.a) Slutwalk på Feministiskt Perspektiv. Hur som helst: eftersom Slutwalk var ett internationellt fenomen är det rimligt att titta på hur internationell feministisk debatt såg ut, och Slutwalk fick definitivt sin släng av sleven.
För övrigt är jag osäker på om jag tycker att jämförelsen mellan #hijabupproret och Slutwalk håller, men jag har inte lyckats sätta ord på det än.
Unga kvinnor faller från balkonger, offer för hedersvåld. De knuffas eller pressas till att begår självmord för att de vill leva sitt eget liv. Var finns de braskande rubrikerna, upprördheten och solidaritetshandlingarna med dem? Pyttesmå rubriker i tidningarna och ingen verkar bry sig. http://www.dn.se/nyheter/sverige/balkongfall-kan-vara-hedersbrott/
Förutom vi feminister då som krigat för de kvinnorna (och männen) i mer än 20 år.
Det må jag säga var ett tyst och diskret litet krig om man jämför den enorma uppmärksamhet som slöjhändelsen har fått.
Gun, det beror nog mest på var du befunnit dig om du missat detta. Du har uppenbarligen inte varit på kvinnojourerna, eller jobbat på de hemliga boenden som finns för kvinnor som flyr från hedersförtryck. Organiserade feminister har fått upp ämnet på dagordningen för politiska beslut. Det började med Fadime och fortsätter än. Kanske har det inte märkts på Aftonbladet eller Facebook – men den feministi som varit organiserad under de senaste 20-åren kan inte ha missat att den stora förändringen som skett har handlat om intersektionalitet även i praktiken.
Här är en del kritik mot slutwalk. Mest för att man inte heller ska bagtellisera vad kritiken ville föra fram genom att säga att den inte fanns.
http://www.feministfrequency.com/2011/05/link-round-up-feminist-critiques-of-slutwalk/
http://tothecurb.wordpress.com/2011/05/13/slutwalk-a-stroll-through-white-supremacy/
[...] markera att vi kan beslöja oss för att visa solidaritet. Bäst hittills tycker jag genusvetare Hannah Lemoine text. Hon menar att: ”Om vi inte står upp för alla kvinnors rätt att bära vilka kläder de [...]
Väl skrivet Hanna
Jag gillar idén bakom slöjuppropet, men inte diskussionerna kring det. I mina ögon hade uppropet gärna fått förbli en protest mot främlingsfientlighet. Nu kom debatten att handla om slöjans symbolik, och det känns bara så respektlöst.
Förtrycket uppstår inte när ”alternativet att välja bort den i praktiken inte existerar”. Förtrycket uppstår när du gör ditt val och handlar om vad som fick dig att välja som du gjorde. Det är därför höga klackar (oftast) är förtryckande. Det är därför korsetten var förtryckande under sin storhetstid. Det är därför skönhetsoperationer (oftast) är ett uttryck för förtryck och slöjan tillhör samma grupp.
Vi kan alltid prata om frivilliga val, men då finns det ingen poäng längre att vara feminist, eller antirasist heller för den delen, i Sverige. Här finns ingen lagstiftad diskriminering. Här byggs allt förtryck upp av, till synes, frivilliga val.
”Och ingenstans hörde jag protester mot att stayups och pushups [...]”
Det finns ingen religion som påtvingar kvinnan rött läppstift och stayups. Det finns heller inte några miljoner kvinnor som riskerar piskstraff för att de vägrar.
Var det av medkänsla som någon misshandlade kvinnan i slöja? Nej, naturligtvis inte, det handlade om främlingsfientlighet, rasism och hat. Låt oss då prata om det istället.
”Och ingenstans hörde jag protester mot att stayups och pushups [...]”
Det finns ingen religion som påtvingar kvinnan rött läppstift och stayups. Det finns heller inte några miljoner kvinnor som riskerar piskstraff för att de vägrar.
För det första så finns det självklart religiösa grupper som indoktrinerar kvinnor till att ”vara till för mannens behag”. Känner själv en kvinna som varit med länge i Livets Ord som säger att hon sminkar sig och fixar sig just med hänvisning till att ”kvinnan är till för att behaga mannen”. Jag är säker på att det finns många fler manliga religiösa ledare som utnyttjar sin ställning till att indoktrinera kvinnor i sin organisation på detta sätt.
För det andra finns det inte miljoner utan många HUNDRATALS MILJONER kvinnor som riskerar piskstraff och värre saker ändå om de vägrar rött läppstift, stayups, högklackade skor etc. Ägna en tanke åt alla sexslavar världen över.
Att en kvinna till skillnad från män känner sig tvungen att visa upp ett långt, vackert hår för allt och alla är lika mycket förtryck som att en annan kvinna känner sig tvungen att täcka över sitt hår medans män känner sig fria att gå barhuvade. Om inte mer, eftersom den senare kvinnan kan komma undan med en dålig hårdag. En snygg frisyr kräver mycket mer tid och pengar för en typisk västerländsk kvinna med långt hårsvall än för en typisk västerländsk man med kort hår. Det är verkligen inte stor andel jämnlika frisyrer bland unga killar och tjejer i det här landet om man tänker efter. Även om det är mer accepterat för medelålders kvinnor att klippa håret lika kort som medelålders män brukar ha det så är det fortfarande olika priser för män och kvinnor på väldigt många frisörsalonger. Så det är långt ifrån jämnställt. För övrigt så hör jag sällan de som debatterar för att en kvinna har mer kläder på sig än en man=kvinnoförtryck ifrågasätta normen i väst att kvinnor ofta har mycket mindre kläder på sig än män/visar mer hud och former. Denna norm är som tydligast vid festligare tillfällen, då kvinnor i huvudsak agerar ögongodis i olika färger och män agerar likartat svartvita i samma uniform. Detta påminner mig faktiskt om de likartat svartvita kvinnorna som agerar klädpoliser åt alla kvinnor på gatorna i Iran.
Vad gäller de mer allvarliga politiska former av förtryck som i vissa fall finns bakom bärandet av slöja så har de funnits och finns också bakom tvånget för kvinnor att ta av sig slöjan. Läs Orhan Pamuks bok Snow som bygger på faktiska historiska händelser i Turkiet. Det har varit många kvinnor i Turkiet som blivit fängslade och som tagit självmord under det senaste seklet pga detta. Läs äv denna artikel från 2011 nedan:
http://www.turkishnews.com/en/content/2011/07/03/turkey-hijab-ban-distresses-women/
Vill även tipsa om denna film som jag länkar till nedan. Den är producerad av en turkisk ung kvinna som inte bär slöja, men kvinnan som bär slöja i filmen har varit utsatt för denna form av diskriminering i verkligheten. Jag tycker det är intressant ur en estetisk synvinkel hur kvinnan som blir tvungen att ta av sig huvudsjalen för att få fortsätta sina universitetsstudier skär av sig sitt hår. Det är som ett starkt statement att hon tar tillbaka den visuella rätten och kontrollen över sitt eget hår. Hennes man och hennes vänner blir inte alls glada åt detta, men det är något kraftfullt i handlingen just för att man märker att det är hennes eget beslut.
http://womensvoicesnow.org/watchfilm/islak/
För övrigt så pågår denna form av politiska förtryck att tvinga kvinnor att visa håret med faktiska straff inte bara i Turkiet, i västerländska och kommunistiska länder. Just nu pågår detta även i mänga afrikanska länder, som Nigeria, Kenya och till och med i Somalia med deras stora muslimska population. Historiskt sett så har detta också pågått i både Egypten, Tunisien och till och med en period i Iran. Dessa fakta förtigs ju om något i dagens slöjdebatt.
Något ännu allvarligare är alla som inbillar sig att sexslaverihandeln är mindre organiserad och mindre sadistisk än Islamistgrupper som förtrycker kvinnor. På något konstigt sätt bagitalliseras denna världsomspännande, väldiga industri av världens mest förtryckta kvinnor i debatter om kvinnoförtryck. Vissa verkar faktiskt hellre vilja prata om heltäckande plagg som om det vore den värsta sortens kvinnoförtryck som finns. Kanske för att det blir obahagligare att prata om värre sorters kvinnoförtryck och kanske för att normen i väst är att vara fixerad vid kvinnors utseenden. (Vilket i sig är kvinnoförtryck.) Om kvinnoförtryck måste diskuteras som något i huvudsak Islamskt på bekostnad av alla andra sorters kvinnoförtryck, vilket ofta är fallet, så vill jag heldst prata om hur det anses vara en stor synd för muslimska kvinnor att gifta sig med en icke muslim. (Men ingen synd för muslimska män.) Eller, för de som verkligen vågar diskutera förtryck, gå in på strukturer bakom könsstympning. Långt ifrån alla muslimska kvinnor som blir könsstympade är tvingade att bära slöja för dem som inte visste det. Vill även notera att långt ifrån alla som utsätts eller utsätter andra för detta förtryck är muslimer och att även västerländska kvinnor gör samma ingrepp ”frivilligt” som plastikkirurgi. Men då detta förtryck även existerar som påbud av vissa Imamer så känns det mest vesäntligt för mig att prata om. Sådana former av förtryck och skillnad i behandling av män och kvinnor är viktigare att diskutera än det lätta ämnet ”tydliga skillnader i klädsel”. Det är för ofta på den ytliga nivån av kläder och vad de symboliserar för bäraren och betraktaren som diskussionen om kvinnoförtryck sorgligt nog stannar.
All heder åt dem som visade solidaritet med just denna slöjbärande kvinna förresten. Även om hon var mer eller mindre tvingad att bära slöja. Vad det skickar ut för signal är att det är inte ok att misshandla en höggravid kvinna om du tror att hon är förtryckt. Vilket borde vara en självklarhet för alla som inte är totalt misogyna.