Det finns vissa saker jag inte går omkring och tänker på och så finns det det jag tänker på rätt ofta. Ofta så tänker jag på frågor kring öppenhet, förbättra världen och om vi inte borde köpa ett nytt bord till hallen. Väldigt sällan tänker jag dock på att jag är vänsterhänt, vegetarian eller lever med en man. Detta är dock saker som andra gillar att påpeka för mig, i tid och otid. Eller ja, gillar är väl att ta i. Men de gör det. Varje gång jag ska skriva något för hand inför en främmande människa så får jag höra ”men va? Är du vänsterhänt?!” och så är det inget mer med det. Kanske lite frågor om hur det påverkat mig men de är ovanliga.

Faktum är att jag bara tänker på att jag är vänsterhänt när jag ska skriva saker på en whiteboard eller när jag ska försöka skilja på höger och vänster. Det är ingen stor sak för mig. Men ändå är det något som många påpekar. Likaså att jag inte äter kött, det är något som blir tydligt så fort jag är på restaurang och då får jag svara på frågor om allt ifrån kosttillskott till minkfarmar. Detta trots att jag inte frågar någon om deras köttkonsumtions koppling till växthuseffekten eller som en del av en struktur där djur blir produkter för att ätas och lever sina liv i fabriksliknande miljöer.

Lite så är det att vara homosexuell också, fast värre. Det är något som alla tydligen ska ha synpunkter om. Synpunkter om hur okej det är, om att det är helt okej för dem och att det minsann inte är någon grej längre. Men trots att det inte är en grej så får jag ideligen svara på hur (inte om) jag och min sambo ska skaffa barn. Roligast var kommentaren ”men ni måste ju skaffa barn. Ni är ju så söta tillsammans”. Huruvida det endast är söta par som får skaffa barn eller inte framgick inte, inte heller hur detta är relevant eftersom två biologiska män inte kan få biologiska barn tillsammans, men det är väldigt fascinerande. Oftast är dessa kommentarer en form av nyfikenhet som är svår att riktigt förhålla sig till. Jag gjorde själv misstaget att fråga ut en ny bekantskap om hennes skilsmässa häromdagen, för att nyfikenheten tog över.

Jag tror att vi måste acceptera nyfikenhet och funderingar, och jag tycker i sanningens namn att det är bättre att folk frågar mig än en förvirrad 16-åring. Trots det så önskar jag att det faktum att jag är homosexuell och lever med en annan man skulle kunna vara som att vara vänsterhänt. Något som vi lite snabbt kan konstatera och sedan gå vidare med det väsentliga. Frågan är också vem det är som ställer frågan och vem som aldrig får frågor. Om du aldrig får frågor om hur du lever ditt liv eller om hur något påverkar dig så kanske du ska fundera ett varv till innan du frågar någon annan.