Arkiv ’rasism’

Efter Almedalen

Almedalsveckan är över, officiellt tog det slut förra söndagen men känslan var att den knuffades över ättestupan redan på fredagen. Framtung med de större partierna i början av veckan och de mindre i slutet. Almedalen 2014 har sammanfattats i listor, punkter, bilder av media, på Twitter, på bloggar och alla andra ställen där en kan nå ut med sitt budskap.
För egen del försöker jag komma ihåg vad det egentligen var som hände under dessa intensiva dagar, min första Almedalsvecka. Jag behöver ta hjälp av Twitter för att ens ha en chans. Rakt in kastas man, och sen är det bara att hålla i sig. I alla fall som entusiastisk novis.

Så fort jag kommer av färjan från 08-området måndag eftermiddag hamnar jag utanför ett mediatält där Schyman från F! debatterar mot KD. Almedalen är full av intressanta möten, gamla bekantskaper och före detta kollegor, samt en kompis från gymnasiet. De oväntade mötena är något som alla återkommer till. En befinner sig mitt i smeten av politiker, lobbyister, journalister och komiker. Röster en bara har hört på radio får plötsligt ett ansikte, TV-personligheter får mer än en överkropp, och politiker ses skratta!

Jag går förbi en fotograf som står med ett jätteobjektiv riktad mot en restaurangfönster, inser att vår utrikesminister sitter och äter middag där inne och ser totalt oberörd ut av det som händer utanför. Går förbi systrarna Kronlööf otaliga gånger utan att komma på ett bra sätt att bryta in i deras grupp och bli superbästis med dem på fem röda. Hamnar bredvid Maria Wetterstrand på F!’s antirasistiska fest och försöker mingelsnacka lite i den rosa krullperuk man får låna. Inser att personen som satt sig bredvid mig på ett populärt vattenhål är sexualexperten Katerina Janouch och smörar med att erkänna; ”Jag har en av dina böcker hemma”. Slinker förbi Tomas Bodström i kön till en restaurang där jag ska möta en bekant Almedalsveteran. Jag lyckas även av misstag flasha min BH för en P3 profil (samt halva hästgatan) totalt ovetandes, det finns tyvärr på bild.

Tisdagen känns mest intensiv. Det är Sverigedemokraternas dag, den har F! kuppat som motvikt mot det rasistiska och anti-feministiska som SD förespråkar. Jag börjar dagen med ett frukostseminarium med Diversity Partners och Genusforetagarna, hela dagen går i jämställdhetens tecken. Det är inte så att det finns lite att göra direkt. Helst av allt skulle en vilja klonas, åtminstone i tre kopior så att allt kan upplevas, ses, höras, diskuteras. Men det är ju inte möjligt, iaf inte lagligt än, så en annan får göra så gott en kan på egen hand.

Jag har sprungit upp och ner längs Visbys kullerstensgator, dykt in i Twittervärlden och lyssnat på panelsamtal och försökt Twittra smarta tankar samtidigt. Gått lite för tidigt från ett seminarium för att komma lite för sent till ett annat. Vid 17 tiden tar batterierna i min mobil slut, och det gör mina också. Inser inte hur trött en är förrän energin är helt slut. Men det finns fortfarande massor att göra så efter lite nödproviant är det bara att sätta igång igen.

På kvällen har F! ett anti-rasismkalas i St:a Karins ruin i centrala Visby. Lång kö för att komma in och lyssna på Schyman tala, Linda Pira spela och delta i detta glada anti-rasistiska manifest. Detta har schemalagts precis samtidigt som Jimmie Åkesson ska tala, utan ett uns av misstag. Även Özz Nujen håller sitt stand-up vid denna tid, Åkesson har konkurrens.
Oberoende av vad en tycker om F!’s politik så är deras öppna och aktiva motstånd mot rasismen oerhört viktig i dagens klimat. Det känns bra att dagen får ett positivt avslut, Sverigedemokraternas dag till trots.

Vad jag tar med mig från veckan är hur mycket plats jämställdheten har i Almedalen 2014, jag kan ju inte jämföra med hur det har varit innan men får det bekräftat från de som är lite mer erfarna. ”Schymans ande svävar över Almedalen i år” hörs sägas många gånger under veckan, eller ”F! har satt agendan i år.” Där det förut enbart stod nån road turist framför F! finns nu ett folkhav. Schyman koras till Almedalens superstjärna och Folkpartiet verkar se dem som sin största konkurrent, Björklund dedikerade hela sitt tal till jämställdhet. Var det något partiledartal som inte innehöll något om jämställdhet? F! har fyllt det jämställdhetsvakuum som funnits alldeles för länge, och lite för sent har de andra partierna hängt på, frågan är bara om det kommer att hålla i sig efter valet om F! inte skulle komma in.

I och med att jämställdheten och feminism tar mer utrymme (höll på att skriva ‘får’ men ingen har ‘gett’ jämställdhet plats utan den har erövrats och vunnits genom hårt arbete), så får jag vid flera tillfällen under veckan höra om de som har hotats, mordhotats för sitt jämställdhets och/eller anti-rasistiska engagemang. De som har mer erfarenhet eller större plattformar i området säger att de inte går själva på kvällen för att inte riskera något. Det är tragiskt i det land som slår sig för bröstet för att vara ett av världens mest jämställda, ett land som skryter om sin demokrati och öppenhet.

På onsdagen håller Jämställ.nu med flera ett jämställdhetskalas för att att utvärdera vad som hänt med jämställdheten de senaste decennierna, hur den mår idag och hur framtiden ser ut. På Add Gender vet vi att den är jämställd. Och arbetet för det fortsätter långt efter Almedalen!

Publicerad den 15 juli, 2014 av Jessica Areborn
Inga kommentarer

Rasstereotyper i barnkultur

Bild från Varning för ras

I torsdags förra veckan besökte jag Mångkulturellt Centrum för att gå på en föreläsning. Det var en föreläsning som var mer som ett samtal och temat var rasstereotyper i barnkulturen.

Det uttalande som fastnade mest hos mig kom från en av paneldeltagarna som arbetar inom förskolan. Hon menade att det antirasistiska agerandet måste sitta i ryggmärgen hos personalen i förskolan. Hon drog även paralleller till ”genustänket” inom förskolan och menade att på det området har förskolan kommit långt, men när det kommer till rasstereotyper är det en lång väg kvar att gå. Hon menade vidare att vi fortfarande reproducerar rasstereotyper i olika typer av media. I utställningen Varning för ras  (båda bilderna ovan är tagna från utställningen) såg jag tidigare under kvällen exempel från inredningstidningar från 2012 som på ett oerhört exotifierande sätt visade upp ”vild och djurisk inredning” från den afrikanska kontinenten. Tyvärr kan jag inte länka till reportaget då det togs bort, vilket säger en del. Även Stina Wirséns nu stoppade bok om Lilla Hjärtat var med som exempel från idag. Det var inte bara exempel på afrikanska rasstereotyper, men det dominerade helt klart.

Samtalet fortsatte under kvällen och även om de var för mig var otroligt givande och intressant, så kunde jag inte låta bli att tänka på alla som borde tagit del av det här samtalet. För, det går inte att sticka under stol med att de flesta som tagit sig tiden att komma ut till Mångkulturellt Centrum denna kväll redan var dels relativt insatta i problemet med rasstereotyper i barnkulturen, dels relativt insatta i rasistiska teorier och dels mer eller mindre vana att röra sig i liknande sammanhang (jag menar då debatter, samtal och diskussioner om antirasism).

Jag menar att inte att seminariet på något sätt var bortkastat för oss som var där, tvärtom. Men om vi ska komma närmare att det antirasisistiska agerandet  eller i det här fallet kanske medvetna agerandet, behöver det här nå ut till fler. Jag har inga barn själv, men har både syskonbarn, kusiner och vänner som har barn. Jag har precis som de flesta varit på otaliga barnkalas inför detta besökt någon bokhandel för att köpa en present. Och det är svårt, riktigt svårt att hitta  böcker  som inte handlar om vita/västerländska barn. Och då ska det nämnas att jag inte är en jäktande småbarnsförälder.  Jag har inte huvudet fullt av hämtning, lämning och packning av jumpapåsar. Jag har tvärt emot huvudet fullt av idéer kring vad jag skulle vilja att exempelvis mina syskonbarn ska läsa för böcker och ändå är det svårt.

Så jag tänkte bidra med några exempel på mer vettig barnlitteratur som kom upp under torsdagens samtal!

Det var bland annat paneldeltagaren Oivvio Polite som tipsade om några av nedanstående böcker. Några andra är förslag från övriga deltagare i publiken och några är mina egna förslag.

Pija Lindenbaums böcker om Gittan. Har inte själv läst denna men efter lite surfande så får jag reda på att boken tar upp ämnen som hur killar och tjejer förväntas vara, hur man hanterar att skämmas för något med mera.

Gunilla bergströms bok om Alfons ÅbergKlassikern om den lilla killen som lever med sin pappa och växer upp i stadsmiljö håller fortfarande.

Eva Sussos böcker. På hennes hemsida går att läsa följande citat: ”Dessutom upptäckte jag den stora bristen på böcker om alla svenska barn som inte är födda av svennar. Jag kommer att fortsätta skriva om dem. Jag är också en”.

Johanna Rubin Drengers böcker om Nell. Nell är en tuff och självsäker tjej som funkar bra som förebild både för tjejer och killar.

Anna Andersson Utter & Jenny Claessons Styrkan sitter inuti- Anna kör skogsmaskin. Boken är Add Genders första barnbok och den utmanar bilden av vem som kan och ska vara ute och jobba med tunga maskiner i skogen.

Nu vet vi vad vi tar med oss på nästa barnkalas, eller hur?

Publicerad den 27 november, 2012 av Sara Ek
3 kommentarer
© 2017 Jämställdhetsexperten