Inlägg taggade med ’representation’

Jag finns inte i spel

Förra veckan var det vÀrldsdagen för datorspel. Jag tÀnkte dÀrför nu diskutera lite om HBTQ-personer i datorspel.

Richard Dyer skriver i sin bok The Culture of Queers ”Works of art expresses, define and mould experience and ideas, and in the progress makes them visible and available. They thus enable people to recognize experience as shared and to confront definitions of that experience. This represents the starting point for a forging of identity grounded in where people are situated in society, in whatever strata. This sense of social identity, of belonging to a group, in a prerequisite for any political activity proper, even when the identity is not recognized as political. This role for culture has perhaps a special relevance for gay people, because we are ‘hidden’ and ‘invisible’. For many of us, reading about, say, David and Jonathan, or seeing The killing of Sister George, is one of the few ways to identifying other homosexuality inclined persons. Without that moment of identification, no other political practice is possible.” Boken Ă€r tolv Ă„r gammal, skriven 2002, men trots sin datering Ă€r den fortfarande sylvass i sin analys. Vi behöver kunna spegla oss sjĂ€lva i kulturen för att kunna förstĂ„ vilka vi Ă€r och att inte kĂ€nna att vi Ă€r ensamma I vĂ€rlden. Det gĂ€ller oavsett vilken grupp du tillhör men blir tydligare nĂ€r din grupptillhörighet inte grundar sig pĂ„ yttre attribut utan pĂ„ ett begĂ€r och en praktik. Och den marginaliserade grupp som transpersoner utgör, dĂ€r kroppen Ă€r det som genomgĂ„r en förĂ€ndring, Ă€r inte en grupp som Ă€r bortskĂ€mda med rĂ€ttvisande kulturella gestaltningar.

Vikten av att kunna spegla sig Àr sÀrskilt viktig skulle jag sÀga vad det gÀller populÀrkulturen, och ett sÄdant exempel Àr datorspel och den allt mer framvÀxande e-sporten. I datorspel Àr du pÄ olika sÀtt med och pÄverkar och bygger historien utifrÄn givna mekanismer, med mer eller mindre frihet i att bygga upp din egen vÀrld. Denna vÀrld kan vara allt frÄn utopi till dystopi och allt dÀremellan, gemensamt Àr hur fantasin Àr det som lÀgger en grundbult, du kan fÄ leva ut sÄdant du inte kan eller vÄgar i verkligheten. Men möjligheten till detta Àr i mÄnga fall begrÀnsad, och möjligheten till sjÀlvreflektion och spegling Ànnu svÄrare nÀr det du möts av Àr stereotyper och bagatelliserade alibin som en stor grupp inom spelkulturen dessutom hÄnar och anvÀnder nedsÀttande jargong kring bÄde figurer och spelare.

I rapporten Jag finns inte i spel som RFSL Ungdom (ungdomförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rÀttigheter) och Sverok (ett av Sveriges största ungdomsförbund, samlar den svenska spelhobbyn) publicerade tidigare i Är pekar pÄ just detta. En stor del av respondenterna dÀr svarar att de inte kan identifiera sig med karaktÀrerna som spelutvecklarna har gett dem utan att de behöver ta till olika strategier för att skapa queera lÀsningar. Queera lÀsningar Àr inte bara vanligt inom queerteori utan Àven inom hbtq-kulturen. Det Àr i de queera lÀsningar som en del av fan-fiction kulturen tagit sin utgÄngspunkt. I fanfiction skriver du berÀttelser dÀr du utgÄr frÄn fiktiva figurer i en kulturell skapelse.  HÀr tar helt enkelt fansen utgÄngspunkt i smÄ glimtar av homoerotik och bygger utifrÄn sin fantasi sina texter kring detta. de queera lÀsningarna Àr dock viktigt att förstÄ som mer Àn önsketÀnkande, det Àr en strategi för att hitta nÄgot att identifiera sig med. Om det Àr nÄgot som endast antyds, om en har tur, fÄr en helt enkelt ta tag i det med egna hÀnder. I spelvÀrlden finns dock modifikationer och fusk som kan laddas ner och förÀndra spelet med, för att nÄ en lite mer balanserad vÀrld utifrÄn sina behov.

Datorspelandet Ă€r en inte bara en verklighetsflykt utan ocksĂ„ en möjlighet att skapa en trygg miljö dĂ€r grĂ€nser som finns i den verkliga vĂ€rlden kan övertrĂ€das och du som individ kan leva ut kĂ€nslor du inte vĂ„gar annars, eller pröva en identitet som Ă€r könsöverskridande eller en som du inte har utanför spelet. NĂ€r spel som Battlefield 3 anvĂ€nder begrepp som kuksugare (cocksucker) eller referenser till att vara den mottagande partern vid analsex (”I’m getting fucked up the ass over here!”) vid en i spelet prekĂ€r och utsatt situation, underförstĂ„tt att det Ă€r nĂ„got negativt, blir den trygga miljön inte lika sĂ€ker lĂ€ngre. NĂ€r spelare som spelar via nĂ€tet i grupp konstellationer anvĂ€nder ett homo- och transfobiskt sprĂ„kbruk blir det tydligt vad som premieras. Det Ă€r den vita, heterosexuella, mannen som Ă€r spelets mĂ„lgrupp och alias, det Ă€r han som Ă€r standardfiguren och i de fall det finns att vĂ€lja pĂ„ man eller kvinna att spela, Ă€r det mannen som syns pĂ„ omslaget och i reklamen. Oftast Ă€r han dessutom mer lĂ€mpligt klĂ€dd för att slĂ„s.

I samband med lanseringen av Dragon age: Inquisition har en rÀtt udda diskussion uppstÄtt mellan spelets fans. Den tredje delen i Dragon Age serien, har lanserat tvÄ helt homosexuella spelbara karaktÀrer. Detta i kombination med bisexuella alternativ, gör att de samkönade alternativen Àr fler Àn de olikkönade, vilket har fÄtt ett antal av fansen (heterosexuella mÀn företrÀdesvis) att fullstÀndigt tappa konceptet och argumentera att detta Àr orÀttvist. Eftersom de Àr flest ska de tydligen ha flest alternativ. Ett kanske nÄgot magstarkt argument i en spelvÀrld dÀr de samkönade kÀrleksrelationerna Àr en bristvara. Detta alltsÄ i spel som i första hand handlar om att bekÀmpa ondskan, dÀr möjligheten till relationer Àr en valbar del i spelets mekanik. Bioware, företaget bakom Dragon Age, har en historia av att ha samkönade relationer och bisexuella karaktÀrer med i sina spel. Tidigare har de haft samkönade romanser bland annat i den senaste delen av serien Mass Effect, Dragon Age och Jade Empire. Dessa, framförallt i Mass Effect, har i de flesta fall varit bifigurer, i ordets dubbla betydelse. Bioware har öppet sagt att om de fÄr möjlighet att lÀgga in samkönade relationer som fungerar i historien kommer de att göra det, eftersom det Àr just en sÄdan brist.

Det Ă€r Ă€ndĂ„ lite lustigt, i en vĂ€rld dĂ€r det finns drakar och magi som Dragon Age eller med robotar och rymdvarelser som i Mass Effect, ja egentligen dĂ€r i princip vad som helst kan hĂ€nda eftersom det Ă€r en form av fantasy och science fiction, borde inte en samkönad kĂ€rlekshistoria vara nĂ„got som upprör nĂ„gon. Om vi ska prata fantasy sĂ„ förekommer det samkönade relationer till och med i Game of Thrones, dĂ€r det Ă€ven finns bĂ„de drakar, prostituerade och korpar med tre ögon. Vi kan istĂ€llet vara upprörda över att den transperson som syns i spelet Dragon Age II (och hittills den enda transperson som synts i spelserien) Ă€r en prostituerad alv. SĂ„ att hĂ€vda att du endast speglar verkligheten Ă€r kanske ett argument som fungerar om du gör just ett spel som ska spegla sin samtid. Men kultur har en normerande effekt som vi behöver ta med oss, kulturen Ă€r inte bara ett sĂ€tt för oss spegla oss sjĂ€lva, det Ă€r ocksĂ„ nĂ„got som skapar vĂ„r verklighet. Normer, förvĂ€ntningar och osynliga regler uppstĂ„r inte av sig sjĂ€lvt, de Ă€r skapad i relation och kommunikation mellan mĂ€nniskor. AlltsĂ„ Ă€r de förĂ€nderliga och hĂ€r kan kulturen pĂ„verka. NĂ€r datorspelsskapare öppet deklarerar att deras mĂ„l Ă€r att göra relationer som Ă€r som vilken som helst, som bara rĂ„kar vara samkönade och som fĂ„r sluta lyckligt visar de att datorspels-studior kan jobba för en mer inkluderande vĂ€rld med rĂ€tt smĂ„ medel om de bara vill. Men det Ă€r vĂ€l dĂ€r problemet ligger, att den köpstarka heterosexuella mansgruppen Ă€r för viktig. Resultatet blir en kultur som lĂ„ser normer och positioner dĂ€r de Ă€r, istĂ€llet för att försöka rucka pĂ„ dem och utmana sina konsumenters tankesĂ€tt och förestĂ€llningar ens i det lilla. Eller som Dusty Everman, designer pĂ„ Bioware som medverkat i produktionen av Mass Effect 3 sĂ€ger ” I believe that by the 22nd century, declaring your gender preference will be about as profound as saying, “I like blondes.” It will just be an accepted part of who we are. So I tried to write a meaningful human relationship that just happens to be between two men.”

I Jag finns inte i spel nĂ€mns just Bioware och The sims som positiva exempel, ett av nĂ„gra fĂ„. Datorspel kan, som The sims, skapa verktygen för att spelaren kan skapa en vĂ€rld som den skulle kunna vara. Men oftast fastnar skaparna i att vilja Ă„terskapa en bild av den vĂ€rld som omger dem och majoriteten av spelarna, eller om man ska vara cynisk, en vĂ€rld som Ă€r mer som de vill att den ska vara – sexistisk och transfob dĂ€r kvinnor Ă€r horor, homosexuella inte Ă€r riktiga mĂ€n och transpersoner nĂ„got att skratta Ă„t. Det Ă€r synd att det Ă€r en bestĂ€md form av vĂ€rld som Ă„terskapas gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng, en vĂ€rld som utesluter sĂ„ mĂ„nga och skapar tydliga bilder av vem som Ă€r vĂ€lkommen eller inte.

Publicerad den 16 september, 2015 av Emil Akero
1 kommentar

HBTQ pĂ„ museet – Varför dĂ„?

För nĂ„gra veckor sedan slĂ€pptes tvĂ„ rapporter som var för sig Ă€r intressanta men som tillsammans bildar ett mönster. Det Ă€r dels RiksutstĂ€llningars rapport ”Museerna och HBTQ” och GLAADS ”2014 Were Are We On Television”. Den sistnĂ€mnda Ă€r en studie av representation vad det gĂ€ller HBTQ-personer inom amerikansk television. Det Ă€r en hoppfull men samtidigt nedslĂ„ende bild som möter oss i rapporten. GLAAD visar pĂ„ att det förekommer representation, men att den fortfarande Ă€r lĂ„g. Även om fler serier visar upp samkönad kĂ€rlek och könsöverskridande individer, sĂ„ Ă€r serierna som inte gör det fortfarande sĂ„ pass mĂ„nga att antalet HBTQ-gestalter ligger kvar pĂ„ 4%.

Varför Àr detta nu sÄ viktigt dÄ? Jo, för att kultur Àr inte ensam produkt som stÄr fritt frÄn samhÀllet. Kultur Àr en spegling av den verklighet som omger den, men den Àr ocksÄ med och skapar verkligheten genom att sÀtta normer. Kulturen Àr alltsÄ bÄde normativ (följer normer) och normerande (sÀtter normer). Kulturen Àr viktig för att vi ska kunna förstÄ oss sjÀlva, genom reflektion kan vi ta det som finns omkring och anvÀnda för att förstÄ vÄr egen position.

Inom museivÀrlden pratar man mycket om kulturarv, alltsÄ de kulturella uttryck som lÀmnas kvar och som anvÀnds för att förstÄ historia men Àven samtiden. Genom att titta pÄ det förflutna ser vi varför vÀrlden ser ut som den gör. Men vad Àr det för historia som berÀttas? Oftast en inramad historia utifrÄn heterosexuella mÀn. Det finns mycket historia som aldrig ÄterberÀttas, eller som tolkas utifrÄn en viss förstÄelse dÀr alla förvÀntas vara heterosexuella. Detta Àr vad rapporten Museerna och HBTQ tar upp, hur museer i Sverige arbetar med HBTQ-frÄgor. Sanningen Àr att det hÀnger pÄ eldsjÀlar pÄ museerna, och oftast görs nÄgot endast vid pridefiranden, oftast för att inga resurser finns. Eller sÄ finns inte kunskapen. Eller helt enkelt inte intresset.

Jag har jobbat med museer kring de hÀr frÄgorna, och varit med i en workshop som en del av researchfasen till rapporten, och kan bekrÀfta den hÀr bilden. Men jag tror ocksÄ att det handlar om dÄlig styrning, att museerna behöver detta inskrivet i sina direktiv för att arbeta med frÄgan. Men framförallt finns det ofta en vilja men man verkar inte veta var man ska börja.

DÀrför har vi pÄ Add Gender ett museipaket dÀr vi studerar samlingar och utstÀllningar utifrÄn queera perspektiv och gör en kartlÀggning med analys analys samt utbildar personalen. Vi tycker att det Àr dags för att HBTQ-personer fÄr sina historier berÀttade vid fler tillfÀllen Àn vid det lokala pridefirandet.

Vi hoppas att vi fÄr ge er redskapen, verktygen och vara er guide pÄ resan mot ett nytt sÀtt att arbeta. För att framtiden Àr jÀmstÀlld.

Publicerad den 25 mars, 2015 av Emil Akero
Inga kommentarer

NÄgra tankar inför internationella kvinnodagen: Var Àr brudarna?

Jag har en dröm, för den 8:e mars. Jag tror att den uppkom efter det att jag först sĂ„g Add Genders initiativ ”Stötta manligt företagande”. Tillsammans med Genusfotografen vĂ€nder vi helt sonika pĂ„ perspektiven och skapar en motbild till vad vi Ă€r vana vid gĂ€llande kvinnor och mĂ€n som Ă€r  entreprenörer. Samma frĂ„gor som kvinnor brukar fĂ„ stĂ€lls nu till mĂ€nnen. Med detta enkla grepp kĂ€nns frĂ„gorna plötsligt oseriösa och tidigare sanningar kĂ€nns konstiga.

DÀrför Àr min dröm att medier; tidningar, radio och tv, den 8:e mars skulle vÀnda pÄ mediasteken. Antalet artiklar som brukar handla om mÀn skulle nu handla om kvinnor och tvÀrt om. Artiklar och debattinlÀgg skrivna av kvinnor respektive mÀn skulle fÄ byta antal. Vilka bilder som publiceras, med och av vem, det skulle ocksÄ fÄ byta plats pÄ denna dag.

Varför önskar jag nĂ„got sĂ„dant? För att pĂ„ ett effektivt sĂ€tt fĂ„ folk att se hur, vad och vem som syns i medierna, bĂ„de bakom och framför. Medierna mĂ„lar den vĂ€rldsbild som vi ska förhĂ„lla oss till och den Ă€r inte jĂ€mstĂ€lld. The Gobal Media Monitoring Project jobbar bland annat med att belysa kvinnor i media. Deras forskning visar att kvinnliga reportrar oftare utmanar stereotyper Ă€n mĂ€n. För egen del tror jag inte det har att göra med att den ena skulle vara bĂ€ttre Ă€n den andre, utan snarare att reportrarna som Ă€r kvinnor i större utstrĂ€ckning har sett vad det innebĂ€r att skildras stereotypt och Ă€r mer benĂ€gna att bryta det mönstret. Ett sĂ„dant exempel Ă€r bland annat att kvinnor globalt portrĂ€tteras som offer dubbelt sĂ„ ofta som mĂ€n. Den globala statistiken visar ocksĂ„ att av de som syns, hörs eller skrivs om var bara 24 procent kvinnor Ă„r 2010 (bild finns hĂ€r). I Sverige var den siffran 32 procent och lĂ„g dĂ„ pĂ„ samma nivĂ„ som Norge och Filippinerna men sĂ€mre Ă€n bland annat Peru. Även om kvinnor och mĂ€n deltar i produktionen av medier i samma utstrĂ€ckning i Sverige sĂ„ ges mĂ€n traditionellt större utrymme i de olika medierna (lĂ€s artikel hĂ€r eller rapporten hĂ€r)

Mer om detta med Megan Kamerick i en tio-minuter lÄng förelÀsning pÄ Ted.com om jÀmstÀlldhet och alternativa, mer jÀmstÀllda, sÀtt att rapportera om vÄra vanliga och ovanliga nyheter.

Om svenska medier hoppar pÄ mitt experiment fÄr vi se, men jag hoppas kanske Ànnu mer att det inte kommer att behövas. Tills dess kan du sÀtta pÄ dig dina genusglasögon nÀr du följer med i nyheterna framöver.

Publicerad den 6 mars, 2015 av Jessica Areborn
Inga kommentarer

NÄgra tankar inför internationella kvinnodagen: Historiskan

PÄ söndag Àr det internationella kvinnodagen och varje Är sÄ uppkommer diskussioner om dagens varande eller icke varande. Det brukar ocksÄ komma frÄgor om varför det inte finns en internationell mansdag (det gör det! 19:e november firas den).

Vi pĂ„ Add Gender tĂ€nkte denna vecka ge er nĂ„gra tankar inför internationella kvinnodagen. Vi börjar med en ny tidning: Historiskan. Den startades som en reaktion pĂ„ att kvinnor ofta glöms eller faller bort nĂ€r det Ă€r dags att skriva historia. PĂ„ hemsidan stĂ„r att lĂ€sa: ”Undrar du ocksĂ„ var alla kvinnor tagit vĂ€gen? Nu kommer Sveriges första tidning med fokus pĂ„ kvinnorna i historien! Den 2 april utkommer Historiskan, Sveriges första och enda kvinnohistoriska tidskrift.” Jag tycker att det Ă€r ett spĂ€nnande komplement till befintliga historiska tidskrifter. Även tidigare har insatser gjort för att skriva ner och sprida kvinnors historier och balansera upp vĂ„r historieskrivning, sök till exempel pĂ„ herstory för exempel.

Nyligen lĂ€ste du kanske ocksĂ„ om hur kvinnor systematiskt fattas i lĂ€roböcker i skolan? Om inte kan du lĂ€sa bland annat hĂ€r i DN om hur deras granskning visar att det finns fler namngivna nazister Ă€n kvinnor – 31 nazister och 21 kvinnor i en historiebok för Ă„rskurs 8. Det kanske Ă€nnu mer förvĂ„nande Ă€r att granskningen ocksĂ„ visade att det blir fĂ€rre kvinnor i kapitlen om 1900-talet…

Det Àr viktigt att tÀnka pÄ hur dessa urval och avgrÀnsningar i den historia som skrivs ner pÄverkar oss. Jag har till exempel skrivit en uppsats pÄ universitetet om statyer i Stockholm, den visar samma sak. Mycket fler mÀn Àn kvinnor. MÀnnen avbildades dessutom ofta större Àn naturlig storlek medan kvinnor snarare tenderar att vara mindre Àn naturlig storlek. Om man tÀnker pÄ att statyer Àr en utdöende hyllningsform kommer Àven bilden av vem som gjort viktiga saker konserveras. Detta Àr vÀrt att tÀnka pÄ.

Inför internationella kvinnodagen i Är kan du rÀkna kvinnor och mÀn i nÀrmsta dagstidning eller nyhetssÀndning. Detta sÀger inte allt men det sÀger nÄgot om ett samhÀlle. Vill du fördjupa din analys kan du Àven fundera pÄ sammanhang och vem som Àr aktiv och vem som Àr passiv. Vem fÄr agera expert?

StÀmde mönstret med din förestÀllning om hur det skulle se ut? Diskutera med dina medmÀnniskor.

 

 

Publicerad den 2 mars, 2015 av Jenny Claesson
Inga kommentarer

Statyer, representation och jÀmstÀlldhet

I Stockholm fanns det för nĂ„gra Ă„r sedan nĂ€r jag skrev en uppsats pĂ„ universitetet betydligt fler statyer som förestĂ€llde mĂ€n Ă€r kvinnor. SĂ„ Ă€r det fortfarande men det kan hĂ€nda att siffrorna inte lĂ€ngre Ă€r aktuella. Med statyer avses endast avbilder av mĂ€nniskor som funnits och har ett namn. Alla de skulpturer av nakna kvinnor som fyller stadens parker rĂ€knas alltsĂ„ inte hit. NĂ€r jag började rĂ€kna trodde jag inte att det skulle vara sĂ„ stor skillnad som det faktiskt var. Det kan tyckas att detta inte Ă€r nĂ„got att tjata om, spelar verkligen statyer nĂ„gon roll för jĂ€mstĂ€lldheten? Jag kan till viss del hĂ„lla med, det Ă€r inte den viktigaste jĂ€mstĂ€lldhetsfrĂ„gan. Men samtidigt sĂ„ ger statyer en bild av vilka som Ă€r viktiga i vĂ„rt samhĂ€lle och i vĂ„r historia. Samma diskussioner har pĂ„gĂ„tt om vĂ„ra svenska sedlar, varför Ă€r det kvinnor pĂ„ de tvĂ„ lĂ€gsta valörerna? Det kommer att förĂ€ndras nu nĂ€r vi ska byta sedlar och dĂ„ blir det intressant att se hur valörer fördelas mellan kön. Även nĂ€r det kommer till trafikskyltar har diskussioner förts, kanske mest om Herr GĂ„man och om det inte vore pĂ„ sin plats att Ă€ven ha kvinnor som gĂ„r över vĂ€gen pĂ„ skyltarna (vilket det ocksĂ„ finns pĂ„ flera stĂ€llen nu).

Men tillbaka till statyerna. Spelar det nÄgon roll att vi avbildat fler mÀn? PÄverkar det unga mÀnniskors syn pÄ vem som gör/gjort viktiga saker? Eller Àr det mest i huvudet pÄ oss som dagligen arbetar med mönster och orÀttvisor?

Som krydda kan tillÀggas att de kvinnor som förÀrats med en staty ofta Àr avbildade i naturlig storlek eller mindre medan mÄnga av mÀnnen som förevigats i metall Àr betydligt större Àn naturlig storlek.

Publicerad den 13 januari, 2014 av Jenny Claesson
2 kommentarer
© 2017 JĂ€mstĂ€lldhetsexperten