Inlägg taggade med ’förebilder’

Jag finns inte i spel

Förra veckan var det vÀrldsdagen för datorspel. Jag tÀnkte dÀrför nu diskutera lite om HBTQ-personer i datorspel.

Richard Dyer skriver i sin bok The Culture of Queers ”Works of art expresses, define and mould experience and ideas, and in the progress makes them visible and available. They thus enable people to recognize experience as shared and to confront definitions of that experience. This represents the starting point for a forging of identity grounded in where people are situated in society, in whatever strata. This sense of social identity, of belonging to a group, in a prerequisite for any political activity proper, even when the identity is not recognized as political. This role for culture has perhaps a special relevance for gay people, because we are ‘hidden’ and ‘invisible’. For many of us, reading about, say, David and Jonathan, or seeing The killing of Sister George, is one of the few ways to identifying other homosexuality inclined persons. Without that moment of identification, no other political practice is possible.” Boken Ă€r tolv Ă„r gammal, skriven 2002, men trots sin datering Ă€r den fortfarande sylvass i sin analys. Vi behöver kunna spegla oss sjĂ€lva i kulturen för att kunna förstĂ„ vilka vi Ă€r och att inte kĂ€nna att vi Ă€r ensamma I vĂ€rlden. Det gĂ€ller oavsett vilken grupp du tillhör men blir tydligare nĂ€r din grupptillhörighet inte grundar sig pĂ„ yttre attribut utan pĂ„ ett begĂ€r och en praktik. Och den marginaliserade grupp som transpersoner utgör, dĂ€r kroppen Ă€r det som genomgĂ„r en förĂ€ndring, Ă€r inte en grupp som Ă€r bortskĂ€mda med rĂ€ttvisande kulturella gestaltningar.

Vikten av att kunna spegla sig Àr sÀrskilt viktig skulle jag sÀga vad det gÀller populÀrkulturen, och ett sÄdant exempel Àr datorspel och den allt mer framvÀxande e-sporten. I datorspel Àr du pÄ olika sÀtt med och pÄverkar och bygger historien utifrÄn givna mekanismer, med mer eller mindre frihet i att bygga upp din egen vÀrld. Denna vÀrld kan vara allt frÄn utopi till dystopi och allt dÀremellan, gemensamt Àr hur fantasin Àr det som lÀgger en grundbult, du kan fÄ leva ut sÄdant du inte kan eller vÄgar i verkligheten. Men möjligheten till detta Àr i mÄnga fall begrÀnsad, och möjligheten till sjÀlvreflektion och spegling Ànnu svÄrare nÀr det du möts av Àr stereotyper och bagatelliserade alibin som en stor grupp inom spelkulturen dessutom hÄnar och anvÀnder nedsÀttande jargong kring bÄde figurer och spelare.

I rapporten Jag finns inte i spel som RFSL Ungdom (ungdomförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rÀttigheter) och Sverok (ett av Sveriges största ungdomsförbund, samlar den svenska spelhobbyn) publicerade tidigare i Är pekar pÄ just detta. En stor del av respondenterna dÀr svarar att de inte kan identifiera sig med karaktÀrerna som spelutvecklarna har gett dem utan att de behöver ta till olika strategier för att skapa queera lÀsningar. Queera lÀsningar Àr inte bara vanligt inom queerteori utan Àven inom hbtq-kulturen. Det Àr i de queera lÀsningar som en del av fan-fiction kulturen tagit sin utgÄngspunkt. I fanfiction skriver du berÀttelser dÀr du utgÄr frÄn fiktiva figurer i en kulturell skapelse.  HÀr tar helt enkelt fansen utgÄngspunkt i smÄ glimtar av homoerotik och bygger utifrÄn sin fantasi sina texter kring detta. de queera lÀsningarna Àr dock viktigt att förstÄ som mer Àn önsketÀnkande, det Àr en strategi för att hitta nÄgot att identifiera sig med. Om det Àr nÄgot som endast antyds, om en har tur, fÄr en helt enkelt ta tag i det med egna hÀnder. I spelvÀrlden finns dock modifikationer och fusk som kan laddas ner och förÀndra spelet med, för att nÄ en lite mer balanserad vÀrld utifrÄn sina behov.

Datorspelandet Ă€r en inte bara en verklighetsflykt utan ocksĂ„ en möjlighet att skapa en trygg miljö dĂ€r grĂ€nser som finns i den verkliga vĂ€rlden kan övertrĂ€das och du som individ kan leva ut kĂ€nslor du inte vĂ„gar annars, eller pröva en identitet som Ă€r könsöverskridande eller en som du inte har utanför spelet. NĂ€r spel som Battlefield 3 anvĂ€nder begrepp som kuksugare (cocksucker) eller referenser till att vara den mottagande partern vid analsex (”I’m getting fucked up the ass over here!”) vid en i spelet prekĂ€r och utsatt situation, underförstĂ„tt att det Ă€r nĂ„got negativt, blir den trygga miljön inte lika sĂ€ker lĂ€ngre. NĂ€r spelare som spelar via nĂ€tet i grupp konstellationer anvĂ€nder ett homo- och transfobiskt sprĂ„kbruk blir det tydligt vad som premieras. Det Ă€r den vita, heterosexuella, mannen som Ă€r spelets mĂ„lgrupp och alias, det Ă€r han som Ă€r standardfiguren och i de fall det finns att vĂ€lja pĂ„ man eller kvinna att spela, Ă€r det mannen som syns pĂ„ omslaget och i reklamen. Oftast Ă€r han dessutom mer lĂ€mpligt klĂ€dd för att slĂ„s.

I samband med lanseringen av Dragon age: Inquisition har en rÀtt udda diskussion uppstÄtt mellan spelets fans. Den tredje delen i Dragon Age serien, har lanserat tvÄ helt homosexuella spelbara karaktÀrer. Detta i kombination med bisexuella alternativ, gör att de samkönade alternativen Àr fler Àn de olikkönade, vilket har fÄtt ett antal av fansen (heterosexuella mÀn företrÀdesvis) att fullstÀndigt tappa konceptet och argumentera att detta Àr orÀttvist. Eftersom de Àr flest ska de tydligen ha flest alternativ. Ett kanske nÄgot magstarkt argument i en spelvÀrld dÀr de samkönade kÀrleksrelationerna Àr en bristvara. Detta alltsÄ i spel som i första hand handlar om att bekÀmpa ondskan, dÀr möjligheten till relationer Àr en valbar del i spelets mekanik. Bioware, företaget bakom Dragon Age, har en historia av att ha samkönade relationer och bisexuella karaktÀrer med i sina spel. Tidigare har de haft samkönade romanser bland annat i den senaste delen av serien Mass Effect, Dragon Age och Jade Empire. Dessa, framförallt i Mass Effect, har i de flesta fall varit bifigurer, i ordets dubbla betydelse. Bioware har öppet sagt att om de fÄr möjlighet att lÀgga in samkönade relationer som fungerar i historien kommer de att göra det, eftersom det Àr just en sÄdan brist.

Det Ă€r Ă€ndĂ„ lite lustigt, i en vĂ€rld dĂ€r det finns drakar och magi som Dragon Age eller med robotar och rymdvarelser som i Mass Effect, ja egentligen dĂ€r i princip vad som helst kan hĂ€nda eftersom det Ă€r en form av fantasy och science fiction, borde inte en samkönad kĂ€rlekshistoria vara nĂ„got som upprör nĂ„gon. Om vi ska prata fantasy sĂ„ förekommer det samkönade relationer till och med i Game of Thrones, dĂ€r det Ă€ven finns bĂ„de drakar, prostituerade och korpar med tre ögon. Vi kan istĂ€llet vara upprörda över att den transperson som syns i spelet Dragon Age II (och hittills den enda transperson som synts i spelserien) Ă€r en prostituerad alv. SĂ„ att hĂ€vda att du endast speglar verkligheten Ă€r kanske ett argument som fungerar om du gör just ett spel som ska spegla sin samtid. Men kultur har en normerande effekt som vi behöver ta med oss, kulturen Ă€r inte bara ett sĂ€tt för oss spegla oss sjĂ€lva, det Ă€r ocksĂ„ nĂ„got som skapar vĂ„r verklighet. Normer, förvĂ€ntningar och osynliga regler uppstĂ„r inte av sig sjĂ€lvt, de Ă€r skapad i relation och kommunikation mellan mĂ€nniskor. AlltsĂ„ Ă€r de förĂ€nderliga och hĂ€r kan kulturen pĂ„verka. NĂ€r datorspelsskapare öppet deklarerar att deras mĂ„l Ă€r att göra relationer som Ă€r som vilken som helst, som bara rĂ„kar vara samkönade och som fĂ„r sluta lyckligt visar de att datorspels-studior kan jobba för en mer inkluderande vĂ€rld med rĂ€tt smĂ„ medel om de bara vill. Men det Ă€r vĂ€l dĂ€r problemet ligger, att den köpstarka heterosexuella mansgruppen Ă€r för viktig. Resultatet blir en kultur som lĂ„ser normer och positioner dĂ€r de Ă€r, istĂ€llet för att försöka rucka pĂ„ dem och utmana sina konsumenters tankesĂ€tt och förestĂ€llningar ens i det lilla. Eller som Dusty Everman, designer pĂ„ Bioware som medverkat i produktionen av Mass Effect 3 sĂ€ger ” I believe that by the 22nd century, declaring your gender preference will be about as profound as saying, “I like blondes.” It will just be an accepted part of who we are. So I tried to write a meaningful human relationship that just happens to be between two men.”

I Jag finns inte i spel nĂ€mns just Bioware och The sims som positiva exempel, ett av nĂ„gra fĂ„. Datorspel kan, som The sims, skapa verktygen för att spelaren kan skapa en vĂ€rld som den skulle kunna vara. Men oftast fastnar skaparna i att vilja Ă„terskapa en bild av den vĂ€rld som omger dem och majoriteten av spelarna, eller om man ska vara cynisk, en vĂ€rld som Ă€r mer som de vill att den ska vara – sexistisk och transfob dĂ€r kvinnor Ă€r horor, homosexuella inte Ă€r riktiga mĂ€n och transpersoner nĂ„got att skratta Ă„t. Det Ă€r synd att det Ă€r en bestĂ€md form av vĂ€rld som Ă„terskapas gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng, en vĂ€rld som utesluter sĂ„ mĂ„nga och skapar tydliga bilder av vem som Ă€r vĂ€lkommen eller inte.

Publicerad den 16 september, 2015 av Emil Akero
1 kommentar

Priset för jĂ€mstĂ€lldhet – GuldvĂ„gen

PÄ Add Gender har vi tvÄ Är i rad gjort ett byrÄbranschindex tillsammans med tidningen Resumé för att lyfta frÄgan om jÀmstÀlldhet i reklamvÀrlden frÄn insidan. Vi tog fram ett index för att kunna skapa en bild av nulÀget pÄ byrÄerna med syftet att lyfta och fira de byrÄer som hade kommit lÀngst. MÄnga hade höga ambitioner, men lÀngst ner pÄ listan över det som byrÄerna de facto gör kom budget för jÀmstÀlldhet. Vill alla ha jÀmstÀlldhet utan att nÄgon vill betala för den? FrÄgan borde med andra ord vara, vad Àr priset för att en organisation som inte Àr jÀmstÀlld?

Den senaste tiden har frĂ„gan om representation lyfts av KOMM (branschorganisationen Sveriges KommunikationsbyrĂ„er) som funderade över vem som fĂ„r synas i Svenska reklam. Deras undersökning visar att den bild som infiltrerar oss genom TV:n, som blickar ner pĂ„ oss pĂ„ tunnelbaneperrongen, talar mjukt till oss i radion, de budskap som strömmar frĂ„n tidningen, pĂ„ bion, som pop-up fönster i datorn och som vĂ€ntar pĂ„ oss i hallen nĂ€r vi kommer hem, indoktrinerar oss i vad som anses ”normalt”. Visst har vi det senaste Ă„ret kunnat glĂ€djas över att en kvinna med transbakgrund fĂ„r fronta ÅhlĂ©ns vĂ„rkampanj VĂ„rmod (som vi skriver om hĂ€r). Men detta till trots ser det rĂ€tt vitt och normativt ut pĂ„ reklampelarna. En kan frĂ„ga sig varför det oftast Ă€r samma bilder som visas (vit, heterosexuell och inte över 35 och utan synliga funktionsnedsĂ€ttningar), samma normer som upprepas? Varför Àr det sĂ„ lite variation?

Vi kunde i vĂ„rt första jĂ€mstĂ€lldhetsindex visa att de medverkande byrĂ„erna hade 78 procent delĂ€gare och 65 procent Art Directors som var mĂ€n, medan produktionsledare till 73 procent var kvinnor. Är det homogent och ensidigt bland de som producerar reklam kanske det inte Ă€r sĂ„ konstigt att produkten, reklamen, sedan blir homogen och ensidig? Vi har en tendens att vara överens med de personer som har samma bakgrund som oss sjĂ€lva. Vi bekrĂ€ftar varandra, hĂ„ller med, instĂ€mmer, men vem ifrĂ„gasĂ€tter? Vem ska komma med de nya infallsvinklarna, erfarenheter frĂ„n en annan kultur eller vĂ€rldsdel eller erfarenheter av en annan kropp för den delen? Vem vĂ„gar bryta normer och ny mark?

I den andra undersökningen som Add Gender gjorde av byrÄbranschen kunde vi se att efter bara ett Är, dÄ frÄgan om jÀmstÀlldhet hade lyfts inom branschen, blev mer jÀmstÀlldhetsarbete gjort pÄ byrÄerna. JÀmstÀlldhetsplaner skrevs och uppdaterades, personer eller grupper som skulle arbeta dedikerat med jÀmstÀlldhet tillsattes och ambitionerna höjdes. Fler sÄg Àven jÀmstÀlldhet som en konkurrensfördel (dock utan att integrera det i sin affÀrsmodell). Men fortfarande finns utrymme för förbÀttring. En av de största utmaningarna som vi kunde identifiera var bland annat oförmÄgan för byrÄerna att sjÀlva ta ansvar för att skapa förÀndringar de ville dra nytta utav. Svaren visade pÄ att ansvaret för förÀndring lades hos skolor, hos kvinnor och hos individer utan att tÀnka pÄ att chefer, VD:ar och delÀgare ocksÄ Àr individer med makt att förÀndra.

Add Gender vill skapa förĂ€ndring och i och med detta har vi valt att stödja initiativet till det nya priset i reklamvĂ€rlden – GuldvĂ„gen. Trots en uppsjö av olika priser i branschen saknas det pris som belönar det företag som Ă€r den bĂ€sta arbetsgivaren ur ett jĂ€mstĂ€lldhetsperspektiv. Syftet med GuldvĂ„gen Ă€r att visa Sveriges unga reklamare och kunder vilken byrĂ„ som Ă€r bĂ€st – pĂ„ riktigt. Kvinnor och mĂ€n i reklambranschen ska ges lika möjlighet att avancera pĂ„ byrĂ„erna.

Bakom initiativet stÄr kreatörerna Ellinor Ekström och Sophie Lokko, som hoppas att priset kan fÄ kunderna att höja kraven och de nyutbildade talangerna att undvika luftslotten. För att fÄ fram resultatet till GuldvÄgen kommer vi pÄ Add Gender genomföra en undersökning dÀr resultatet analyseras av en kompetent jury frÄn bÄde reklam- och genusbranschen. Priset kommer att delas ut hösten 2015.

Vi föredrar att jobba med morötter, visa det som funkar, lyfta de goda exemplen och de som vÄgar utmana, tÀnka nytt, prova nya vÀgar och som satsar pÄ en jÀmstÀlld organisation.

JĂ€mstĂ€lldhet har ett pris – GuldvĂ„gen!

Publicerad den 20 maj, 2015 av Jessica Areborn
Inga kommentarer

Kvinnor som uppfinner kickstartar Inventors Month

April Àr inte bara den mÄnad dÄ vi pÄ en dag kan fÄ uppleva vÀder frÄn alla fyra Ärstider, det Àr Àven Inventors Month (uppfinnarmÄnaden) och hur kul Àr inte det? Vi vill gÀrna uppmÀrksamma det med en lista med coola uppfinningar av coola brudar. Hur mÄnga av dessa personer kÀnde du till? Produkter som blinkers, diskmaskinen och kevlar finns med pÄ listan, bland allt annat!

VarsÄgoda;

 19 Things You Might Not Know Were Invented by Women!

 

Ingen lista Àr dock komplett utan Hedy Lamarr eller Ada Lovelace. Eller Grace Hopper med för den delen.

  • Hedy Lamarr Ă€r HollywoodstjĂ€rnan som tillsammans med kompositören George Antheil uppfann ett kommunikationssystem som anvĂ€ndes av U.S.A. i andra vĂ€rldskriget! Idag anvĂ€nds tekniken inom bland annat WiFi och Bluetooth.
  • Ada Lovelace var kvinnan som 1843 skrev en vetenskaplig artikel som förutsĂ„g utveckligen av mjukvaran, artificiell intelligens och anses vara historiens första dataprogrammerare.
  • Grace Hopper var inte bara en bad-ass marinsoldat i den Amerikanska flottan, hon utvecklade Ă€ven det första anvĂ€ndarvĂ€nliga ”programmerings sprĂ„ket” COBOL. Grace Hopper lĂ€r Ă€ven ha myntat uttrycket ‘computer bug’ efter att ha spĂ„rat ett fel i en dator till en fluga eller annan insekt som fastnat i maskineriet. NĂ„got att tĂ€nka pĂ„ nĂ€r du pratar med it-supporten.

Och hÀr fÄr du en smak pÄ framtiden.

 

Publicerad den 1 april, 2015 av Jessica Areborn
Inga kommentarer

Add Gender + Mentimeter = EQmeter

Det finns inget bÀttre Àn förebilder! Förebilder som kan visa pÄ allt det som Àr möjligt, som ger oss modet att vÄga drömma om det som tidigare kÀndes avlÀgset, eller kanske rentav omöjligt. Kvinnor som förebilder fÄr tyvÀrr sÀllan det utrymme som motsvarar insatsen. DÀrför Àr det extra roligt nÀr vÄr samarbetspartner Mentimeters egen marknads- och tillvÀxtchef Donna Hanafi inte bara listas av Veckans AffÀrer som en av 2015 Ärs supertalanger utan Àven dyker upp i mÄndagens Dagens Nyheter. Mentimeter startades av fyra killar pÄ Kungliga Tekniska Högskolan. Produkten programmerades fram pÄ kvÀllar och helger för att idag vara ett företag med ett tiotal anstÀllda och med modet att vÄga utmana och tÀnka nytt, bÄde i det tekniska och gÀllande jÀmstÀlldhet. Bland annat valde de att inte vara med pÄ SthlmTechFest dÄ de ansÄg att evenemanget inte stÀmmer överens med deras vÀrderingar (du kan lÀsa om det hÀr). De jobbar aktivt för en jÀmstÀlld representation i sin rekrytering. Vilka grundarna Àr Àr det svÄrt att Àndra pÄ men framtiden Àr ett oskrivet blad, och de tar ansvar för den.

Samarbetet mellan Add Gender och Mentimeter började pĂ„ TechEq förra Ă„ret. TechEq Ă€r ett initiativ dĂ€r “IT- och teknikföretag gĂ„r ihop för att göra nĂ„got Ă„t jĂ€mstĂ€lldheten inom branschen”. VĂ„r kollega Alice Marshall var med i en paneldebatt med bland annat dĂ„varande jĂ€mstĂ€lldhetsminister Maria Arnholm och i publiken satt VD:n för start-up företaget Mentimeter, Johnny Warström. En sak som Alice sa slog rot hos Johnny, nĂ€mligen att nĂ€r jĂ€mstĂ€lldhet mĂ€ts, blir det gjort. Detta passade som handen i handsken med det som Mentimeter gör, nĂ€mligen att lĂ„ta företag skapa frĂ„gor i en applikation som deltagare kan svara pĂ„, och se resultatet i realtid. JĂ€mstĂ€lldhet mötte teknikvĂ€rlden, jĂ€mstĂ€lldhetsentreprenörer mötte teknikentreprenörer, och frukten av detta blev #EQmeter. Alice och jag sjĂ€lv tog fram frĂ„gor till Mentimeter och fyllde detta innovativa verktyg med Add Genders samlade kunskap om jĂ€mstĂ€lldhet.

Sedan #EQmeter lanserades i juni 2014 har Add Gender hjĂ€lpt Mentimeter att ta fram #EQmeter 2.0, och flera stora företag anvĂ€nder sig nu av #EQmeter, bl.a. Tieto, UBER och FundedByMe. Företag som tror pĂ„ och följer devisen att “When gender equality gets measured, it gets done.”

Publicerad den 25 februari, 2015 av Jessica Areborn
Inga kommentarer

Den overkliga verkligheten

Den 7 november kom Time magazine ut med ett nummer som var specialiserat pĂ„ matvĂ€rlden och passande döpt till ”The Gods of Food” (Matens gudar) med underrubriken ”Meet the people who influence what (and how) we eat”. Framsidan pryds av tre manliga kockar som stĂ„r med huvudena tĂ€tt ihop. I artiklarna om matbranschen fĂ„r 2 kvinnor vara med i kanten (bokstavligen) i en omnĂ€mning av dessertkockar pĂ„ nĂ„gra rader samt fyra kvinnor som jobbar inom industrin dock inte som kockar.

MatvĂ€rlden i USA har reagerat pĂ„ utelĂ€mnandet av kvinnor i tidningen. Matskribenter och kockar som Ă€r kvinnor har gett svar pĂ„ tal och kommit med listor pĂ„ kvinnor som skulle platsa i numret. TyvĂ€rr har  redaktören Howard Chua-Eoan försökt sig pĂ„ att försvara sig i en intervju med Eater’s Hillary Dixler, vilket snarare har gett debatten mer brĂ€nsle Ă€n att lugna den. För det blir inte bĂ€ttre. Orden Ă€r inte nya utan en repetition av sĂ„dant vi har hört mĂ„nga gĂ„nger tidigare; Det fanns inga kvinnor som passade utifrĂ„n vĂ„ra kriterier; Vi ville inte fylla en kvot. Det lĂ„ter snarare som lathet. Att en av vĂ€rlden mest ansedda tidningar inte kan skrapa pĂ„ ytan, att de ”inte hittade nĂ„gra kvinnor”, lĂ„ter snarare som nĂ„gon som inte har gjort sitt jobb. Att personer med sĂ„ mycket inflytande tillĂ„ts vara sĂ„ pass lata oroar.  GrĂ€vande journalistik nĂ„gon? Ingen?

Samma ursĂ€kter hör man alldeles för ofta nĂ€r frĂ„gan om bland annat kvinnor i styrelser kommer upp. Återigen har personen i frĂ„ga inte gjort sitt jobb ordentligt och inte acceptera den uttjatade ursĂ€kten ”det fanns ingen”. Kanske kan det vara sĂ„ att redaktören Howard Chua-Eoan speglar sin egen verklighet, men inte nödvĂ€ndigtvis den verklighet som lĂ€sarna upplever. Eller hur det faktiskt ser ut. Men Chua-Eoan anser att tidningen enbart reflekterar matbranschen sĂ„ som den ser ut, och att media inte har nĂ„got som helst ansvar att förorda nĂ„got. Men i och med det uttalandet glömmer han bort den makt som media har att lyfta en karriĂ€r för den eller de som de vĂ€ljer att portrĂ€ttera. Och vĂ€ljer du hela tiden bort en grupp sĂ„ kan det skapa en obalans.

Time Magazine Àr inte ensamma om att visa upp en verklighet som Àr overklig. Exemplen genom historien fram till idag Àr otaliga. Hela tiden argumenteras det att kvinnorna inte finns, medan problemet Àr att mÄnga av de kvinnor som tagit plats, kÀmpat för att synas, höras och göra det som de brinner för har skrivits ur historien och inte fÄtt synas. Vi vet alla att det Àr de som har makten som fÄr skriva historien och forma hur verkligheten ska uppfattas. Listan pÄ sÄdana exempel kan göras lÄng, nÄgra följer nedan.

Vi har Alice Guy-Blaché en av filmhistoriens pionjÀrer. Hon var en av de första som gjorde berÀttande filmer vid 23 Ärs Älder likvÀl som en pionjÀr i arbetet med att lyckas synkronisera talfilmer. Hon producerade under sin karriÀr över 1000 filmer, bland annat den första filmen med en hel rollbesÀttning av afroamerikaner. Vem har hört talas om henne?

Inom forskarvÀrlden finns en mÀngd kvinnor som har bidragit med tid, kunskap och engagemang. Deras namn har bleknat, de har Äsidosatts och mÀn har fÄtt Àran för deras upptÀckter (Liza Meitner, Ada Lovelace, Judy Malloy bland annat som ni kan lÀsa mer om hÀr).

Åter i filmens vĂ€rld visar det sig att kvinnor osynliggörs. I familjefilmer gĂ„r det tre pojkar pĂ„ en flicka, och folkmassor pĂ„ film Ă€r det bara 17% av den kvinnliga befolkningen som fĂ„r vara med.  En ganska overklig verklighet kan man tycka.

SĂ„ varför ska man dra tjata om hur kvinnor ses i media, om de syns i filmer, om de fĂ„r pris eller ej? Kommer inte nĂ€sta generation att lösa det, de som Ă€r mer medvetna om jĂ€mstĂ€lldhet? Svaret Ă€r enkelt. Förebilder. Om kvinnor som trots en total avsaknad av förebilder kan gĂ„ mot strömmen, bryta normer och göra karriĂ€r i omrĂ„den som traditionellt dominerats av mĂ€n sĂ„ behöver de synas. För annars mĂ„ste varje flicka som har en liknande dröm börja om pĂ„ ny kula. TvĂ„ steg fram, ett steg bak.  Alla behöver förebilder, för ”kan hen se det, kan hen va’ det”.

Publicerad den 25 november, 2013 av Jessica Areborn
Inga kommentarer
© 2017 JĂ€mstĂ€lldhetsexperten