Arkiv ’Livsfrågor’

Global sammanställning om faderskapet

I veckan har rapporten  ”State of the World´s Fathers” presenterats. Det är den första globala sammanställningen av hur faderskapet ser ut i världen. Avsändarna är MenCare, en global kampanj för män som engagerade och omvårdande föräldrar.

Den visar bland annat att pappor som är engagerade föräldrar och skapar nära band med sina barn lever längre och blir lyckligare. Harmoniska pappor ger i sin tur trygga barn.

Det handlar med andra ord om att förändra bilden av män som föräldrar och samhällsmedborgare. Bilden av mannen i stora delar av världen är oftast inte förknippad med just föräldraskap, närhet till barn och omhändertagande i hemmet. Inte minst brukar man få det bekräftat av utländska gäster här i Sverige som blir förvånade över alla dessa pappor som går runt med barnvagnar. Rapporten djupdyker förstås i mer allvarliga saker också, såsom våld i nära relation och attityder mot homosexualitet med mera.

Rapporten finns att ladda ner via Rädda Barnens hemsida, som är en medlemsorganisation i kampanjen. Där du också kan läsa mer om initiativet på svenska.

Publicerad den 17 juni, 2015 av Pernilla Alexandersson
Inga kommentarer

International Day of Happiness

Idag är det International Day of Happiness vilket vi tyckte var värt att uppmärksamma. Det började med att FNs Generalförsamling 2011 antog ett beslut för att erkänna lycka som ”ett grundläggande mänskligt mål” för ”en mer inkluderande, rättvis och balanserad strategi för ekonomisk tillväxt som främjar lycka och välfärd för alla folk ”. 20 mars 2013 firades dagen för första gången. Årets tema är att anknyta till och möta sina medmänniskor, för enligt den officiella hemsidan så är social isolering en lika stor dödsorsak som rökning, och dubbelt så dödlig som obesitas (kraftig fetma). Siffror som är svåra att att inte påverkas av. Då män inte är kulturellt fostrade att jobba på relationer i samma utsträckning som kvinnor är de som konsekvens mer utsatta för detta. Ännu en anledning för en jämställdhet framtid.

Runtom i världen organiseras event för International Day of Happiness; flashmobs , Happy Spots, knytkalas och mycket mer. På dayofhappiness.net finns mer information och massor av förslag för vad DU kan göra. Några av förslagen är:

  • Gör något snällt för andra, från att hjälpa den där gamla damen över gatan till att le mot någon okänd på gatan – din egen glädje ökar altruistiska handlingar och dessutom smittar glädje. Win/win!
  • Dela med dig av din tid, energi och kunskap som volontär.
  • Lär känna dina grannar bättre – det skapar er känsla av lokal gemenskap bland annat.
  • Förstå behoven hos dina medmänniskor genom dialog och kommunikation – välj att förstå dem runtom dig.
  • Se det goda i andra – koncentrera dig på vad du gillar och uppskattar hos människor i din närhet.

 

Några av oss på Add Gender passar också på att dela med oss av det som gör oss glada!

FRIDA STJERNHOLM – Expert på inkluderande kommunikation och sexualitet

Rolig fakta om dig (kanske något som ingen annan vet)
Jag älskar romantiska komedier.

Vad gör dig glad?

Fin musik, god mat och nära vänner – gärna alltihop samtidigt i en stor härlig röra!

Vilken/vilka sång(er) nominerar du till #HappySoundsLike

  • Feeling Good – Nina Simone
  • It Don’t Mean A Thing (If It Aint Got That Swing) – Duke Ellington
  • (Your Love Keeps Lifting Me) Higher – Jackie Wilson

 

EMIL ÅKERÖ – Expert på HBTQ, normmedveten pedagogik och metod- och konceptutveckling

Rolig fakta om dig (kanske något som ingen annan vet)
Blev kretsmästare i luftpistol på högstadiet.

Vad gör dig glad?

När saker en kämpat för faller på plats.

Vilken/vilka sång(er) nominerar du till #HappySoundsLike

  • Strong Enough – Cher
  • Tommy tycker om mig – Love Antell

 

JESSICA AREBORN – Expert på mångfald och projektledning

Rolig fakta om dig (kanske något som ingen annan vet)
Jag fastnade i en stege som barn. Släkten satt inne och åt söndagsmiddag och lillasyster sprang in för att hämta hjälp. De började med att hämta en kamera…

Vad gör dig glad?
Att dansa, franska matmarknader och bubblor (i vin, vatten och badkaret)!

Vilken/vilka sång(er) nominerar du till #HappySoundsLike:

  • Proud Mary  – Tina Turner
  • Make ’em laugh – från Singing in the Rain
  • Dancing Queen – Abba
  • J’t'emmène au vent – Louise Attaque

 

Självklart kan du även engagera dig på sociala medier eller dela med dig av som gör dig glad i kommentarsfältet nedan!

#HappyActs är en utmaning som uppmanar till att dela med sig av så många glädjehandlingar som möjligt.
#HappySoundsLike kan du dela med dig av den sång som får dig att le med motivationen att musik är ett universellt språk. Ban Ki-moon berättar mer i den här videon.
#InternationalDayOfHappiness uppmanar dig att dela personliga inspirerande meddelanden med andra.

På Add Gender tycker vi att #HappySoundsLike Wanderlust – vårt eget soundtrack mot en jämställd framtid!

Publicerad den 20 mars, 2015 av Jessica Areborn
Inga kommentarer

Några tankar inför internationella kvinnodagen: The Girl Effect

Så på söndag är det dags och ämnet för årets internationella kvinnodag i Europaparlamentet är “att stärka kvinnor och flickor genom utbildning”. Vi vet alla vilken makt utbildning har, kunskap är något som aldrig kan tas ifrån en.  Det möjliggör att makten över sitt liv och att forma sin framtid själv. Detta gör utbildning till något som kan uppfattas som hotfullt av vissa, vilket blev extra tydligt när talibanerna sköt Malala Yousafzai. Hon om någon har visat på utbildningens förmåga till förändring.

På hemsidan girleffect.org berättar organisationen om hur och varför de arbetar för att ge flickor verktyg för att själva kunna förändra sin framtid genom just utbildning. I en kort animerad film får vi veta hur verkligheten ser ut för många flickor runtom i världen, men där förtvivlan byts till hopp när vi får se vad utbildningen ger för effekter för varje enskild flicka. Får en flicka gå i skolan till 18 års ålder istället för att sluta vid 12 års ålder förändras hennes förutsättningar drastiskt. Hon slipper gifta sig som barn, och behöver inte bli gravid vid 15 års ålder eller riskera en komplicerad förlossning. Hon får färre barn med bättre hälsa och hennes barn i sin tur har en bättre chans till utbildning.

För verkligheten är den att i utvecklingsländer väljer fattiga familjer bort flickors möjlighet till utbildning, är det ont om pengar så är det pojkars utbildning som går först. 31 miljoner av världens flickor i grundskoleålder går inte i skolan och 17 miljoner av dem kommer aldrig att göra det heller. Länder som inte satsar på flickors utbildning får betala med att landet utvecklas långsammare och att intäkterna blir mindre (girleffect.org). Inte heller nås flickor i lika stor utsträckning av de satsningar som görs av olika organisationer, fokus ligger oftare på barn under fem år, på pojkar eller på äldre grupper än tonårsflickor som är extra utsatta. Kostnaderna för detta är enorma, bland annat beräknar girleffect.org att tonårsgraviditeter i Indien (som resultat av barnäktenskap) kostar $10 miljarder i förlorade intäkter. En flickas möjlighet till utbildning ger med andra ord ringar på vattnet och förändrar inte bara ett livsöde utan ett helt samhälle.

Som Malalaa Yousafzai så väl uttrycker det: ”We cannot succeed when half of us are held back.”

Se den inspirerande filmen här!

 

Vill du veta mer om vikten av flickors utbildning och deras kamp för denna rättighet rekommenderas även ‘Girl Rising‘.

Publicerad den 3 mars, 2015 av Jessica Areborn
Inga kommentarer

På tal om normkritiska barnböcker…

Vi pratade om författare och böcker i allmänhet. Det var ett samtal som spände från Jane Austen, Jules Verne och Oscar Wilde till Joyce Carol Oates, Astrid Lindgren och Dan Brown(!). Ja, den sistnämnde skulle jag kunna ägna en eftermiddag åt att diskutera, men det är inte därför vi är här. Det var när vi kom in på Astrid Lindgren som en av deltagarna sa:

”Varför kan inte böcker och sagor för barn handla om vanliga familjer, handla om föräldrar som kämpar tillsammans och som klarar av det? Nuförtiden är det bara böcker om skilsmässobarn, bonusbarn och bonusföräldrar.”

Ja, varför är det så? Eller, är det så? Jag upplever att det har varit ett uppsving för normkritiska barnböcker de senaste åren. Kanske det beror på mitt intresse för just normkritik att jag uppmärksammar just dessa böcker? Kanske får de ett extra bra medialt genomslag just därför att de är normkritiska? Jag tycker det viktigaste är att de finns!

Varje dag i tidningar, på tv, på allmänna transportmedel matas vi med bilden av kärnfamiljen bestående av två heterosexuella föräldrar med två, ibland tre, barn. Det blir normen som vi ska förhålla oss till. De som lever i denna typ av familj reflekterar inte över det därför att det stämmer överens med den egna självbilden.

Resten, oavsett typ av familjebildning, känner inte igen sig i detta. Då tycker jag att det är bra att det finns böcker för barn i alla åldrar som visar på att det finns många typer av familjekonstellationer och att det inte är något konstigt med det.

Det är ju det som är det finurliga med normkritik, att man genom att visa på normer och värderingar som gör att man uppfattas som en avvikare, kan synliggöra maktstrukturer och visa på konsekvenser av denna obalans. För genom att skriva om ensamstående föräldrar, familjer med två mammor, två pappor eller regnbågsfamiljer kan man visa på en mångfacetterad värld och att det finns alla möjliga familjekonstellationer och att ingen är bättre eller sämre än den andra.

Om vi jämför med sexualitet så behöver vi som är heterosexuella aldrig komma ut med vår sexualitet. Och om vi då säger att vi tolererar andra sexualiteter så osynliggör vi varför de gång på gång måste berätta om sin läggning, varför deras rättigheter inte tillgodoses per automatik.

Jag skrev i ett tidigare inlägg om att olika perspektiv berikar. Och det är det som normkritik ytterst handlar om för mig. Våra olikheter berikar oss, det är likriktningen som gör oss fattigare.

 

RFSL har ett par dokument som de har publicerat med bra ingångar på normkritisk litteratur. Du hittar de här och här.

Publicerad den 20 juli, 2014 av Frederick Lidman
1 kommentar

För jämställdhet är inte en kvinnofråga

Mallorca, juni, 2014. Min väninna och jag sitter på hotellbalkongen och lyssnar på ett samtal som förs på svenska några balkonger bort. Det är tre män, bröder, 60+, som sitter och pratar. Om ensamhet, om före detta fruar, om gemenskapen de har tillsammans.

Vi träffar dem dagen efter, börjar snacka med varandra, så som människor som delar språk har för vana att göra när de befinner sig i minoritet, som på en liten semesterort på en spansk ö.

Vi äter middag ihop, all-inclusive, tar en kaffe med konjak till efterrätt. Ja, varför inte, tänker min väninna och jag, låt oss dricka kaffe på äldre mäns vis. Vi börjar prata politik. Vi pratar jämställdhet. Alla älskar jämställdhet. Några ”älskar kvinnor”. Men vad jämställdhet egentligen innebär, det är ändå inte helt solklart.

”Kan du inte förklara det för mig då, du som är ung och vet?” frågar mig en av bröderna. Jag tar honom under armen och stöttar honom ut på terrassen så han kan röka medan jag förklarar.

Och jag berättar hur könsrollssamhället fungerar – hur det delar upp människor, arbeten, sysslor, sfärer, till och med färger, kläder, intressen och egenskaper, efter kön. Hur detta får konsekvenser för både män och kvinnor. Hur män blir förlorare på så många punkter i livet, tack vare detta. Hur deras värde mäts i prestation, hur de förlorar närhet med sina barn eftersom de förväntas försörja dem men inte vara med dem, hur barnen i Kamratpostens undersökning uppgav att de hellre talar med ’ingen’ än med pappa om de har problem, hur uppfattningarna om mäns sexualitet gör att vi knappt kan föreställa oss att en man skulle kunna bli våldtagen, hur män skadas och dör i arbetslivet, hur män drar sig för att söka hjälp hos läkare, hur män är så extremt överrepresenterade i självmordsstatistiken, hur mäns sociala liv ofta upprätthålls via en partner och hur ensamma de står efter en skilsmässa eller när deras fru dör, hur äldre män ofta saknar både umgänge med familj och nära vänner…

Någonstans här avbryter han mig, med misstänkt blanka ögon, harklar sig, och säger ”Ja, men det är väl inte helt bra för kvinnor heller, det här systemet?”.

Och det är det såklart inte. För varje punkt som en man har en fördel, har en kvinna en nackdel. Och tvärtom. Och ännu oftare är de inte ens motsatser utan bara en förlängning av varandra.

Men det går inte att förklara hela den samhälleliga jämställdhetsproblematiken, med alla aspekter av tvåkönsmodellen, genussystemet, de patriarkala traditionerna, det globala perspektivet, heteronormativiteten eller för den delen konsekvenserna för transpersoner, över en kaffe med konjak på Mallorca.

Där och då kan det räcka med det perspektiv som ligger närmast den man pratar med. För sanningen är ju att jämställdhet inte är någon kvinnofråga. Alla gynnas av jämställdhet. Och då kan man från gång till gång mycket väl nöja sig med att skåla för äldre bröder som varje år åker på en semesterresa ihop och talar om sina liv och sina känslor med varandra.

Och bara glädjas åt det.

Publicerad den 10 juni, 2014 av Hannah Lemoine
4 kommentarer
© 2024 Jämställdhetsexperten