Inlägg taggade med ’Kön’

MÀn sÀtter VÀrmland pÄ jÀmstÀlldhetskartan

Region VĂ€rmland och LĂ€nsstyrelsen i VĂ€rmland har gjort en film. Den Ă€r en del, eller ett resultat av, en lĂ„ng resa dĂ€r jag har fĂ„tt möjligheten att vara delaktig sedan 2012 dĂ„ jag gjorde mitt första uppdrag med regionförbundet i VĂ€rmland. Jag vandrade runt i korridorerna och stack in huvudet lite hĂ€r och var och frĂ„gade ”hur gĂ„r det med jĂ€mstĂ€lldheten?”. Jag gjorde andra saker ocksĂ„ förstĂ„s, en genusanalys, kartlĂ€ggningar och djupintervjuer. Men framförallt sĂ„ stack jag in huvudet och stĂ€llde frĂ„gan. Ibland förutsĂ€tter vi för mycket saker i jĂ€mstĂ€lldhetens namn. Vilka som Ă€r intresserade, vilka som Ă€r framgĂ„ngsrika, vilka som Ă€r bromklossar och vilka som Ă€r mer eller mindre intresserade. Jag Ă€r mer för att stĂ€lla frĂ„gor och vara nyfiken.

I denna VÀrmlÀndska produktion har de stÀllt just frÄgor. Till mÀn. Det blev ett tolv minuter lÄngt svar. En del av mÀnnens svar Àr just nyfikna frÄgor, förklÀdda till svar. En del Àr mer rakt pÄ. Som ett stilla uppvaknande.

Fredrik Wass skriver pÄ Resumés blogg ett par rader om denna lÄngsamt reflekterande paus i en stressig vardag till film.

Jag kan inte annat Ă€n hĂ„lla med honom om att man först blir lite stressad, ”12 minuter lĂ„ng – och sĂ„ bara gĂ„r de runt och funderar” men jag gillar den ocksĂ„, trots lĂ€ngden och sĂ€vligheten. Som ett inslag av hopp i en jĂ€mstĂ€lldhetsdiskussion dĂ€r vi liksom glömmer bort att aktivt synliggöra mĂ€nnens röster. Eller att mĂ€nnen inte tycker att det Ă€r upp till dem att synliggöra sig sjĂ€lva. Eller att de inte kĂ€nner att de berör dem. Klokast av alla Ă€r barnet tycker jag, pojken. Alltid barnen! TĂ€nk om de fick bestĂ€mma!

Publicerad den 25 maj, 2015 av Pernilla Alexandersson
Inga kommentarer

Fler modiga samtal behövs

Vi satt och Ă„t lunch och pratade litteratur. SĂ„ dĂ€r som man gör. Mitt lunchsĂ€llskap hade lĂ€st Lena Anderssons senaste bok ”Utan personligt ansvar”, men det hade inte jag. Jag hade dĂ€remot lĂ€st hennes ”EgenmĂ€ktigt förfarande” – en virvlande bok som stökade till sjĂ€lvbilden rejĂ€lt.

Vi började prata om heterorelationer. I sammanhanget spelar det faktiskt en stor roll att mitt lunchsĂ€llskap var en man (i sextioĂ„rsĂ„ldern). Jag kĂ€nde hur mitt inre började ladda upp för försvar – övertygad om att jag som vanligt skulle fĂ„ höra hur krĂ„ngliga vi kvinnor Ă€r, hur kĂ€nslomĂ€ssigt fixerade vi kan bli i relationer, hur bekrĂ€ftelsesökande vi Ă€r och hur vi hĂ€nger upp oss pĂ„ smĂ„saker och konstant övertolkar. Jag satt och invĂ€ntade den dĂ€r beskrivningen av hur jag fungerar – den jag ofta fĂ„r utan att be om och som jag aldrig nĂ„gonsin kĂ€nt igen mig i.

Jag satt spÀnt och formulerade svar och motattack (reaktionen Àr helt integrerad i min ryggmÀrg i den hÀr typen av situationer.) My bad.

Jag hade förmodligen inte ens reflekterat över min inre uppladdningsprocess om det inte vore för att mitt lunchsÀllskap för dagen gav mina fördomar en fet och rÀttvis uppercut.

IstÀllet för att försvarstala sÄ insiktsbombade han mig. IstÀllet för att skjuta bort och enkelt avfÀrda det svÄra samtalsÀmnet, omfamnade han det. IstÀllet för att se sig som hotad och trÀngd, var han nyfiken och undrande.

IstĂ€llet för att stĂ€nga om sig, sĂ„ öppnade han. Och jag fick komma in. Plötsligt samtalade vi – pĂ„ lika villkor. Med lika stora öron.

Han beskrev hur boken har fÄtt honom att tÀnka tillbaka pÄ sitt eget beteende mot kvinnor och flickor som korsat hans vÀg pÄ olika sÀtt i relationer. Han var glad och tacksam för en vÀlskriven bok som fördjupat hans förstÄelse och öppnat upp en möjlighet att se frÄn en annan horisont. Han reflekterade över sin egen roll i de forna kÀrleksrelationerna och hur hans beteende pÄverkat.

Han försvarade sig inte. Han skuldbelade ingen. Han bara tÀnkte högt och klokt.

Och jag tĂ€nkte att han Ă€r modig. Inte för att han Ă€r en man som pratar om relationer, utan för att han vĂ„gar rikta den kritiska blicken inĂ„t. Det Ă€r ingen enkel sak. Allt jag pĂ„ rutin hade börjat bygga upp inombords föll omgĂ„ende som ett korthus och jag började lyssna. IstĂ€llet för att sitta och aggressivt formulera mothugg tog jag in. Det blev ett intressant samtal – inte ett slagfĂ€lt.

PÄ vÀg hem sÄ tÀnkte jag pÄ slagfÀltet. PÄ mitt bidrag till det, pÄ hans bidrag. PÄ allas vÄrt bidrag. TÀnk om vi kunde lÀgga ner vÄra vapen. TÀnk vilka stordÄd vi tillsammans skulle kunna Ästadkomma.

TĂ€nk om…
Publicerad den 16 februari, 2015 av Frida Nilsson
Inga kommentarer

Modernisera idén om jÀmstÀlldhet nu!

Nyligen vann Saga Becker pris för bÀsta kvinnliga huvudroll pÄ Guldbaggegalan. Det gjorde mig vÀldigt glad, inte enbart för hennes fantastiska insats som skÄdespelare i NÄnting mÄste gÄ sönder, utan Àven för att historia skrevs nÀr hon mottog detta pris.

Saga Becker Ă€r nĂ€mligen den första transidentifierade personen som nĂ„gonsin vunnit, eller ens blivit nominerad till, en Guldbagge. I och med detta har transpersoner pĂ„ allvar tagit plats i det offentliga rummet – inte som nĂ„gra det skĂ€mtas kring eller som förlöjligas, utan som kompetenta, drivna mĂ€nniskor som hyllas för sin yrkesroll. Detta Ă€r viktigt ur flera aspekter. Förhoppningsvis kan det exempelvis stĂ€rka sjĂ€lvförtroendet hos mĂ„nga som inte vĂ„gar vara öppna med sin transidentitet och som mĂ„r psykiskt dĂ„ligt pĂ„ grund av stigmatiseringen av denna grupp (Ă€ven om jag hĂ€r skriver om transpersoner som en grupp vill jag poĂ€ngtera att transperson Ă€r ett paraplybegrepp för flera olika transidentiteter).

Det Ă€r vĂ€ldigt bra att transpersoner nu Ă€ntligen pĂ„ detta sĂ€tt synliggörs i det offentliga rummet – men det Ă€r i organisationers grundlĂ€ggande jĂ€mstĂ€lldhetsarbete som det stora jobbet behöver göras. Det Ă€r dĂ€r den verkliga attitydförĂ€ndringen kring kön kan, och bör, ske. I mitt arbete som jĂ€mstĂ€lldhetskonsult mĂ€rker jag att mycket jĂ€mstĂ€lldhetsarbete frĂ€mst Ă€r binĂ€rt. Vi delar in mĂ€nniskor i tvĂ„ kön – kvinnor och mĂ€n – och utför kvantitativa och kvalitativa analyser efter dessa premisser. Men pĂ„ vilka grunder faststĂ€ller vi att vi enbart ska utföra vĂ„ra analyser utifrĂ„n tvĂ„ kön? Det beror troligtvis pĂ„ att det i Sverige idag enbart finns tvĂ„ juridiska kön (kvinna och man) – men detta Ă€r ju enbart en aspekt av vĂ„r könsidentitet.

Idag delas begreppet kön nĂ€mligen ofta upp i fyra olika kategorier: biologiskt (Ă€ven kallat tilldelat kön), juridiskt, mentalt och socialt. Alla dessa könskategorier borde ingĂ„ i begreppet jĂ€mstĂ€lldhet – och dĂ„ gĂ„r det inte lĂ€ngre att anvĂ€nda sig utav en tvĂ„könsmodell. En definition av jĂ€mstĂ€lldhet lyder: ”Ett politiskt begrepp som definierar jĂ€mlikhet mellan könen.” Denna definition kan inkludera fler könspremisser Ă€n de tvĂ„ juridiska könen, exempelvis transpersoner som inte definierar sig som nĂ„got av dessa.

Vad hĂ€nder om vi som jobbar med jĂ€mstĂ€lldhet fortsĂ€tter att exkludera transpersoner i vĂ„ra kvantitativa och kvalitativa genusanalyser? Det innebĂ€r att personer som inte kĂ€nner att de passar in i nĂ„gon av grupperna man och kvinna, dvs icke-binĂ€ra transpersoner, faller utanför – och vi bidrar dĂ€rmed till stigmatiseringen och den psykiska ohĂ€lsa som Ă€r alarmerande hög hos transpersoner.

Det Ă€r svĂ„rt att sĂ€ga hur mĂ„nga mĂ€nniskor som innehar nĂ„gon form av transidentitet, men Transföreningen FPES skriver sĂ„hĂ€r pĂ„ sin hemsida: “Hur vanligt det Ă€r med transpersoner finns det ingen exakt kunskap om. VĂ„r erfarenhet Ă€r att det Ă€r sĂ„ pass vanligt att det Ă€r troligt att de flesta kĂ€nner en eller flera transpersoner, kanske utan att veta om det.”

Det krĂ€vs en förĂ€ndring i hur vi tĂ€nker kring begreppet jĂ€mstĂ€lldhet. JĂ€mstĂ€lldhet handlar inte enbart om kvinnor och mĂ€n – det handlar om oss alla! Det Ă€r dĂ€rför hög tid att modernisera jĂ€mstĂ€lldhetsarbetet och hela idĂ©n om vad jĂ€mstĂ€lldhet innebĂ€r!

Jag tÀnker börja med mig sjÀlv bland annat genom att konsekvent utmana det binÀra jÀmstÀlldhetstÀnkandet i mitt eget arbete samt lyfta denna exkludering i mina förelÀsningar och i det vardagliga samtalet.

Hur tÀnker du göra?

Publicerad den 9 februari, 2015 av Frida Stjernholm
Inga kommentarer

BÀttre hÀlsa pÄ jÀmstÀllt jobb

Det kommer vÀl inte direkt som nÄgon överraskning för oss som jobbar som jÀmstÀlldhetskonsulter, att det rÄder bÀttre hÀlsa pÄ jÀmstÀllda arbetsplatser, men det Àr alltid vÀlkommet med forskning som visar pÄ sambandet ocksÄ! OjÀmstÀllda arbetsplatser Àr alltsÄ en hÀlsofara!

Sedan kan jag bara beklaga att sÄdana omvÀlvande nyheter placeras sÄ anonymt i Svenska Dagbladet.

Har du nu inte papperstidningen sÄ bjuder vi hÀr pÄ en lÀnk till samma nyhet pÄ SvD.se.

Vill du nu inte bara frÀmja jÀmstÀlldhetsarbetet pÄ din arbetsplats utan samtidigt slÄ ett slag för arbetsmiljön, föreslÄr jag att du tar kontakt med oss pÄ Add Gender. Vi kan erbjuda ett hÀlsofrÀmjande jÀmstÀlldhetspaket till dig, ditt företag och dina medarbetare som gör att ni alla kommer att mÄ betydligt bÀttre!

Publicerad den 29 januari, 2013 av Frederick Lidman
Inga kommentarer

PÄ vÀg mot fler kön?

LĂ€ste i senaste Sekotidningen nummer 5 2012 och intresserade mig för en artikel om Emma Olsson 23 Ă„r som kör betongbil. Inte frĂ€mst för att den handlade om jĂ€mstĂ€lldhet och fördomar kring kön utan för att jag lĂ€ste om nĂ„got jag aldrig sett förut. I artikelns ingress stĂ„r: ”medelĂ„ldern Ă€r 42 Ă„r och medelkönet Ă€r en man”. Medelkönet?! Att det gĂ„r 25 mĂ€n pĂ„ varje kvinna inom vĂ€g- och banbranschen gör att mĂ€n Ă€r i majoritet. Att utpeka mĂ€n som medelkön innebĂ€r vĂ€l att det mĂ„ste finnas nĂ„got pĂ„ bĂ„da sidor om medel?

medelkön

Publicerad den 30 oktober, 2012 av Jenny Claesson
Inga kommentarer
© 2017 JĂ€mstĂ€lldhetsexperten