Inlägg taggade med ’hbtq’

Jag finns inte i spel

Förra veckan var det vÀrldsdagen för datorspel. Jag tÀnkte dÀrför nu diskutera lite om HBTQ-personer i datorspel.

Richard Dyer skriver i sin bok The Culture of Queers ”Works of art expresses, define and mould experience and ideas, and in the progress makes them visible and available. They thus enable people to recognize experience as shared and to confront definitions of that experience. This represents the starting point for a forging of identity grounded in where people are situated in society, in whatever strata. This sense of social identity, of belonging to a group, in a prerequisite for any political activity proper, even when the identity is not recognized as political. This role for culture has perhaps a special relevance for gay people, because we are ‘hidden’ and ‘invisible’. For many of us, reading about, say, David and Jonathan, or seeing The killing of Sister George, is one of the few ways to identifying other homosexuality inclined persons. Without that moment of identification, no other political practice is possible.” Boken Ă€r tolv Ă„r gammal, skriven 2002, men trots sin datering Ă€r den fortfarande sylvass i sin analys. Vi behöver kunna spegla oss sjĂ€lva i kulturen för att kunna förstĂ„ vilka vi Ă€r och att inte kĂ€nna att vi Ă€r ensamma I vĂ€rlden. Det gĂ€ller oavsett vilken grupp du tillhör men blir tydligare nĂ€r din grupptillhörighet inte grundar sig pĂ„ yttre attribut utan pĂ„ ett begĂ€r och en praktik. Och den marginaliserade grupp som transpersoner utgör, dĂ€r kroppen Ă€r det som genomgĂ„r en förĂ€ndring, Ă€r inte en grupp som Ă€r bortskĂ€mda med rĂ€ttvisande kulturella gestaltningar.

Vikten av att kunna spegla sig Àr sÀrskilt viktig skulle jag sÀga vad det gÀller populÀrkulturen, och ett sÄdant exempel Àr datorspel och den allt mer framvÀxande e-sporten. I datorspel Àr du pÄ olika sÀtt med och pÄverkar och bygger historien utifrÄn givna mekanismer, med mer eller mindre frihet i att bygga upp din egen vÀrld. Denna vÀrld kan vara allt frÄn utopi till dystopi och allt dÀremellan, gemensamt Àr hur fantasin Àr det som lÀgger en grundbult, du kan fÄ leva ut sÄdant du inte kan eller vÄgar i verkligheten. Men möjligheten till detta Àr i mÄnga fall begrÀnsad, och möjligheten till sjÀlvreflektion och spegling Ànnu svÄrare nÀr det du möts av Àr stereotyper och bagatelliserade alibin som en stor grupp inom spelkulturen dessutom hÄnar och anvÀnder nedsÀttande jargong kring bÄde figurer och spelare.

I rapporten Jag finns inte i spel som RFSL Ungdom (ungdomförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rÀttigheter) och Sverok (ett av Sveriges största ungdomsförbund, samlar den svenska spelhobbyn) publicerade tidigare i Är pekar pÄ just detta. En stor del av respondenterna dÀr svarar att de inte kan identifiera sig med karaktÀrerna som spelutvecklarna har gett dem utan att de behöver ta till olika strategier för att skapa queera lÀsningar. Queera lÀsningar Àr inte bara vanligt inom queerteori utan Àven inom hbtq-kulturen. Det Àr i de queera lÀsningar som en del av fan-fiction kulturen tagit sin utgÄngspunkt. I fanfiction skriver du berÀttelser dÀr du utgÄr frÄn fiktiva figurer i en kulturell skapelse.  HÀr tar helt enkelt fansen utgÄngspunkt i smÄ glimtar av homoerotik och bygger utifrÄn sin fantasi sina texter kring detta. de queera lÀsningarna Àr dock viktigt att förstÄ som mer Àn önsketÀnkande, det Àr en strategi för att hitta nÄgot att identifiera sig med. Om det Àr nÄgot som endast antyds, om en har tur, fÄr en helt enkelt ta tag i det med egna hÀnder. I spelvÀrlden finns dock modifikationer och fusk som kan laddas ner och förÀndra spelet med, för att nÄ en lite mer balanserad vÀrld utifrÄn sina behov.

Datorspelandet Ă€r en inte bara en verklighetsflykt utan ocksĂ„ en möjlighet att skapa en trygg miljö dĂ€r grĂ€nser som finns i den verkliga vĂ€rlden kan övertrĂ€das och du som individ kan leva ut kĂ€nslor du inte vĂ„gar annars, eller pröva en identitet som Ă€r könsöverskridande eller en som du inte har utanför spelet. NĂ€r spel som Battlefield 3 anvĂ€nder begrepp som kuksugare (cocksucker) eller referenser till att vara den mottagande partern vid analsex (”I’m getting fucked up the ass over here!”) vid en i spelet prekĂ€r och utsatt situation, underförstĂ„tt att det Ă€r nĂ„got negativt, blir den trygga miljön inte lika sĂ€ker lĂ€ngre. NĂ€r spelare som spelar via nĂ€tet i grupp konstellationer anvĂ€nder ett homo- och transfobiskt sprĂ„kbruk blir det tydligt vad som premieras. Det Ă€r den vita, heterosexuella, mannen som Ă€r spelets mĂ„lgrupp och alias, det Ă€r han som Ă€r standardfiguren och i de fall det finns att vĂ€lja pĂ„ man eller kvinna att spela, Ă€r det mannen som syns pĂ„ omslaget och i reklamen. Oftast Ă€r han dessutom mer lĂ€mpligt klĂ€dd för att slĂ„s.

I samband med lanseringen av Dragon age: Inquisition har en rÀtt udda diskussion uppstÄtt mellan spelets fans. Den tredje delen i Dragon Age serien, har lanserat tvÄ helt homosexuella spelbara karaktÀrer. Detta i kombination med bisexuella alternativ, gör att de samkönade alternativen Àr fler Àn de olikkönade, vilket har fÄtt ett antal av fansen (heterosexuella mÀn företrÀdesvis) att fullstÀndigt tappa konceptet och argumentera att detta Àr orÀttvist. Eftersom de Àr flest ska de tydligen ha flest alternativ. Ett kanske nÄgot magstarkt argument i en spelvÀrld dÀr de samkönade kÀrleksrelationerna Àr en bristvara. Detta alltsÄ i spel som i första hand handlar om att bekÀmpa ondskan, dÀr möjligheten till relationer Àr en valbar del i spelets mekanik. Bioware, företaget bakom Dragon Age, har en historia av att ha samkönade relationer och bisexuella karaktÀrer med i sina spel. Tidigare har de haft samkönade romanser bland annat i den senaste delen av serien Mass Effect, Dragon Age och Jade Empire. Dessa, framförallt i Mass Effect, har i de flesta fall varit bifigurer, i ordets dubbla betydelse. Bioware har öppet sagt att om de fÄr möjlighet att lÀgga in samkönade relationer som fungerar i historien kommer de att göra det, eftersom det Àr just en sÄdan brist.

Det Ă€r Ă€ndĂ„ lite lustigt, i en vĂ€rld dĂ€r det finns drakar och magi som Dragon Age eller med robotar och rymdvarelser som i Mass Effect, ja egentligen dĂ€r i princip vad som helst kan hĂ€nda eftersom det Ă€r en form av fantasy och science fiction, borde inte en samkönad kĂ€rlekshistoria vara nĂ„got som upprör nĂ„gon. Om vi ska prata fantasy sĂ„ förekommer det samkönade relationer till och med i Game of Thrones, dĂ€r det Ă€ven finns bĂ„de drakar, prostituerade och korpar med tre ögon. Vi kan istĂ€llet vara upprörda över att den transperson som syns i spelet Dragon Age II (och hittills den enda transperson som synts i spelserien) Ă€r en prostituerad alv. SĂ„ att hĂ€vda att du endast speglar verkligheten Ă€r kanske ett argument som fungerar om du gör just ett spel som ska spegla sin samtid. Men kultur har en normerande effekt som vi behöver ta med oss, kulturen Ă€r inte bara ett sĂ€tt för oss spegla oss sjĂ€lva, det Ă€r ocksĂ„ nĂ„got som skapar vĂ„r verklighet. Normer, förvĂ€ntningar och osynliga regler uppstĂ„r inte av sig sjĂ€lvt, de Ă€r skapad i relation och kommunikation mellan mĂ€nniskor. AlltsĂ„ Ă€r de förĂ€nderliga och hĂ€r kan kulturen pĂ„verka. NĂ€r datorspelsskapare öppet deklarerar att deras mĂ„l Ă€r att göra relationer som Ă€r som vilken som helst, som bara rĂ„kar vara samkönade och som fĂ„r sluta lyckligt visar de att datorspels-studior kan jobba för en mer inkluderande vĂ€rld med rĂ€tt smĂ„ medel om de bara vill. Men det Ă€r vĂ€l dĂ€r problemet ligger, att den köpstarka heterosexuella mansgruppen Ă€r för viktig. Resultatet blir en kultur som lĂ„ser normer och positioner dĂ€r de Ă€r, istĂ€llet för att försöka rucka pĂ„ dem och utmana sina konsumenters tankesĂ€tt och förestĂ€llningar ens i det lilla. Eller som Dusty Everman, designer pĂ„ Bioware som medverkat i produktionen av Mass Effect 3 sĂ€ger ” I believe that by the 22nd century, declaring your gender preference will be about as profound as saying, “I like blondes.” It will just be an accepted part of who we are. So I tried to write a meaningful human relationship that just happens to be between two men.”

I Jag finns inte i spel nĂ€mns just Bioware och The sims som positiva exempel, ett av nĂ„gra fĂ„. Datorspel kan, som The sims, skapa verktygen för att spelaren kan skapa en vĂ€rld som den skulle kunna vara. Men oftast fastnar skaparna i att vilja Ă„terskapa en bild av den vĂ€rld som omger dem och majoriteten av spelarna, eller om man ska vara cynisk, en vĂ€rld som Ă€r mer som de vill att den ska vara – sexistisk och transfob dĂ€r kvinnor Ă€r horor, homosexuella inte Ă€r riktiga mĂ€n och transpersoner nĂ„got att skratta Ă„t. Det Ă€r synd att det Ă€r en bestĂ€md form av vĂ€rld som Ă„terskapas gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng, en vĂ€rld som utesluter sĂ„ mĂ„nga och skapar tydliga bilder av vem som Ă€r vĂ€lkommen eller inte.

Publicerad den 16 september, 2015 av Emil Akero
1 kommentar

HBTQ pĂ„ museet – Varför dĂ„?

För nĂ„gra veckor sedan slĂ€pptes tvĂ„ rapporter som var för sig Ă€r intressanta men som tillsammans bildar ett mönster. Det Ă€r dels RiksutstĂ€llningars rapport ”Museerna och HBTQ” och GLAADS ”2014 Were Are We On Television”. Den sistnĂ€mnda Ă€r en studie av representation vad det gĂ€ller HBTQ-personer inom amerikansk television. Det Ă€r en hoppfull men samtidigt nedslĂ„ende bild som möter oss i rapporten. GLAAD visar pĂ„ att det förekommer representation, men att den fortfarande Ă€r lĂ„g. Även om fler serier visar upp samkönad kĂ€rlek och könsöverskridande individer, sĂ„ Ă€r serierna som inte gör det fortfarande sĂ„ pass mĂ„nga att antalet HBTQ-gestalter ligger kvar pĂ„ 4%.

Varför Àr detta nu sÄ viktigt dÄ? Jo, för att kultur Àr inte ensam produkt som stÄr fritt frÄn samhÀllet. Kultur Àr en spegling av den verklighet som omger den, men den Àr ocksÄ med och skapar verkligheten genom att sÀtta normer. Kulturen Àr alltsÄ bÄde normativ (följer normer) och normerande (sÀtter normer). Kulturen Àr viktig för att vi ska kunna förstÄ oss sjÀlva, genom reflektion kan vi ta det som finns omkring och anvÀnda för att förstÄ vÄr egen position.

Inom museivÀrlden pratar man mycket om kulturarv, alltsÄ de kulturella uttryck som lÀmnas kvar och som anvÀnds för att förstÄ historia men Àven samtiden. Genom att titta pÄ det förflutna ser vi varför vÀrlden ser ut som den gör. Men vad Àr det för historia som berÀttas? Oftast en inramad historia utifrÄn heterosexuella mÀn. Det finns mycket historia som aldrig ÄterberÀttas, eller som tolkas utifrÄn en viss förstÄelse dÀr alla förvÀntas vara heterosexuella. Detta Àr vad rapporten Museerna och HBTQ tar upp, hur museer i Sverige arbetar med HBTQ-frÄgor. Sanningen Àr att det hÀnger pÄ eldsjÀlar pÄ museerna, och oftast görs nÄgot endast vid pridefiranden, oftast för att inga resurser finns. Eller sÄ finns inte kunskapen. Eller helt enkelt inte intresset.

Jag har jobbat med museer kring de hÀr frÄgorna, och varit med i en workshop som en del av researchfasen till rapporten, och kan bekrÀfta den hÀr bilden. Men jag tror ocksÄ att det handlar om dÄlig styrning, att museerna behöver detta inskrivet i sina direktiv för att arbeta med frÄgan. Men framförallt finns det ofta en vilja men man verkar inte veta var man ska börja.

DÀrför har vi pÄ Add Gender ett museipaket dÀr vi studerar samlingar och utstÀllningar utifrÄn queera perspektiv och gör en kartlÀggning med analys analys samt utbildar personalen. Vi tycker att det Àr dags för att HBTQ-personer fÄr sina historier berÀttade vid fler tillfÀllen Àn vid det lokala pridefirandet.

Vi hoppas att vi fÄr ge er redskapen, verktygen och vara er guide pÄ resan mot ett nytt sÀtt att arbeta. För att framtiden Àr jÀmstÀlld.

Publicerad den 25 mars, 2015 av Emil Akero
Inga kommentarer

Intensiv utveckling behövs – mĂ„ngfald pĂ„ museer.

I slutet av november medverkade jag och Karin Bogren frÄn Get to Work pÄ Gotland och pÄ RiksutstÀllningars konferens Intensivdagarna dÀr vi pratade om mÄngfald och rekrytering. Karin har summerat vÄr insats hÀr. Jag skulle istÀllet vilja diskutera anledningen till att vi var dÀr och innehÄllet i rapporten Museerna och mÄngfalden. Karin, som Àr HR-konsult, anvÀnde nedanstÄende citat i sin förelÀsning, hÀmtat frÄn rapporten.

”De interna normerna kommer att Ă„terspeglas i det externa resultatet. Prerena Reddy pĂ„ Queens Museum tar Ă€ven upp vikten av att samhĂ€llet kan se sig speglat i organisationen och tillĂ€gger att ju fler icke-vita personer som finns i organisationen desto fler kommer vara intresserade av att jobba dĂ€r. De som finns dĂ€r kommer nĂ€mligen inte kĂ€nna sig tvungna att alltid representera en grupp eller vara alibin för nĂ„got. Flera internationella museer intygar ocksĂ„ att det behövs en ”kritisk massa” av oliktĂ€nkande mĂ€nniskor för att fĂ„ till en verklig förĂ€ndring. En nyrekryterad individ Ă€ts snabbt upp av rĂ„dande kulturer och normer, anpassar sig, tystnar eller slutar. Prerena Reddy Ă€r en av flera av de vi djupintervjuat som vittnar om hur personalens mĂ„ngfald öppnat upp för nya kompetenser, perspektiv, kontakter och nĂ€tverk, sprĂ„k, publikgrupper och partnerskap med mera.” (sida 35). Rapportens slutsats Ă€r att mĂ„nga museer har problem med mĂ„ngfalden, det Ă€r en viss form av historia som Ă„terberĂ€ttas hela tiden och den pĂ„verkar Ă€ven personalsammansĂ€ttningen.

Under mina Är som konsult som jobbat mot museer och kulturinstitutioner har jag ofta sett hur viljan finns till förÀndring, men inte redskapen. Det finns en genuin ambition men det blir lÀtt insatser i form av projekt som tar slut och inte följs upp, tillfÀlliga utstÀllningar som drar förbi som en vind över rÄgÄkern i juni och andra kosmetiska förÀndringar som inte fÄr en riktig tyngd att bottna. Det hÀr Àr en bild som delades med vÄr uppdragsgivare, Museer för mÄngfald, och en anledning till vÄra programpunkter. PÄ den workshop jag höll i pratade jag om vikten av att museet Àr en angelÀgenhet för alla. Museer behöver spegla sina samlingar och se vilka historier det Àr som berÀttas, och vilka historier som framförallt inte berÀttas. PÄ ett museum med en basutstÀllning finns det rÀtt ordentligt bra förutsÀttningar för att fÄ in nya perspektiv i sin verksamhet. Det handlar inte om att stapla diskrimineringsgrunder pÄ varandra, det Àr en frÄga om att granska och anvÀnda olika perspektiv i sitt berÀttande.

Ett exempel pÄ detta Àr Flygvapenmuseum som jag har utvecklat koncept Ät och dÀr jag utbildat personalen i normmedvetenhet. Sedan dess har de gÄtt vidare och gjort egna koncept som blandt annat anvÀnds i samband med Linköpings RegnbÄgsvecka men Àven mot bokade grupper pÄ konferenser. Annars kan man göra som Historiska Museet, och inkludera ett historiskt normmedvetet förhÄllningssÀtt i sina basutstÀllningar.

Vi pÄ Add Gender har ett Museipaket dÀr vi erbjuder en genomlysning av samlingar utifrÄn ett mÄngfaldsperspektiv med genusbudgetering och Add Genders egen metod Queerbudgetering dÀr vi tittar pÄ samlingar, utstÀllningar och annan verksamhet ur ett brett, intersektionellt, perspektiv med fokus pÄ hur museet kan berÀtta andra historier eller lyfta fram perspektiv i sin verksamhet som kanske inte syns sÄ bra idag. Detta följs av en utbildning i normmedvetenhet och hur detta appliceras pÄ museer.

Vi kan inte lösa allt Ät dig, men skapa förutsÀttningarna för ditt arbete. För att framtiden Àr jÀmstÀlld.

 

Publicerad den 10 december, 2014 av Emil Akero
Inga kommentarer

Prida strategiskt med Add Gender

Jag vet inte hur mÄnga gÄnger jag har baxnat inne i Pride Park under Stockholm Pride. Ibland pÄminner det mer om kommersiell marknad Àn om ett pridefestivalomrÄde. Men det tar inte slut dÀr, varje Är i paraden ses diverse organisationer visa upp sig i paraden, alltid lika glatt skrikande att de tror pÄ mÄngfald. Men verkligheten Àr en annan. I en forskningsrapport frÄn 2014 av Mats Hammarstedt, professor i nationalekonomi visade det sig att homosexuella och bisexuella (vilket var vad som studerades, för transpersoner finns inga liknande undersökningar) diskrimineras strukturellt pÄ arbetsmarknaden. Forskarna skickade ut fiktiva undersökningar frÄn tvÄ fiktiva personer, en homosexuell och en heterosexuell dÀr personens familjesituation framgick. Den heterosexuella blev oftare kallad till jobb. Liknande undersökningar har tidigare gjorts med svenskklingande namn respektive icke svenskklingande namn. Resultatet visade strukturell rasism. I undersökningen kom det Àven fram att ju högre mansdominans eller kvinnodominans det finns i ett yrke, desto mer utbredd Àr diskrimineringen. Det spÀnnande Àr vilka förklaringar som ges av rekryterande chefer, de anser sig inte ha nÄgra fördomar men att deras kunder kan ha det, eller att det kan pÄverka arbetsgruppen och dÀrför vÀljer de bort de homosexuella. För deras egen skull.

Företagarna har gjort en rapport om rosa pengar, alltsÄ HBT som konsumtionsgrupp, de har Àven presenterat en HBT-handbok för sina medlemmar. NÀr detta gjordes var det medlemmar som valde att lÀmna Företagarna. Men lÄt oss nu stanna upp och prata om Rosa Pengar, för det som framkommer dÀr Àr att företag som har ett dÄligt rykte ocksÄ fÄr lÀgre tilldelning av dessa rosa pengar. Om du diskriminerar HBT-personer i din rekrytering, eller för den delen behandlar dem dÄligt som kunder, kommer detta att pÄverka din tillvÀxt.

Nu Äter till Pride Park och Prideparaden. Det grundlÀggande problemet Àr att detta görs utan förhÄllningssÀtt, utan tillförsikt och utan planering. Det blir obligatoriskt att visa upp sig, men ingen vet varför eller hur de ska nÄ ut till mÄlgruppen. Ett företag, en organisation eller en myndighet kan absolut gÄ i en Prideparad, men det krÀvs lite mer arbete Àn sÄ för att det ska bli lyckat. Framförallt krÀvs det att nÀrvaron utgÄr frÄn en plan.

Detta Àr nÄgot vi pÄ Add Gender gÀrna hjÀlper till med. Vi har ett sÀrskilt Pridepaket som riktar sig till den som planerar sin nÀrvaro vid ett Pridefirande (det finns Pridefiranden över hela Sverige nu för tiden). Vi erbjuder dels grundlÀggande kunskaper i HBT- och Pridehistoria men framförallt i kommunikation och hjÀlper er att ta fram en plan för er medverkan med före- under- och efter-planering. Med hjÀlp av oss kan du nÀrvara pÄ ett sÀtt som kÀnns relevant och som Àr en del av ett lÀngre arbete utifrÄn er vÀrdegrund, för mÀnskliga rÀttigheter och allas rÀtt att kÀnna sig sÀkra i det offentliga rummet.

Kontakta oss sÄ skickar vi mer information om vÄrt pridepaket!

Publicerad den 6 november, 2014 av Emil Akero
Inga kommentarer

Äktenskap Ă€r mer Ă€n en ring och att Ă€lska i nöd och lust.

För lite över en vecka sedan gifte jag mig. Jag önskar jag kunde sÀga att det var en enkel och okomplicerad historia, men det skulle inte vara helt sant. För det första Àr jag gift med en man, vilket sticker i en del ögon. Dels valde vi att gifta oss som en överraskning, som avslutning pÄ KÀrleksparaden, Linköpings motsvarighet till Prideparaden i Stockholm. NÀr vi gjorde det inledde jag det hela med att prata om vÀrldspolitiken och om att det var en politisk manifestation, jag tÀnkte nu utveckla varför.

För det första. Allt vi gör Ă€r politiskt, allt vi gör pĂ„verkar andra mĂ€nniskor och skapar normeringar i samhĂ€llet. Varje val du gör sipprar ner och pĂ„verkar andra, det finns ingen fri vilja i den mening att ingenting du gör kommer aldrig vara utan konsekvenser för andra mĂ€nniskor. Att gifta sig Ă€r inte bara en förening av kĂ€rlek, det Ă€r en manifestation av nĂ„got. I grund och botten Ă€r Ă€ktenskapet en juridisk överenskommelse mellan tvĂ„ parter, men har i vĂ„r kultur blivit nĂ„got mer. Äktenskapet har blivit ett ideal, och som ideal Ă€r det följt av en uppsĂ€ttning normer.

Jag Àr fortfarande kritisk till Àktenskapet som samhÀllsinstitution. Det Àr djupt problematiskt att ett juridiskt avtal har fÄtt sÄ stor samhÀllelig betydelse. Vad som skulle kunna vara ett papper som skickas in till Skatteverket har blivit ett helt paket med riter och myter som ska pareras. Framförallt har det blivit en industri som byggt upp en paradox dÀr giftermÄlet blivit mer centralt Àn Àktenskapet.

Men tillbaka till platsen för giftermĂ„let, Tages Hörna den 6:e september 2014. Tages Hörna har för övrigt fĂ„tt sitt namn frĂ„n Tage Danielsson, Linköpings och Sveriges stora humanist. Det jag pratade om innan vi avslöjade meningen med den ”manifestation för allas rĂ€tt att Ă€lska sig sjĂ€lv och allas rĂ€tt till kĂ€rlek” var just situationen vi ser i vĂ€rlden. Vi har Ryssland dĂ€r du inte fĂ„r prata om att homosexualitet existerar. Vi har Nigeria, Rwanda och Uganda dĂ€r regelrĂ€tta förföljelser görs av homosexuella. Vi har Iran dĂ€r homosexuella mĂ€n avrĂ€ttas. NĂ€r Frankrike införde samkönade Ă€ktenskap blev det upplopp. Det tredje största partiet i Sverige anser att homosexuella inte ska kunna gifta sig eller skapa familjer.

Att jag Ă€r gift Ă€r en liten grej men som har politisk betydelse. Det bidrar till en normalisering i en orolig vĂ€rld. Det finns sĂ„klart mycket mer som kan och bör göras. Men som trĂ€det i Pochahontas sa nĂ€r hen doppade en av sina grenar i vattnet sĂ„ att det bildades ringar ”nĂ„gon mĂ„ste ju börja”. Alla kan vi inte göra allt, men alla kan vi göra nĂ„got.

Publicerad den 16 september, 2014 av Emil Akero
Inga kommentarer
© 2024 JĂ€mstĂ€lldhetsexperten