Inlägg taggade med ’FörĂ€ndring’

LÄt det komma en förÀndring

Jag Àr inte sÄ noga med högtider och traditioner. Jag blir nog tvÀrtom rastlös nÀr saker upprepas och sker som förvÀntat. Gillar variation, avskyr rutiner. Jag tror att rutiner fÄr oss att fastna i beteenden utan att egentligen reflektera, de fÄr oss att lyda blint utan att ifrÄgasÀtta om det verkligen Àr den hÀr ordningen som fÄr oss att mÄ bra.

Idag tog jag en promenad pĂ„ SkogskyrkogĂ„rden. TraditionsfrĂ„nvĂ€nd som jag Ă€r insĂ„g jag först nĂ€r jag kom dit att det just nu Ă€r den stunden pĂ„ Ă„ret dĂ€r vi extra mycket hedrar vĂ„ra döda. De som gĂ„tt bort och lĂ€mnat minnen efter sig. Fina och tunga, svĂ„ra och lĂ€tta att bĂ€ra vidare för dem som blivit kvar. Oavsett sĂ„ har alla namnen pĂ„ sten efter sten en stor betydelse för nĂ„gon. För mig Ă€r det bokstĂ€ver och naturmaterial, för nĂ„gon annan – saknad och sjĂ€l.

Och jag drabbas sĂ„ plötsligt av hur kort allting Ă€r. Den hĂ€r dagen Ă€r kort. IgĂ„r susade förbi. Och imorgon
 jag vet inte. Kanske imorgon inte ens finns för mig.

För nÄgon kommer imorgon inte finnas.

Jag kramar handen jag har i min och tittar ut över gravarna. Alla dessa avslutade liv. Alla ord de sagt, skratt de skrattat, tÄrar de grÄtit. Tystnaden och lugnet.

Jag kastar ett gulnat löv i önskebrunnen vid Skogskapellet och ber tyst: lĂ„t det komma en förĂ€ndring. Och sĂ„ faller tanken och landar i mörkret. HjĂ€rnan börjar stĂ€lla mig frĂ„gor om ondska och jag har inga svar. Ser ner pĂ„ mina kĂ€ngor i ett försök att hindra tĂ„rarna frĂ„n att stiga rakt upp i ögonen. Jag Ă€r en del av ett samhĂ€lle som sĂ„gar av grenen det sitter pĂ„. Ett samhĂ€lle dĂ€r det som ”inte hĂ€nder hĂ€r” hĂ€nder precis hĂ€r. En vĂ€rld dĂ€r vi rĂ€ddhĂ„gset, fĂ„fĂ€ngt och patetiskt stĂ€nger om oss som om det ens var möjligt att inte vara en del av övrig vĂ€rld, sĂ€tter upp osynliga och meningslösa grĂ€nser. DĂ€r vi vill ha kakan men Ă€ndĂ„ Ă€ta den, trots att den Ă€r sĂ„ stor att vi krĂ€ks nĂ€r vi gör det.

FrÄgorna rusar omkring i huvudet som en hysterisk fluga i panik och landar i det som Àr omöjligt att greppa. Lika omöjligt att förstÄ som att jag en dag inte lÀngre ska ha en kropp att gÄ omkring med.

Jag förstÄr inte hatet.

Varför Àgnar sÄ mÄnga mÀnniskor sina begrÀnsade timmar pÄ jorden till att hata andra och deras olikheter?

Varför tillĂ„ter sĂ„ mĂ„nga mĂ€nniskor sina egna livstimmar att slukas upp av det? Hur orkar mĂ€nniskor bry sig om vad andra – för dem helt okĂ€nda! – gör eller beter sig? PĂ„ vilket sĂ€tt Ă€r det relevant hur andra ser ut eller vĂ€ljer att leva sina liv? PĂ„ vilket sĂ€tt Ă€r det viktigt att Ă€ndra pĂ„ det som inte angĂ„r oss? PĂ„ vilket sĂ€tt Ă€r det störande vem nĂ„gon annan Ă€lskar, vad nĂ„gon annan tror pĂ„, vad nĂ„gon annan vĂ€ljer att ha pĂ„ middagsbordet?

SĂ„ lĂ€nge det inte skadar nĂ„gon och sĂ„ lĂ€nge ingen annan tvingar dig att leva som dem – hur kan det vara vĂ€rt att lĂ€gga tid, tankar och hat pĂ„ det? Vi har ju sĂ„ mycket annat att stĂ„ i innan det tar slut. Vi mĂ„ste skratta och prata, Ă€lska och fundera, skrika och grĂ„ta, förstĂ„ och stĂ„ förundrade.

Hur har ni tid att hata?

Jag kommer aldrig förstÄ.

Vi gĂ„r upp mot höjden och minneslunden. TvĂ„ barn cyklar levande omkring. NĂ„gra enstaka ljus fladdrar i eftermiddagsljuset. Ett Ă€ldre par stĂ„r tysta och ser ut över kyrkogĂ„rden, de har precis lagt ned en hjĂ€rtformad sten med texten ”Jag Ă€lskar dig”.

Och jag tÀnker: lÄt det komma en förÀndring.

För imorgon kan det vara för sent.

Publicerad den 26 oktober, 2015 av Frida Nilsson
1 kommentar

Politisk Rock’n’Roll

Det Ă€r nu det hĂ€nder. PĂ„ facebook kommer uppdateringarna löpande, uppmaningarn likasĂ„. Ring hit för att stĂ€lla frĂ„gor, kontakta den personen, allt för att utöva en demokratiska rĂ€tt att göra skillnad mot de politiker de anser har inkrĂ€ktat pĂ„ andras möjlighet till att sjĂ€lva bestĂ€mma över deras kroppar, att sjĂ€lva tillĂ„tas göra val som pĂ„verkar dem och ingen annan. I skrivande stund pĂ„gĂ„r en demokratisk grand-slam i Austin Texas, demokrati ’in action’ och pĂ„ hög nivĂ„! Matchen stĂ„r mellan Texas republikanska guvernör Rick Perry och Senator Wendy Davies för Demokraterna. Wendy Davies Ă€r Texas nya hjĂ€lte, kvinnan som gav ordet ’filibuster’ (en ”fördröjningstaktik av beslutsprocessen inom en beslutande församling”) ett ansikte. En politikens egen rockstjĂ€rna.

Är man inte insatt i frĂ„gan sĂ„ man jag snabbt berĂ€tta att Richard Perry har velat rösta igenom en kontroversiell abortlag som bland annat skulle stĂ€nga ner en majoritet av Texas ’kvinnoklinker’ sĂ„ att det bara skulle finnas kvar fem stycken i hela Texas, vilket i praktiken skulle omöjligöra aborter. Wendy Davies lyckades med att fördröja röstningen den 25 juni till glĂ€dje för mĂ„nga av dem som följde henne pĂ„ plats i Capitol i Austin Texas, via livestreamings i USA, via media, via sociala medier runtom i vĂ€rlden! Hon blev över natt en superhjĂ€lte. Hon har gĂ„tt frĂ„n att ha ungefĂ€r 1000 följare pĂ„ facebook till det tiodubbla!  Idag fortsĂ€tter det. Republikanerna försöker driva igenom lagen (om Ă€n Ă€ndrad) och Wendy Davies med sin anhĂ€ngare har organiserat ett politiskt rally dĂ€r tusentals personer har anslutit frĂ„n hela Texas. I den heta solen lyssnar de pĂ„ hennes tal, de sjunger Aretha Franklins klassiker ’Respect’, och visar sitt stöd genom rop, plakat och engagemang.

Även om sakfrĂ„gan i just detta fall handlar om aborter och Ă€r oerhört viktig sĂ„ Ă€r det inte det som gör detta sĂ„ intressant. Vi ska inte fastna i Texas men dĂ€remot fundera överhur  de historiska hĂ€ndelser som pĂ„gĂ„r i Austin Texas kan pĂ„verka oss. PĂ„ vilket sĂ€tt har detta nĂ„got att göra med oss i Sverige nu nĂ€r Almedalsveckan Ă€r i full sving pĂ„ Gotland? Svaret Ă€r, att man mĂ„ste vĂ„ga stĂ„ upp för det som man tror pĂ„. En kvinna vĂ€grade finna sig att stĂ„ vid sidan av och titta pĂ„, och hon har startat ett uppror, och det sprider sig. Även om mĂ„nga inte tror att man kommer kunna hindra att den kontroversiella lagen röstas igenom av den republikanska majoriteten i Capitol, sĂ„ visar detta pĂ„ den kraft och den styrka som man kan generera om man samlar sina krafter och jobbar tillsammans. Man har vĂ€ckt den jĂ€tte som sov, och den jĂ€tten Ă€r rĂ€tt förbannad och Ă€ven om hen inte vinner denna strid sĂ„ siktar hen pĂ„ att vinna kriget. Fler och lika viktiga frĂ„gor kommer att adderas löpande till agendan som vill stoppa kriget mot kvinnorna, folk har fĂ„tt upp ögonen för vad som hĂ€nder och tĂ€nke inte lĂ€ngre acceptera det.

Ska du skapa förÀndring mÄste du ibland vara lite jobbig, skava, stÀlla de obekvÀma frÄgorna, utmana idéer och tankar. För förÀndring kommer inte att ske utav sig sjÀlv, men det gÄr bÀttre om man Àr fler, och ju fler som gör sina röster hörda desto fler attraherar de. VÄga stÄ för det du tror pÄ, bli din lokala Wendy Davies sÄ har du snart fler som ansluter sig. Framförallt kan du sova gott nÀr du vet att du gör det du kan, och att du inte Àr ensam. Visst kan man vara en glad feminist som vÄr jÀmstÀlldhetsminister föresprÄkar, men hur glad du Àn Àr sÄ kommer det vara mÄnga som inte blir glada av det du försöker göra och anse att du Àr för radikal. Visst ska man vara glad och konstruktiv men man mÄste ocksÄ fÄ vara förbannad för den orÀttvisa som finns, uppmÀrksamma dem och inte oroa sig för att trampa makten pÄ tÄrna. För om alla inte Àr fria, dÄ Àr ingen fri. Vi har det bra i Sverige, jÀvligt bra. Men det betyder inte att det inte kan bli bÀttre och att vi bara ska luta oss tillbaks och acceptera status quo. LÄt oss inspireras av Texas och utmana vÄra makthavare. För vi har alla val, vi kan antingen vÀlja att göra nÄgot Ät saker eller gilla lÀget. Hur vill du att framtiden ska se ut?

Publicerad den 3 juli, 2013 av Jessica Areborn
Inga kommentarer

VĂ„ga utmana normen

Jag hade egentligen tĂ€nkt skriva om nĂ„got helt annat – om förĂ€ldraledarskapet och att stĂ€ndigt behöva försvara sina val.

Men sÄ lÀste jag en bok. Och gjorde en intervju. Och gick och trÀnade. NÀr jag kom tillbaka hade det hÀr inlÀgget fÄtt eget liv och nu skriver det sig sjÀlv.

Boken Àr MagkÀnslans anatomi och författaren Àr filosofen Kristoffer Ahlström-Vij. Jag hörde honom förelÀsa för nÄgra veckor sen och fick sen en intervjutimme med honom. Hans bok handlar (bland annat) om mÀnniskans tilltro till sin egen begÄvning och förmÄga att överskatta sig sjÀlv. Hon Àr dömd att tÀnka fel med en hjÀrna som Àr utformad för att jaga hjortar och samla nötter. Med den hjÀrnan ska vi fatta rationella beslut och vÀlja de rÀtta vÀgarna, utan att ha en aning om vad ett motsatt val hade inneburit eller vilka vinster ett motsatt agerande givit. NÀr vi vÀl slagit in pÄ en given vÀg, slutar vi ifrÄgasÀtta om det verkligen var den rÀtta stigen vi klev in pÄ. Vi bara tar för givet. Och fortsÀtter att gÄ.

Boken Ă€r intressant pĂ„ mĂ„nga plan och innehĂ„ller ocksĂ„ en rad tips kring hur vi kan börja tĂ€nka mer rĂ€tt. TĂ€nka tankar som Ă€r baserade pĂ„ verkligheten – och inte pĂ„ vĂ„ra subjektiva minnesbilder (vi kommer frĂ€mst ihĂ„g det som gick bra och tar nĂ€sta beslut baserat pĂ„ den informationen) eller den magkĂ€nsla som sĂ„ ofta leder oss kĂ€pprĂ€tt fel. Vi vill nĂ€mligen se samband i tillvaron. Vi gillar nĂ€r saker och ting hĂ€nger ihop. Men de samband vi ser har vi sjĂ€lva konstruerat efter en egen logik som Ă€r ganska lĂ€tt att plocka isĂ€r med hjĂ€lp av statistik och fakta.

Det Ă€r till exempel inte rationellt att gĂ„ runt och vara livrĂ€dd för en pandemi eller en terrorattack som statistiskt sett drabbar mycket fĂ„, men samtidigt – helt orĂ€dda – röka, Ă€ta fet mat och köra bil. Ibland alla tre samtidigt. Hur tĂ€nker vi dĂ€r? Inte alls. Och dĂ„ undrar man – hur mĂ„nga sĂ„dana omrĂ„den finns egentligen? DĂ€r vi tĂ€nker fel och överskattar oss sjĂ€lva? I stort sett alla, menar Kristoffer Ahlström-Vij.

Vi Àr alltsÄ inte sÄ listiga som vi tror. Jobbig insikt. Men viktig. Om vi överskattar oss sjÀlva, Àr rent dÄliga pÄ att ta bra beslut och ser samband överallt, fast de inte alls finns, innebÀr det förmodligen att den vÀrld vi ser idag Àr uppbyggd av en rad kÀnslomÀssigt tagna, irrationella och ogrundade beslut.

Vi har gÄtt pÄ magkÀnsla. Det kanske Àr dags att frÄngÄ den nu.

Ahlström-Vij tog under sin förelĂ€sning upp ”checklistan” som ett botemedel för vĂ„r inkompetens. Med ett exempel frĂ„n verkligheten gjorde han tydligt vad ett nytt tankesĂ€tt kan Ă„stadkomma. Ett sjukhus provade en tid olika metoder för att fĂ„ ner dödligheten som var hög efter en viss typ av venkateter-sĂ€ttning. Det blev ofta infektioner vid den hĂ€r typen av ingrepp och det fick svĂ„ra konsekvenser – patienter dog. Genom att testa sig fram via checklistor som omöjliggjorde slarvfel hos lĂ€karen, hittade man till slut ett sĂ€tt som fick ner dödsiffran till
 noll!

Det visade sig att den effektivaste metoden var en punktlista över samtliga moment samt mandat för sköterskan att övervaka processen och sĂ€ga till nĂ€r nĂ„got steg hoppades över. TvĂ„ personer som hjĂ€lptes Ă„t och som dessutom backades upp av en lista – plötsligt blev det omöjligt att göra fel. Liv sparades. SĂ„ enkelt.

Kanske det inte vore sÄ dumt med checklistor som stöd för att förÀndra vÄra felaktiga tankebanor, lite oftare? Och pÄ fler omrÄden. DÄ blir det plötsligt svÄrare att halka snett.

SÄ lÄt oss försöka sluta överskatta oss sjÀlva. Sluta ta för givet att vi tÀnker rÀtt och förstÄ att vi mÄste utmana normen för att fÄ en rikare tillvaro, större lönsamhet, tillgÄng till nya synsÀtt och dimensioner.

Jag tror att vi tĂ€nker fel nĂ€r vi delar upp mĂ€nniskor i sĂ„ begrĂ€nsande stereotyper som Ă„lder, kön, etnisk tillhörighet, funktionsnedsĂ€ttningar
 Allvarligt talat. Vad Ă€r det vi försöker göra? BegrĂ€nsa oss sjĂ€lva och de resultat vi skulle kunnat Ă„stadkomma? Vi har gĂ„tt ner pĂ„ fel stig, helt klart. Vi tror att vi tĂ€nker rĂ€tt – men tappar oerhörd potential genom att tĂ€nka fel.

LÄt oss sluta vara sÄ rÀdda för det vi inte kÀnner till. LÄt varje tanke som kommer med automatik, utmanas av en motsatt tanke som du aktivt vÀljer att tÀnka. Byt ut skepticism mot nyfikenhet.

SÄ bygger vi en checklista med utmanade punkter. NÄgot vi kan stÀmma av mot nÀr normen trÀnger sig pÄ. Jag skriver första punkten. SÄ kan ni fylla pÄ.

Nu kör vi!

1. Vi Ă€r inte likadana – vad roligt!

 

Publicerad den 4 december, 2012 av Frida Nilsson
5 kommentarer
© 2017 JĂ€mstĂ€lldhetsexperten