Alla har fördomar, det är en mänsklig egenskap. Utifrån tidigare erfarenheter drar hjärnan lite snabba slutsatser och fyller i de gap som saknas i den informationen vi har fått. Och det viktigaste är att vara medveten om detta snarare än att skuldbelägga detta fenomen. Du har säkert hört det förr och är redan medveten men vad kan hända med dessa förväntningar, om vi inte tänker på dem?

Förra året tog jag ett inrikesflyg i Frankrike med det lokala bolaget. Mina fördomar, erfarenheter och förväntningar säger mig att planet skulle bemannas av ett gäng flygvärdinnor som var kvinnor och piloter som var män. Men när jag steg på hälsade män i uniformer oss välkomna, och när det var dags för piloten att dra sitt vanliga välkomsttal så var det en kvinnlig pilot som hälsade oss välkomna på flyget, och under den korta restiden genom Frankrike så var det enbart manliga stewards som servade passagerarna. Jag blev riktigt glad över mina förväntningar inte uppfylldes, det blir jag alltid när något går mot allmänna förväntningar. Men samtidigt är det rätt tråkigt att något så enkelt kan göra mig så glad.

När jag var barn, innan skolan, i början av dagiskarriären som busig pratkvarn, brukade min mamma berätta att hon hade varit ett riktigt busfrö som barn, medan pappa hade varit snäll och lydig. Även då, redan så liten blev jag glad över att mamma och pappa inte hade spelat den roll som samhällets förväntningar hade gett dem. Alltså, redan vid den åldern visste jag att en pojke förväntades vara busig och en flicka snäll och lydig. Så är det även idag, små barn lär sig snabbt hur de bör vara utifrån sitt biologiska kön och anpassar sig efter de förväntningarna som samhället ställer på dem.

På Klara K-konferensen förra året pratade jag jämställdhet med en rekryterare på ett större rekryteringsföretag. Hur var det med könsfrågan när de skulle hjälpa sina kunder hitta rätt kandidat för jobbet? Det visade sig att många bolag brukade specificera, i lite kompisförtroende sådär, att de inte ville bli presenterade en kandidat som var kvinna och runt 30 år. Det är åldern som de kommer att välja att skaffa barn och så blir det många månader av föräldrarledighet, och sedan VAB (vård av barn). För det första är detta urval olagligt vilket rekryteraren brukade påpeka lite diplomatiskt och sa att de skulle presentera den kandidat som de ansåg var lämpligast för jobbet, oavsett ålder, kön och alla andra parametrar. Sedan kan inte rekryteringsföretaget besluta vem företaget skulle välja i slutänden. Men så har hon ett litet äss i rockärmen, en historia om hur ett förtetag hade uttryckt just de ovannämnda önskemål, och valt bort en bra kvinnlig kandidat runt 30 år och istället valt en man, i samma ålder, invaggade i en falsk trygghet att de hade kommit undan denna dåliga vana kvinnor i trettioårsåldern brukar ha, att skaffa barn. Så någon månad in i anställningen så kommer mannen i trettioårsåldern och säger tack och hej, nu drar jag på föräldraledighet, ses om sex månader. Som sig bör om det är så att han har barn. Men hur blev det med dessa förväntningar?

Låt inte dina förväntningar och förutfattade meningar bestämma vad någon annan kan göra. Lär känna dem och utmana dem. Det kan vara så att den 30-åriga kvinnan framför dig som du tror ska skaffa barn snart, kommer att försvinna iväg på föräldraledighet gånger tre och sedan massor av VAB (vård av barn) på innan ens bläcket på anställningskontraktet har torkat. Men kanske är det så att hon inte alls vill ha barn, eller att hon kanske inte ens kan få barn, hon kanske är singel, eller något annat av de tusentals individuella alternativ till varför en person inte får barn. Eller så vill hon ha barn, men tycker att det ska delas lika med sin partner. Hennes partner kanske är hemarbetande författare som på grund av ekonomin kommer vara den som är hemma mest och har bättre möjligheter att ta både VAB (vård av barn) och dagishämtning.

Hur situationen än ser ut så är det inte upp till dig att låta dina förväntningar bestämma någon annans möjligheter. Var öppen, inlyssnande och inkluderande och låt de runt omkring dig leva ut sina förmågor utan att vara blockerade av någon annans förväntningar.