Inlägg taggade med ’HĂ€rskarteknik’

SprÄkets makt och maktens sprÄk

Add Gender och Retorikkonsult Sverige har inlett ett samarbete kring utbildningskonceptet makttekniker. I samband med detta gÀstbloggar retorikexpert Fredrik Söderquist om sitt intresse för sprÄk, makt och retorik. Hur kan vi tillsammans bryta destruktiva maktstrukturer för att bli friare och mer jÀmstÀllda i vardagen, pÄ jobbet och i samhÀllslivet?

Alla har vi nÄgon gÄng kÀnt oss maktlösa, tystade eller oförmögna att komma till vÄr rÀtt. Att till fullo förstÄ vad det var som hÀnde i situationen, varför och hur det gick till Àr svÄrare. Men för att förÀndra behöver vi förstÄ. Det har varit min Äsikt, som tonÄring, som student och allt mer idag som högskolelÀrare och konsult i mitt företag.

LÄt mig ta ett exempel. Det Àr svensk högsommarvÀrme och jag sitter pÄ tÄget till Kristianstad. I min kupé sitter Àven en medelÄlders kvinna och pratar med sina tvÄ barn i tjugoÄrsÄldern. Kvinnan Àr drivande i samtalet och stÀller frÄgor, byter samtalsÀmnen och kommenterar entusiastiskt. Jag slutar lÀsa Raka spÄret, och börjar lyssna istÀllet. Kanske kan jag snappa upp roliga exempel till nÄgon förelÀsning, ursÀktar jag mig.

Under samtalets gÄng mÀrker jag hur kvinnans dotter Sanna blir tystare och allt mer ovillig att prata med sin mamma. Hon skruvar pÄ sig, trummar irriterat med foten, tittar ned och svarar trotsigt. Svaren blir ocksÄ kortare. Hennes bror Kalle dÀremot verkar trivas med konversationen. Han svarar utförligt, gör egna utvikningar och stÀller motfrÄgor. Under samtalets gÄng förstÀrks dessa tendenser.

Har Sanna en dÄlig dag? Attitydproblem? Aversioner mot sin mor? Jag gör en snabbanalys och konstaterar att kvinnan stÀller ungefÀr lika mÄnga frÄgor och följdfrÄgor till bÄda sina barn. Hon anvÀnder sig konsekvent av samtalsstödjande och bekrÀftande repliker och visar med röst och kroppssprÄk att hon Àr genuint intresserad och vÀlvilligt instÀlld till bÄde Sanna och Kalle. SÄ hur kan de bÄda barnen uppfatta samtalet sÄ olika?

Sannas beteende ringer en diskursanalytisk klocka inom mig, för det Àr den typen av motstÄnd som sÄ ofta synliggör makutövning. För att förstÄ vad som sker i samtalet krÀvs en noggrannare granskning och andra typer av analysverktyg.

NÀr jag tar hÀnsyn till vÀxlingen mellan diskurser och det handlingsutrymme som de tilldelade subjektspositionerna möjliggör upptrÀder ett tydligt mönster och den skenbara likheten försvinner. I sjÀlva verket har Sanna och Kalle helt olika status i moderns parallellsamtal, och det beroende pÄ vilka Àmnen som introduceras och vilka positioner de bÄda barnen dÀrmed kan tala utifrÄn.

Sanna fĂ„r tala utifrĂ„n positionerna barn, flickvĂ€n, djurvĂ„rdare och turist. Fokus ligger pĂ„ vad som varit, ett tydligt Ă„terberĂ€ttande, sĂ„som barndomens somrar pĂ„ Öland. Sanna har sĂ€llan huvudrollen i de diskurser som betas av. IstĂ€llet fĂ„r hon berĂ€tta om hĂ€star, sin kille Pierre och Spanien som turistland. Kalle Ă„ andra sidan fĂ„r tala utifrĂ„n positionerna egenföretagare, elitidrottare, gitarrist och ekonomistudent. Fokus ligger pĂ„ framtiden dĂ€r han Ă€r sĂ„vĂ€l huvudrollsinnehavare som ett aktivt subjekt med friheten att kunna sĂ€ga vad han sjĂ€lv vill.

Vad jag egentligen bevittnar Àr en maktuppvisning. Sannas möjligheter att agera kringskÀrs av det begrÀnsade handlingsutrymme som hon tilldelas i konversationen.

Förmodligen Àr ingen av de tre personerna ens medveten om vad som hÀnder i samtalet. Modern vet inte varför hennes dotter blir frustrerad, sÀkert inte heller Sanna sjÀlv, samtidigt som Kalle fÄr vara i sitt esse. Jag fÄr lust att sÀga nÄgot, men samma sociala normer som styr modern, Sanna och Kalle hÄller mig tillbaka.

Vad som dÀremot inte har hÄllit mig tillbaka Àr min vilja att fortsÀtta analysera hur vi utövar makt genom sprÄket, för mitt exempel Àr lÄngt ifrÄn unikt. Alla vÄra relationer bygger nÀmligen pÄ maktförhÄllanden. Oavsett om relationerna Àr affÀrsmÀssiga eller privata sÄ prÀglas de av ett dynamiskt vÀxelspel, dÀr vi byter positioner och samtalsÀmnen, vilket pÄverkar vÄra relationer och vÄrt handlingsutrymme. För att bemÀstra kommunikation mÄste vi lÀra oss att hantera detta vÀxelspel. Annars blir vi lÀtt blinda för vÄr egen maktutövning, och fÄr ett dÄligt utgÄngslÀge för att samtala, pÄverka och förÀndra.

Som ett svar har jag och min kollega Jonathan Hörnhagen utvecklat en modell för vĂ„ra retorikutbildningar, som vi kallar makttekniker. VĂ„rt syfte Ă€r inte bara att visa hur makt utövas genom sprĂ„ket, utan vi vill ocksĂ„ lĂ€ra ut strategier för hur denna maktutövning kan brytas. VĂ„ra utgĂ„ngspunkter Ă€r bland annat Berit Ås hĂ€rskartekniker, Foucaults maktrelationer och modern retorikforskning samt vĂ„ra egna erfarenheter som retorikkonsulter och privatpersoner.

Vad har du för erfarenheter?

Publicerad den 8 augusti, 2013 av Fredrik Soderquist
2 kommentarer

Men: shave and get drunk! Because you’re already brilliant!

Jag satt pĂ„ ett möte hĂ€romdagen dĂ€r vi diskuterade instĂ€llningen till jĂ€mstĂ€lldhet. Vad vi var överens om var att nĂ€r vi pratar om jĂ€mstĂ€lldhet med andra – det mĂ„ vara vĂ€nner, kollegor eller presumtiva kunder – Ă€r det fĂ„ som Ă€r emot jĂ€mstĂ€lldhet. Intellektuellt verkar de flesta vara överens om att det Ă€r viktigt. Men sedan nĂ€r det kommer till handling hĂ€nder det nĂ€stan ingenting. Det kan vara allt ifrĂ„n ”det passar inte just nu” via ”skulle gĂ€rna göra nĂ„got men det finns inga kvinnor som Ă€r intresserad av det hĂ€r jobbet” och ”men det handlar ju inte om kön, det handlar om kompetens” till ”det kommer nog att lösa sig, sĂ„ smĂ„ningom.”

Det Àr nÄgot med vÀrderingen av det som kvinnor gör och det som kvinnor presterar som haltar i vÄrt stolta tal om den svenska jÀmstÀlldheten. Genom nÄgra axplock av olika artiklar bland medierna pÄ nÀtet vill jag visa pÄ hur det direkt och indirekt Àr en skillnad i vÀrderingen av manligt och kvinnligt.

I Svenska Dagbladet (SvD) stĂ„r att lĂ€sa: ”Kvinnliga advokater inte delĂ€gare”. 6 av 10 som tar juristexamen Ă€r kvinnor och lika mĂ„nga fĂ„r anstĂ€llning som bitrĂ€dande jurister Advokatsamfundets generalsekreterare, Anne Ramberg, menar att eftersom det har hĂ€nt sĂ„ mycket de senaste 10-15 Ă„ren sĂ„ ”
fĂ„r man ju förutsĂ€tta att andelen delĂ€gare pĂ„ sikt ocksĂ„ kommer att bli större.”

Amanda Lindholm tar upp problematiken med den manliga dominansen inom stÄ-uppscenen. En bra artikel dÀr tillhörande kommentarfÀlt gör detta till en bra spegling av samhÀllsklimatet i stort. Bragdguldet 2012 gick till Lisa Nordén. PÄ SVT:s nyhetssite kunde man inte lÄta bli att, i bilden pÄ Lisa, fÀlla in en bild pÄ Zlatan, som inte vann Bragdguldet.

Svenska herrlandslaget i fotboll hade blivit nominerade för att de spelade oavgjort mot Tyskland i en VM-kvalmatch. I nyhetsrapporteringen i SvD om Stockholm Marathon sĂ„ handlar det i första hand om Mustafa Mohamed, i andra hand om segraren och först i tredje hand om Isabellah Andersson – den kvinnliga marathonlöperskan som vann damklassen. Isabellah har tagit sin femte seger i marathonloppet och dĂ€rmed blivit historisk; ingen annan har lika mĂ„nga segrar.

I rÀttvisans namn ska sÀgas att DN visar upp en betydligt mer jÀmstÀlld bild av insatserna. För mig Àr det tydligt; det finns en vÀrderingsskala som mÄnga inte tÀnker pÄ.

Jag tycker det sammanfattas bra i sketchen frĂ„n showen ”Mitchell and Webb Look”.

 

Publicerad den 5 juni, 2013 av Frederick Lidman
Inga kommentarer

I’m not a robot!

I dagarna tvÄ pÄgick en konferens i Vilnius arrangerad av EIGE, European Institute for Gender Equality om hur vi kan göra jÀmstÀlldhetsutbildningar mer effektiva. Konferensen innehöll mÄnga bra poÀnger Àven om jag som praktiker upplevde den vÀl teoretisk och pÄ lite fel nivÄ. Att tala om i vilka fördrag jÀmstÀlldhetsintegrering föreslogs och spikades kÀnns lite fel för en publik som arbetar med jÀmstÀlldhet, fokusera hellre pÄ konkreta exempel.

Jag mötte massor av spÀnnande mÀnniskor och fick mycket nya tankar. Som vanligt var det mycket fokus pÄ utmaningar och mindre pÄ möjligheter, jag Àr övertygad om att om man endast diskuterar jÀmstÀlldhet och jÀmstÀlldhetsintegrering som ett problem sÄ blir det ocksÄ uppfatta som ett problem. Jag ser hellre att man diskuterar det som en möjlighet, sÀrskilt nÀr man ser pÄ tillvÀxtpotentialen i jÀmstÀlldhet och pÄ de fina siffror som jÀmstÀllda företag levererar. De konkurrerar ut branschgenomsnittet inom alla omrÄden, det spelar alltsÄ ingen roll om det Àr tjÀnsteföretag eller tung industri, med ett aktivt jÀmstÀlldhetsarbete tjÀnar du mer pengar.

Trots mycket bra möten, nya tankar och nya vÀnner lÀmnar jag konferensen nedstÀmd. Detta pÄ grund av en hÀndelse pÄ konferensmiddagen dÀr jag talar med en ung person som utbildar sig inom genus och jÀmstÀlldhet och som undersöker möjligheterna till praktik. En av personerna vid vÄrt bord erbjuder sig att frÄga runt. SÄ lÄngt allt vÀl. Det Àr nÀr studenten börjar berÀtta om sig sjÀlv som det blir vÀldigt dÄlig stÀmning vid bordet. Studenten talar flera sprÄk, har tydliga mÄl och Àr mycket ambitiös, jag blir inspirerad och berÀttar om Add Genders mÄl att bli Sveriges bÀsta leverantörer av jÀmstÀlldhet till 2015 och Europas bÀsta till 2025 och vi förenas i vÄra framtidsutsikter.

HĂ€r tappar vi dock vĂ„r bordsgranne, som stirrar pĂ„ oss och menar pĂ„ att vi Ă€r stöddiga som skryter sĂ„ mycket. Han Ă€r en medelĂ„lders man och vi Ă€r tvĂ„ unga kvinnor. Han sĂ€ger att vi inte Ă€r kvinnor vi Ă€r robotar! Unga ambitiösa mĂ€nniskor Ă€r tydligen vĂ€ldigt provocerande (vi har lyssnat till hans berĂ€ttelser om val han gjort i sin karriĂ€r). Studenten sĂ€ger tydligt ifrĂ„n att det inte Ă€r skryt, hon har en framtidsplan och att det kĂ€nns trĂ„kigt att bli förlöjligad över den just pĂ„ en sĂ„dan hĂ€r konferens. Mannen lyssnar inte lĂ€ngre, upprepar bara att vi Ă€r robotar. Kanske lĂ€ser jag in för mycket genusproblematik i situationen men jag kĂ€nner igen den sĂ„ vĂ€l. Det finns tusen sĂ€tt att tysta ambitiösa kvinnor. Förlöjliga dem, förtala dem, avfĂ€rda dem som ”duktiga flickor” eller förringa vĂ€rdet pĂ„ deras kompetens. SjĂ€lvklart Ă€r hĂ€rskartekniker aldrig okej, mot nĂ„gon mĂ€nniska, men just det hĂ€r mönstret har jag sett en gĂ„ng för mycket.

De tvÄ robotarna tackar för sig och gÄr och lÀgger sig.

Lyssnartips för utsatta: I AM NOT A ROBOT!

P.S I hissen gratulerar vi varandra till mÄlsÀttningarna och önskar varandra lycka till. D.S

Publicerad den 16 november, 2012 av Jenny Claesson
Inga kommentarer
© 2018 JĂ€mstĂ€lldhetsexperten