Botemedel mot stereotypisering
Sex plus tvÄ, tre plus en, Ätta plus tvÄ. PÄ omslaget till TV-bilagan, i kriminalserierna, i trÀdgÄrdsprogram, snickarprogram, dramaserier. I filmer och dokumentÀrer. SÄ mÄnga mÀn. SÄ fÄ kvinnor. SÄ mÄnga historier som upprepas, sÄ mÄnga kvinnliga offer för mördare. SÄ stora mÀngder ruffiga manliga poliser, hÀndiga mÀn, arga mÀn, relationsinriktade kvinnor.
Det mÄste finnas en marknad för andra historier. Jag föredrar program som inte Àr stereotypa och normativa. Jag uppskattar nya perspektiv och andra tankar, gÀrna mentalt vidgande som fÄr mig att ifrÄgasÀtta det jag tycker Àr sjÀlvklart och uppmÀrksamma mina förutfattade meningar sÄ jag har en chans att diskutera med andra och tÀnka nytt.
NĂ€r den nya stora familjen ska hyra film stĂ„r vi framför hyllan och vĂ€nder och vrider. Det Ă€r flera viljor och preferenser â vi vuxna vill helst inte se barnfilmer och ett av barnen Ă€r för liten för att förstĂ„ intrikata manus i bra filmer för vuxna. Vid sĂ„dana tillfĂ€llen Ă€r det tur att Studio Ghibli och Hayaos Miyasakis filmer finns. Filmer som har allt; flerdimensionella manus, fantastiska historier, ovĂ€ntade vĂ€ndningar och intressanta karaktĂ€rer och miljöer. Denna gĂ„ng gĂ„r vi dĂ€rifrĂ„n med âPonyo pĂ„ klippan vid havetâ och njuter pĂ„ kvĂ€llen av kĂ€nslan av nĂ„got helt annat. Och dĂ„ handlar det om allt frĂ„n estetik till innehĂ„ll och karaktĂ€rsskildringar, kön och Ă„lder. I Miyasakis filmer gĂ€ller inte de vanliga reglerna och normerna. Och alla familjemedlemmarna som Ă€r sĂ„ olika karaktĂ€rer och i en Ă„ldersspridning 10- 45 Ă„r blir uppfyllda. Och fascinerade. Miyasakis filmer Ă€r bland de mest sedda i Japan, vilket visar, om inte annat, att vi Ă€r mĂ„nga som vill ha nĂ„got annat Ă€n det mest vanliga.
Sen gĂ„r jag till biblioteket i hopp om att hitta en ny författare att ge mig i kast med. âJag vill gĂ€rna ha boktips, sa jag till bibliotekarien. Och nĂ€r hon plockade fram ett par böcker skrivna av mĂ€n, varav en var en sjĂ€lvbiografi sa jag âJag lĂ€ser helst kvinnliga författare.â âMen dĂ„ kan det ju vara kul med
ombyteâ, svarade hon. Ja, eller inte tĂ€nkte jag. För ombytet Ă€r ju de kvinnliga författarna. De manliga författarna har jag lĂ€st hela uppvĂ€xten, skolgĂ„ngen och halva vuxenlivet. Medan mina största lĂ€supplevelser (som jag Ă€r stĂ€ndigt pĂ„ jakt efter) alla Ă€r historier skrivna av kvinnor. Författare som skildrar andra
perspektiv, Toni Morrison om söderns kvinnor vid tiden för slaveriets avskaffande (âBelovedâ) och ett sorts kvinnokollektiv i 40-talets USA (âParadiseâ), Virgina Woolf om könsstereotypiseringar och könsbyten(âOrlandoâ) och Sofie Oksanen (âUtrensningâ) om kvinnor i Estland och hur dĂ„tid och nutid
flÀtas samman.
De Àr alla alternativa historier. Och de rekommenderas varmt tillsammans med Miyasaki framför det mesta som sÀnds pÄ TV:n och gÄr pÄ bio. Typ alltid.