Inlägg taggade med ’MansfrĂ„ga’

För jÀmstÀlldhet Àr inte en kvinnofrÄga

Mallorca, juni, 2014. Min vÀninna och jag sitter pÄ hotellbalkongen och lyssnar pÄ ett samtal som förs pÄ svenska nÄgra balkonger bort. Det Àr tre mÀn, bröder, 60+, som sitter och pratar. Om ensamhet, om före detta fruar, om gemenskapen de har tillsammans.

Vi trÀffar dem dagen efter, börjar snacka med varandra, sÄ som mÀnniskor som delar sprÄk har för vana att göra nÀr de befinner sig i minoritet, som pÄ en liten semesterort pÄ en spansk ö.

Vi Ă€ter middag ihop, all-inclusive, tar en kaffe med konjak till efterrĂ€tt. Ja, varför inte, tĂ€nker min vĂ€ninna och jag, lĂ„t oss dricka kaffe pĂ„ Ă€ldre mĂ€ns vis. Vi börjar prata politik. Vi pratar jĂ€mstĂ€lldhet. Alla Ă€lskar jĂ€mstĂ€lldhet. NĂ„gra â€Ă€lskar kvinnor”. Men vad jĂ€mstĂ€lldhet egentligen innebĂ€r, det Ă€r Ă€ndĂ„ inte helt solklart.

”Kan du inte förklara det för mig dĂ„, du som Ă€r ung och vet?” frĂ„gar mig en av bröderna. Jag tar honom under armen och stöttar honom ut pĂ„ terrassen sĂ„ han kan röka medan jag förklarar.

Och jag berĂ€ttar hur könsrollssamhĂ€llet fungerar – hur det delar upp mĂ€nniskor, arbeten, sysslor, sfĂ€rer, till och med fĂ€rger, klĂ€der, intressen och egenskaper, efter kön. Hur detta fĂ„r konsekvenser för bĂ„de mĂ€n och kvinnor. Hur mĂ€n blir förlorare pĂ„ sĂ„ mĂ„nga punkter i livet, tack vare detta. Hur deras vĂ€rde mĂ€ts i prestation, hur de förlorar nĂ€rhet med sina barn eftersom de förvĂ€ntas försörja dem men inte vara med dem, hur barnen i Kamratpostens undersökning uppgav att de hellre talar med ’ingen’ Ă€n med pappa om de har problem, hur uppfattningarna om mĂ€ns sexualitet gör att vi knappt kan förestĂ€lla oss att en man skulle kunna bli vĂ„ldtagen, hur mĂ€n skadas och dör i arbetslivet, hur mĂ€n drar sig för att söka hjĂ€lp hos lĂ€kare, hur mĂ€n Ă€r sĂ„ extremt överrepresenterade i sjĂ€lvmordsstatistiken, hur mĂ€ns sociala liv ofta upprĂ€tthĂ„lls via en partner och hur ensamma de stĂ„r efter en skilsmĂ€ssa eller nĂ€r deras fru dör, hur Ă€ldre mĂ€n ofta saknar bĂ„de umgĂ€nge med familj och nĂ€ra vĂ€nner


NĂ„gonstans hĂ€r avbryter han mig, med misstĂ€nkt blanka ögon, harklar sig, och sĂ€ger ”Ja, men det Ă€r vĂ€l inte helt bra för kvinnor heller, det hĂ€r systemet?”.

Och det Àr det sÄklart inte. För varje punkt som en man har en fördel, har en kvinna en nackdel. Och tvÀrtom. Och Ànnu oftare Àr de inte ens motsatser utan bara en förlÀngning av varandra.

Men det gÄr inte att förklara hela den samhÀlleliga jÀmstÀlldhetsproblematiken, med alla aspekter av tvÄkönsmodellen, genussystemet, de patriarkala traditionerna, det globala perspektivet, heteronormativiteten eller för den delen konsekvenserna för transpersoner, över en kaffe med konjak pÄ Mallorca.

DÀr och dÄ kan det rÀcka med det perspektiv som ligger nÀrmast den man pratar med. För sanningen Àr ju att jÀmstÀlldhet inte Àr nÄgon kvinnofrÄga. Alla gynnas av jÀmstÀlldhet. Och dÄ kan man frÄn gÄng till gÄng mycket vÀl nöja sig med att skÄla för Àldre bröder som varje Är Äker pÄ en semesterresa ihop och talar om sina liv och sina kÀnslor med varandra.

Och bara glÀdjas Ät det.

Publicerad den 10 juni, 2014 av Hannah Lemoine
4 kommentarer
© 2018 JĂ€mstĂ€lldhetsexperten