Män borde kramas oftare
Sitter med en vän och tar en öl på en av de sportbarer som finns i Stockholm. Någon allsvensk match går på en av skärmarna. Ett gäng killar sitter och tittar på matchen med stort intresse och stor inlevelse. Det som vi slås av är hur hård tonen är i deras kommentarer kring matchen. De negativa omdömena som riktas mot motståndarlaget och domaren är nästan hela tiden homofoba eller sexistiska; ”bögjävel”, ”jävla fitta” och så vidare.
Några dagar senare på mitt andra jobb är det några killar som pratar om en match de sett. Liknande uttryck som de jag hörde på sportbaren florerar även i detta samtal. Jag ifrågasätter deras kommentarer och undrar om de måste uttrycka sin ilska genom att använda sig av ett homofobt och sexistiskt språk. Jag får svaret som jag ofta får när jag ifrågasätter andra män: jag är inte en riktig karl. Hade jag varit det hade jag inte undrat så konstiga saker. Det är inte hat de uttrycker men det är ett starkt ogillande.
När manliga sammanhang blir ifrågasatta så bemöts det ofta med hat och ilska, något som artikeln ”Macho frizoner under attack” beskriver på ett bra sätt. Jag upplever att det som artikelförfattaren Marcus Priftis diskuterar stämmer.
Håller du med om att det ser ut så här? Och i så fall måste det vara så här?
Hur gör man?
Markus: ”När jag sade nej för tredje gången blev hon sur på riktigt. Hon kastade sig ur sängen och skrek ATT DET SKA VARA SÅ JÄVLA SVÅRT, ÄR DU BÖG ELLER? och klädde på sig och gick hem.”
E: ”Jag har alltid varit en känslig person. Jag saknar en manlig vän att prata med på ett djupare plan, en som jag kan prata med när jag är ledsen.När jag har en dålig dag/är deppig så kan det vara av andra anledningar än att Chelsea förlorat en Champions League-final, men det förstår inte mina manliga vänner. Det är väldigt sällan jag åker hem med tjejer från krogen. Jag orkar inte det drama som kan uppstå. Jag har sårat och blivit sårad och jag vet inte vad som är värst. Jag känner inget vidare behov av att ”dra hem brudar”, det fungerar bäst för mig så, idag. När jag förklarar detta för mina manliga vänner så blir de nästan stötta, provocerade, samtalsämnet blir liksom plötsligt för djupt. Dom tycker jag är dum i huvudet. När jag berättar om mina tjejkompisar så börjar det: ”Har ni legat?”, ”Ja, men hon är ändå jäävligt go röv”, osv osv.. Jag blir så sjukt ledsen och arg att jag vet inte vart jag ska ta vägen. Men så är det. Varenda Jävla Dag.”
Anton: ”Så fort man i ett gäng med några grabbar försöker prata om något ‘intellektuellt’, typ politik eller något intressant man snappat upp i någon tidning, ska någon göra sig rolig på ens bekostnad eller så fort som möjligt förlöjliga för att kunna återgå till det gamla vanliga grabbiga med allt vad det kan innebära. Tar man däremot upp samma ämnen när man är ensam med någon av grabbarna i gänget går det hur bra som helst! Hmmm”
Dessa berättelser och många fler kan du läsa på Hur gör man? en sida med historier om den manliga könsrollen. Av män, för män. Spännande initiativ tycker vi på Add Gender. Ni som identifierar er som män och killar, in och skriv!
