Inlägg taggade med ’Pappa’

En mamma med skÀgg och en utan

Min dotter yttrade nyligen nĂ„gra ord som fick mig att fundera över könade ord och begrepp. Hon sa sĂ„hĂ€r till sin bonuspappa: ”N.N., du Ă€r som en mamma
med skĂ€gg.”

Barnet ifrĂ„ga vĂ€xer upp med mig som ensam vĂ„rdnadshavare och med en relativt frĂ„nvarande biologisk pappa. Utöver detta finns en mĂ€nniska i hennes liv som en gĂ„ng var min sambo men som fortfarande har rollen som min dotters bonuspappa, dĂ€r hon bor varannan helg och vissa lovdagar. Hon har alltid haft ett problematiskt förhĂ„llande till begreppet pappa – en pappa för henne Ă€r en frĂ„nvarande person. Hon har inte riktigt velat kalla sin bonuspappa vid denna titel utan har fortsatt anvĂ€nda hans förnamn. Nu har hon dock konstruerat en passande titel för honom – mamma.

Detta upplever jag vara en intressant aspekt. För min dotter Àr orden mamma och pappa inte i första hand könade utan kopplade till emotionell nÀrhet, dÀr en mamma Àr en nÀrmare och mer primÀrt omhÀndertagande person Àn en pappa. För att uttrycka sin kÀrlek och tillit till sin icke-biologiska förÀlder omtalar hon honom som mamma. Detta Àr en förhandling och utveckling av sprÄket för att kunna anvÀnda sprÄkliga begrepp sÄ att de passar in i hennes subjektiva kontext.

Jag ser likheter i detta sĂ€tt att betrakta förĂ€ldrabegreppen med andra frĂ„n början könade ord, som efterhand blivit könsneutrala – som exempelvis sjuksköterska och tjĂ€nsteman. Jag tror att alternativa familjekonstellationer Ă€n kĂ€rnfamiljen kan fĂ„ barn att utmana synen pĂ„ förĂ€ldraskap och pĂ„ titlarna pappa och mamma, till exempel genom att minska ordens köande betydelse och istĂ€llet ge dem olika betydelse för nĂ€rhet och tillit – som i fallet med min dotter.

Är min dotters uppfattning och förhandling med sprĂ„ket och förĂ€ldrabegreppen nĂ„got som fler Ă€n jag har snappat upp? GĂ„r vi mot mindre könade begrepp kring förĂ€ldraskap och mer nĂ€rhetsinriktade? Hur viktiga Ă€r egentligen begreppen mamma och pappa? Vad innebĂ€r detta för synen pĂ„ familj? Det ska bli spĂ€nnande att se forskning utvecklas kring sprĂ„kliga förĂ€ldrabegrepp och alternativa familjekonstellationer. Tills vidare kĂ€nner jag att det Ă€r en intressant aspekt att uppmĂ€rksamma och prata kring. SprĂ„k Ă€r inte nĂ„got statiskt – det Ă€r i allra högsta grad dynamiskt och under konstant utveckling. Detta kan alltsĂ„ bland annat visa sig i att ett en gĂ„ng könat uttryck kan utvecklas till nĂ„got könsöverskridande – helt enkelt mĂ€nskligt.

 

Publicerad den 17 februari, 2014 av Frida Stjernholm
Inga kommentarer

Pappa blues?

Att kvinnor i samband med att de fÄr barn kan uppleva olika former av depressioner Àr relativt kÀnt. Den stora livsomstÀllningen det innebÀr att fÄ ett barn, kombinerat med den cocktail av hormoner som slÀpps lös i kroppen efter en förlossning leder ofta till att nyblivna mammor upplever allt annat Àn de rosa moln som man ofta förvÀntar sig nÀr den efterlÀngtade bebisen kommer. Det hÀr var nÄgot jag sjÀlv fick kÀnna av nÀr jag och min sambo fick vÄr dotter i vÄras, och jag kÀnner mÄnga som upplevt detta om Àn i olika grad.

Som kvinna fĂ„r du ofta redan under de regelbundna besöken hos barnmorskan innan förlossningen höra om fenomen som ”förlossningsdepression”, ”babyblues” och ”tredagarsgrĂ„ten” sĂ„ du Ă€r relativt förberedd. Du fĂ„r Ă€ven informationsfoldrar och telefonnummer till vart du ska vĂ€nda dig om du skulle mĂ„ dĂ„ligt. Ingen nĂ€mner nĂ„gonsin att pappan ocksĂ„ kan mĂ„ dĂ„ligt! Jag kan tĂ€nka mig att det Ă€r ungefĂ€r samma för samkönade par, men jag kan ha fel dĂ€r.

Nyligen har en studie frĂ„n Karolinska Institutet klargjort att depression bland nyblivna pappor Ă€r nĂ€stan lika vanligt. Det gĂ„r att lĂ€sa som studien bland annat hĂ€r. FörvĂ„nande siffror för mĂ„nga, inklusive mig sjĂ€lv. Tills jag började fundera. Varför Ă€r det sĂ„ konstigt egentligen? Pappan fĂ„r ju ett barn precis lika mycket som mamman, fĂ„r sitt liv upp och ner vĂ€nt precis som mamman, sömnbrist precis som mamman. Sedan tycker jag att kvinnan verkligen drar det tyngre lasset rent fysiskt med graviditeten, förlossningen och amningen Ă€ven om det troligtvis inte Ă€r en picknick att ”sitta bredvid” heller under en förlossning.  Det vore Ă€ven intressant att se en studie över samkönade par och hur partnern som inte föder barnet mĂ„r den första tiden!

I vÄrt relativt jÀmstÀllda land predikar vi ofta och mycket att bÄda förÀldrarna Àr lika viktiga för barnet, att det Àr problematiskt att kvinnor tar ut den mesta förÀldraledigheten och att mammorna ofta tar ett större ansvar för barnen. Det kÀnns komplext att vi under graviditet och efter förlossningen nonchalerar papporna totalt. De förvÀntas vara de starka nÀr familjen kommer hem frÄn BB, hÄlla stÀllningarna nÀr mamman fÄr babyblues och mjölkstockning.  De förvÀntas Àven utan knorr att gÄ tillbaka till arbetet tvÄ veckor efter att barnet Àr fött. TvÄ veckor efter att hela livet förÀndrats totalt!

Nej, nÄgot stÄr inte rÀtt till med detta. Jag vÀlkomnar verkligen den hÀr studien och hoppas att den leder till en Àndring gÀllande stödet för nyblivna pappor.

Publicerad den 24 oktober, 2013 av Sara Ek
Inga kommentarer
© 2019 JĂ€mstĂ€lldhetsexperten