Rasstereotyper i barnkultur
I torsdags förra veckan besökte jag MÄngkulturellt Centrum för att gÄ pÄ en förelÀsning. Det var en förelÀsning som var mer som ett samtal och temat var rasstereotyper i barnkulturen.
Det uttalande som fastnade mest hos mig kom frĂ„n en av paneldeltagarna som arbetar inom förskolan. Hon menade att det antirasistiska agerandet mĂ„ste sitta i ryggmĂ€rgen hos personalen i förskolan. Hon drog Ă€ven paralleller till ”genustĂ€nket” inom förskolan och menade att pĂ„ det omrĂ„det har förskolan kommit lĂ„ngt, men nĂ€r det kommer till rasstereotyper Ă€r det en lĂ„ng vĂ€g kvar att gĂ„. Hon menade vidare att vi fortfarande reproducerar rasstereotyper i olika typer av media. I utstĂ€llningen Varning för ras (bĂ„da bilderna ovan Ă€r tagna frĂ„n utstĂ€llningen) sĂ„g jag tidigare under kvĂ€llen exempel frĂ„n inredningstidningar frĂ„n 2012 som pĂ„ ett oerhört exotifierande sĂ€tt visade upp âvild och djurisk inredningâ frĂ„n den afrikanska kontinenten. TyvĂ€rr kan jag inte lĂ€nka till reportaget dĂ„ det togs bort, vilket sĂ€ger en del. Ăven Stina WirsĂ©ns nu stoppade bok om Lilla HjĂ€rtat var med som exempel frĂ„n idag. Det var inte bara exempel pĂ„ afrikanska rasstereotyper, men det dominerade helt klart.
Samtalet fortsatte under kvÀllen och Àven om de var för mig var otroligt givande och intressant, sÄ kunde jag inte lÄta bli att tÀnka pÄ alla som borde tagit del av det hÀr samtalet. För, det gÄr inte att sticka under stol med att de flesta som tagit sig tiden att komma ut till MÄngkulturellt Centrum denna kvÀll redan var dels relativt insatta i problemet med rasstereotyper i barnkulturen, dels relativt insatta i rasistiska teorier och dels mer eller mindre vana att röra sig i liknande sammanhang (jag menar dÄ debatter, samtal och diskussioner om antirasism).
Jag menar att inte att seminariet pÄ nÄgot sÀtt var bortkastat för oss som var dÀr, tvÀrtom. Men om vi ska komma nÀrmare att det antirasisistiska agerandet  eller i det hÀr fallet kanske medvetna agerandet, behöver det hÀr nÄ ut till fler. Jag har inga barn sjÀlv, men har bÄde syskonbarn, kusiner och vÀnner som har barn. Jag har precis som de flesta varit pÄ otaliga barnkalas inför detta besökt nÄgon bokhandel för att köpa en present. Och det Àr svÄrt, riktigt svÄrt att hitta  böcker  som inte handlar om vita/vÀsterlÀndska barn. Och dÄ ska det nÀmnas att jag inte Àr en jÀktande smÄbarnsförÀlder. Jag har inte huvudet fullt av hÀmtning, lÀmning och packning av jumpapÄsar. Jag har tvÀrt emot huvudet fullt av idéer kring vad jag skulle vilja att exempelvis mina syskonbarn ska lÀsa för böcker och ÀndÄ Àr det svÄrt.
SÄ jag tÀnkte bidra med nÄgra exempel pÄ mer vettig barnlitteratur som kom upp under torsdagens samtal!
Det var bland annat paneldeltagaren Oivvio Polite som tipsade om nÄgra av nedanstÄende böcker. NÄgra andra Àr förslag frÄn övriga deltagare i publiken och nÄgra Àr mina egna förslag.
Pija Lindenbaums böcker om Gittan. Har inte sjÀlv lÀst denna men efter lite surfande sÄ fÄr jag reda pÄ att boken tar upp Àmnen som hur killar och tjejer förvÀntas vara, hur man hanterar att skÀmmas för nÄgot med mera.
Gunilla bergströms bok om Alfons à berg. Klassikern om den lilla killen som lever med sin pappa och vÀxer upp i stadsmiljö hÄller fortfarande.
Eva Sussos böcker. PĂ„ hennes hemsida gĂ„r att lĂ€sa följande citat: âDessutom upptĂ€ckte jag den stora bristen pĂ„ böcker om alla svenska barn som inte Ă€r födda av svennar. Jag kommer att fortsĂ€tta skriva om dem. Jag Ă€r ocksĂ„ enâ.
Johanna Rubin Drengers böcker om Nell. Nell Àr en tuff och sjÀlvsÀker tjej som funkar bra som förebild bÄde för tjejer och killar.
Anna Andersson Utter & Jenny Claessons Styrkan sitter inuti- Anna kör skogsmaskin. Boken Àr Add Genders första barnbok och den utmanar bilden av vem som kan och ska vara ute och jobba med tunga maskiner i skogen.
Nu vet vi vad vi tar med oss pÄ nÀsta barnkalas, eller hur?
3 kommentarer
FörbÀttra vÀrlden och samtidigt ha roligt. GÄr det?
Jag tror det var nÄgon gÄng i högstadiet som insikten pÄ riktigt dök upp, att vi mÀnniskor föds inte med samma förutsÀttningar. Vi har inte samma möjligheter i livet och vissa mÄste kÀmpa mer Àn andra för att lyckas. En sÄ basal sak som nyansen pÄ din hud, vilket modersmÄl eller vilken könstillhörighet du har kan avgöra om du fÄr ett jobb eller inte. Om du fÄr det dÀr hyreskontraktet. Om du kommer in pÄ krogen.
Ju Àldre jag blir, desto argare har jag blivit pÄ frÀmst rasism och ju starkare kÀnner jag att jag vill vara en del av lösningen.
NÀr jag för första gÄngen trÀffade Pernilla, grundaren av Add Gender sÄ hade jag nyligen avslutat mina studier pÄ Södertörns Högskola dÀr jag lÀste IMER-programmet, internationell migration och etniska relationer. Jag arbetade för tillfÀllet som volontÀr pÄ AntidiskrimineringsbyrÄn Stockholm Syd och trÀffade Pernilla pÄ en utbildningshelg med Botkyrka Tjejjour dÀr jag Àr medlem.
Mötet med Pernilla innebar för mig en ögonöppnare. Jag visste inte att jag kunde anvĂ€nda min drivkraft, min passion att bekĂ€mpa orĂ€ttvisor, rasism och diskriminering pĂ„ det HĂR sĂ€ttet. Plötsligt föll allt pĂ„ plats. Jag som trodde att jag skulle hamna som handlĂ€ggare pĂ„ nĂ„gon myndighet (inget fel med det, men inte min grej). Det fantastiska med mötet med Pernilla förutom att hon Ă€r himlans trevlig, var att jag ganska snabbt förstod att pĂ„ Add Gender fick man tĂ€nka stort, vilt och framförallt nytt.
Jag vill förbÀttra vÀrlden och samtidigt ha roligt. Jag tror att allt blir bÀttre om man brinner för det man gör och kan utnyttja sin passion. Jag vill framförallt vara med och pÄverka hur vi mÀnniskor behandlar varandra utifrÄn vÄra fördomar.
NÀr det kommer till rasism finns det inte en lösning, utan tusentals. MÄnga processer behöver ske samtidigt. Vi behöver jobba med barnen i skolan, strukturer i arbetslivet, politiken, framstÀllning av mÀnniskor i media. Vi behöver sÀga ifrÄn nÀr vi ser rasism och orÀttvisor ske⊠Listan kan göras lÄng och ingen kan göra allt, men alla kan göra nÄgot.
HÀromdagen nÀr jag Äkte tunnelbana i rusningstrafik i Stockholm och slogs av den enorma mÀngd mÀnniskor som stod som packade sillar tÀnkte jag, tÀnk om ALLA hÀr inne skulle anvÀnda sin drivkraft och passion för att göra vÀrlden bÀttre. Hur skulle det se ut dÄ? Jag tror i alla fall att de skulle se gladare ut.
Inga kommentarer