Ett hållbart engagemang
Jag har börjat hålla föreläsningar om stresshantering, ibland ensam ibland har jag äran att få vara med min författarkollega Sanna Lilie. Föreläsningarna grundar sig i vår bok Brinntid och går igenom vad stress är och vad som orsakar stressjukdom, utmattningssyndrom och riskzonstassande. Föreläsningen går också igenom strategier, andra sidan väggen, att vara anhörig eller kollega till någon som blivit utbränd eller som är i riskzonen.
Dock finns det en baksida med dessa föreläsningar, och det är väl mest för den som föreläser… Alla dessa stresspåverkade åhörare, som kämpar med att få ihop livet under en arbetsbeskrivning som är rena rama ”mission impossible”. Det går inte att få förväntat resultat på antal presterade timmar. Då känner jag: Usch vad dåliga vi är på att ta hand om våra unga, engagerade människor. Det är kusligt!
I dag på föreläsningen frågade någon om vad det här kan bero på? Eller om det ens är annorlunda nu från förr?
Jag vet inte, det är så svårt att svara på. Vissa säger att vi har nått ”people’s peak”. Att vi kan inte krama ur mer prestation ur folk nu. Det räcker. Andra menar att det är det nya informationssamhället, vi får aldrig återhämta oss. En del hävdar att det är vår kost och alla tillsatser och snabbmat som sakta men säkert gör oss stressade och deprimerade. Kanske har det stora generationsskiftet med saken att göra?
Många tankar och få svar. Det enda jag vet just nu, strax innan läggdags efter en tänkvärd föreläsning, är att man har flera chanser och bara en enda hälsa.
Ta hand om dig!
Förstärk drivstressen nu!
Previa har gjort en ny undersökning som visar att den långvariga stressen är ett mycket stort arbetsmiljöproblem. 4 av 10 svarar att tiden inte räcker till för deras arbetsuppgifter och endast 6 % upplever att de aldrig måste jaga tiden på jobbet. 38 % känner av stressymptom i relation till arbetet och som tidigare utbränd så vet jag själv att när man väl känner av stressymptom – då har man redan gått för långt. Då är du inne i riskzonen, den som vi tydligt beskriver i min och Sanna Lilies bok Brinntid - om utbrändhet och ojämställdhet.
Stress är idag den vanligaste orsaken till långtidssjukskrivningar, och av de som är i åldern 36-50 upplever kvinnor ett större stresspåslag än män. Så det är i högsta grad en jämställdhetsfråga. Dels för att kvinnors upplevelse av stress är högre, prestationsprinsessor och duktiga flickor diskuteras det livligt om, men också för att vi i vår bok lägger fram att män också blir stressade men att de ofta saknar utrymme och språk för otillräcklighet. Har du någonsin hört ordet ”prestationsprins” till exempel?
I vår bok ger vi många tips till individen för att undvika den berömda väggen, men också för att sluta vara rädd för den. Rädsla skapar stress så där hamnar man lätt i en ond cirkel när man upptäcker stressymptom och då börjar bli orolig för sin egen hälsa. Och framförallt så börjar ju andra bli oroliga då också… ”Du kanske inte borde ta på dig så mycket.” Vem får inte stresspåslag av den meningen?
Nu efter boken så är min mission att inspirera ledare och chefer i arbetet med sig själva och med organisationen i att minska den skadliga stressen. Ja precis, all stress är inte skadlig, utan stress är en av våra viktigaste drivkrafter. Men det går att välja vilken sorters stress som är välkommen i teamet och vilken stress som är portad, men då behöver man som ledare mer kompetens om vad stress och utbrändhet faktiskt är (ironiskt nog när jag skriver detta så säger mitt rättningsprogram att ordet utbrändhet inte finns i ordlistan). Så kontakta gärna mig om du upplever att detta är något som berör dig. Så gör vi gemensam sak i att ta bort den bromsande stressen och förstärka drivkraften! Tillsammans blir vi helt enkelt mer kompetenta i att hantera vår egen och andras brinntid.
Den 25:e oktober kommer jag också att tala på Chefstidningens frukostseminarium i Stockholm. Välkommen!
