Jag satt på ett möte häromdagen där vi diskuterade inställningen till jämställdhet. Vad vi var överens om var att när vi pratar om jämställdhet med andra – det må vara vänner, kollegor eller presumtiva kunder – är det få som är emot jämställdhet. Intellektuellt verkar de flesta vara överens om att det är viktigt. Men sedan när det kommer till handling händer det nästan ingenting. Det kan vara allt ifrån ”det passar inte just nu” via ”skulle gärna göra något men det finns inga kvinnor som är intresserad av det här jobbet” och ”men det handlar ju inte om kön, det handlar om kompetens” till ”det kommer nog att lösa sig, så småningom.”

Det är något med värderingen av det som kvinnor gör och det som kvinnor presterar som haltar i vårt stolta tal om den svenska jämställdheten. Genom några axplock av olika artiklar bland medierna på nätet vill jag visa på hur det direkt och indirekt är en skillnad i värderingen av manligt och kvinnligt.

I Svenska Dagbladet (SvD) står att läsa: ”Kvinnliga advokater inte delägare”. 6 av 10 som tar juristexamen är kvinnor och lika många får anställning som biträdande jurister Advokatsamfundets generalsekreterare, Anne Ramberg, menar att eftersom det har hänt så mycket de senaste 10-15 åren så ”…får man ju förutsätta att andelen delägare på sikt också kommer att bli större.”

Amanda Lindholm tar upp problematiken med den manliga dominansen inom stå-uppscenen. En bra artikel där tillhörande kommentarfält gör detta till en bra spegling av samhällsklimatet i stort. Bragdguldet 2012 gick till Lisa Nordén. På SVT:s nyhetssite kunde man inte låta bli att, i bilden på Lisa, fälla in en bild på Zlatan, som inte vann Bragdguldet.

Svenska herrlandslaget i fotboll hade blivit nominerade för att de spelade oavgjort mot Tyskland i en VM-kvalmatch. I nyhetsrapporteringen i SvD om Stockholm Marathon så handlar det i första hand om Mustafa Mohamed, i andra hand om segraren och först i tredje hand om Isabellah Andersson – den kvinnliga marathonlöperskan som vann damklassen. Isabellah har tagit sin femte seger i marathonloppet och därmed blivit historisk; ingen annan har lika många segrar.

I rättvisans namn ska sägas att DN visar upp en betydligt mer jämställd bild av insatserna. För mig är det tydligt; det finns en värderingsskala som många inte tänker på.

Jag tycker det sammanfattas bra i sketchen från showen ”Mitchell and Webb Look”.