Var är alla duktiga män?
Kvinnorna må stöta i glastaken och gå in i väggen. Men de behöver åtminstone inte välja mellan karriär och familj – medan männen hamnar mitt i en T-korsning. Men för att slippa förlora de där essen är det hög tid att låta männen förstå att också de kan få allt.
För att kategorisera så finns det tre typer av kvinnor i skaffabarn-byggabo-
Bland männen finns istället bara två sorter. Den stora majoriteten som fortsätter sitt arbetsliv som om inget hade hänt, tar två eller tre eller – om arbetsgivaren är generös med löneutfyllnad – sex månaders föräldraledighet. Boet byggs visserligen allt som oftast ändå, liksom barnens matsäckar packas och hem från dagis kommer de också mer än den där enda eftermiddagen i veckan. Men knappast på bekostnad av mannens karriär.
Och så finns de som tidigt inser att det där med att ligga på dödsbädden och ångra de förlorade åren när barnen var små eller vännerna pigga inte var ett så himla bra beslut. Nu när det ändå finns föräldrapenning och allt. Och därför väljer bort det där med professionell utveckling och helt sonika satsar på att odla sitt privata liv. De är inte många men de finns – och hörs inte alltför sällan.
Tyst är det däremot från dem som hör, ser och bestämmer sig för att kan hon så kan väl jag? Varför välja när jag kan få allt? Ett jämställt förhållande, en fin relation till barnen OCH en utvecklande sysselsättning där jag faktiskt gör en hel massa nytta.
Om de finns därute. Keep’m close.
För den som vågar gå i bräschen. Bryta med invanda mönster. Och har sådan tro på sig själv att han inte tvivlar på att det går. Han är värd att behålla. Satsa på. Lyfta fram och ta rygg på.
Tänk vad han kan göra i en ledningsgrupp. Som produktutvecklare. Som nytänkare, som förebild och som engagerad medarbetare.
Låt honom inte slippa undan. Håll kontakten med honom när han är föräldraledig. Befordra honom, uppmuntra honom och strunta för allt i världen inte i att ge honom löneförhöjning. Låt honom visa vägen för hur arbetet kan effektiviseras för att inte gå ut över de anställdas sociala liv. Vilka uppgifter som kan vänta ett par dagar för att fördela arbetet och minska risker för utmattningsdepressioner bland alla osäkra och överpresterande kollegor.
För han är guld värd.
Kvinnors intelligens är inlärd, mäns intelligens är medfödd
I dagarna har det skrivits en del spaltmeter om hur sedan IQ-testen började användas, kvinnor för första gången får högre genomsnitt än män. Genast följer diksussioner om att det endast gäller specifika områden (multitasking) och att det måste vara för att kvinnor har mer komplicerade livssituationer med både karriärer och huvudansvar för hem och barn. Och kanske är det så? Det intressanta ligger dock i att dessa diskussioner inte förs i samband med mäns IQ, den anses allt som oftast medfödd och självklar. Dock har det förts en del kritiska diskussioner om VAD IQ-testen faktiskt mäter och att de skapats av och för män.
Det spekuleras också i om den så kallade kvinnofällan, med deltagande på arbetsmarknaden och ansvar för hushåll, lett till att individer blivit intelligentare (enligt IQ-testen). Ny Teknik skriver om utredningen på svenska: ”Påfrestningen som den moderna kvinnan utsätts har därmed gjort att hjärnan utvecklats och individen blivit smartare”. Om detta stämmer hur ska männen komma ikapp? Delad föräldraförsäkring kanske är en väg att gå för att på sikt stoppa fördumningen av män?
Karriär, ledarskap och föräldraskap
Katrine Kielos skriver intressant i Aftonbladet idag om den svenska jämställdheten som en medelklassfråga – eller snarare den svenska familjepolitiken med målet jämställdhet som en medelklassfråga. Jämställdhet är ju så mycket mer än familjepolitik och karriär, men självklart är det en stor del! Mina tankar? Föräldraledighet måste med som en del i karriärsstegen, inte ses som en ”paus”. Vi måste börja se det som föräldrakompetens ♥ problemlösning och stresshantering.
Frågan behandlades häromdagen av Klara Adolphson och Tomas Oskarsson från Ledarna genom vinkeln att delad föräldraförsäkring krävs för jämställdhet bland chefer. Kanske bekräftar detta Katrine Kielos tankar om att den jämställda familjepolitiken har blivit en medelklassfråga? Karriär, chefskap, ledarskap… Jag håller med Katrine om att de lågavlönade, ensamstående mammorna (eller papporna) inte är delaktiga i jämställdheten. Frågan är om de högavlönade ensamstående mammorna (eller papporna) är delaktiga å andra sidan?
Här ser vi en tydlig familjenorm, en heteronorm och en jämställdhetsnorm där det alltid ska vara 50-50 mellan kvinnor och män. Det gör mig trött. Jämställdhet är så mycket mer än hälften hälften. Dessutom en intressant grej, alla kvinnor och alla familjer får inte alltid barn.
När jag, barnlös och manlös, upptäckte att jag hade lägre lön efter fyra år än vad min manliga kollega hade som ingångslön (för lika arbete) och min chef sa att det var ju för att han hade en familj att försörja, ja då kände jag att det är inte barnen som är problemet i kvinnors karriär; Det är ledarnas okunskap.
