Arkiv ’Livsfrågor’

Tio karaktärer som bytte kön

The Mary Sue-blog berättar om tio karaktärer som bytte kön – i sista minuten. Superintressant att läsa!

Bland annat Starbuck från Battlestar Galactica och Ripley i Alien. OJ hela livet för mig skulle vara helt annorlunda om de hade varit killar. Det känns lite ”sliding doors” att tänka sig att dessa kvinnor och förebilder inte skulle finnas i min verklighet.

Får mig också att tänka på det här blogginlägget av Annis där Sagan om ringen-uppsättningen är könsutbytt. Så spännande att leka med fantasin. Vad händer med en karaktär om den istället skulle ha varit det motsatta könet? Vad händer med våra tankar om karaktären och dess egenskaper?

Ha en fin fredag!

Publicerad den 11 oktober, 2013 av Pernilla Alexandersson
Inga kommentarer

Att lämna plats – och ta den

För några år sen blev jag plötsligt och oväntat ensam ägare av ett litet torpruckel i Sörmland. I skilsmässan vägrade jag släppa taget och bestämde mig att jag kunde själv. Motorsågen jag fick det året av min pappa i julklapp stod som symbol för vad jag tänkte bemästra – skogen, renoveringsprojekten, trädgården, pumpen, grillen. Inga domäner var ett hinder.

Torpet har lärt mig mycket. Förmodligen mer än vad jag överblicka härifrån.

Nu är jag inte ensam där längre. Men den där tiden var ovärderlig för min inre kunskapsbank. Jag insåg att jag lutat mig lite för mycket på gamla förlegade tankespår och synsätt – min tro på min egen kapacitet (eller snarare bristen på den) var marinerad i en historik som sträcker sig långt bortom ett litet hus i en skog. Jag valde alltför ofta den säkra, redan upptrampade vägen. Stannade i bekvämlighetszonen.

Jag kommer konsekvent att vägra hamna i bekvämlighetszonen igen. Men jag inser också att det inte är ett projekt jag ensam kan stå bakom. Min övertygelse är att jämställdhet är en gemensam sak där vi alla har lika stort ansvar – att lämna plats och att ta plats. Att ställa krav och bryta mönster – nå bortom slentrianmässiga beslut – det måste vi göra ihop. I vardagen, på jobbet, i köket, i skogen…

Det måste göras tillsammans.

Det börjar i det lilla och framförallt är det obekvämt. Det kräver energi att kliva över. Men vad kommer det kosta att inte göra det? Vad är priset för att inte orka gå halva vägen var?

Jag är inte rädd för motorsågen längre. Jag bemästrar den. Jag kan till och med lära andra hur man gör. Kan tricken och knepen. Har modet, har tagit platsen. Jag vågade kliva över till den sidan. Med hjälp av min pappa som öppnade den möjligheten. För jag hade kanske inte valt den själv.

Han lämnade plats. Och jag tog den.

Det är allas vårt ansvar.

 

Publicerad den 31 juli, 2013 av Frida Nilsson
16 kommentarer

Varje dag: sexism

www.everydaysexism.com kan du läsa mer om ”The Everyday Sexism Project” som startats i England och spritt sig över världen. Här katalogiseras olika fall av sexism som kvinnor upplever på en daglig basis. De kan vara allvarliga eller mindre allvarliga, djupt kränkande eller en iakttagelse som påverkar din vardag negativt. Poängen med projektet är att detta, litet som stort, normaliseras som du inte ens känner att du kan protestera.

Uppmaningen från projektstartaren Laura är: ”Säg så mycket eller så lite du vill, använd ditt riktiga namn eller en pseudonym – det är upp till dig. Genom att dela din berättelse du visar världen att sexism existerar, det drabbar kvinnor varje dag och det är ett giltigt problem att diskutera.”

Detta gör du via hemsidan eller genom att Twittra till: @EverydaySexism eller #EverydaySexism. På svenska finns detta på: @vardagssexismen eller #vardagssexism.

Här kan du se en film om projektet och här kan du donera.

När vi ändå talar om kampanjer så skulle jag vilja slå ett slag för Crossing Boarders och Femtastics kampanj #FATTA. Här kan du genom att surfa in på crossingboarders.se/fatta. Syftet med projektet är att samla in människors berättelser om sex som inte skett på deras egna villkor. Kampanjen har två syften. ”Det första är att få människor att fundera över och fatta att sex handlar om samtycke. Det andra är att få politiker att fatta beslut och lagstifta så att ingen som våldtar går fri.”

Du hittar också mer info på facebook om #FATTA.

En annan medvetandegörande kampanj om sexism har under en längre tid varit spelindustrins #1reasonwhy. Den har den senaste veckan vaknat till liv igen efter att flera börjat twittra i samband med spelmässan E3. Här kan du läsa speljournalisten Tina Aminis artikel om mässan: ”The Creepy Side of E3″

”You might not have heard about the security guard that groped a journalist at this year’s E3. Or the writer who gave a PR woman his business card by slipping it in her dress. Or the women presumed to be booth babes simply because of the way they looked.” skriver Amini och kommentarerna haglar in.

Sammanfattningsvis: Sociala media gör något magiskt med jämställdhetsfrågan. De två problem jag kan se är att 1. min upplevelse är att det är svårare att få positiva kampanjer att rulla än sådana där man lyfter fram den mörka sidan av månen, så att säga. Inte för att det inte behövs talas om all sexism och de sexualbrott som sker alldeles för ofta men jag är ibland orolig för att jämställdhetsfrågan blir en fråga om symptom och inte diagnos. Utan att tala om diagnosen och även uppmärksamma det friska så blir det lätt så att de som verkligen behöver lyssna (för att skapa förändring) distansierar sig. Problem 2. är att det i många fall riktar sig till ”alla” eller till ”kvinnor och tjejer” men aldrig riktigt till män… Eller? Har du något exempel? Det vore givande att se och höra kampanjer som kompletterar med mäns berättelser om sexism och att de också får tala ut om frågan.

Men nu slutar jag oroa mig ett tag och lutar mig in i berättandet av mina egna historier, samt läser om då andra har upplevt sexism. Det är ändå så att ibland behöver man verkligen prata av sig, och som Laura säger på #EverydaySexism att om vi inte talar om det så normaliseras det. Så låt oss #prataomdet.

Publicerad den 20 juni, 2013 av Pernilla Alexandersson
3 kommentarer

En jämställd påsk!

Kan man önska någon en ”jämställd påsk”? Man kan väl göra lite vad man vill – luften är fri!? Hursom så tycker vi att man nästan kan fråga vilken jämställdhetsinriktad fråga som helst för att få svar på hur jämställdhetsdiskussionen går i Sverige just nu. Hur städar man jämställt? Hur sover man jämställt? Hur smakar jämställdhet? Så vi frågade våra följare på Facebook och Twitter hur en jämställd påsk är och vi fick några tänkvärda svar.

Frederick skojade till det med svaret: ”En äggstra bra påsk, kanske…”
Och ja varför inte? En påsk som har det där lilla extra helt enkelt, med skratt och glädje för alla.

Delbert svarade med mer allvar i rösten: ”En påsk då alla får vara med både sin pappa och mamma…”
Detta är en het jämställdhetsfråga i Sverige just nu. Försäldraskap, vårdnad och tillgång till barnen. Låt oss sätta det i en historisk kontext så förstår vi kanske bättre varför det finns många stereotypa föreställningar om vem som ska ta hand om barnen och vem som inte ska det. TCO:s senaste Pappaindex nu i veckan visar att pappornas uttag ökar. Där får vi säga grattis till Jönköpings län och Degerfors kommun – som utsetts till årets raketer. Det går långsamt framåt men alldeles för långsamt. Så visst, ni som är föräldrar, heterosexuella par som homosexuella, makalösa som i en relation, fråga era barn hur de vill ha sin påsk och ansträng er lite extra för att barnen ska få vara med i firandet. Det är väl ändå en av påskens storheter, att det finns så mycket att göra tillsammans – vuxna och barn.

Anna spekulerar: ”Då borde ju inte bara häxor vara kvinnor som åker till blåkulla eller? Hmmmm…”
Javisst är detta en intressant tanke. Är inte påsken en tradition med extra mycket… förvirring? Vi blandar den kristna påsken, den judiska påsken och hedniska inslag av fruktsamhet och folktro på häxor och blåkulla. Hur vi genomför vårt påskfirande säger mycket om hur vi ser och har sett på kvinnor och män. Får pojkar klä sig till påskkärringar eller ska de hålla sig till den mer (i min mening) tråkigare varianten av påskgubbe? Får män följa med till Blåkulla? Det fina är väl att det är du som bestämmer! Vi skapar våra traditioner med små, små förskjutningar varje år. Så man är långt ifrån maktlös! Så alla häxor där ute, varför inte ta med en slipsbärare till Blåkulla i år?!

Frida slängde in: ”Att tupparna också borde lägga ägg!”
i debatten och nu börjar vi ju tassa in på det där med biologi som man tänker är lite svårare att förändra än genus och traditioner.
Jag testar resonemanget (skulle detta vara möjligt redan till påsk) och googlar därför ”män föder barn”. Jag hittar ett experiment där män har fått testa att lägga ”mänskliga ägg” så att säga. Lite förlöjligande verkar nyheten fokusera på att de helt enkelt inte pallade trycket och började gråta. Eh… De glömde kanske faktumet att man förbereder sig i nio månader också, men visst.

Men hursomhelst, i dagens moderna samhälle så flyttar vi gränser inte bara för det socialt konstruerade könet, genus, utan också för det biologiska. En man födde ju faktiskt år 2008 ett barn. Och detta stämmer ju överens med hur man ser på förhållandet genus-kön: det går inte att dra några exakta gränser för vad som är miljö och vad som är biologiskt, och det är kanske i slutändan inte heller det viktigaste, det enda vi behöver vara överens om är att kön inte är orubbligt i relation till miljön runtikring. Eller som Simone de Beauvoir så klokt skrev redan 1949: ”man föds inte till kvinna, man blir det”.

Och slutordet från oss på Add Gender blir: ”Att hönorna inte behöver läga ägg om de inte vill!”
Vilket gör att vi landar i att säga inte bara glad påsk till dig som läser utan också grattis till RFSU som fyller 80 år i år!

Fantastiska bilder och filmklipp finner du på RFSU:s hemsida.

Publicerad den 28 mars, 2013 av Pernilla Alexandersson
Inga kommentarer

Nya och gamla böcker i Add Gender-biblioteket

Känner du ibland att du vill förkovra dig i jämställdhets- och genusmedveten litteratur? På Add Gender kontoret på Götgatan i Stockholm har vi samlat alla våra böcker sen många år tillbaka. Och vi fyller ständigt på med nya.

De två senaste lästa är:

How To Be a Woman – av Caitlin Moran

Det enda könet - av Katrine Kielos

De som gås igenom just nu är:

How to change absolutely anything – av Damian Hughes (visserligen inte genusmedveten eller om jämställdhet men om hur man kan förändra världen – vilket det ändå handlar om när det kommer till kritan)

Arbete och jämställdhet – Förändringar under 50 år – av Eva Blomberg och Kristin Niskanen

Kvotering – av Drude Dahlerup och Lenita Freidenvall

På beställningslistan står:

Genusmedvetet ledarskap – av Ann-Sofie Däldehög, Susanne Andersson, Eva Amundsdotter, Marita Svensson och Christina Franzén

Lean in – Women, Work and the Will to Lead – av Sheryl Sandberg

Det är självklart en del av mitt arbete som jämställdhetsexpert att hålla mig uppdaterad inom området, så jag har ständigt flera böcker i handen. Dessutom har jag tack vare många års träning, klottrande i böcker och mindmapping av böcker utvecklat ett sinne för att faktiskt använda dom aktivt då jag skapar föreläsningar, kurser och ger rådgivning inom genus- och jämställdhet. Men i övrigt så tror jag förstås att det är viktigt som människa att läsa och vidga sina vyer hela tiden. Därför läser jag förstås även böcker som inte fokuserar på mitt expertområde jämställdhet utan även ”självhjälpsböcker” eller bara vanliga romaner ingår förstås i min vardag.

Jag lyssnar just nu på fantasytrilogin The Mistborn Trilogy exempelvis. Huvudpersonen är en stark kvinna i ett fantasiland som genomgår stora prövningar och hennes ledarskapsförmågor och fysiska och psykiska förmågor pressas dagligen.

När de gäller de böcker här ovan som jag precis har läst så tänkte jag nämna några ord också. How To Be a Woman av Caitlin Moran läste jag med stort intresse. Spännande bok om hur vi faktiskt görs och gör oss själva till kvinnor och män från när vi är barn till i vuxen ålder. Hon går igenom de inre valen, de yttre omständigheterna och slumpen på ett spännande sätt. Men ärligt… Ju längre in jag kommer i boken desto mer känner jag att det blir lite tjatigt för en jämställdhetsexpert i Sverige. Bröllopsbeskrivningarna känns genomgående brittiska och jag känner inte riktigt igen mig. Jag läste inte sista kapitlet för jag kände att jag liksom var färdig. Så om någon tycker att jag bör läsa även sista kapitlet – för det är där det händer! Så säg till. Men en läsvärd och tänkvärd bok, speciellt första delen – anser jag av uppenbara skäl.

Caitlin Moran How To Be a Woman - Add Gender biblioteket

Caitlin Moran How To Be a Woman - Add Gender biblioteket

Katrine Kielos Det enda könet hade en del likheter med Kielos förra bok Våldtäkt och romantik, inte i upplägget eller ämnet men i läsupplevelsen. Lite väl utsvävande tankar ibland så en otålig person som jag tappar ibland tålamodet och kan inte riktigt hänga med i resonemanget utan att behöva lägga ner boken då och då – så det tog mig lång tid att läsa den. Men du blir ändå helt uppslukad av de långa vägarna till logiska slutsatser och de spännande exemplena. Lite som Kielos krönikor – med oväntade kopplingar och kombinationer. Kielos har ju själv jämfört sitt skrivande med matlagning, att man inte ska komma på nya ingredienser utan bara kombinera det på ett nytt sätt. Så det är väl lite som att gå på en sån lite underlig lyxkrog för hjärnan. Det är snigelmousse på tallriken… Och man behöver då och då tänka efter för smakkombinationen gör en förvirrad – men upplevelsen är fantastisk och när du går därifrån så är du en berikad människa med nya perspektiv, nytt ordförråd och nya frågor att ställa världen. (Jag har dock aldrig ätit snigelmousse så jag vet inte om just det är ”en fantastisk upplevelse”.)

Katrine Kielos Det enda könet - Add Gender biblioteket

Katrine Kielos Det enda könet - Add Gender biblioteket

”De ekonomiska teorierna placerar oss utanför vår kropp. Du kan hyra ut den eller sälja den. Som vilken lokal som helst. Förändra den, investeria i den, och i slutändan låta den dö. Du är ägare, din kropp är ett kapital och detta är er relation. Vi blir därmed mänskliga trots våra kroppar, inte genom våra kroppar. Att påminnas om kroppen är att påminnas om hjälplöshet och fullständigt beroende också är en del av att vara människa.”

Skriver Kielos och jag lägger ner boken. Tagen. Förvirrad. Klarsynt. Det är därför vi på Add Gender aldrig rekommenderar att man formulerar sina jämställdhetsvisioner ”oavsett kön”. För det finns inget ”oavsett”. Det finns bara tack vare eller på grund av. Vi kan inte koppla bort det som gör oss unika för att se en ren skär opåverkad individ – för då är vi inte längre unika och då är vi tillbaka där vi började: enfald.

Tipsa oss gärna om böcker som du tycker att vi ska ha i vårt bibliotek eller skriva om. Och vill du ha fler lästips? Bara fråga!

 

Publicerad den 22 mars, 2013 av Pernilla Alexandersson
Inga kommentarer
© 2018 Jämställdhetsexperten