Eskil Erlandsson du krossar mitt hjärta!
Den 1 april 2011 kom regeringens skrift Konkurrenskraft kräver jämställdhet – Jämställdhetsstrategi för skogsbrukssektorn. Jag valde att bortse från releasedatumet eftersom du Eskil Erlandsson landsbygdsminister, inleder skriften med både fakta från branschen, Sveriges jämställdhetspolitiska mål samt din namnteckning. Det verkar vara på riktigt (även om du ser lite busig ut på bilden).
Det som gladde mig extra mycket är att skriften innehåller tre fokusområden: Utbildning, Arbetsliv och Enskilt skogsägande och tydliga tidsatta mål med ansvariga. Många mål ska redan vara avklarade, i skriften står att målen ska följas upp årligen och att en slutlig uppföljning på hela satsningen ska ske 2015. Så långt allt väl.
Men sedan blev jag ledsen Eskil. Häromdagens beställde jag fram den löpande utvärderingen och den är, för att vara ärlig Eskil, inte lysande. Av de 17 indikatorer som bestämts så noterades en försämring på sex stycken, oförändrat läge på sju stycken och en förbättring på fyra stycken i senaste siffrorna (vill man ha siffrorna maila mig eller landsbygsdepratementet). Eskil, vi åt ju korvmacka ihop, drack varm choklad och talade om den jämställda framtiden tillsammans. Pernilla och du tog ju i hand på det här… Vad hände med ditt engagemang?
Men slututvärderingen är inte förrän 2015, än finns det tid att göra storverk! Med de aktörer och de resurser som finns borde vi komma längre än så här. Jag älskar skogen och jag är duktig på jämställdhet. Behöver du en extra hand så lyft luren! Eskil jag har inte gett upp, jag finns här för dig.
Grattis på namnsdagen förresten…
För jämställdhet är inte en kvinnofråga
Mallorca, juni, 2014. Min väninna och jag sitter på hotellbalkongen och lyssnar på ett samtal som förs på svenska några balkonger bort. Det är tre män, bröder, 60+, som sitter och pratar. Om ensamhet, om före detta fruar, om gemenskapen de har tillsammans.
Vi träffar dem dagen efter, börjar snacka med varandra, så som människor som delar språk har för vana att göra när de befinner sig i minoritet, som på en liten semesterort på en spansk ö.
Vi äter middag ihop, all-inclusive, tar en kaffe med konjak till efterrätt. Ja, varför inte, tänker min väninna och jag, låt oss dricka kaffe på äldre mäns vis. Vi börjar prata politik. Vi pratar jämställdhet. Alla älskar jämställdhet. Några ”älskar kvinnor”. Men vad jämställdhet egentligen innebär, det är ändå inte helt solklart.
”Kan du inte förklara det för mig då, du som är ung och vet?” frågar mig en av bröderna. Jag tar honom under armen och stöttar honom ut på terrassen så han kan röka medan jag förklarar.
Och jag berättar hur könsrollssamhället fungerar – hur det delar upp människor, arbeten, sysslor, sfärer, till och med färger, kläder, intressen och egenskaper, efter kön. Hur detta får konsekvenser för både män och kvinnor. Hur män blir förlorare på så många punkter i livet, tack vare detta. Hur deras värde mäts i prestation, hur de förlorar närhet med sina barn eftersom de förväntas försörja dem men inte vara med dem, hur barnen i Kamratpostens undersökning uppgav att de hellre talar med ’ingen’ än med pappa om de har problem, hur uppfattningarna om mäns sexualitet gör att vi knappt kan föreställa oss att en man skulle kunna bli våldtagen, hur män skadas och dör i arbetslivet, hur män drar sig för att söka hjälp hos läkare, hur män är så extremt överrepresenterade i självmordsstatistiken, hur mäns sociala liv ofta upprätthålls via en partner och hur ensamma de står efter en skilsmässa eller när deras fru dör, hur äldre män ofta saknar både umgänge med familj och nära vänner…
Någonstans här avbryter han mig, med misstänkt blanka ögon, harklar sig, och säger ”Ja, men det är väl inte helt bra för kvinnor heller, det här systemet?”.
Och det är det såklart inte. För varje punkt som en man har en fördel, har en kvinna en nackdel. Och tvärtom. Och ännu oftare är de inte ens motsatser utan bara en förlängning av varandra.
Men det går inte att förklara hela den samhälleliga jämställdhetsproblematiken, med alla aspekter av tvåkönsmodellen, genussystemet, de patriarkala traditionerna, det globala perspektivet, heteronormativiteten eller för den delen konsekvenserna för transpersoner, över en kaffe med konjak på Mallorca.
Där och då kan det räcka med det perspektiv som ligger närmast den man pratar med. För sanningen är ju att jämställdhet inte är någon kvinnofråga. Alla gynnas av jämställdhet. Och då kan man från gång till gång mycket väl nöja sig med att skåla för äldre bröder som varje år åker på en semesterresa ihop och talar om sina liv och sina känslor med varandra.
Och bara glädjas åt det.
Bortom magkänsla och fördom
För några veckor sedan intervjuades doktoranden i organisationspsykologi Sofia Sjöberg i radioprogrammet Nordegren & Epstein i P1 som handlade om hennes avhandling om rekryteringsprocesser och magkänsla.
Gå på magkänslan, hur ofta har vi inte hört den meningen? Tro på det som känns bra i magen, låt dina känslor guida dig när du ska rekrytera, köpa yoghurt, välja färg på kavajen. Men hur bra är det egentligen? Diskussioner kring behovet av en bra process för att säkerställa att en rekrytering inte blir godtycklig och subjektiv har pågått ett tag. För utan väletablerade processer finns en tendens att rekrytera utifrån personliga preferenser snarare än objektiv fakta som grundas på väl genomtänkta jobbspecifikationer. För vi är ju inte mer än människor, och alla har vi fördomar, förutfattade meningar, och vi kan inte låta bli att tycka att personen framför oss ju verkar riktigt trevlig. Men magkänslan, visar det sig, är inget att lita på utan kan bli kostsam. För går en på magkänslan blir det ofta fel. Att ha en tydlig, genomtänkt, rak och jämställdhetsintergrerad process vid rekrytering gör att alla de inbyggda preferenser som vi har med oss med större sannolikhet kan minskas, och vi säkrar oss mot de fördomar som en som människa naturlig bär på så att processen blir mer objektiv. ”För företaget eller myndigheten, så innebär det att vi inte får in de som presterar bäst, vilket sänker den ekonomiska nyttan” säger Sofia Sjöberg (sr.se).
En kan ju inte rå för att det kanske det vore extra kul att jobba med någon som är lika galen i opera, eller hejar på samma fotbollslag som en själv, men betyder det att det är rätt person för jobbet? Istället visar forskning att det bästa sättet för att hitta rätt person för jobbet är genom begåvningstester med problemlösningstester. Detta i sin tur ”leder till mindre diskriminering och i vissa fall miljonbesparingar för myndigheten eller företaget, jämfört med i dag, när många rekryterare istället går på magkänslan.” (sr.se)
För många kan det vara obekvämt att prata om jämställdhet, det vanligt att känna sig osäker och åtskilliga kan vara oroliga för att prata om vad de tycker och tänker i rädsla för att kallas dum eller fördomsfull. Det är svårt, omöjligt till och med att komma ifrån att vi har fördomar, men kan de tas fram och diskuteras spricker de ofta som troll i solsken. Det är när en håller de gömda i mörkret som de kan växa till sig i sin ensamhet, frodas och bli farliga. Det är där Add Gender vill finnas och vara en hjälpande hand. Att ändra sitt synsätt och sina invanda tankar är en utmaning och kräver mycket mod. Add Gender är ett stöd och kan guida på den resan så att du kan hitta den bästa och rakaste vägen samt det färdsätt som är bäst anpassat för just din specifika verksamhet. Att misslyckas betyder i alla fall att man har försökt göra något, det är farligare att inte göra något alls.
Att gå ifrån magkänslan, och istället förlita sig på att företagets nyckelprocesser har jämställdhetsintergrerats är ett stort steg på vägen mot jämställdhet. Lyckas en med att säkerställa att företagets processer, och då inte enbart rekrytering utan även befordran, lönekartläggning, löneförhandlingar, resurstillsättning vid projekt, och mycket mer, så behöver inte jämställdhet bli ett projekt som tar för mycket tid eller oro, utan det byggs in i organisationens generella verksamhet. Och det är därför, kära vänner, som Add Gender finns här för er. Vi tror på Er!
Olika perspektiv berikar
Att jobba med Add Gender har sina sidor. Tänk dig att du arbetar med människor som är intelligenta, kunniga, professionella, har underbara personligheter och brinner för sin sak. Ord som ”dream-team” dyker upp, eller hur? Att finnas i en sådan miljö har helt klart sina fördelar. Det är oerhört inspirerande att vistas i denna kreativa miljö och diskussionerna är utmanande, roliga och många gånger medvetandegörande. Våra olika kompetenser berikar verkligen oss. Men jag tenderar ibland att glömma bort att alla miljöer jag vistas inte innebos av individer som har samma syn på samhället som jag.
I ett sammanhang så träffar jag en bekant som säger till mig:
”Jag tycker att det är jobbigt att låta mina barn växa upp här i Sverige.”
”Jaha, varför då?” undrar jag.
”Jag vill inte att mina barn ska behöva växa upp och se homosexuella vara helt öppna med sin läggning.”
”…”
Jag har blivit så överrumplad av svaret att jag inte hinner gardera mig. Jag känner att det är försent; mitt ansiktsuttryck har avslöjat mig.
”Du blev besviken på mig nu, eller hur?”
”Förvånad är snarare ordet.” säger jag och inser att min lögn inte har varit helt övertygande.
Onödigt att säga kanske, men resten av vårt samtal – som definitivt inte kan kallas långt – blir stelt och obekvämt. Vi skiljs åt och pratar inte så mycket mer med varandra. I efterhand så kan jag bli besviken på mig själv; här fanns ett gyllene tillfälle att prata mer om varför min bekant tyckte som hen gjorde. Förstå lite mer på djupet och samtidigt berätta varför jag inte tycker som hen. Sådana händelser läggs dock i min erfarenhetsbank och gör mig mentalt mer förberedd för liknande situationer.
En sådan, liknande situation hamnar jag i lite senare när jag sitter och äter lunch med en annan bekant. Min bekant lutar sig fram mot mig och viskar:
”Du ser hon som går där.”
Försiktigt sneglar jag åt det håll mitt lunchsällskap nickar diskret.
”Det är inte en ’hon’ det är en ’han’!”
”OK.”
”Jag tycker det är sjukt! Vad är det som gör att man vill leva så där? Homosexualitet är också sjukt! Men det får man väl inte säga i det här landet längre. Det råder ingen åsiktsfrihet här längre, faktiskt!”
”Man får tycka vad man vill i det här landet, däremot kan man inte uttrycka alla åsikter hur som helst.”
”Borde väl ha förstått att jag inte skulle ha sagt det där till dig.”
”Tvärtom, för nu kan jag ju bemöta dina åsikter!”
Här följer en lång och mycket givande diskussion där vi kommer lite närmare varandra, men inte så mycket. Jag förstår inte hur hen kan tycka att det är sjukt att vara homosexuell och hen kan inte förstå vad jag tycker är så naturligt med densamma.
Ett litet genombrott kommer dock när vi kommer in på Pride-festivalen.
”Ok ok. Säg att jag nu accepterar homosexualitet. Men varför måste jag då också acceptera Pride? Måste de manifestera sin sexualitet? Det är ju inte så att jag manifesterar min heterosexualitet!”
”Det behöver du inte göra. Den manifesteras ändå 24 timmar om dygnet och 365 dagar om året.”
”Hur då?”
”Det är kärnfamiljer med heteropar i nästan alla annonser för resor och semestrar. I de annonser för förlovningsringar jag har sett är det bara heteropar. I TV, media, på film så är normen det heterosexuella paret.”
”Ja, men det är ju det naturliga!”
”Men homosexuella har inte valt sin läggning! När valde du att bli heterosexuell?”
”Men det har jag aldrig valt…”
Hen tystnar. Jag upplever ett ögonblick att det pågår något därinne. Jag sitter tyst och låter min bekant tänka. Efter en stund säger hen:
”Hm, jag är inte beredd att säga att du har rätt, för det tycker jag inte. Men du har gett mig något att fundera på.”
Ett litet steg för henom, men ett gigantiskt för mig.
Våra egna åsikter är de svåraste att ändra och våra egna fördomar är de svåraste att övervinna. Det är bara du själv som kan göra det, men vi kan hjälpa dig en bra bit på vägen genom att förse dig med verktyg och nya perspektiv.
Men om du skickar ut jämställdshetsosäkrad reklam kan det gå fel…
I Norrköpingsmagazinet kunde man idag se följande annons:
Många har upprörts över detta solklara exempel på hederskultur, där själva marknadsföringen inte bara bygger på kvinnors rädsla för att bli våldtagna men även reproducerar en idé om att kvinnors så kallade oskuld inte bara är något synnerligen skyddsvärt men även en familjeangelägenhet (pga det jobbiga med att bli våldtagen är förstås om man råkar ”förlora” sin oskuld, förstås). Kan ni tänka er omvänt scenario, där det värnas på detta vis om en pojkes oskuld? Nej. Det händer nämligen aldrig. Och när man väljer att på detta vis säga en sak så undlåter man samtidigt att säga något annat, och båda skapar normer.
Att tilltalet dessutom går över kvinnornas huvuden och enligt marknadskoordinatorn på Taxijakt själv är utformat utifrån ”hur pappor tänker” är bara ytterligare ett klassiskt könsrollstänkande, med aktiva män och passiva kvinnor, och ofta, som i detta fall, att män ska försvara kvinnor från andra män. Hjälten, skurken, och den värnlösa prinsessan.
Till råga på allt reproducerar den bilden av kvinnor som offer och män som förövare, trots att män i mycket högre grad än kvinnor riskerar våld i offentliga miljöer, att män också våldtas, och att kvinnor dessutom mycket oftare blir våldtagna av personer de känner, inte av främmande. Det vill säga både ett osynliggörande av faktiska brott och ett förstorande av brott som sker tämligen sällan.
Och utöver allt detta är den även insinuant rasistisk, när det i ovan länkade intervju framkommer att den ”osäkra taxin” skulle vara en svarttaxi – som ofta körs av människor med utomnordisk härkomst.
Reklamen har i skrivande stund blivit anmäld till reklamombudsmannen åtta gånger.
Men låt oss inte fastna i upprördhet utan istället göra något konstruktivt av detta och lära något av misstagen. Norrköpings-Magazinets ansvarige utgivare, Bengt Ingemarsson, säger nu att det var ett misstag att reklamen publicerades. Problemet är dock inte att den publicerades, men att den lyckades gå från idé till färdig produkt utan att någon reagerade på utformningen.
Medvetenhet är första steget. Nästa gång Taxijakt ska utforma sitt marknadsföringsmaterial vill vi föreslå dem att kontakta oss först, så kan vi hjälpa dem med den biten. Vårt marknadsföringspaket kan ni titta närmare på HÄR.
För med lite normkritik och lite känsla för vilka värderingar ens varumärke tjänar på att förknippas med, kan man exempelvis lyckas vara ett så föredömligt exempel som Halebop:
Men om du skickar ut jämställdshetsosäkrad reklam kan det gå fel…
