Hur gör man?
Markus: ”När jag sade nej för tredje gången blev hon sur på riktigt. Hon kastade sig ur sängen och skrek ATT DET SKA VARA SÅ JÄVLA SVÅRT, ÄR DU BÖG ELLER? och klädde på sig och gick hem.”
E: ”Jag har alltid varit en känslig person. Jag saknar en manlig vän att prata med på ett djupare plan, en som jag kan prata med när jag är ledsen.När jag har en dålig dag/är deppig så kan det vara av andra anledningar än att Chelsea förlorat en Champions League-final, men det förstår inte mina manliga vänner. Det är väldigt sällan jag åker hem med tjejer från krogen. Jag orkar inte det drama som kan uppstå. Jag har sårat och blivit sårad och jag vet inte vad som är värst. Jag känner inget vidare behov av att ”dra hem brudar”, det fungerar bäst för mig så, idag. När jag förklarar detta för mina manliga vänner så blir de nästan stötta, provocerade, samtalsämnet blir liksom plötsligt för djupt. Dom tycker jag är dum i huvudet. När jag berättar om mina tjejkompisar så börjar det: ”Har ni legat?”, ”Ja, men hon är ändå jäävligt go röv”, osv osv.. Jag blir så sjukt ledsen och arg att jag vet inte vart jag ska ta vägen. Men så är det. Varenda Jävla Dag.”
Anton: ”Så fort man i ett gäng med några grabbar försöker prata om något ‘intellektuellt’, typ politik eller något intressant man snappat upp i någon tidning, ska någon göra sig rolig på ens bekostnad eller så fort som möjligt förlöjliga för att kunna återgå till det gamla vanliga grabbiga med allt vad det kan innebära. Tar man däremot upp samma ämnen när man är ensam med någon av grabbarna i gänget går det hur bra som helst! Hmmm”
Dessa berättelser och många fler kan du läsa på Hur gör man? en sida med historier om den manliga könsrollen. Av män, för män. Spännande initiativ tycker vi på Add Gender. Ni som identifierar er som män och killar, in och skriv!
Jämställd semester eller semester från jämställdhet?
En bekant till mig firar semester på ett hotell i Spanien. Hon delar med sig av sina erfarenheter på Facebook om sina iakttagelser under en veckas tid. Hon berättar om mammor som hämtar mat, ser till att barnen sitter ned och äter. Om mammor som tar hand om barnens tjafs, gnäll och protester.
Papporna glider in efter sin träning, pratar om roligheterna: ”Idag ska vi bada, vi ska ha roligt!” Papporna förser sig själva med det de vill ha, ser till att de egna behoven är tillfredsställda först. Min bekant har inte en enda gång sett dessa fäder ta initiativet till att hämta mat till barnen, torka kladdiga barn eller se till att barnen äter. Sedan är papporna lekfarbröder med sina barn tills det inte är roligt längre; ”Nu får du vara med mamma. Pappa ska vila.”
Ungefär samtidigt sitter jag på tunnelbanan på väg till T-Centralen i Stockholm. En bit ifrån sitter det tre kvinnor, med sammanlagt fem barn omkring sig på sätena. Ett barn vill ha en tofs, en mamma fixar. Ett annat barn är uttråkat; ”Inte långt kvar nu” tröstar en annan mamma. En mamma ser till att det smörjs på lite extra solskydd. ”Åh, jag glömde…” börjar ett barn. Hennes mamma lyfter upp något ur sin handväska; ”Såg den och tog med den.” ”Åh, tack!”
När vi är framme vid T-centralen reser sig tre män som suttit och pratat med varandra hela resan: ”Kom igen nu brudar, nu ska vi av!”
Ingenting under den cirka 20 minuter långa resan har avslöjat att de här männen och kvinnorna med barn hör ihop, att de är tre familjer på väg in till city tillsammans. Jag förvånas över att det fortfarande kan se ut så här en sommardag i Stockholm år 2014!
Varför ser uppdelningen ut så? Vad är er upplevelse av semester och resor med familjen?
PS.
Det finns en underhållande bok i ämnet om familjens projektledare.
Sydsvenskan om jämställdhet i familjen.
Homosexuella pingviner och nästan-kärlek i Big Brother
För ett par veckor var den stora nyheten i sociala medier att homosexuella pingviner i Bergen, Norge, hade blivit föräldrar. Det är ju alltid kul att folk gillar oväntade familjekonstellationer, men retoriken svensk media använder kring det hela ger mig en sur eftersmak. Jag skulle nämligen vilja hävda att Herman Piele och Pondus inte alls är homosexuella pingviner. Jag skulle säga att de är två pingvinhannar som lever tillsammans – och uppfostrar ett barn.
För att klargöra detta måste vi titta lite på begreppet homosexuell. Begreppet uppstår sent 1800-tal i Ungern, och blir en förklaringsmodell av samkönat begär. Innan fanns Pederastin i antika Grekland, synden Sodomi och så det lite ålderdomliga ordet homofil. Skillnaden är att homosexuell (homo = samma, sex, infinitiv sexus= kön) är att det inte är endast ett begrepp för samkönat begär, eller en samkönad praktik för den delen, utan är kulturell betingat och kommer med identitetsmarkörer. Med andra ord, du kan som man vara sexuellt attraherad, romantiskt intresserad eller utöva en sexuell praktik med män utan att nödvändigtvis vara homosexuell.
Min andra invändning är den disneyfiering som djurriket får dras med, en moderniserad version av fablernas värld där förses med mänskliga beteenden och begrepp. Alltså, homosexualitet är ett kulturell betingat begrepp för människor. Herman Piele och Pondus är pingviner, visserligen boendes i en av människan skapad djurpark men likafullt är de djur. Djur är inte homosexuella, de har en samkönad praktik.
Ungefär samtidigt kom nyheten om Zankie, en så kallad ”showmance” (en romans i en show) i den amerikanska versionen av Big Brother, i engelskspråkiga medier. Zankie består av den heterosexuella Zach Rance och den homosexuella Frankie Grande. Zach säger att han betraktar Frankie som sin pojkvän, eftersom bandet mellan dem är så pass djupt och ärligt, trots att Zach är noga med att poängtera att han är hetero. Zankie kan ses laga mat, gosa och lyfta vikter tillsammans och ha en extrem närhet till varandra, utan att det för den skull blir sexuellt. Detta utmanar en hel del föreställningar om relationer mellan män, och mellan homosexuella och heterosexuella sådana speciellt.
Med retoriken som användes av svenska medier kring Herman Piele och Pondus är jag rädd för hur de skulle skriva om Zankie. Rubriker som ”gayromans i Big Brother-huset” är inte långt borta. På samma sätt som tidningar kan skriva homopingviner, gaybröllop eller homofrågor skulle de kunna göra en oklara slutsatsen att Zankie skulle vara en fråga om en homosexuell romans istället för att se det för vad det är, ett queert förhållande som bryter gränser för vad vi förväntar oss.
Det är viktigt att förstå skillnaden mellan ords olika betydelse. Eftersom den som använder ord har makt. Ord är normerande och genom att slarvigt använda fel sorts begrepp utifrån normativa föreställningar sprids detta vidare. Det är dags nu, 2014, att svensk media blir normmedvetna och lär sig använda begreppen rätt.
Introducing #Eqmeter, Add Gender and Mentimeter’s equality tool
I am delighted to write this blog to kick-off Add Gender and Mentimeter’s partnership and release of #eqmeter. Together, we are ensuring that organizations globally have a free tool that will allow them to kick-start equality discussions, follow-up equality work and easily illustrate long-term equality trends. Mentimeter is a free survey tool that you can use for meetings, conferences, and group discussions. It shows the results of your survey questions in real time, and the audience answers using their phones. It’s especially great for equality, because it’s anonymous. So there is no barrier to having an honest, open discussion.
Add Gender and Mentimeter are releasing the #eqmeter, which is a global, 3-question survey that measures every participant’s answers in real time. Check it out here and immediately see how your answers change the overall tally. We are also giving away a free, 5-question survey about equality to every person who tries Mentimeter‘s free premium trial.
I want to say upfront, though, that this tool isn’t for measuring everything relating to equality. It has limits. You might be wondering, “How do you measure equality?” Well, we have a tool called 3R that allows us to measure three different areas concerning equality in an organization.
First, we look at the number of women and men at all levels and departments. (This can also be applied to other diversity indicators, like age or background). We also look at who’s taking sick leave, parental leave, full time or part time employment, and lots of other things.
The next area we look at is resources. Are people being paid the same wages for equal work? Allowed the same opportunities for professional development? And so on.
The third area that we look at is culture. This is where surveys like Mentimeter are helpful. They help us understand how people feel, why equality is important at their workplace, what’s hindering equality, work/life balance, and much more. The limitations that survey data have is that they cannot provide us with statistics on either of the first 2 areas that I mentioned – they can’t give us facts regarding representation or resources. For those, we need to use other tools.
But they can provide us with a goldmine of rich data on whether or not people know who to talk to if they experience discrimination or harassment, whether people feel that there are equal opportunities for everyone, and much more.
Mentimeter is also great as means of following up on your equality goals. This could be through doing a short equality survey in your team meetings or conferences every few weeks or months, and tracking the results over time. Feel free to customize this survey and add on questions that are relevant to your organization.
Every country has different rules regarding how you should work with equality. In Sweden, if you have 25 or more employees, you have to write an equality plan and update it every 3 years. If you have one man and one woman employed doing the same work, you have to do wage surveys every 3 years to make sure that you’re not discriminating in your payment of salaries. Add Gender can help you with these things, and there are many free resources on the Discrimination Ombudsman’s website too. To really understand the third area, culture, and follow the law, organizations with 25 or more employees also need more advanced surveys than the one provided here to understand their present situation.
We hope you’ll use this tool to start talking about equality, to start asking questions, and to follow-up with your other equality work. Last week I used Mentimeter to ask a few questions at a lecture for 100 people, and they were delighted with the real-time results. I hope your team is also delighted and interested in their survey results! Let us know what you think! Follow the discussions at #eqmeter and #techeq. I especially want to thank Jessica Areborn, who was instrumental in making this tool happen.
