På lördag är det den 8:e mars och internationella kvinnodagen. Det är även nästan exakt tre månader sedan Nelson Rolihlahla Mandela gick bort, den 5:e december 2013.

Sorgeperioden är över, minnescermoni, lit de parade och stads- likväl som tradionell begravning har pågått i dagarna tio och han har hyllats av världsledare från olika politiska fallanger. Han får vila bland de gröna kullar där han lekte som barn och där hans förfäder väntar på att ta emot hans själ för den eviga vilan enligt Xhosa stammens tradition, den stamm som Mandela tillhörde.

Nyligen såg jag filmen om hans liv, Long walk to Freedom, som bygger på hans biografi med samma namn. Jag har besökt familj och vänner i Kapstaden där Madiba flera veckor efter sin begravning hyllas med porträtt längs vägar, på husfasader, på väggar i muséer, restauranger, kaféer och hans vänliga leende blickar ner på de förbipasserande och inger hopp om framtiden. Hans död påverkade en hel värld, han kändes som hela världens mysiga morfar och moralisk förebild att sträva emot.

Mandela var en avgörande, dock inte ensam, person i kampen mot Apartheid. Han lyckades efter sin frigivning ena det folk som systemet hade skilt utifrån hudens färg, hårets egenskaper, blodets nyans, samt undvika ett inbördeskrig innan Sydafrikas första demokratiska val genomfördes och gjorde honom till landets förste svarta president 1994.

Varje resa börjar med ett mål och ett första steg. Ingen kommer någonstans utan att ta det steget, att visualisera den framtid som man vill få uppleva. Nelson Mandela vågade ta det steget. Han vågade tro, vågade drömma och vågade kämpa för en framtid där Sydafrikas svarta, färgade och indiska befolkning skulle ha lika möjligheter som den vita minoriteten, den minoritet som satt på politisk makt och ekonomiska tillgångar.  Han kämpade mot dem som utgjorde normen och som hade makten att hela tiden ändra på spelets regler.

Man kan inte skapa förändring utan att flytta om i strukturer, utmana föreställningar och invanda tankar och beteenden. Ingenting händer av sig självt. Startar vi inte arbetet idag kommer vi inte kunna se ett jämställt samhälle om 10, 20 eller 30 år. Ska förändring ske måste man även våga ta tag i det som är obekvämt. Ingenting händer utan att man aktivt gör något. Förändring innebär rörelse. Så våga ta det första steget för att skapa den förändring som du vill se. Vi kan hjälpa dig på din resa.