Den 26 juni 2012 publicerades en artikel på DN.se som handlar om hur den svenska papparollen nu exporteras. I artikeln går det att läsa hur Sergej Zacharov kom i kontakt med en av de första pappagrupperna i S:t Petersburg för cirka fyra år sedan.
Dagen efter publicerades ytterligare en artikel på temat om svensk papparoll på export. Vidar Atterfalk, psykolog och internationell projektledare i riksorganisationen Män för jämställdhet, berättar om sitt arbete där han, på uppdrag av SIDA, har startat pappagrupper i bland annat Ryssland och Vietnam.
Ett bra initiativ kan tyckas. Den machokultur som finns i Ryssland, och som förstärks av Vladimir Putins marknadsföring av sig själv, behöver alternativa uttryck, tycker jag. Så nya influenser till en ny mansroll i form av en import av den svenska papparollen kan vara positiv.
Men det här är inte helt oproblematiskt. I en kommentar i den första artikeln säger Sergej:
”Den samhällsekonomiska situationen gör att pappor inte vågar ta ledigt. Arbetsgivarna har ingen förståelse.”
Och här finns en av stötestenarna. Det finns fler än en nybliven pappa i Sverige som har haft svårt att ta ut sin föräldraledighet på grund av oförstående arbetsgivare.
Vidar berättar i den andra artikeln att han brukar ligga lågt med hur den svenska föräldraförsäkringen ser ut. Eftersom att föreställningen om att förändringar kommer först med ändrade regler, har en tendens att kullkasta hans arbete.
”Även om man inte kan vara föräldraledig, kan man ta vara på tiden genom att välja att gå hem till familjen efter jobbet och inte till puben eller innebandyträningen.”
Och det är unikt för Ryssland? Jag menar att det inte är helt olikt våra förhållanden här i Sverige. Det är faktiskt väldigt likt, utan övriga jämförelser mellan Sverige och Ryssland.
Vi har en av världens mest progressiva lagstiftningar när det gäller jämställdhet och föräldraledighet. Men trots det så tar kvinnor ut merparten av föräldraledigheten. 2010 var det 78 % kvinnor som var föräldralediga och fortfarande är det så att män – till större delen – tar ut sin föräldraledighet under sommaren. Och när det är EM i fotboll eller Olympiska Spel så ökar mäns uttag ytterligare något.
Och som Maria Wendt skriver i ”Politiken som spektakel”, den svenska jämställdheten – med den fantastiska föräldraförsäkringen, de fantastiskt ansvarstagande papporna och de närvarande kvinnorna – har blivit en del av varumärket ”Sverige”. Och när vi exporterar denna bild så riskerar det att bli vår egen cementerade självbild. Vi är världsbäst och alltså behöver vi inte göra något mer; vi är klara!
Exporten av papparollen riskerar att invagga oss i någon slags känsla av att vi är klara här. Vi är långt ifrån klara. Faktum är att vi precis har börjat. Och även om vi är bäst i klassen(?) så finns det massor att göra.
Missförstå mig inte; jag tycker det är bra att man försöker göra något åt den destruktiva mansrollen. Men det behöver göras så oändligt mycket mer, här i Sverige.
Tags: Föräldraskap
Nämner Schyman sport?
Nej, Schyman nämner inte sport. Hon pekar på att män tenderar att ta ut sin pappaledighet i samband med sommaren. Länken har hamnat fel och ska egentligen ligga i meningen före. Tack för påpekandet!
Nu ligger länken rätt. Vilken tur att vi har uppmärksamma läsare!
VÅRA EXPERTER… Ni har 1 man och resten kvinnor. Hur är det jämställt? Er dubbelmoral är 100 %! Och dessutom är ni inriktade helt som jag kan se det på den feministiska analysen. Är inte området bredare än så?
Hej Bo, tack för din kommentar. Jo på bloggen är vi en man men i vårt gäng är vi två, och vi jobbar stenhårt för att få fler män intresserade av jämställdhetsfrågan. Sedan är inte jämställdhet enbart representation eller antal huvuden, men visst vi håller helt med om att vi borde ha fler män i vårt expertgäng.
Den feministiska analysen? Ja det finns ju många olika feministiska analyser så den är så att säga bredare än singular. Vi använder oss av många olika analysmodeller, det beror på om vi ser över organisationsmodeller, marknadsföring, rekrytering eller liknande – exempelvis enkelkrets- eller dubbelkretslärande då det gäller organisationsförändring. Så nej vi är inte helt inriktade på någon eller alla feministiska analysmodeller, vilka det nu är du syftar på? Upplys mig gärna så slipper jag gissa.
Radikalfeminister.
Jag återkommer till min krtik av ojämställdheten bland de som arbetar med jämställdhet. Tänker på Pride denna vecka. Om nu det fanns HBTkonsulter som startade ett samarbete och marknadsförde sig som ni och att av dessa var en person HBT och resten heterosexuella… Så ser jag er och många andra… (The end)
Ja det handlar om trovärdighet. Självklart. Men ditt resonemang är lite radikalt tycker jag.
Det är som att säga att du måste ha vunnit högsta vinsten för att få arbeta på ett spelföretag. Vi är högst försäkrade om att heterosexuella också har erfarenheter av sexualitet (eftersom de också har en sexualitet) precis som att män har erfarenhet av jämställdhet i egenskap av att vara män och tvärtom.
Dessutom är det olagligt att hålla koll på människors sexualitet och enligt min erfarenhet så kan man inte så noga veta vem som är bi, trans, cis, hetero eller homo. Du kan exempelvis inte veta vilka erfarenheter av könstillhörighet, etnicitet eller sexualitet som gänget som skriver här har. En vanlig fördom att bara titta på namnet eller utsidan och anta att det är på ett visst sätt.
Ungefär som att jag ser ditt namn och dina kommentarer och har förutfattade tankar om vem du är vilka jag försöker att inte följa utan vara öppen och nyfiken på vad du tycker och tänker.
Mångfald och gruppfördelning är en klurig ekvation och man får akta sig så att man inte eftersträvar det bara för att.
Det är kul att du är så engagerad i detta såklart. Välkommen till vår blogg!
Hej!
Först en tumme upp till Pernilla för hennes respektfulla och konstruktiva bemötande gentemot Bo Grahn, trots att han framstår som en liten aning stridslysten.
Mitt egentliga ärende var dock att anmärka på en (för all del i sammanhanget liten) detalj i texten, som jag tycker får olyckliga tolkningsföljder. Frederick skriver:
”Missförstå mig inte; jag tycker det är bra att man försöker göra något åt den destruktiva mansrollen.”
Precis som ni tycker jag att det är bra om man motverkar negativa *sidor* eller *konsekvenser* av mansrollen, men vill hävda att det är synnerligen olyckligt att formulera sig som att mansrollen av idag i sin *helhet* skulle vara destruktiv.
Jag hoppas att detta är en uppfattning som Frederick / ni inte står för och vill förmedla, utan att det bara handlar om ett olyckligt ordval? Om det nu är så att det faktiskt är avsikten att se hela mansrollen som negativ, vill jag uppmana till läsning av denna sida:
http://certatio.wordpress.com/10-snabba-om/10-snabba-om-radikalfeminism/
Scrolla ner till ungefär 2/3, så hittar ni ett klargörande kring varför denna typ av ”male bashing” helt enkelt saknar fog.
Det var väl det hela. Även om jag inte hunnit kika runt så mycket än, så tack för vad som i det stora hela verkar vara en ambitiös och konstruktiv blogg!
Mvh;
Certatio
Hej Certatio!
Kul att du är här och att du är engagerad och skriver!
Ja, jag håller med dig om att det är olyckligt att formuleringen jag har gjort kan tolkas som att hela mansrollen är av ondo och är destruktiv. Jag tycker inte att mansrollen i sin helhet är destruktiv, och inte någon annan på Add Gender heller för den delen. Och om du är samma Certatio som skriver på websidan du hänvisar till, så håller jag med dig om att lika rättigheter alltid bör följas av lika skyldigheter.
Min tanke var att peka på den *destruktiva* mansrollen, och inte mansrollen i sin helhet. Inne som jag var i mitt ämne blev jag helt enkelt otydlig.
Jag tycker att det är jättebra att du påpekar otydligheter i mitt resonemang. Jag vill dessutom uppmana fler att skriva och tycka på vår blogg. Det är genom samtal och diskussioner vi kommer vidare!
Tack!