Jag har tidigare skrivit om Harriet Quimby och Rosalind Franklin, båda vita kvinnor som levde förhållandevis gott. Den här gången ska jag presentera er för Elizabeth ”Bessie” Coleman. Hon var en flygare i början av 1920-talet. Det speciella med henne var inte bara att hon var kvinna, hon var afroamerikan och dessutom från en väldigt fattig familj. Bessie var det tolfte barnet av tretton i familjen Coleman. Mamman var afroamerikan, född som slav och hennes pappa var ¼ afroamerikan och ¾ indian. I staden Waxahachie, Texas fick Bessie uppleva segregation, politisk diskriminering och rasistiskt våld.

1915 hade hon fått nog av det rasistiska Texas och flyttade till Chicago och flyttade in hos en av sina bröder som hade flyttat dit. Hon utbildade sig till manikyrist och fick jobb på en frisersalong. Där fick hon höra historier om djärva flygningar och spännande luftstrider från piloterna som kom tillbaka från första världskriget. Hon läste om Blanche Stuart Scott som 1910 blev den första kvinnan som flög ett flygplan, och hon läste om nämnda Harriet Quimby. Hon sökte till ett antal flygskolor men blev nekad tillträde av två anledningar: hon var kvinna och färgad.

Bessie fick rådet av en av sina kunder att söka sig till Frankrike eftersom man hade en liberalare syn på rasfrågorna. Hon slutade som manikyrist och skaffade sig ett bättre betalt jobb och lärde sig franska på en kvällskurs. Efter en kortare misslyckad sejour i Frankrike 1919 åkte hon tillbaka dit i november året därpå. Som första icke-vita elev skrevs hon in vid ”Ecole D’Aviation des Frères Caudron” i Le Cretoy. 1 juni 1921 utexaminerades hon, efter sju månaders utbildning. När hon återvände till USA i september samma år, var hon en förstasidesnyhet. Afroamerikan och kvinna som dessutom kunde flyga!

Bessie ville starta en flygskola för afroamerikanska kvinnor. För att lyckas med detta var hon tvungen att ägna sig åt den svåra och farliga konstflygningen. Hon behövde vidareutbilda sig och trots att hon nu hade flygcertifikat och bevisligen kunde flyga blev hon inte antagen i de amerikanska flygskolorna. Hon fick åter bege sig till Europa och Frankrike, men även Holland och Tyskland.

I september 1922 var hon tillbaka i USA och gjorde sin första uppvisning och turnerade sedan landet runt. Men 30 april 1926 var ödet emot henne. Hon och hennes mekaniker gjorde en provtur inför en uppvisning som var planerad dagen efter. En kvarglömd skiftnyckel föll ned och träffade styrstaget, planet accelererade och råkade i spinn som de inte kunde häva. Båda dog omedelbart. Några år tidigare hade hon varit en anonym manikyrist på en frisersalong i Chicago. Nu hedrade flera tusen människor henne på hennes begravning.

Varje år på årsdagen av Bessie Colemans död flyger medlemmar ur ”Bessie Coleman Aviators Club” och andra organisationer, lågt över hennes grav på Lincoln Cemetery och kastar ner blommor.