Inlägg taggade med ’duktighet’

Duktiga flickor emellan

Jag Àr extra engagerad i just duktighetsdebatten, mycket med tanke pÄ min bok Brinntid som just gÄr igenom hur man de senaste tiotals Ären har rapporterat om kvinnor och duktighetskomplex i media.

NĂ„got som de senaste dagarna har gjort mig extra glad att se Ă€r att nĂ€r Loreen vann Eurovision sĂ„ har ordet ”duktig” anvĂ€nds mĂ„nga gĂ„nger för att beskriva Loreen. Jag tycker det Ă€r intressant för det Ă€r första gĂ„ngen pĂ„ lĂ€nge som jag ser en kvinna beskrivas med ordet duktig pĂ„ ett sĂ„dant positivt sĂ€tt.

Sedan sĂ„g jag Ă€ven ett klipp pĂ„ DN:s nĂ€tsida dĂ€r Loreen trĂ€ffar pĂ„ sitt i stort sett största fan, en ung kvinna som driver en fanblogg. Jag blev tĂ„rögd av hur detta möte bara gĂ„r rakt igenom rutan. Kolla gĂ€rna sjĂ€lv hĂ€r. (Vet inte hur lĂ€nge lĂ€nken kommer att funka dock.) Men i klippet sĂ„ talar Loreen först om alla de unga tjejer som mött henne och att hon hoppas att hon Ă€r en förebild och sen sĂ€ger en tjej med en kamera att ”Det Ă€r jag som gör din fanblogg.” Loreen blir glad och tittar henne rakt i ögonen och sĂ€ger ”Vad duktig du Ă€r” med eftertryck i rösten. Hon frĂ„gar sedan: ”Är det du som redigerat alla bilderna ocksĂ„?” Tjejen nickar tĂ„rögd, uppenbarligen mycket berörd av mötet. Loreen upprepar sin Ă€rliga Ă„terkoppling: ”Vad duktig du Ă€r!” Tjejen torkar tĂ„rarna och fĂ„r en puss pĂ„ pannan innan Loreen gĂ„r vidare. Jag torkar ocksĂ„ tĂ„rarna.

Vad fantastiskt det Àr att fÄ vara duktig, och fÄ höra det ocksÄ!

Det pĂ„minner mig om Marianne Williamsons: ”Our deepest fear” som handlar om att vi som mĂ€nniskor egentligen kĂ€nner större rĂ€dsla inför vĂ„rt ljus Ă€n inför vĂ„rt mörker. Att titta nĂ„gon som Ă€r duktig i ögonen och Ă€rligt sĂ€ga: ”Vad duktig du Ă€r” kan ibland vara lĂ€skigare Ă€n att fnysa ”Du borde inte ta pĂ„ dig sĂ„ mycket” Ă„t nĂ„gon som man egentligen tycker gör fantastiskt bra grejer. HĂ€r kommer dikten, hoppas den berör dig sĂ„som den berört mig genom Ă„ren.

Our Deepest Fear

Our deepest fear is not that we are inadequate.
Our deepest fear is that we are powerful beyond measure.
It is our light, not our darkness
That most frightens us.

We ask ourselves
Who am I to be brilliant, gorgeous, talented, fabulous?
Actually, who are you not to be?
You are a child of God.

Your playing small
Does not serve the world.
There’s nothing enlightened about shrinking
So that other people won’t feel insecure around you.

We are all meant to shine,
As children do.
We were born to make manifest
The glory of God that is within us.

It’s not just in some of us;
It’s in everyone.

And as we let our own light shine,
We unconsciously give other people permission to do the same.
As we’re liberated from our own fear,
Our presence automatically liberates others.

 

Publicerad den 29 maj, 2012 av Pernilla Alexandersson
4 kommentarer
© 2020 JĂ€mstĂ€lldhetsexperten