Duktiga flickor emellan

Jag är extra engagerad i just duktighetsdebatten, mycket med tanke på min bok Brinntid som just går igenom hur man de senaste tiotals åren har rapporterat om kvinnor och duktighetskomplex i media.

Något som de senaste dagarna har gjort mig extra glad att se är att när Loreen vann Eurovision så har ordet ”duktig” används många gånger för att beskriva Loreen. Jag tycker det är intressant för det är första gången på länge som jag ser en kvinna beskrivas med ordet duktig på ett sådant positivt sätt.

Sedan såg jag även ett klipp på DN:s nätsida där Loreen träffar på sitt i stort sett största fan, en ung kvinna som driver en fanblogg. Jag blev tårögd av hur detta möte bara går rakt igenom rutan. Kolla gärna själv här. (Vet inte hur länge länken kommer att funka dock.) Men i klippet så talar Loreen först om alla de unga tjejer som mött henne och att hon hoppas att hon är en förebild och sen säger en tjej med en kamera att ”Det är jag som gör din fanblogg.” Loreen blir glad och tittar henne rakt i ögonen och säger ”Vad duktig du är” med eftertryck i rösten. Hon frågar sedan: ”Är det du som redigerat alla bilderna också?” Tjejen nickar tårögd, uppenbarligen mycket berörd av mötet. Loreen upprepar sin ärliga återkoppling: ”Vad duktig du är!” Tjejen torkar tårarna och får en puss på pannan innan Loreen går vidare. Jag torkar också tårarna.

Vad fantastiskt det är att få vara duktig, och få höra det också!

Det påminner mig om Marianne Williamsons: ”Our deepest fear” som handlar om att vi som människor egentligen känner större rädsla inför vårt ljus än inför vårt mörker. Att titta någon som är duktig i ögonen och ärligt säga: ”Vad duktig du är” kan ibland vara läskigare än att fnysa ”Du borde inte ta på dig så mycket” åt någon som man egentligen tycker gör fantastiskt bra grejer. Här kommer dikten, hoppas den berör dig såsom den berört mig genom åren.

Our Deepest Fear

Our deepest fear is not that we are inadequate.
Our deepest fear is that we are powerful beyond measure.
It is our light, not our darkness
That most frightens us.

We ask ourselves
Who am I to be brilliant, gorgeous, talented, fabulous?
Actually, who are you not to be?
You are a child of God.

Your playing small
Does not serve the world.
There’s nothing enlightened about shrinking
So that other people won’t feel insecure around you.

We are all meant to shine,
As children do.
We were born to make manifest
The glory of God that is within us.

It’s not just in some of us;
It’s in everyone.

And as we let our own light shine,
We unconsciously give other people permission to do the same.
As we’re liberated from our own fear,
Our presence automatically liberates others.

 

Tags: ,
Publicerad den 29 maj, 2012 av Pernilla Alexandersson
4 kommentarer
Pernilla Alexandersson
VD och grundare
Pernilla har nära femton års erfarenhet inom jämställdhetsfrågan. Hon är diplomerad affärsinriktad projektledare via IHM Business School och har fil. kand i genusvetenskap. Pernilla är VD på Add Gender och expert på strategiskt jämställdhetsarbete. Detta innebär att hon stöttar företag i vilka val de bör göra i relation till sin affärsidé och jämställdhetsfrågan.

4 svar

  1. Linnea Bruno skriver:

    Den är riktigt fin den dikten. Och vilken fin bok du o Sanna skrivit! Nu har jag tagit mig tid till den. Shine on you crazy diamond! Och puss!

  2. Frippe skriver:

    Torkar en tår jag med…

  3. Emma Mellander skriver:

    ;)
    Tack för sist Pernilla!

  4. Rut skriver:

    Asbra inlägg *tear*!
    du är DUKTIG Pernilla.
    KRAM

Kommentera

© 2018 Jämställdhetsexperten