Inlägg taggade med ’Genusvetenskap’

Att lÀgga genusvetenskapliga pussel

NÀr jag Àr ute och förelÀser om jÀmstÀlldhet, kön och genus sÄ möter jag olika attityder till det jag berÀttar. För en del Àr genusteorin den teori som bÀst beskriver deras verklighet. För andra förklarar genusteorin inte deras verklighet. För den senare kategorin personer sÄ Àr vi djur och precis som djur har vi drifter och instinkter som vi har nedÀrvda i vÄra gener sedan hundratusentals Är tillbaka.

Personligen hÄller jag med om att genusteorin Àr den teori som bÀst fÄngar den verklighet vi lever i. Jag tror, utifrÄn det jag har studerat, att vi Àr bÄde pÄverkade av vÄr miljö och av vÄrt genetiska arv. DÀrmed inte sagt att jag tror att det genetiska arvet saknar betydelse.

Men detta Àr inte oproblematiskt. Mer Àn en gÄng jag har fÄtt höra:

”Du har gĂ„tt pĂ„ jĂ€mstĂ€lldhetsbluffen!”

”Du Ă€r hjĂ€rntvĂ€ttad!”

”Genusvetenskap? Det Ă€r ingen vetenskap! Det Ă€r kvasivetenskap som inte har nĂ„got existensberĂ€ttigande!”

”En kurs i biologi borde vara obligatoriskt för genusvetare!”

”Det vore bĂ€ttre om de hĂ€r genusvetarna jobbade lite innan de börjar uttala sig!”

Det finns en vits med att arbeta innan man studerar, det kan jag definitivt hÄlla med om. Men jag har nÀstan bara hört det argumentet i kombination med genusvetenskap. Varför det just mÄste vara genusvetare som ska arbeta först och sedan utbilda sig vet jag inte riktigt. Kan tÀnka mig fler yrken som skulle behöva den ordningen.

Jag arbetade i 18 Är innan jag lÀste genusvetenskap. Det blev nÄgra Är som postiljon, nÄgra Är som kontorsnisse och en hel del fler Är som ljudtekniker. Jag hade inga teorier om hur det stod till mellan mÀn och kvinnor. Jag försökte förklara saker och ting för mig sjÀlv, antingen genom diskussion med andra eller genom att lÀsa mig till kunskap. I diskussioner med andra hamnade jag lÀtt i nÄgot slags biologistiskt resonemang kring vad det innebar att vara man eller kvinna.

”Det kanske Ă€r sĂ„ att kvinnan pĂ„ grund av sitt bredare bĂ€cken och dĂ€rmed sĂ€mre förmĂ„ga att springa, blev lĂ€mnad hemma vid lĂ€gerelden. DĂ€rför har kvinnan blivit den som Ă€r hemma och tar hand om barnen och hushĂ„llet.”

Och dÀr stannade ocksÄ diskussionerna. Vi kom inte vidare. Men nÄgonting skavde.

Det var Ă„ret innan jag började plugga igen. TjĂ€nsten jag innehade var en ny typ av tjĂ€nst. Det fanns fyra sĂ„dana tjĂ€nster och jag hade fĂ„tt en av dem – i sĂ€llskap av tre andra mĂ€n. Nu var det inte sĂ„ att det saknades kvinnor pĂ„ den hĂ€r arbetsplatsen. NumerĂ€rt sĂ„ var det ganska nĂ€ra 50-50, som jag kommer ihĂ„g det. ÄndĂ„ var det fyra mĂ€n som hade fĂ„tt tjĂ€nsterna. Det blev ganska upprörda diskussioner om varför det var bara mĂ€n som hade tillsatts pĂ„ de hĂ€r tjĂ€nsterna. Jag tyckte att det var jobbigt, för plötsligt var det mitt kön som ifrĂ„gasattes. Inte helt sant kanske, men det ifrĂ„gasattes i alla fall huruvida det var de fyra bĂ€st lĂ€mpade personerna som hade tillsatts pĂ„ de fyra platserna och varför de fyra personerna rĂ„kade vara mĂ€n. Den som var ansvarig för tillsĂ€ttandet av tjĂ€nsterna sa att det inte hade med kön att göra, utan det handlade om kompetens. För min chef var det ett resonemang som stĂ€mde och var logiskt. Jag var desto mer tveksam, eftersom jag tyckte att det fanns kvinnor pĂ„ min arbetsplats som hade lika eller bĂ€ttre kompetens Ă€n jag.

Vid ett tillfÀlle satt jag och pratade med en kollega frÄn en annan avdelning. Vi pratade om ditt och datt och kom slutligen in pÄ min tjÀnst. Jag berÀttade för honom att jag inte kÀnde mig helt bekvÀm med att det var fyra mÀn som hade fÄtt tjÀnsterna och att jag inte tyckte att kompetensresonemanget höll hela vÀgen.

”För mig handlar det hĂ€r om kön” sa han utan att blinka ”det handlar om den vĂ€sterlĂ€ndske, vita mannens primat.”

”??”

”Jo, det vill sĂ€ga att den vĂ€sterlĂ€ndske mannen Ă€r norm. Normen som bestĂ€mmer vad som Ă€r avvikande. Den som har valt ut er har antagligen gjort det med övertygelsen att han har gjort urvalet utifrĂ„n kompetens. MEN han har förmodligen inte funderat pĂ„ vad som Ă€r kompetens för honom. En frĂ„ga han kunde ha börjat med Ă€r ’Har kunskap ett kön?’ MĂ„nga blir förvĂ„nade nĂ€r de börjar nysta i det dĂ€r och kommer fram till vad de faktiskt tycker.”

Det hÀr samtalet var det som fick mig att lÀsa genusvetenskap.

PÄ genusvetenskapen sÄ föll bitarna pÄ plats för mig. Jag kunde relatera det mesta av det jag lÀste till mitt yrkesliv. Dessutom stÀmde det nÀstan till punkt och pricka in pÄ det jag hade upplevt under mitt liv. Jag har kunnat titta tillbaka pÄ tidigare yrkeserfarenheter och hÀndelser och kunnat se vad det har varit för strukturer och fördomar som satt igÄng vid olika tidpunkter. Jag har skaffat mig ett perspektiv och ett verktyg som jag idag kan stödja mig pÄ nÀr jag hjÀlper andra att nÄ lÄngt i resan mot jÀmstÀlldhet.

Publicerad den 28 oktober, 2013 av Frederick Lidman
Inga kommentarer
© 2024 JĂ€mstĂ€lldhetsexperten