Homosexuella pingviner och nästan-kärlek i Big Brother
För ett par veckor var den stora nyheten i sociala medier att homosexuella pingviner i Bergen, Norge, hade blivit föräldrar. Det är ju alltid kul att folk gillar oväntade familjekonstellationer, men retoriken svensk media använder kring det hela ger mig en sur eftersmak. Jag skulle nämligen vilja hävda att Herman Piele och Pondus inte alls är homosexuella pingviner. Jag skulle säga att de är två pingvinhannar som lever tillsammans – och uppfostrar ett barn.
För att klargöra detta måste vi titta lite på begreppet homosexuell. Begreppet uppstår sent 1800-tal i Ungern, och blir en förklaringsmodell av samkönat begär. Innan fanns Pederastin i antika Grekland, synden Sodomi och så det lite ålderdomliga ordet homofil. Skillnaden är att homosexuell (homo = samma, sex, infinitiv sexus= kön) är att det inte är endast ett begrepp för samkönat begär, eller en samkönad praktik för den delen, utan är kulturell betingat och kommer med identitetsmarkörer. Med andra ord, du kan som man vara sexuellt attraherad, romantiskt intresserad eller utöva en sexuell praktik med män utan att nödvändigtvis vara homosexuell.
Min andra invändning är den disneyfiering som djurriket får dras med, en moderniserad version av fablernas värld där förses med mänskliga beteenden och begrepp. Alltså, homosexualitet är ett kulturell betingat begrepp för människor. Herman Piele och Pondus är pingviner, visserligen boendes i en av människan skapad djurpark men likafullt är de djur. Djur är inte homosexuella, de har en samkönad praktik.
Ungefär samtidigt kom nyheten om Zankie, en så kallad ”showmance” (en romans i en show) i den amerikanska versionen av Big Brother, i engelskspråkiga medier. Zankie består av den heterosexuella Zach Rance och den homosexuella Frankie Grande. Zach säger att han betraktar Frankie som sin pojkvän, eftersom bandet mellan dem är så pass djupt och ärligt, trots att Zach är noga med att poängtera att han är hetero. Zankie kan ses laga mat, gosa och lyfta vikter tillsammans och ha en extrem närhet till varandra, utan att det för den skull blir sexuellt. Detta utmanar en hel del föreställningar om relationer mellan män, och mellan homosexuella och heterosexuella sådana speciellt.
Med retoriken som användes av svenska medier kring Herman Piele och Pondus är jag rädd för hur de skulle skriva om Zankie. Rubriker som ”gayromans i Big Brother-huset” är inte långt borta. På samma sätt som tidningar kan skriva homopingviner, gaybröllop eller homofrågor skulle de kunna göra en oklara slutsatsen att Zankie skulle vara en fråga om en homosexuell romans istället för att se det för vad det är, ett queert förhållande som bryter gränser för vad vi förväntar oss.
Det är viktigt att förstå skillnaden mellan ords olika betydelse. Eftersom den som använder ord har makt. Ord är normerande och genom att slarvigt använda fel sorts begrepp utifrån normativa föreställningar sprids detta vidare. Det är dags nu, 2014, att svensk media blir normmedvetna och lär sig använda begreppen rätt.
Homofobi i OS och AB
Så var OS i Sotji avslutat. Vi kan säga mycket om situationen för HBTQ-personer i Ryssland och vad som kommer att hända nu när världens uppmärksamhet försvinner. Men jag vill istället lägga fokus på ett mer lösningsfokuserat förhållningssätt på hemmaplan.
En vanlig föreställning jag möts av är att homofobi bara existerar i länder som Ryssland eller sker i form av hatbrott. Att det kan finnas homofobi i vardagen är något som inte verkar föresväva rätt många. Grejen är den att vardagshomofobin i många fall är värre, eftersom den sker i det fördolda och handlar om vem som kan säga vad i fikarummet, när det krävs att någon kommer ut är det i sig ett tecken på att arbetsplatsen har problem med sin attityd. Förra våren kom en undersökning från Linnéuniversitet där nationalekonomer slog fast att homosexuella personer diskrimineras på arbetsmarknaden. Detta konstaterades bland annat genom att samma ansökan skickades på en jobbannons, med en fiktiv heterosexuell person och en fiktiv person som listade engagemang i RFSL och liknande organisationer. Trots identiska meriter så blev den heterosexuella personen kallad till intervju oftare än den homosexuella. Det fanns även indikationer på att homosexuella inte anställdes eftersom att arbetsgivaren var orolig för att det skulle bli problem i arbetsgruppen eller att kunderna skulle ha åsikter. Det framkom även att homosexuella män blev utsatta för detta i högre grad ju mer manligt kodat en bransch var och vise versa.
Så, för att skapa en mer inkluderande arbetsplats kommer här ett antal standardtips:
* I mötet med en ny person, fundera över vilka frågor du ställer och hur du formulerar dem. Kanske är det bättre att fråga om personen lever med någon istället för att utgå från att det är en person av motsatt kön.
* Vad för slags dialog har ni på er arbetsplats, har ni er jargong som är svår att komma in i för nya eller som går ut på att skämta om vissa grupper?
* Hur ser era rekryteringsprocesser ut? Det kan vara bra att fundera över om ni har en tendens att vara likriktade i er rekrytering och hur det kommer sig. Är anonyma ansökningar något ni borde använda? Hur arbetar rekryteringsfirman ni använt?
